lördag 1 oktober 2016

Klassiker: Dazed and Confused (1993)

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwja0t2lqbnPAhXDEiwKHbheAo8QjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fallanjose569.wordpress.com%2F2015%2F01%2F22%2Fdazed-and-confused%2F&psig=AFQjCNHiaAtGKGzR-q6KkQNnZFSVJCKKOA&ust=1475401484345108

Detta är ett samarbete med bloggarna FrökenTV, GothamAlley, Seriereflektioner och KarinsUniversum. För att se hela veckans upplägg, klicka här

Dazed and Confused är en komedifilm från 1993, skriven och regisserad av Richard Linklater (Boyhood, 2014). Filmen följer några första-års-elever samt sista-års-elever under deras sista dag i High School i maj 1976. I rollerna ser vi bl.a. Jason London, Shawn Andrews, Wiley Wiggins, Adam Goldberg, Matthew McConaughey och Ben Affleck. 

Detta är en film jag velat se jätte länge, av flera olika anledningar. Dels har den refererats till i en del andra filmer, dels visste jag att Matthew McConaughey medverkar (som är en av mina favoritskådespelare) och dels så är det dessutom ingen mindre än Richard Linklater som både skrivit och regisserat filmen. Många bra anledningar till att se en film, eller hur? 

Dazed and Confused är en sån där film som inte riktigt har någon handling, mer än karaktärerna i sig. Vi får främst följa sista-års eleven "Pink" och hans svårigheter med att välja mellan vänner och baseboll när hans tränare ger honom ett ultimatum. Vi får även följa första-års eleven Mitch som blir de äldre mobbarnas största måltavla under "välkomnandet" av juniorerna. Det är ganska enkla handlingsparalleller, men vad vi får är ändå en underhållande och samtidigt speciell film. Den är inte jättedjup, men har ändå något som åtminstone fick mig, att se detta mer som en dramakomedi. Det känns varken som en ren drama eller ren komedi, eftersom den på ett lättsamt sätt tar upp verkliga problem för ungdomar. 

Detta är verkligen en film med många karaktärer. Det var inte förrän mot slutet som jag lyckades uppfatta mer än tre av deras namn. I början var det dessutom lite svårt att se skillnad på dem, de hade ju nästan alla samma 70-talsfrisyrer vilket gjorde att de i mina ögon såg likadana ut... Sedan tittade jag ju visserligen på en relativt liten tv-skärm som stod en bra bit ifrån mig, men ändå. Hur som helst, poängen är att Dazed and Confused är en film med många karaktärer att hålla reda på. Vissa gillar man, medan andra...not so much. Mobbing är en ganska stor del av filmen, och för mig är detta något så oerhört oförståeligt att jag verkligen inte kan känna sympati för vissa av de äldre eleverna. Hur kan man tycka det är roligt att jaga en yngre elev och sedan klå upp dem, helt utan anledning? 

Något jag måste kommentera, är all underbar 70-tals musik. Nästan varje scen innehöll någon härlig låt från 70-talet, några exempel är Alice Cooper's School's Out och No More Mr. Nice Guy, samt Aerosmith's Sweet Emotion. Underbart för oss som älskar rock. Och såklart - Low Rider med War! Hade kunnat skriva en hel lista. 

Trots att vissa karaktärer var lite irriterande med deras sätt att "skrämma" de nyare eleverna, så gillade jag ändå filmen. Flera av karaktärerna var mycket lättare att gilla - främst huvudkaraktärerna Pink och Mitch. Det var dessutom roligt att se McConaughey och Affleck i såhär gamla roller. Alltid lika underhållande att se världskända skådespelare innan deras karriär verkligen tog fart! Jag ser även fram emot att se Linklater's nya film Everybody Want's Some!! som ska vara en "spirituell sequel" till Dazed and Confused.

BETYG: 7/10

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwi25ufdqLnPAhXBhiwKHaHNApoQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.criterion.com%2Fcurrent%2Fposts%2F4111-the-dazed-and-confused-mixtapes&psig=AFQjCNFf44iC1JGCNdPRv0ZXmc_WtgmZ6Q&ust=1475401419486764

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar