tisdag 24 maj 2016

Skins: Volym 2

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiwsfWEq-nMAhVHlCwKHX4bCdgQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.amazon.com%2FSkins-2-Joseph-Dempsie%2Fdp%2FB001P7YD82&psig=AFQjCNG-Hw_Ln7BTJBeMnaKxpZziIr9yXw&ust=1463857166659074

Skins är en brittisk dramaserie från 2007, skapad av Jamie Brittain och Bryan Elsley. Serien är avslutad och består av sju säsonger (volymer). Andra säsongen innehåller totalt tio avsnitt på ca 40 minuter/avsnitt. Spoilers markeras med grönt

Läs min recension av Säsong 1 HÄR.  

Skins följer en grupp ungdomar i Bristol under deras uppväxt då de genomgår alla möjliga utmaningar. Det är alltifrån alkohol och droger till kärlek och sorg, men trots allt de går igenom är det i grunden vänskapen mellan karaktärerna som vi får följa. Andra säsongen tar plats sex månader efter förra säsongsavslutningen, och våra huvudkaraktärer måste då reda ut allt som lämnats problematiskt ett halvår tidigare. I rollerna ser vi åter igen skådespelare som Nicholas Hoult, Joe Dempsie, Mike Bailey, Hannah Murray, April Pearson, Larissa Wilson, Dev Patel, Mitch Hewer och Kaya Scodelario. 

Jag gillade första säsongen av Skins och såg med glädje fram emot att fortsätta på säsong 2. På många sätt tycker jag andra säsongen varit bättre, men samtidigt tycker jag även att avsnitten gått lite upp och ner. Säsongen har minst sagt varit underlig. Vi känner nu karaktärerna bra mycket bättre än vi gjorde i förra säsongen, och flera av de har även genomgått ganska stora karaktärsutvecklingar, framförallt karaktären Tony som fått lite perspektiv på det sura livet han levde under hela säsong 1. När det gäller karaktärerna så går det även där väldigt upp och ner. En av sakerna jag älskar mest med Skins är att den är så ärlig. Alla bekymmer tonåringarna står inför känns äkta och likaså gäller deras personligheter. Samtidigt gör det att man får väldigt blandade känslor för karaktärerna. Ingen är felfri, de har alla lika många positiva sidor som de har negativa sidor. Ska man se ur en verklighetstrogen synvinkel så kanske man inte ska se det som negativa sidor när i princip alla människor på jorden har samma brister, det är helt enkelt så mänskligheten ser ut. De brister jag främst syftar på är feghet och egoismen. Många av karaktärerna har denna säsong flytt från sina bekymmer istället för att se problemet i ansiktet. Detsamma gäller när det är en nära vän som har problem. Det är lättare att fly, att ignorera det och att fokusera på sitt eget än vad det är att faktiskt erbjuda en hjälpande hand. Åtminstone när det gäller det känslomässiga. 

När jag ovan nämnde att denna säsong varit ganska underlig så syftar jag på att flera avsnitt varit ganska konstiga. Dock inte på ett negativt sätt, men det tar ett tag att vänja sig vid. Ett exempel är avsnitt 6 som följer Tony. Större delen av allt som händer i avsnittet består av karaktärens inre fantasier. Allt som händer har en dold betydelse, och det förstår man om man hänger med i handlingen och är koncentrerad. På så sätt är det ett briljant skrivet avsnitt, men samtidigt blir det lite jobbigt att titta på, åtminstone för mig. Man visste inte riktigt vad som var verklighet och vad som var fantasi förrän precis i slutet. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjS9P3QsOnMAhVpLZoKHfE5BE4QjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.madman.co.nz%2Factions%2Fwallpapers.do%3Fmethod%3Dbrowse%26videogramId%3D14197&psig=AFQjCNHyr76tLdnjy-824mufBd_wdjrfJA&ust=1463858668358633 

För att övergå till händelserna under säsongen, läs inte vidare om du inte sett hela säsong 2 av Skins.

Jag måste säga att jag gillade fler karaktärer förra säsongen än vad jag gjort denna säsong. Den enda som bidragit med raka motsatsen är karaktären Tony som känns som en helt annan person nu till skillnad från hur han var då. Slutet berörde verkligen, när vi fick se hans avsked till Sid. Nu kan jag ärligt säga att jag verkligen gillar Tony, detta hade jag aldrig kunnat säga i säsong 1 då han bara manipulerade folk och inte verkade bry sig om någon mer än Effy. 

Cassie är ett exempel på en karaktär jag inte gillat lika mycket som jag gjorde i säsong 1 då jag älskade henne. Visst har hon sina stunder då man ser den där underbara Cassie vi alla kände i första säsongen, men de flesta av hennes scener denna säsong har fått mig att gilla henne mindre. Hon har blivit lite som den gamla versionen av Tony, med manipulerandet och den dåliga attityden. Dock kan jag förstå hennes smärta, hon har fått stå ut med mycket. Men att gå på andras relationer och försöka förstöra för andra bara för att hennes eget inte höll tycker jag är långt ifrån rätt. Som tur är blev hon bättre mot slutet, när hon blev tillsammans med Sid igen. Jag gillade alla scener mellan henne och Chris i slutet, deras vänskap blev absolut starkare av att bo ihop. Tragiskt bara att hon blev den som fick se honom dö. 

Jag måste säga att jag är ganska besviken på slutet, av olika anledningar. Jag visste redan när jag började se Skins att karaktären Chris skulle dö (råkade av misstag läsa det på någon blogg för några år sedan) men visste inte hur. De sista avsnitten var fina och jag gillade hur alla vännerna samlades på hans begravning trots att de inte fått tillåtelse att gå dit. Jals tal och fyrverkerierna, så fint. Men, det jag blev besviken över var dels att vi inte riktigt fick något avslut mellan dessa två - Jal och Chris. I och med att sista avsnittet Chris medverkade i handlade om Cassie, så fick vi inte se Jal och Chris samtal om barnet, utan fick bara höra något litet från Chris och då berättade han inte ens särskilt mycket. Att hon sedan gjorde abort efter hans död gjorde mig otroligt besviken, hade verkligen trott och hoppats på att hon skulle behålla barnet. Men detta är å andra sidan ytterligare en del av "ärligheten" som Skins består av. Hade något liknande hänt i verkligheten, en ensamstående mamma som är så ung med så höga drömmar - abort är troligtvis det realistiska valet. Men jag blev ändå besviken då detta barn hade gjort att Chris inte försvunnit helt på något sätt. 

När det gäller Jal och Chris relation i helhet så är det nog detta som jag gillat bäst under säsongen. Mitt favoritavsnitt är utan tvekan femte avsnittet, som handlar om Chris. Kärleksrelationen som bildades mellan honom och Jal var en stor överraskning, hade inte ens tänkt tanken faktiskt utan trodde bara de var väldigt bra vänner. Kyssen var en överraskning, men det var en bra överraskning och jag är glad att de blev tillsammans. Det gjorde också att Chris fick något större och bättre innan han dog. Scenen när han bad Jal om förlåtelse (för att ha varit otrogen, vilket jag inte alls gillade men kan förlåta honom för), då han målade på tavlan och beskrev sitt liv och sin familj. Hur det började med en stor glad familj, men därefter dog Peter. Sen försvann pappan. Sist stack hans mamma och kvar blev Chris själv. I slutet av avsnittet hade en tecknad Jal gjort streckgubbs-Chris sällskap. Detta var nog min favoritscen från säsongen. Bortsett från scenen då Chris sätter eld på sin chefs slips, såklart. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwi99pzvtOnMAhWEFSwKHedqBNwQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fcine-fille.com%2F2012%2F06%2F20%2Fskins-uk-series-2-episode-2-sketch%2F&bvm=bv.122448493,d.bGg&psig=AFQjCNG48fMIjKb8xC9qN5is2zJ395skUw&ust=1463859715568913

Även Maxxie har varit en stor favorit denna säsong och jag var väldigt glad åt att få lära känna honom bättre eftersom han inte var med så mycket under förra säsongen. I och för sig var han nästan bara med i början av denna säsong också, men när han var med fick vi en ganska rejäl dos av Maxxie. Jag älskar Maxxie, men jag måste säga att Anwar är en helt annan fråga. Tycker han har betett sig ganska illa mot sin bästa vän, och därför gillar jag honom inte så mycket längre. I första säsongen ville han inte berätta för sina föräldrar om Maxxies homosexualitet och i denna säsong har han blivit tillsammans med Sketch, trots att han visste vad hon gjort mot Maxxie. Så av alla karaktärer som medverkat dessa två säsonger, kommer jag sakna Anwar minst. 

Jag har ingen självklar favorit, i början var det Cassie men inte längre. Nu skulle jag nog säga att Jal, Maxxie och Chris har delad förstaplats. Jal älskade jag redan i första säsongen eftersom hon alltid varit så snäll och hon var alltid den som fanns där för sina vänner när de andra valde att bry sig mer om sina egna bekymmer. Även Maxxie bryr sig väldigt mycket om sina vänner, det bevisade han i början av säsongen när han var den enda som tog hand om Tony. Chris älskar man tack vare hans udda personlighet, tragiska bakgrund och roliga kommentarer. Alla dessa tre delar första platsen. 

Det mesta jag gillade i säsong 1 finns kvar i andra säsongen - ärligheten, djupet inom varje karaktär samt seriens förmåga att få tittaren att både skratta och gråta samtidigt. Alla dessa aspekter har nästan varit ännu starkare denna säsong, framförallt de känslomässiga delarna. Även musiken har precis som förra säsongen gjort många scener extra kraftfulla och det är något jag verkligen uppskattat i alla avsnitt. Jag gillar verkligen Skins mer och mer för varje avsnitt, och ser fram emot att få följa nästa grupp ungdomar även om jag såklart kommer sakna alla dessa underbara karaktärer! 

"Fuck it."

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiGzcf0senMAhUD2ywKHWc9BQEQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Felllieeetravel.wordpress.com%2F2014%2F12%2F10%2Fskins%2F&psig=AFQjCNHEkbnuAWWMY3MuMjGG_CNwrziZRg&ust=1463859011271850

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar