måndag 30 maj 2016

Musik jag upptäckt genom film & tv #6

I'm A Believer, The Monkees (Shrek)
Denna härliga låt känner nog de flesta ungdomar som växte upp med Shrek till. Smash Mouth gjorde en cover på denna låt och den är otrolig glad och uppfriskande, men det vissa kanske har missat är att den gjordes från början av 60-tals bandet The Monkees. Denna version är lika härlig den, men föredrar man ny musik så funkar ju Smash Mouth's version minst lika bra. Jag älskar båda versioner, och eftersom jag älskar 60-talsmusik så älskar jag givetvis även denna. Underbar låt, perfekt att sätta på när man behöver lite glädje i sitt liv. 

I denna version är även Eddie Murphy med på ett hörn!

söndag 29 maj 2016

Vi vegetarianer

Jag vet inte om jag någonsin nämnt det på bloggen, troligtvis inte eftersom detta är en filmblogg och inte riktigt har med ämnet att göra. Men det är så att jag alltid har varit väldigt mån om både djur och natur, och därför valde jag i augusti förra året att bli vegetarian. Detta trodde jag aldrig skulle funka för mig som lever i en familj där alla älskar kött, men till min överraskning gick det hur bra som helst - kan äta precis samma maträtter, bara att jag byter ut kött mot något jag gärna kallar för fejk-kött (soja-produkter). På så sätt får jag nästan exakt samma smakupplevelse, fast utan att behöva oroa mig för att ett djur (eller miljön) kommit till skada! Bra va? Passar mig utmärkt eftersom jag hatar både svamp och bönor. 

För att uppmärksamma vegetarianism, tänkte jag idag skriva om några film- och tv-karaktärer som bidragit till att inspirera mig till att bli vegetarian. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwi2sPHSmP_MAhWDGCwKHXEYD_MQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fthefriendlyfig.com%2F2015%2F02%2F13%2Fphoebe-buffay-vegetarianism%2F&psig=AFQjCNHtydv2FNjXD1cjclIoEH2k8cWdIw&ust=1464608144074636

Pheobe Buffay (Vänner)
Jag älskar karaktären Pheobe av så många olika anledningar, men hennes miljömedvetenhet är en av de största. Enda nackdelen är att det ibland känns som att serieskaparna till Vänner endast har gjort henne till vegetarian för att förlöjliga det. Flera gånger skämtas det tyvärr om att hon väljer att inte äta kött, och det ogillar jag starkt. Serien har visserligen några år på nacken och spelades in då det inte var lika accepterat att vara vegetarian/vegan, men jag ser inte riktigt det som någon ursäkt. Men som karaktär är det omöjligt att inte beundra Pheobe och hennes aktiva val av att vara hälsosam både mot sig själv, djuren och naturen. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjlxJXmmf_MAhXFFiwKHVvhCuUQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fgiphy.com%2Fgifs%2Fthings-10B5dZVwYuRBG8&psig=AFQjCNHsdCPQeSsnHoIRtzCZ453DHadi6g&ust=1464608452407774

Lisa Simpson (The Simpsons)
Lisa är precis som Pheobe en väldigt djur- och miljövänlig personlighet. Därför är hon aktiv i mycket frågor som kretsar kring både miljöförstöring och djurplågeri. En start är såklart att bli vegetarian. Möjligtvis även vegan, där är jag lite osäker då jag inte minns helt och hållet. Men kött äter hon inte i alla fall! 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjevpv7mf_MAhUDDiwKHfLhAqwQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.reddit.com%2Fr%2Fgifs%2Fcomments%2F3h8gfs%2Fmy_fishs_an_asshole%2F&psig=AFQjCNHPd-2UpQLxHDwLA_Gxxud8WDMyeQ&ust=1464608496993703

Bruce (Finding Nemo)
"Fish are friends, not food." 
Även om det slutar med att han totalt tappar kontrollen och inser att hungern är starkare än vänskapen, så är det ändå en underhållande haj som åtminstone försökte sitt bästa med den vegetariska dieten.  

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwif0penmv_MAhVICSwKHRx1CpcQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.headoverfeels.com%2Ftag%2Flainie-kazan%2F&psig=AFQjCNHvERbBRcSGkMT9INCPT6-XcCXYoQ&ust=1464608589256940

Ian Miller (My Big Fat Greek Wedding)
Ian kommer till den ultimata grekiska familjen och vill inte äta kött - detta väcker såklart en del undran (och ilska) inom familjen. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwib9f6NmP_MAhWDDywKHRo6BscQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Ftinypic.com%2Fusermedia.php%3Fuo%3D4AtXI6JI7G8w16Lno1LnoIh4l5k2TGxc&psig=AFQjCNG_hkjaXiaIoCxUiGc4S28gfamXjg&ust=1464607999442306

Marcus Brody (Indiana Jones and the Last Crusade)
"No thank you, ma'm. I'm a vegetarian."
Att Marcus är vegetarian nämns bara i en scen i filmen, men det räcker för att han ska få komma med på listan då han lätt är den bästa Indiana Jones karaktären - ja, efter Indy såklart. Marcus är så otroligt härlig, och har även bidragit med mycket humor till Indiana Jones-serien.  

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiKt7rtm__MAhUoIJoKHZQBCtAQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.mtv.com%2Fnews%2F2384633%2Ftopanga-maternal-moments-boy-meets-world%2F&bvm=bv.123325700,d.bGs&psig=AFQjCNFdPNl-bjtrvWQv5y-G3Nvacv9sXg&ust=1464608991459625

Topanga (Boy Meets World)
Klart att Topanga ska få komma med på ett hörn här. Jag har bara sett första säsongen av Boy Meets World, men vet med mig att hon är vegetarian som en del av hennes själsresa. På bara 22 avsnitt har jag i alla fall förälskat mig i denna karaktär, hon är underbar.

Värda att nämnas; Candace (The Perks of Being a Wallflower), Dr. Temperance Brennan (Bones), Rachel Berry (Glee). Sistnämnda tänker jag bara gissa på då jag HAR FÖR MIG att det nämndes någon gång att hon var vegetarian, men är inte helt säker och tänker därför inte uttala mig mer om saken.

Skins: Volym 3

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjTmPP8uvPMAhUJCSwKHRs_D1YQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.kanyetothe.com%2Fforum%2Findex.php%3Ftopic%3D84902.0&psig=AFQjCNFKvCZXH_EVoVOK3x6WdARI44SAhA&ust=1464205042255994

Skins är en brittisk dramaserie från 2007, skapad av Jamie Brittain och Bryan Elsley. Serien är avslutad och består av sju säsonger. Tredje säsongen innehåller totalt tio avsnitt på ca 40 minuter/avsnitt.

Skins följer en grupp ungdomar i Bristol under deras uppväxt då de genomgår alla möjliga utmaningar. Det är allt ifrån alkohol och droger till kärlek och sorg, men trots allt de går igenom är det i grunden vänskapen mellan karaktärerna som vi får följa. I tredje säsongen ser vi skådespelare som bl.a. Kaya Scodelario, Kathryn Prescott, Emily Prescott, Luke Pasqualino, Lily Loveless, Merveille Lukeba, Ollie Barbieri, Jack O'Connell och Lisa Backwell. 

Läs min recension av volym 1 HÄR och volym 2 HÄR

Tredje säsongen är ett nytt kapitel för Skins - vi får följa ett nytt gäng ungdomar, men som går på samma skola som föregående generation. Just det, generation. Det är precis vad de olika kapitlen av Skins blivit kallade. Generation 1 (säsong 1 & 2), generation 2 (säsong 3 & 4) och generation 3 (säsong 5 & 6). Så vitt jag förstått kommer den sjunde och sista säsongen följa blandade karaktärer från alla säsonger. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjtj_vcvfPMAhUBkiwKHaW_DxIQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fskins.wikia.com%2Fwiki%2F%2522Effy%2522_(Episode_3.08)&psig=AFQjCNF9eMh3hNB9m1CuyXpq8BPI7dAGPA&ust=1464205780394766

Generation 2 av Skins hade jag höga förhoppningar på eftersom den första generationen imponerat stort på mig. Dessvärre blev jag lite besviken på säsongen - inte till en början, utan efter några avsnitt när jag märkte att karaktärerna inte var så välskrivna som första generationens karaktärer. De första avsnitten imponerade, jag gillade det jag såg och tänkte mest att det var trevligt med lite nya ansikten. Det jag inte gillat så mycket är att säsongen inte alls haft samma djup som både säsong 1 och 2. Avsnitten har inte varit lika fängslande och det beror nog främst på att jag inte direkt fastnat för någon av karaktärerna. Att de alla gör misstag och inte är felfria kan jag förlåta - det fick vi se mycket av när det gällde de gamla karaktärerna också. Men de gamla karaktärerna hade alltid anledningar till varför de gjorde som de gjorde - det fanns någon förklaring som gjorde att vi fick förståelse för deras handlingar. Men här känns mycket av det som händer ganska oklart, gör de ett misstag så är de mest dumma. De två karaktärer jag faktiskt sett ett större djup på, är Effy och Cook. Men ingen av de har vi ändå riktigt fått svar på varför de beter sig som de gör. Effys beteende kan inte bara ha att göra med att hennes föräldrar ska skilja sig, det vore ganska ologiskt. Detsamma gäller Cook, det måste finnas någon större anledning till varför han är som han är och jag skulle gärna vilja veta vad. Nu är det ju sant att vi har åtta avsnitt kvar på hans berättelse, men får vi inte svar på den frågan så skulle jag bli ganska besviken.

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiisembvfPMAhWKFSwKHQedBq0QjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fquotesgram.com%2Feffy-quotes-skins%2F&psig=AFQjCNEFgfODpmPEyhfjb977rFaxf2He4Q&ust=1464205643883723

Något annat jag stört mig på lite, som går lite hand i hand med bristen på djup i karaktärerna, är att deras bekymmer inte är särskilt unika eller ens stora. Första säsongen tog upp frågor som många gånger kunde beröra tillräckligt mycket för att få tittaren att släppa några tårar eller bara få raseriutbrott. Denna säsong har inte påverkat mig som tittare alls på samma sätt eftersom problemen är problem jag dels sett på tv många gånger förut, och dels för att de inte är så känslomässiga som jag hade önskat. Ett exempel är säsongens största hinder - bråket över Effy. Alla killar blir kära i den snygga tjejen på skolan, tjejen som är oförmögen att älska. Redan efter tre, kanske fyra avsnitt var de alla tre hopplöst förälskade i Effy. Varför? Ingen aning. Hon spelade med deras hjärtan redan från början och det visste de, samtidigt hade de knappt hunnit lära känna henne. Freddie sade i avsnitt 5 att han älskade henne. Ändå hade de (på skärmen) träffats ett fåtal gånger utanför skolan - inte särskilt romantiska träffar och sällan ensamma. Därför hade jag väldigt svårt för att förstå deras kärlek till henne. Den kändes snarare oseriös och tonårsaktig - den där kärleken som man inbillar sig att man känner bara för att man tycker någon är så snygg att man vill ha den för sig själv. För det var snarare så de kände - att de alla ville ha henne som en ägodel som ingen annan kille fick komma åt. 


Nu har jag kanske klagat tillräckligt och för att inget ska missförstås så får jag ändå säga att jag i helhet gillade säsongen. Inte alls lika mycket som säsong 1 och 2, men tillräckligt för att kunna ta mig igenom alla tio avsnitt utan problem. Som sagt så var det ingen karaktär jag helt fastnade för eftersom de alla gjorde ganska stora misstag till och från. I början var min favorit Pandora eftersom jag älskar hennes sköna personlighet, men mot slutet påverkades tyvärr även hon av verklighetens frestelser och gjorde sin del av gigantiska misstag. Den enda jag rent av gillar är Thomas, han är den enda som inte fått mig att ogilla honom på något sätt. Resterande karaktärer både gillar jag och ogillar jag. Det är ingen jag hatar helt, ingen jag älskar helt. Exempelvis Cook, inte någon av avsnitten har fått mig att rent hata honom för man vet ändå alltid att han är människa - en väldigt skadad sådan. J.J är även han lätt att gilla, men han kan också gå oss på nerverna ibland. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjCjfrIvfPMAhWFFCwKHQ1fCSYQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3D_I2Px96rFJw&psig=AFQjCNHEX9EdCWGKpyEVAqsLCBpupThg4A&ust=1464205738417610

Förutom karaktärerna och deras respektive handlingar, har säsongen varit ganska lik föregående två vilket är väldigt positivt. Det jag främst syftar på är fantastisk musik vid perfekta tillfällen, bakomliggande humor som får en att skratta till lite då och då och (vissa delar av) den brittiska ärligheten. När det gäller sistnämnda så är tyvärr vissa aspekter mystiskt borta, medan själva tonårs-känslan fortfarande känns äkta. Tonårslivet är inte alltid som i amerikanska High School-filmer och -serier, och på så sätt lyckas Skins fortfarande leverera. Något annat som gjort att vi har kvar känslan av att detta är samma serie som förra säsongen, är att karaktärerna går på samma skola där vi får träffa samma lärare som arbetade där i både första och andra säsongen. Även föräldrar och släktingar känns väl igen - exempelvis Cook's morbror/farbror som även är pappa till en av killarna som mobbade Maxxie i början av säsong 2.

I slutet av förra säsongen var jag väldigt glad åt att ha fem säsonger kvar att se, och såg fram emot att maratonkolla igenom alla i ett svep. Men efter tredje säsongen känner jag mig faktiskt lite mätt på Skins. Jag hoppas verkligen att problemen i kommande säsonger går djupare, att saker och ting känns mindre löjligt och att vi får svar på många frågor som inte förklarats ordentligt när det gäller karaktärernas inre. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjThbiGvfPMAhWIVSwKHXSGDTIQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fskins.wikia.com%2Fwiki%2FEffy_Stonem&psig=AFQjCNGeya-jZ6r2un1fPlef4t3FPxAerA&ust=1464205598908741

lördag 28 maj 2016

Kommande: The Space Between Us

I veckan släpptes första trailern till den kommande sci-fi filmen The Space Between Us som har premiär 19:e augusti. Trailern får filmen att verka lovande, men jag kan inte låta bli att störa mig på att det är sju års åldersskillnad mellan skådespelarna som spelar filmens huvudpar - Britt Robertson och Asa Butterfield. När han är 18 och hon 25, känns det som en ganska stor skillnad men det kanske bara är jag som stör mig på sånt. Egentligen är det väl inte så konstigt, tror mest det beror på att jag främst ser Asa från filmer som Hugo Cabret, Pojken i randig pyjamas och Ender's Game. I alla dessa filmer var han en pojke, inte man. 

Hur som helst, bortsett från det lilla störningsmomentet så gillade jag trailern och ser därför fram emot att se filmen som jag tror kommer leverera! 

fredag 27 maj 2016

Office Space (1999)

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiBs9XEhPvMAhXKFCwKHa0GBo4QjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.fanpop.com%2Fclubs%2Foffice-space%2Fimages%2F665412%2Ftitle%2Foffice-space-wallpaper&psig=AFQjCNEff21--gLVS5D3m9UWS_xLcPn2yg&ust=1464465306504073

Office Space är en komedi från 1999, skriven och regisserad av Mike Judge (Beavis and Butthead). Filmen blev aldrig någon succé på biograferna, men har senare uppnått kultstatus, främst inom målgruppen kontorsarbetare. 

Office Space följer IT-arbetaren Peter Gibbons som är trött på sitt jobb, sina chefer och sina tråkiga arbetsuppgifter. Efter ett besök hos en hypnosterapeut börjar Peter se livet ur ett annat perspektiv och bestämmer sig för att, tillsammans med två av sina medarbetare, stjäla pengar från företaget de arbetar för. I rollerna ser vi bl.a. Ron Livingston (The Conjuring, 2013), Jennifer Aniston (Vänner, 1994), David Herman (Futurama, 1999), Ajay Naidu (Requiem for a Dream, 2000) och Gary Cole (Pineapple Express, 2008). 

Detta är en film jag velat se länge, helt enkelt tack vare dess kultstatus samt positiva kritik. Trots att jag inte vanligtvis hittar komedier som jag faktiskt tycker är roliga, hade jag ändå höga förhoppningar på Office Space. Jag kan inte riktigt säga att förväntningarna var helt uppnådda, men jag blev inte särskilt besviken heller egentligen. Filmen underhöll lagom från början till slut, men precis som de flesta andra komedier jag ser så sticker den varken ut eller överraskar. Humorn är även den på en lagom nivå, det är aldrig så att man gapskrattar men på något sätt blir det ändå relativt underhållande. 

Vad som i Office Space står för själva underhållningen är varken roliga repliker eller roliga händelser, utan snarare karaktärerna i sig. Hur de alla är väldigt trötta på arbetslivet de tvingas leva varje dag - det blir roligt helt enkelt eftersom man oftast själv kan relatera till det. Vem har inte haft en daglig sysselsättning som känns som att den spelas om dag för dag, som om ens liv var en trasig skiva som bara går på repeat om och om igen. Filmens tre huvudkaraktärer är alla trötta på detta liv och det syns tydligt i återkommande suckar genom filmens gång. 

"So I was sitting in my cubicle today, and I realized, ever since I started working, every single day of my life has been worse than the day before it. So that means that every single day that you see me, that's on the worst day of my life." 

Karaktärernas trötta blickar underhåller, men skådespelarna levererar inget utöver det ordinära. Tack vare manuset har de inte mycket att visa, och därför gör de inte det heller. Men, eftersom detta är en enkel komedi så spelar det som tur är ingen större roll. Nu efter att ha sett Office Space så kan jag nog slutligen komma till slutsatsen att jag personligen inte är någon komedifilms-person, helt enkelt eftersom dessa sällan sticker ut ur mängden. Även om detsamma gäller Office Space så får jag ändå säga att jag gillar den. Dock föredrar jag drama eller action, med mer spänning, känslor och händelserika event. 

Office Space är en lagom underhållande komedi som inte är så speciell som jag hade hoppats på, men som ändå underhåller. Komedin är tystare än i många andra komedier, men detta är något jag själv bara uppskattar eftersom jag inte gillar den typen av löjlig och överdriven humor som lätt släpps in i andra filmers manus. Något jag måste få tillägga är att jag verkligen gillade slutet på filmen, det blev så snyggt på något sätt. Lätt bästa scenen i filmen.

Betyg: 7/10

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwinubHfhPvMAhWEDiwKHWxyDuoQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DdoOdq7rs4Eg&psig=AFQjCNHx7umwrm6kIYfA285hTIfHcLCsRA&ust=1464465362605664

Fyndvecka på Discshop

Innan veckan är slut tänkte jag bara tipsa om att Discshop har en stor rea på sitt filmutbud denna veckan eftersom de firar 17 år! Massvis med billiga priser på både film och serieboxar, alltifrån 17 kr. Fri frakt också med koden 17-FRI! 

Klicka på bilden nedan för att komma till rean

http://www.discshop.se/kampanj/birthday

torsdag 26 maj 2016

Jack Sparrow // The Lonely Island

Minns när denna låt kom ut 2011, det var i slutskedet av min besatthet med Pirates of the Caribbean-filmerna. Jag älskar de fortfarande (såklart), men har upptäckt så mycket annat fantastiskt i filmvärlden. Hur som helst, minns ni låten Jack Sparrow som SNL's The Lonely Island gjorde tillsammans med ingen mindre än Michael Bolton? Fem år senare och fortfarande lika rolig.

Nytt inköp: 2 muggar

Förra veckan fick jag ett paket från Zavvi som innehöll boxen Deadwood: The Ultimate Collection, och jag nämnde då att paketet jag beställt blivit uppdelat i två delar. Jag har nu fått resterande två prylar jag beställde, nämligen två supernördiga (och supersnygga) muggar.

- Mugg, "I'm a high-functioning sociopath" (citat från BBC's kriminalserie Sherlock) länk
- Mugg, "Central Perk" (från kultserien Vänner) länk

Muggen från Vänner är en present till en nära vän som älskar tv-serien Vänner, och därför har jag inte öppnat paketet. Om ni undrade. 

onsdag 25 maj 2016

Filmquiz #27: En film

Vad heter filmen? 

Vecka 21: Dokumentär

Detta är ett samarbete med bloggarna; Felicia på FrökenTV, Sara på Seriereflektioner, Emelie på GothamAlley och Karin på KarinsUniversum. Kolla även in deras inlägg angående veckans tema! 

Dokumentärer är något jag inte kollar på alltför ofta, men varför vet jag inte för de är oftast både lärorika och intressanta. De jag sett är dokumentärer som gått på tv medan man bläddrat genom kanalerna och sedan fastnat, helt enkelt eftersom dokumentären handlar om något jag själv varit intresserad av.

Det finns en som jag tycker var extra intressant, nämligen Finding Vivian Maier som hade premiär 2013. Anledningen till att jag fann intresse i denna filmen var främst eftersom jag varit på en utställning på Göteborgs Konstmuseum som handlade om just Vivian Maier. Jag fann henne redan då väldigt intressant, och hon var verkligen en fantastisk fotograf trots att hon aldrig blev någon "riktig" fotograf. För att förklara,

Finding Vivian Maier (svenska titeln lyder Vivian Maiers Okända Bildskatt) utforskar en äldre kvinna vid namn Vivian Maier som dog år 2009 efter att ha levt sedan 1926. Men det var inte hennes dödsdatum som var intressant, utan det hon lämnade efter sig. Vivian var en väldigt ensam kvinna som föredrog att hålla sig för sig själv och ingen verkade veta särskilt mycket om henne. Efter hennes död togs hennes lägenhet omhand, och i den hittade man en gigantisk samling med fotografier (samt kortfilmer) tagna av Vivian under hela hennes liv. Tyvärr verkar hon ha varit väldigt introvert och avskydde uppmärksamhet, och därför skulle hon troligtvis vända sig i graven av denna upptäckt som gjort henne världskänd. Men hennes fotografier var bara för fantastiska och framförallt, för verkliga, för att hållas gömda. 

Alla hennes bilder är tagna på gator och torg, av äkta människor och ingenting är förfalskat eller iscensatt. Detta gör även bilderna så otroligt känslosamma och samtidigt vackra. De skildrar livets tragiska sidor likaväl som dess glädje. Större delen av bilderna är från 50-talet då hon var ung, och detta gör de extra kraftfulla. Vivian framställs av bekanta som en sur tant som hatade de flesta av sina medmänniskor, men varför fascinerades hon då så starkt av världen att hon ville ta bilder av allt hon såg?

Här är några av Vivians fotografier, de som jag personligen fastnade för mest när jag var på utställningen som hölls i hennes minne förrförra hösten. 


Några, hehe... Beroendet rusar upp så fort jag bläddrar igenom hennes bildarkiv, helt fantastiska bilder. Det här är äkta gatufotografi!

tisdag 24 maj 2016

Skins: Volym 2

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiwsfWEq-nMAhVHlCwKHX4bCdgQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.amazon.com%2FSkins-2-Joseph-Dempsie%2Fdp%2FB001P7YD82&psig=AFQjCNG-Hw_Ln7BTJBeMnaKxpZziIr9yXw&ust=1463857166659074

Skins är en brittisk dramaserie från 2007, skapad av Jamie Brittain och Bryan Elsley. Serien är avslutad och består av sju säsonger (volymer). Andra säsongen innehåller totalt tio avsnitt på ca 40 minuter/avsnitt. Spoilers markeras med grönt

Läs min recension av Säsong 1 HÄR.  

Skins följer en grupp ungdomar i Bristol under deras uppväxt då de genomgår alla möjliga utmaningar. Det är alltifrån alkohol och droger till kärlek och sorg, men trots allt de går igenom är det i grunden vänskapen mellan karaktärerna som vi får följa. Andra säsongen tar plats sex månader efter förra säsongsavslutningen, och våra huvudkaraktärer måste då reda ut allt som lämnats problematiskt ett halvår tidigare. I rollerna ser vi åter igen skådespelare som Nicholas Hoult, Joe Dempsie, Mike Bailey, Hannah Murray, April Pearson, Larissa Wilson, Dev Patel, Mitch Hewer och Kaya Scodelario. 

Jag gillade första säsongen av Skins och såg med glädje fram emot att fortsätta på säsong 2. På många sätt tycker jag andra säsongen varit bättre, men samtidigt tycker jag även att avsnitten gått lite upp och ner. Säsongen har minst sagt varit underlig. Vi känner nu karaktärerna bra mycket bättre än vi gjorde i förra säsongen, och flera av de har även genomgått ganska stora karaktärsutvecklingar, framförallt karaktären Tony som fått lite perspektiv på det sura livet han levde under hela säsong 1. När det gäller karaktärerna så går det även där väldigt upp och ner. En av sakerna jag älskar mest med Skins är att den är så ärlig. Alla bekymmer tonåringarna står inför känns äkta och likaså gäller deras personligheter. Samtidigt gör det att man får väldigt blandade känslor för karaktärerna. Ingen är felfri, de har alla lika många positiva sidor som de har negativa sidor. Ska man se ur en verklighetstrogen synvinkel så kanske man inte ska se det som negativa sidor när i princip alla människor på jorden har samma brister, det är helt enkelt så mänskligheten ser ut. De brister jag främst syftar på är feghet och egoismen. Många av karaktärerna har denna säsong flytt från sina bekymmer istället för att se problemet i ansiktet. Detsamma gäller när det är en nära vän som har problem. Det är lättare att fly, att ignorera det och att fokusera på sitt eget än vad det är att faktiskt erbjuda en hjälpande hand. Åtminstone när det gäller det känslomässiga. 

När jag ovan nämnde att denna säsong varit ganska underlig så syftar jag på att flera avsnitt varit ganska konstiga. Dock inte på ett negativt sätt, men det tar ett tag att vänja sig vid. Ett exempel är avsnitt 6 som följer Tony. Större delen av allt som händer i avsnittet består av karaktärens inre fantasier. Allt som händer har en dold betydelse, och det förstår man om man hänger med i handlingen och är koncentrerad. På så sätt är det ett briljant skrivet avsnitt, men samtidigt blir det lite jobbigt att titta på, åtminstone för mig. Man visste inte riktigt vad som var verklighet och vad som var fantasi förrän precis i slutet. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjS9P3QsOnMAhVpLZoKHfE5BE4QjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.madman.co.nz%2Factions%2Fwallpapers.do%3Fmethod%3Dbrowse%26videogramId%3D14197&psig=AFQjCNHyr76tLdnjy-824mufBd_wdjrfJA&ust=1463858668358633 

För att övergå till händelserna under säsongen, läs inte vidare om du inte sett hela säsong 2 av Skins.

Jag måste säga att jag gillade fler karaktärer förra säsongen än vad jag gjort denna säsong. Den enda som bidragit med raka motsatsen är karaktären Tony som känns som en helt annan person nu till skillnad från hur han var då. Slutet berörde verkligen, när vi fick se hans avsked till Sid. Nu kan jag ärligt säga att jag verkligen gillar Tony, detta hade jag aldrig kunnat säga i säsong 1 då han bara manipulerade folk och inte verkade bry sig om någon mer än Effy. 

Cassie är ett exempel på en karaktär jag inte gillat lika mycket som jag gjorde i säsong 1 då jag älskade henne. Visst har hon sina stunder då man ser den där underbara Cassie vi alla kände i första säsongen, men de flesta av hennes scener denna säsong har fått mig att gilla henne mindre. Hon har blivit lite som den gamla versionen av Tony, med manipulerandet och den dåliga attityden. Dock kan jag förstå hennes smärta, hon har fått stå ut med mycket. Men att gå på andras relationer och försöka förstöra för andra bara för att hennes eget inte höll tycker jag är långt ifrån rätt. Som tur är blev hon bättre mot slutet, när hon blev tillsammans med Sid igen. Jag gillade alla scener mellan henne och Chris i slutet, deras vänskap blev absolut starkare av att bo ihop. Tragiskt bara att hon blev den som fick se honom dö. 

Jag måste säga att jag är ganska besviken på slutet, av olika anledningar. Jag visste redan när jag började se Skins att karaktären Chris skulle dö (råkade av misstag läsa det på någon blogg för några år sedan) men visste inte hur. De sista avsnitten var fina och jag gillade hur alla vännerna samlades på hans begravning trots att de inte fått tillåtelse att gå dit. Jals tal och fyrverkerierna, så fint. Men, det jag blev besviken över var dels att vi inte riktigt fick något avslut mellan dessa två - Jal och Chris. I och med att sista avsnittet Chris medverkade i handlade om Cassie, så fick vi inte se Jal och Chris samtal om barnet, utan fick bara höra något litet från Chris och då berättade han inte ens särskilt mycket. Att hon sedan gjorde abort efter hans död gjorde mig otroligt besviken, hade verkligen trott och hoppats på att hon skulle behålla barnet. Men detta är å andra sidan ytterligare en del av "ärligheten" som Skins består av. Hade något liknande hänt i verkligheten, en ensamstående mamma som är så ung med så höga drömmar - abort är troligtvis det realistiska valet. Men jag blev ändå besviken då detta barn hade gjort att Chris inte försvunnit helt på något sätt. 

När det gäller Jal och Chris relation i helhet så är det nog detta som jag gillat bäst under säsongen. Mitt favoritavsnitt är utan tvekan femte avsnittet, som handlar om Chris. Kärleksrelationen som bildades mellan honom och Jal var en stor överraskning, hade inte ens tänkt tanken faktiskt utan trodde bara de var väldigt bra vänner. Kyssen var en överraskning, men det var en bra överraskning och jag är glad att de blev tillsammans. Det gjorde också att Chris fick något större och bättre innan han dog. Scenen när han bad Jal om förlåtelse (för att ha varit otrogen, vilket jag inte alls gillade men kan förlåta honom för), då han målade på tavlan och beskrev sitt liv och sin familj. Hur det började med en stor glad familj, men därefter dog Peter. Sen försvann pappan. Sist stack hans mamma och kvar blev Chris själv. I slutet av avsnittet hade en tecknad Jal gjort streckgubbs-Chris sällskap. Detta var nog min favoritscen från säsongen. Bortsett från scenen då Chris sätter eld på sin chefs slips, såklart. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwi99pzvtOnMAhWEFSwKHedqBNwQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fcine-fille.com%2F2012%2F06%2F20%2Fskins-uk-series-2-episode-2-sketch%2F&bvm=bv.122448493,d.bGg&psig=AFQjCNG48fMIjKb8xC9qN5is2zJ395skUw&ust=1463859715568913

Även Maxxie har varit en stor favorit denna säsong och jag var väldigt glad åt att få lära känna honom bättre eftersom han inte var med så mycket under förra säsongen. I och för sig var han nästan bara med i början av denna säsong också, men när han var med fick vi en ganska rejäl dos av Maxxie. Jag älskar Maxxie, men jag måste säga att Anwar är en helt annan fråga. Tycker han har betett sig ganska illa mot sin bästa vän, och därför gillar jag honom inte så mycket längre. I första säsongen ville han inte berätta för sina föräldrar om Maxxies homosexualitet och i denna säsong har han blivit tillsammans med Sketch, trots att han visste vad hon gjort mot Maxxie. Så av alla karaktärer som medverkat dessa två säsonger, kommer jag sakna Anwar minst. 

Jag har ingen självklar favorit, i början var det Cassie men inte längre. Nu skulle jag nog säga att Jal, Maxxie och Chris har delad förstaplats. Jal älskade jag redan i första säsongen eftersom hon alltid varit så snäll och hon var alltid den som fanns där för sina vänner när de andra valde att bry sig mer om sina egna bekymmer. Även Maxxie bryr sig väldigt mycket om sina vänner, det bevisade han i början av säsongen när han var den enda som tog hand om Tony. Chris älskar man tack vare hans udda personlighet, tragiska bakgrund och roliga kommentarer. Alla dessa tre delar första platsen. 

Det mesta jag gillade i säsong 1 finns kvar i andra säsongen - ärligheten, djupet inom varje karaktär samt seriens förmåga att få tittaren att både skratta och gråta samtidigt. Alla dessa aspekter har nästan varit ännu starkare denna säsong, framförallt de känslomässiga delarna. Även musiken har precis som förra säsongen gjort många scener extra kraftfulla och det är något jag verkligen uppskattat i alla avsnitt. Jag gillar verkligen Skins mer och mer för varje avsnitt, och ser fram emot att få följa nästa grupp ungdomar även om jag såklart kommer sakna alla dessa underbara karaktärer! 

"Fuck it."

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiGzcf0senMAhUD2ywKHWc9BQEQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Felllieeetravel.wordpress.com%2F2014%2F12%2F10%2Fskins%2F&psig=AFQjCNHEkbnuAWWMY3MuMjGG_CNwrziZRg&ust=1463859011271850

måndag 23 maj 2016

Kommande: Beauty and the Beast

En liten teaser till den kommande remaken av Disney's Skönheten och Odjuret släpptes idag. Jag ser fram emot detta och är nöjd med skådespelarvalen - Emma Watson (Harry Potter) som Belle och Dan Stevens (Downton Abbey) som Beast. Gillar båda! Även en av mina favoriter Ewan McGregor kommer medverka i rollen som min favoritkaraktär från Disney-filmen, nämligen Lumiere! Väldigt taggad. 

Handling enligt IMDB: "An adaptation of the classic fairy-tale about a monstrous prince and a young woman who fall in love."


söndag 22 maj 2016

Archer: Säsong 3

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwj60uvJj-7MAhXkDZoKHUntCLgQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.voicesofeastanglia.com%2F2013%2F04%2Farcher-tv-series.html&bvm=bv.122448493,d.bGs&psig=AFQjCNEcP6s2K_PdJmhOalyBXQ1mV3Yn5A&ust=1464021548828628

Archer är en animerad komediserie från 2009, skapad av Adam Reed. Serien pågår fortfarande och hittills finns sju säsonger på totalt 89 avsnitt. Tredje säsongen innehåller 13 avsnitt och varje avsnitt är runt 22 minuter långt. Inlägget innehåller inga spoilers.

Archer utspelar sig på en agentfirma och följer de anställda där. Främst får vi träffa den ytliga och osympatiske Sterling Archer som älskar att vara stjärnan på festen. Varje dag tvingas han arbeta med många underliga typer, däribland hans egen mamma som också råkar vara hans chef. Rösterna görs av bl.a. H. Jon Benjamin, Jessica Walter, Aisha Tyler, Judy Greer, Amber Nash, Chris Parnell, Lucky Yates samt skaparen Adam Reed. 

Serier som Archer är alltid svåra att recensera eftersom varje säsong är lika lik föregående. Tredje säsongen har hållit ungefär samma nivå som tidigare, men kanske något sämre. Den har inte alls varit dålig, men jag har ändå upplevt den som mindre komisk än de två första säsongerna. Jag har helt enkelt inte skrattat lika mycket och på så sätt anser jag att underhållningen trappats ner lite. Förutom det så är serien sig lik och det jag älskade i säsong 1 och 2, älskar jag även i säsong 3. Snygg animation, härliga röst-prestationer och rå men underhållande humor. Archer är helt enkelt en vuxenkomedi, så låt dig inte luras av animationen - detta är en ren vuxenserie. Givetvis kan även ungdomar titta på den, men kanske inte de yngre ungdomarna/barnen. Främst eftersom man då kanske helt enkelt inte förstår skämten. Plus att det helt enkelt inte är passande för barn att titta på serier som denna. 

Jag har inte mycket mer att säga om serien, mer än att den är ett tips till er som gillar vuxenhumor i animationsform, för Archer är en av de bästa i sin genre! 

Säsong 1-6 av Archer finns att se på Netflix och samtliga säsonger går även att streama gratis HÄR

lördag 21 maj 2016

10 anledningar till att se Misfits!

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwi_zK7fz-vMAhVMCpoKHQ5gCsYQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.flickeringmyth.com%2F2014%2F09%2Fantonia-thomas-says-misfits-movie-plans-shelved%2Fmisfits-series-1%2F&psig=AFQjCNFQEtzmoIu0DAt4moFMKXpKmI2W1w&ust=1463935739335058

Som jag nämnde i något inlägg för några veckor sedan så har jag börjat se om den brittiska tv-serien Misfits, och förra veckan såg jag klart både första och andra säsongen och jag kan nästan säga att jag gillar den ännu bättre nu än jag gjorde första gången. Då var det en del grejer jag störde mig på, men nu när man verkligen känner karaktärerna så är det lättare att förstå dem. Men, eftersom jag redan har skrivit säsongsrecensioner av de två första säsongerna här på bloggen så tänker jag bara länka till dem. Istället för att skriva nya likadana inlägg så tänkte jag göra en lite roligare grej för att sammanfatta säsongerna, nämligen att ta upp de tio främsta anledningarna till varför jag verkligen älskar serien. Enjoy!

Recension av säsong 1 kan läsas HÄR.
Recension av säsong 2 kan läsas HÄR

Nu när jag läser igenom recensionerna så ser jag att jag inte gått särskilt ingående på serien, och då kanske denna lilla lista blir ett bättre sätt att få en inblick i vad för sorts serie Misfits är! 

Seriens handling enligt IMDB: "A group of young offenders doing community service get struck by lightning during a storm, and begin to develop superpowers."

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwj3goH4z-vMAhWGF5oKHfhrAPQQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fe4-misfits.wikia.com%2Fwiki%2FThe_Misfits_Gang&psig=AFQjCNEWieopGzuQEy1HcyIzSfKdPjaAig&ust=1463935791062338

10 ANLEDNINGAR TILL ATT SE MISFITS!

1. Sci-fi delen
Science fiction delen av Misfits kan vara en av de bästa. Jag har alltid varit fascinerad av tidsresor, framtidsblickar o.s.v, och detta bjuds en hel del på i Misfits, främst i säsong 2. 

2. Humorn
Humor finns det gott om i Misfits, och detta är faktiskt största anledningen till varför jag gillar serien. Komedin finns ständigt i varje avsnitt, både i form av underhållande handlingar och roliga repliker. En av mina favoritrepliker från serien är denna: "We're a bunch of young offenders and not one of us knows how to steal a car. That is pathetic!". Många av replikerna i serien blir som roligast när man vet vad det egentligen handlar om, och därför måste man nästan se avsnitten för att förstå. 

3. Karaktärerna 
Karaktärer är något varje serie måste göra bra för att lyckas. Ingen av karaktärerna är särskilt djupa till en början, men ju mer man ser av serien, desto bättre förstår man dess huvudkaraktärer. De har alla sina olika personligheter som oftast är ganska ytliga, men å så underhållande. I slutet av säsong två har inte bara vi lärt känna karaktärerna bättre, utan de har även börjat lära känna varandra bättre.

4. Superkrafterna
Superkrafter är något som blivit väldigt stort de senaste åren i både film- och serievärlden. Men det vi oftast får ta del av är riktigt amerikanska filmatiseringar, och därför blir det så annorlunda och samtidigt så bra i Misfits. I och med att serien utspelar sig i Storbritannien känns det både mer annorlunda och verkligare. Det blir bara så bra. Som karaktären Nathan Young sa i pilotavsnittet - "Superpowers? No, that kind of thing only happens in America."

5. Ärligheten
Precis som många andra brittiska serier i jämförelse med amerikanska serier, så är Misfits väldigt ärlig både när det gäller handlingar, utfall efter dessa handlingar samt dialoger mellan karaktärerna. Många amerikanska serier böjer gärna på verkligheten och får enkla saker att verka svårare medan svårare saker framstår som enklare. Misfits är ärligare och visar livet lite som det egentligen är för många, istället för att förfina saker. Detta har Mitfits gemensamt med den andra brittiska serien Skins. Har du sett Skins så förstår du nog vad jag menar där.

6. Gömda budskap i dialoger, skämt och händelser
Något annat jag verkligen uppskattar i Misfits, som faktiskt går lite hand i hand med den ärlighet jag nämnde ovan, är gömda budskap. Budskap är något jag alltid letar efter när jag ser en film, och även om det tar ett tag att hitta det i en serie som Misfits så betyder det inte att det inte finns där. Ett exempel är en scen i säsong två (inga spoilers) då en karaktär säger något som både får oss att skratta och tänka efter samtidigt, nämligen följande replik: "Gay, straight, retarded... why do we have to put labels on everything?". Repliken framstås som skämtsam, vilket den även blir eftersom scenen är väldigt underhållande, men den har också ett budskap och det förstår man om man tänker efter på vad som faktiskt sägs.

7. Spänningen
Trots all underhållning som Misfits bjuder på så tar inte denna över helt och hållet - de lyckas faktiskt även hålla en bra och jämn spänning genom båda de första två säsongerna. Man ser gärna mer eftersom det finns en del mysterier som man vill veta mer om, eller bara frågor man vill ha svar på. Det kan handla om hemligheter våra huvudkaraktärer tvingas hålla gömda, men även om identiteter man vill ha reda på. Dessutom spelar många avsnitt mycket på liv och död, och därför vill man såklart se vidare för att vi vill se så att våra huvudkaraktärer mår bra och inte kommer till skada.

8. Skådespelarna
Skådespelarna gör verkligen bra jobb, och de passar alla väldigt bra i sina roller. Främst gillar jag Robert Sheehan som spelar karaktären Nathan Young - många av hans scener är så hysteriskt roliga att man bara beundrar skådespelaren för att kunna spela så bra samtidigt som man beundrar övriga skådespelare för att kunna hålla minen medan han gör många av sina scener. Även Lauren Socha passar perfekt i rollen som Kelly och likaså Iwan Rheon som spelar den tystlåtne Simon. Honom har vi ju senare sett i bl.a. Game of Thrones, och även där bevisar han sin stora talang som den psykopatiska karaktären Ramsay Bolton.

9. Brittiska självklarheten 
Misfits är så brittiskt det bara kommer. Ärligheten är en stor del av detta, men även språket - både när det gäller dialekterna och sättet de pratar på. Ord används som man bara hör i typiskt brittiska filmer - "twat", "bullocks" och "wanker" är bara några exempel. Man undrar ju om det verkligen är så, att britterna svär mer än några andra folk. För det gör de verkligen hela tiden, både i Misfits och Skins

10. Nathan Young
Visst, jag har redan nämnt karaktärerna, men Nathan är en helt egen kategori i sig. Det finns ingen tvekan om att irländaren Nathan Young är den roligaste karaktären Misfits har att erbjuda hittills, och troligtvis även någonsin. Även om jag inte ännu sett de sista tre säsongerna så tvivlar jag på att någon karaktär kommer slå hans humor. Dock går det inte att neka att han är ett riktigt douche. Han är elak, tänker sig inte för innan han säger något och därför är det en karaktär jag aldrig någonsin skulle vilja lära känna i verkligheten. Men att se honom på skärmen skadar aldrig, även om man ibland har lust att slå till honom. Att han är så otroligt underhållande gör dock att man älskar honom ändå. Jag kan säga direkt - klarar man inte av honom som karaktär så kommer man aldrig kunna ta sig igenom denna serie. 

Detta var allt, som sagt så är Misfits ett stort tips om du gillar brittiskt ärlig humor blandat med härliga karaktärer! En bonus är att säsongerna är så korta - passar i alla fall mig perfekt eftersom jag lätt tröttnar annars! 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjxr-WI0OvMAhWpCpoKHSfZABUQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.fanpop.com%2Fclubs%2Fmisfits-e4%2Fimages%2F18455658%2Ftitle%2F2x02-screencap&bvm=bv.122448493,d.bGs&psig=AFQjCNFqvlvaUpQFI2w4GqT1iRtAkLG4fA&ust=1463935748016095

Trailer:

fredag 20 maj 2016

Musik jag upptäckt genom film och serier #5

Come On Eileen, Dexys Midnight Runners (The Perks of Being a Wallflower)
Come On Eileen har jag hört när jag var yngre, men det var först när jag såg den fantastiska dramafilmen The Perks of Being a Wallflower som jag lyckades ta reda på vad låten hette och vem som stod som artist. Denna scen från filmen är underbar och likaså är låten. Idag är detta en av mina favoritlåtar - den är så härligt glad!

torsdag 19 maj 2016

Impressive Impressions

Riktigt häftigt hur vissa kan göra sånt här, måste säga att jag är lite avis. Kolla in videoklippen nedan!


Imponerande, eller hur?

onsdag 18 maj 2016

Vecka 20: Mörka kvinnliga karaktärer

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjz0_GOguLMAhWJjiwKHf36D9sQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.huffingtonpost.com%2F2013%2F10%2F10%2Fkill-bill-vol-1-10th-anniversary_n_4072527.html&bvm=bv.122129774,d.bGg&psig=AFQjCNEbOsoDi2XhjoIJsrCEzuZIuzBe0Q&ust=1463605622995544

 Detta är ett samarbete med Felicia, Sara, Emelie och Karin. Glöm inte kolla in deras inlägg om veckans tema!

Veckans tema är "Kvinnlig karaktär", och just karaktärer är ett ämne som är oändligt. Det finns så många att nämna som är speciella och minnesvärda på olika sätt, och därför tänker jag specificera mig på mörka kvinnliga karaktärer, d.v.s kvinnor med t.ex. ett mörkt förflutet eller bara ett mörkt hjärta.

The Bride (Kill Bill)
Först ut är en av mina absoluta favoriter när det gäller kvinnliga karaktärer. Den jag syftar på är The Bride från Quentin Tarantino's Kill Bill. Detta är en riktigt kick-ass huvudkaraktär med ett starkt mål och en stark vilja att nå detta mål oavsett vad eller vem som står i hennes väg. Med det sagt har hon ändå ett mörkt inre på grund av sitt förflutna. The Bride spelas av ingen mindre än Uma Thurman. 


Velma Kelly (Chicago)
Velma Kelly är en karaktär från musikalfilmen Chicago. Hon sjunger och dansar och mördar. Velma är en kallblodig mördare, men sjunga kan hon! Catherine Zeta-Jones är fantastisk i rollen och det bevisade hon genom att ta hem Oscarn för bästa kvinnliga biroll. 


Bellatrix Lestrange (Harry Potter)
Bellatrix är helt galen, men hon är bara så... speciell. Det är omöjligt att inte beundra henne på något sätt, åtminstone Helena Bonham Carter för prestationen. Men Bellatrix i sig är en väldigt intressant karaktär när det gäller det yttre snarare än det inre (som bara verkar bestå av ren madness). 


Amy Dunne (Gone Girl)
Gone Girl är en fantastisk film, men även väldigt svår. Främst beror det på karaktären Amy Dunne som är väldigt svår att få ett grepp om. Utan att uttala mig för mycket om filmens handling, kan jag säga att Amy Dunne garanterat är en karaktär som platsar på denna lista på grund av hennes ovanliga inre. 


Cersei Lannister (Game of Thrones
Cersei, självklart. Hemsk kvinna. Beundransvärd kvinna. Förfärlig kvinna. Vad ska man tycka egentligen? Ibland är det omöjligt att inte respektera henne lite grann åtminstone, men den känslan varar sällan länge då hon jämt återbevisar vilken hemsk människa hon är. 


Constance Langdon (American Horror Story: Murder House)
Constance Langdon är en karaktär från första säsongen av American Horror Story. Från att vara en underlig granne, till säsongens främsta antagonist lyckas hon frambringa mycket blandande (men främst obehagliga) känslor från publiken. Så var det åtminstone för mig.