söndag 24 januari 2016

The OC (2003-2007)

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwinybDE9MDKAhXkqXIKHaQrDGYQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fjustgoodvibe.com%2Fthe-o-c-wallpapers%2F&psig=AFQjCNFN-SKPqwglWb60mLkoNvA_lvmO9w&ust=1453671982829723

The OC är en dramaserie från 2003, skapad Josh Schwartz som även medverkat i skapandet av serier så som Gossip Girl och Chuck. Serien gick i fyra säsonger innan den blev nedlagd och totalt finns 92 avsnitt för en ny tittare att beta av. I rollerna ser vi bl.a. Ben McKenzie, Adam Brody, Peter Gallagher, Kelly Rowan, Rachel Bilson, Melinda Clarke och Mischa Barton. 

The OC inriktas främst till tonåringar och följer Ryan Atwood, en 16-årig förortskille som, efter en misslyckad bilstöld, tas in av en förmögen advokat och hans familj. I samhället Orange County, Kalifornien, får Ryan uppleva en helt annorlunda livsstil från den han är van vid, samtidigt som han får lära känna nya människor som lär honom ett och annat om de ”rika snobbarna” han aldrig tidigare kunnat relatera till.

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjZjdWo9cDKAhWGEHIKHc05A4MQjRwICTAA&url=https%3A%2F%2Fmarriedtotelevision.wordpress.com%2F2014%2F11%2F30%2Franking-the-o-c-characters-from-worst-to-best%2F&psig=AFQjCNErEhTKVxAbyFQsZcTA8ei8MPU4Gw&ust=1453672264249852

The OC är en av mina favoritserier och det beror främst på det faktum att serien var en av de första serierna jag sträcksåg. På sätt och vis har man växt upp med OC vid sin sida, och detta var alltid serien man vände sig till när man behövde få lite feel-good-känsla. Det finns ingen som kan få en att må så bra som Seth Cohen. Han är en sån himla härlig karaktär som är fullständigt omöjlig att inte älska.

Jag får erkänna att serien haft sina upp och nedgångar, och personligen tycker jag att den varit som bäst under första och sista säsongen. Däremellan var det lite halvdant och det enda jag egentligen uppskattade var karaktärerna, deras dialoger samt all bakgrundshistoria vi fick till Ryan. Exempelvis när hans ”riktiga” bror Trey kom på besök i säsong 2. För övrigt var dramat lite överdrivet vid tillfällen, det fanns helt enkelt de sidohandlingar som inte alls underhöll utan som man snarare bara ville bli av med. Men, så klart fanns fördelarna med underbara OC kvar, vilket var karaktärerna och deras repliker. Samt relationerna de alla hade till varandra. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjfnoXA98DKAhUB_nIKHf29CgUQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DT1jY7K4xnkU&bvm=bv.112454388,d.bGQ&psig=AFQjCNFLCtk_4F5kHxHUJZoRfHsHMc1KcQ&ust=1453672818977906

The OC är en typisk tonårsserie vilket innebär att dess intriger består av typiska tonårsproblem. Kärleksintressen, popularitet och stora livsfrågor. Kärleken i OC har inte varit det som fått mig att hela tiden fortsätta titta, utan snarare relationerna inom familjen. Det är något jag verkligen älskar - hur Ryan kommit in i Cohen familjen och verkligen hamnat rätt. Det blir som en ny familj för honom, och precis som Sandy och Kirsten pratar om i något avsnitt så ”är det svårt att tro att han inte alltid bott där”. Jag älskar hur tydligt manusförfattarna gjorde det att Sandy i sista säsongen såg Ryan som en son. Jag minns faktiskt specifikt att det var något tillfälle då han kallar Ryan för sin son, som om det var helt självklart. Det där, det är vad jag älskar med denna serie. Familjerelationen som bildas inom Cohen-familjen. Dels hur Ryan blir en del av familjen trots att han inte känt dessa människor sedan tidigare, men också den s.k. ”bromance”:en som bildas mellan Ryan och Seth. Ett av mina favoritögonblick är scenen då de befinner sig på sjukhuset i slutet av säsong 4 (avsnitt 15 för att vara exakt) och Seth säger ...Although you’re going to have to wrap your head around the fact that we’re really brothers now. Or, bloodbrothers.”.

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjT1cPG9cDKAhXClHIKHVnFDnQQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.warnerbros.co.uk%2Ftv%2Fthe-oc%2Fseason-04&bvm=bv.112454388,d.bGQ&psig=AFQjCNGgXLHKMPA5ygJW_0DaVQZUL-qwag&ust=1453672306874237

Kvalitén i serien har gått lite upp och ner, men i det stora hela gillar jag det mesta. Vissa avsnitt kan vara väldigt förutsägbara, vissa saker känns klyschiga och visst får man en känsla ibland av att allt känns lite löjligt. Men samtidigt är det en så otroligt mysig serie. Det finns dessutom de händelser som inte alls är förutsägbara, utan mer åt det nytänkande hållet. När det gäller casting är jag jätte nöjd samtidigt som jag är medveten om hur dåliga skådespelarinsatserna kan vara ibland. Ändå passar alla så perfekt i sina roller. Vad hade Seth Cohen varit utan Adam Brody? Sandy Cohen utan Peter Gallagher? Julie utan Melinda?

Apropå Julie Cooper. Som jag redan nämnt är karaktärerna en otroligt stor del av The OC och Julie Cooper är en av de allra viktigaste. Detta är en karaktär man har lite av en hatkärlek till genom seriens gång. Hon kan vara en riktig satkärring, men samtidigt bidrog hon även mycket till serien redan i första säsongen. Man behövde någon att skylla alla problem på och när utvecklingen i hennes karaktär väl skedde blev hon en sådan otroligt stark karaktär. Mot slutet var hon nog till och med min favorit, över både Seth och Sandy. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwj-1rCn9sDKAhWJmHIKHf2pA0oQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.fanpop.com%2Fclubs%2Ftaylor-townsend%2Fimages%2F16417263%2Ftitle%2Ftaylor-townsend-ep-4x16-ends-not-near-here-screencap&bvm=bv.112454388,d.bGQ&psig=AFQjCNFRz-Ds1bEvgmsxPjLU-2A2wSWEvw&ust=1453672526055721

Ytterligare något jag älskar med The OC är musiken. Jag har upptäckt många otroligt bra låtar genom denna serie, framförallt en av mina favoriter - Forever Young med Alphaville. Musiken kan också göra en scen extremt kraftig, och en av mina absoluta favoritscener av serien, en scen som verkligen tog tag i själen på mig och fick mig att visa känslor jag inte trodde existerade - var avslutningen på säsong 1 då den fantastiskt kraftfulla låten Hallelujah spelades i bakgrunden. Trots att det egentligen inte var något jätte tragiskt som hände, lyckades musiken tillsammans med vissa scener beröra mer än det kanske egentligen borde. När tårarna började rinna var min första tanke: ”Ingen dog, ingen har cancer. Varför gråter jag??

Det är svårt att skriva om en hel serie utan att gå för djupt in i handlingen och karaktärerna. Därför kanske detta inlägg var mest intressant att läsa för er som redan sett serien. Men, jag hoppas ändå att jag lyckats övertyga ytterligare någon själ att kolla in det underbara ting vi kallar The OC. Eller som vi hardcore fans kallar det, Seth Cohen

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjbko2W9MDKAhXK_3IKHZAODGsQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DVu4mGE8zkYA&bvm=bv.112454388,d.bGQ&psig=AFQjCNFGnLoiO8vHviEhtNB573QNzTFSYA&ust=1453671801314265

4 kommentarer:

  1. Nu när jag är klar med både säsong 2 av Mozart in the Jungle och säsong 4 av New Girl så är det nog dags för mig att äntligen ta tag i The OC! Jag följde aldrig det utan såg enstaka avsnitt.

    SvaraRadera