fredag 1 januari 2016

Lost (2004-2010)

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjfxKfKu4TKAhXJ2CwKHZ_zCgcQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fpichost.me%2F1653793%2F&psig=AFQjCNEH6DsMRLVjgrQr3Atoc-VGjrGeGQ&ust=1451595162590189

Lost är en TV-serie från 2004, skapad av teamet J.J. Abrams, Damon Lindelof och Jeffrey Lieber. Serien gick på den amerikanska kanalen ABC fram till 2010 då den blev nedlagd efter 6 säsonger på 14-24 avsnitt vardera. Serien vann 2006 en Golden Globe för bästa dramaserie och har även blivit tilldelad så mycket som tio Emmys däribland för bästa casting.

Serien följer en grupp människor efter att deras plan kraschar några timmar efter att de lämnat flygplatsen i Sydney. De överlevande efter kraschen kämpar sedan för att överleva på den ö de hamnat på, medan de försöker allt vad de orkar att ta kontakt med omvärlden för att få hjälp. Men var kommer egentligen denna mystiska ö ifrån, var har de hamnat? Och är de verkligen ensamma på ön?

Låter spännande, eller hur? Första gången jag såg Lost var för ungefär 5 år sedan, strax efter att sista säsongen sänt sitt sista avsnitt. Det var min bror som tipsade mig om den. Jag hade aldrig hört talas om serien och visste ingenting alls om handlingen, så när han gav mig en USB-sticka fylld med de fyra första avsnitten hade jag inga förväntningar alls. Snarare var de extremt låga, då jag envisades med att misstycka om allt min bror gillade. Ni vet, syskonkärlek. Hur som helst så satte jag på första avsnittet. Det tog ungefär 30 sekunder, sedan var jag fast. När ytterligare tre timmar passerat var jag inne på hans rum och bönade och bad om fler avsnitt. Sedan dess har jag avgudat denna fantastiska serie. Efter Lost upptäckte jag många härliga serier - först ut var Supernatural som följdes av Falling Skies, One Tree Hill, How I Met Your Mother och Game of Thrones. Trots alla fantastiska serier jag sett är Lost fortfarande den självklara nr 1. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjJtuTivYTKAhWGFCwKHY4sBxcQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fscreenrobot.com%2Fending-lost-one-underrated-tv-history%2F&psig=AFQjCNG6PsD65b8_5EUBa2rHnTep4jqgug&ust=1451595762197176

Tyvärr har serien fått mycket skit för att ha ”spårat ur”, ”slutat oförklarligt” och ”blivit sämre för varje säsong”. Jag kan säga direkt att jag inte alls håller med om dessa anklagelser. Jag älskade slutet och grät ögonen ur mig när eftertexterna började rulla. Dels för att slutet var så bra, men också för att jag visste att det verkligen var slutet för detta underverk. Jag tycker heller inte att serien varken spårat ur eller blivit sämre för var säsong. Jag håller med om att första säsongen är den bästa, men jag gillar även resterande säsonger. Den så kallade ”urspårningen” som skedde i femte säsongen var ett stort steg för serien, och enligt mig var detta aldrig något negativt. Det har aldrig varit ett okänt faktum att serien haft övernaturliga drag. Det insåg vi redan i andra avsnittet av första säsongen när en isbjörn plötsligt dök upp mitt i djungeln. 

Så varför älskar jag då Lost så mycket? Jo, det ska jag förklara. Det finns nämligen miljoner anledningar, men de tre främsta är följande: karaktärerna, spänningen och dialogerna (d.v.s humorn). Karaktärerna är helt underbara, och i flera av dem ser vi en sådan enorm utveckling från början till slut. Ett exempel är karaktären Jin som varit med redan från första avsnittet. Men i första avsnittet hatade jag honom. Och vad tyckte jag om honom i sista avsnittet? Han var en av mina favoriter! Och detta är bara ett ynka exempel. Sen finns det ju självklart även de karaktärer som man älskat sedan första avsnittet. Karaktärer som alltid får en att le, oavsett hur depp man är. Hurley, t.ex. Sen så finns det även den douche till karaktär vi alla önskar att vi kunde hata, men älskar så mycket att det är fullständigt omöjligt att hata honom på grund av hans extrema charm. Så kändes det åtminstone under första säsongen. Och den jag pratar om är... gissa tre gånger. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiG5YeEvITKAhUBFCwKHc7ADxYQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Flostpedia.wikia.com%2Fwiki%2FThrough_the_Looking_Glass&bvm=bv.110151844,d.bGg&psig=AFQjCNEvDFO9Nz-1IQM9N8ClvXtVeCnOOw&ust=1451595286158147

Lost är en serie där nästan alla karaktärer dör förr eller senare. Precis som life itself. Se det som en spoiler, se det inte som en spoiler. Det gör du som du vill, men jag anser att detta bara är något som kan vara bra att veta innan man sätter på första avsnittet. Främst eftersom det är ytterligare en av anledningarna till varför jag älskar serien. Det manusförfattarna gjort bäst är dels karaktärerna, men också att skapa minnesvärda ögonblick som ett äkta Lost-fan aldrig glömmer. Flera av dessa scener är dödsscener. De blir extremt tragiska, men samtidigt så otroligt vackra att man samtidigt som man sörjer karaktären, ändå är så otroligt glad att hen dog för att man som tittare aldrig annars skulle få uppleva det fantastiska ögonblicket. Låter kanske konstigt, men jag misstänker att den läsare som sett serien förstår precis vad jag menar.

Trots seriens många tragiska dödsfall, finns det också tusentals scener som alltid får oss att skratta. Humor är en stark sida av Lost och utan den hade serien inte varit ens hälften så bra. De två karaktärer som samspelar så extremt bra på humor-fronten är Hurley och Sawyer. Två av mina favoriter. Det enda jag har att klaga på när det gäller Lost är hur utvecklingen för Sawyer inte var så bra som den var för resterande karaktärer. Visst han fick en vänligare personlighet, men kom igen. I samma veva skapades även en stor lamhet som gjorde att han även tappade lite av den härliga personlighet vi alla känner och älskar. Han gick från den tuffa och charmiga James ”Sawyer” Ford till den lama och tråkiga Jim McFleur. Eller, är det bara jag som känner så?
 
https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwi54uyLwYTKAhUC8ywKHT9wABAQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.pinterest.com%2Fpin%2F214906213440170411%2F&psig=AFQjCNFo_GtDy9t--0OIZkwbLkIewmYZIA&ust=1451595318195454

Lost är min absoluta favoritserie och har varit det i fem års tid. Denna serie har gett mig så otroligt mycket och jag älskar allt. Jag har aldrig lärt känna en karaktär såväl som jag lärt känna Jack, Kate, Sawyer, Charlie, Hurley, Sayid, Desmond, Jin, Sun, Ben, och Locke. Största anledningen till det är alla mysiga tillbakablickar. Jag får erkänna att jag inte var ett stort fan av dessa till en början, men efter ett tag insåg jag hur mycket de verkligen gav mig som tittare. Utan dem hade karaktärerna inte blivit så välskrivna som de faktiskt var. Utan dem hade vi inte fått alla WTF-moments som serien gav oss lite då och då. Utan dem hade Lost inte varit Lost

Jag hoppas att jag med detta inlägg lyckats övertala ytterligare några människor på denna jord att se på fantastiska Lost. Och ni som gett upp för att serien fått lite mer övernaturliga drag, ge den en andra chans, det är den värd! 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=&url=http%3A%2F%2Fwww.fanpop.com%2Fclubs%2Fkate-and-sawyer%2Fimages%2F3332419%2Ftitle%2Fsawyer-kate-photo&psig=AFQjCNFo_GtDy9t--0OIZkwbLkIewmYZIA&ust=1451595318195454

13 kommentarer:

  1. åh jag älskar lost, sååå bra! :) men som sagt, liiite förvirrad sista säsongen, men inget jag klandrar dom för!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det jag älskar, att man får skapa sin egen uppfattning om slutet. För mig var det så att jag var förvirrad ungefär hela säsongen, fram tills sista avsnittet. Då föll alla pusselbitar på plats :) Jag väljer helt enkelt att tro att det var någon form av himmel för karaktärerna, ett sätt för de alla att släppa taget och få ett riktigt avslut tillsammans. Fint var det i alla fall :D

      Radera
  2. Åh, vilket bra inlägg och vad bra du skrivit om Lost! Jag älskar också den här underbara serien! Såg den först när det gick på tv. Kommer ihåg att jag var lite osäker på om jag orkade sätta mig in i en ny serie, valde att ge den en chans och fastnade på första avsnittet. Tror att jag missade bara några avsnitt när den gick på tv. Sen har jag sett den två gånger till efter det, och det är verkligen inte helt omöjligt att jag ser den igen bara för att den är så himla BRA! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den är ju så bra att man kan se den hur många gånger som helst känns det som! Man får ju också ett helt nytt perspektiv på serien för varje gång, man upptäcker saker man hade glömt bort eller bara inte lade märke till första gången. Andra gången man ser Lost förstår man också slutet (och hela sjätte säsongen) så mycket bättre än första gången.

      Radera
    2. Hej! Tänkte bara tillägga att jag gillade din recension så mycket så att den blev Veckans blogginlägg på min blogg. ;) Du hittar det här: http://faithhopelove.blogg.se/2016/january/elsa-lost-2004-2010.html#comment Kram!

      Radera
  3. Okej, du har övertalat mig! Lost hamnar på min "att se"-lista ;) Jag har bara sett en säsong tidigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grymt! Ser fram emot att höra vad du tycker om resterande säsonger :D

      Radera
    2. Det kan nog tyvärr dröja fram till sommaren innan jag hinner, med tanke på alla grymma seriepremiärer som väntar i vår!

      Radera
    3. Ingen brådska, du har hela livet på dig ;)

      Radera
  4. LOST är verkligen en av mina favoritserier någonsin! Måste se om den snart igen :D

    SvaraRadera
  5. Jag älskar det här inlägget så himla mycket! Jag älskar Lost så himla mycket! Jag började se det 2005, 12 år gammal, och det var den första riktiga serien jag började följa. Så bra och speciell. Och här beskriver du nästan till 100% vad jag också känner. Himla grymt formulerat. OMG!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad roligt att höra! Älskar att få sådana här kommentarer :D

      Lost var nog den tredje serien för mig tror jag, men var nog också runt 12-13 år gammal (är 18 nu) och älskar den lika mycket idag som jag gjorde då. Nu är jag äntligen faktiskt på gång att köpa hem hela boxen på blu-ray så någon gång i höst ska jag förhoppningsvis hinna med att se om hela serien. Har hört att det verkligen är en helt annan upplevelse i blu-ray på storskärm! Andra gånger har jag tyvärr bara sett den på en liten datorskärm med halvdan kvalitet...

      Radera