onsdag 16 december 2015

Vecka 51: En (tre) barndomsfavorit (-er)

Detta är ett samarbete med Felicia på FrökenTV, Sara på Seriereflektioner, Julia på Juliasnerdrom och Emelie på Gothamalley. Glöm inte att kolla in deras inlägg angående temat!

När jag var liten gillade jag många äldre familjefilmer. Som vilket annat barn som helst älskade jag ju såklart Disney, men det känns ganska självklart och därför tänker jag fokusera på icke-Disney filmer som jag ändå älskat och därför sett miljontals gånger som barn. Och nej, jag kan inte välja bara en. Dessa tre nedan är de tre filmer jag älskade allra mest, de jag sett flest gånger och de jag än idag ser med jämna mellanrum eftersom jag fortfarande tycker de är superhärliga. 


https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiv_t3F9tjJAhUKvxQKHQqTCQ0QjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.playbuzz.com%2Fannablake10%2Fwhich-stand-by-me-boy-is-your-childhood-crush&psig=AFQjCNE_-Bh8UKKDvMtj9meW2q9ufv9mcQ&ust=1450099093323103

 Stand By Me (1986)

”After the death of a friend, a writer recounts a boyhood journey to find the body of a missing boy.”
 
Trots att detta är en Stephen King film, passade den mig utmärkt som barn. Dock får jag väl nämna att jag var lite äldre, runt 10, när jag såg den för första gången. Men jag var ju ändå ett barn. Stand By Me var faktiskt en av de först filmerna som verkligen berörde mig. Det är klart att man grät när Bambis mamma dog, och när Musafa inte vaknade efter det långa fallet i Lejonkungen. Men Stand By Me var nog den första filmen som berörde på ett verkligt sätt. Det var ett sådant djup i filmen, något jag aldrig tidigare hade sett i en film. Stand By Me är ingen snyftare, men den lyckas ändå beröra, och för mig var detta en bra start in i det verkliga livet, bort ifrån alla tecknade Disneyfilmer.

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjLotO699jJAhUEtxQKHV9pDk0QjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.cineplex.com%2FMovie%2Ffree-willy-a-family-favourites-presentation%2FPhotos&psig=AFQjCNE5PPWLTW4sORqMm0_YypOY8jdyVw&ust=1450099368736460

 Rädda Willy (1993)

”When a boy learns that a beloved killer whale is to be killed by the aquarium owners, the boy risks everything to free the whale.”

Det finns inte ord för hur mycket jag älskade denna film när jag var växte upp. Jag har sett den miljontals gånger, och jag kommer säkerligen se den många gånger igen då jag fortfarande tycker om den så mycket. Jag kan erkänna, att när man ser den idag får man en helt annan syn på filmen på grund av vissa självklara fel i produktionen, men berättelsen är så fin och det spelar ingen roll hur många gånger jag ser filmen - jag gråter ändå alltid lika mycket när Willy hoppar över muren.

 
https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwis-Jjr99jJAhXBPRQKHTKZAOwQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fmentalfloss.com%2Farticle%2F62433%2F20-swashbuckling-facts-about-goonies&psig=AFQjCNECI2sV9Xc2ie40cs9-1PBZr-n0EA&ust=1450099495937983

The Goonies (1985)

”In order to save their home from foreclosure, a group of misfits set out to find a pirate's ancient treasure.”

The Goonies, eller Dödskallegänget som de så fint döpt om den till i Sverige, är en helt underbar rulle för hela familjen. Jag och min bror älskade denna som små och vi såg den om och om igen. Detta var början till min stora kärlek för skattjakter och äventyrsfilmer, och även när jag ser den idag förstår jag varför den betytt så mycket. Trettio år senare håller The Goonies fortfarande måttet, och jag vet bestämt att detta blir ett självklart val att visa för mina egna barn i framtiden, trots dess tre decennier på nacken.

1 kommentar: