Detta blev den sista säsongen vi fick av TV-serien Under The Dome och samtidigt som jag förstår varför den blev nedlagd så tycker jag ändå att det är synd. När jag såg pilotavsnittet för första gången så trodde jag direkt att detta kunde bli en av mina favoritserier. Även om jag gillat alla säsongerna så har den ändå sänkts i kvalitet sedan säsong 1.

Detta blir inte bara en recension på tredje säsongen, utan på hela serien från början till slut. Som jag skrev ovan så anser jag att den första säsongen varit den bästa. Jag var hooked från starten och såg klart hela säsongen på bara några dagar. Och sen kom väntandet... Varje sommar/höst sen 2013 har det kommit en säsong på 13 avsnitt och denna gången var sista gången.

För er som inte vet, Under The Dome är en dramaserie från CBS med lite vibbar av science fiction. Serien är baserad på boken med samma namn skriven av Stephen King, och författaren har även medverkat i produktionen av serien. Under The Dome följer invånarna i den lilla staden Chester’s Mill efter att en gigantisk kupol lägger sig över staden och fängslar alla människor som befinner sig inuti kupolen. Främst får vi följa arméveteranen Dale ”Barbie” Barbara efter att han anländer i staden för att mörklägga det mord han just begått.

Jag är medveten om att det finns en hel del olika åsikter om Under The Dome. Många älskar den, många tycker att den spårat ur totalt. Vissa tycker att den redan från början var alldeles för oförklarlig och andra tycker att seriens nedgångar varit värda att se för chansen att få se de delar som är av högkvalitet. Själv håller jag absolut med om att serien haft sina upp- och nedgångar. Jag håller med om att serien spårat ur lite på senare tid. Men jag håller också med om att serien trots allt är sevärd. Det var lätt att tröttna på allt övernaturligt som inte förklarades, men samtidigt var det så spännande hela tiden att jag ändå aldrig lyckats tröttna helt. Var det inte storyn kring kupolen som gjorde det spännande, så var det karaktärernas relationer. Det fanns alltid något som gjorde att jag ville se mer, och det måste ändå betyda att jag gillat serien genom alla tre säsonger.

Karaktärerna är alla lätta att älska, ja åtminstone när man sett alla tre säsonger. I första säsongen fanns det flera som jag rent av avskydde - främst var det Junior och Big Jim Rennie. Sådan far sådan son. Men, när jag såg sista avsnittet tidigare idag, insåg jag att Junior faktiskt var min favorit av alla, och sista scenen mellan fadern och sonen gjorde mig mer känslofylld än alla scener mellan paret Barbie och Julia. 




Apropå ”fokusparet” Barbie och Julia. Under första säsongen älskade jag dem, detsamma gällde andra säsongen. Men av någon anledning har jag under sista säsongen inte känt samma dragningskraft till deras relationsdrama. Sure, det har funnits många fina scener mellan de två karaktärerna, men det har nog snarare att göra med att jag tappat tycke för karaktärerna själva, än för själva relationen mellan de två. Barbie har många gånger gjort mig irriterad på grund av de val han gjort (som till större del inte haft något att göra med Julia), och Julia har i sin tur varit riktigt naiv många gånger. Men henne tappade jag intresset för redan efter första säsongen.

Många karaktärer har kommit och gått, och serieskaparna till Under The Dome har visat tydligt och klart att de inte är rädda för att ta död på karaktärer. Efter varje säsong har vi varit tvungna att ta farväl av många älskade karaktärer, och nu när jag såg trailern till första säsongen insåg jag att jag hade lyckats glömma bort så mycket som hälften av alla som en gång i tiden varit en av ”the regulars”.  Konstigt nog, är detta något positivt. Inte att jag glömt bort dem som gått bort under årens gång, men just att karaktärer förloras och serien tillåts välkomna nya ansikten lite då och då. Personligen tycker jag det är lite tråkigt att följa exakt samma karaktärer under en hel serie, och dessutom aldrig behöva oroa sig för deras välbefinnande eftersom man vet att ”det aldrig dör någon viktig karaktär i denna serien”. Självklart är inte skaparna av Under The Dome så brutala som till exempel George R.R Martin, så visst har det funnits tillfällen då man inte behövt oroa sig för vissa karaktärer, men samtidigt hade ett Game of Thrones mördar-tema inte riktigt passat in under kupolen.

Så hur nöjd är jag egentligen med slutet de valde att komma med? Jo, jag måste ju säga att de lyckades ganska bra, vilket var förvånansvärt uppfriskande efter allt som hänt. Jag förväntade mig snarare en stor besvikelse när jag satte på det allra sista avsnittet, men en besvikelse var inte något jag fick. Självklart var de tvungna att avsluta med en cliffhanger, men jag ska faktiskt vara så fräck att jag tänker låtsas att de sista fem minuterna på skärmen aldrig hände. Då var det ändå ett ganska så tillfredsställande slut. Och just det, något annat jag tänker blockera från minnet, är den tragiska scenen då (spoiler) Big Jim var tvungen att mörda sin egen son. Som jag önskar att han hade lyckats få tillbaka den riktiga Junior med sin kärlek. Men men, det är ju trots allt Big Jim vi snackar om... Det jag åtminstone kan glädja mig åt med att det inte kommer en fjärde säsong, är att jag slipper se ett enda avsnitt utan min favoritkaraktär.

Sammanfattningsvis så gillar jag Under The Dome, men serien lyckades tyvärr aldrig bli den favorit som jag hade hoppats på. Mycket har varit väldigt rörigt under säsongerna och nu när slutet har kommit finns det fortfarande allt för många obesvarade frågor. Men serien har även bjudit på mycket spänning, många fina relationer och en hel del minnesvärda stunder. Därför skulle jag ändå vilja rekommendera serien till dig som ännu inte sett den.