1997 släpptes en av de största och mest hyllade filmerna genom tiderna. En av anledningarna till att den var så hyllad var på grund av pengarna regissören James Cameron hade lagt ner på att producera filmen. Effekter, manus och skådespeleri - allt var på topp. Filmen döptes till Titanic efter fartyget som filmen var baserad på. Men hur sann är egentligen berättelsen? Stämmer det som sägs vara fakta i filmen överens med den verkliga, vetenskapliga fakta som finns?

Våren 1912 lämnade fartyget R.M.S. Titanic sin hamn i Southampton för att åka iväg på sin jungfruresa. Det var strax före midnatt den 14:e april som Titanic kolliderade med ett isberg mitt ute på norra Atlanten. Av alla 2207 människor ombord, dog 1495. Större delen av offren var män eftersom man under räddningstimmarna prioriterade främst kvinnor och barn. Det sades att skeppet var osänkbart, och det är den främsta anledningen till varför händelsen blivit en av de mest omtalade drunkningsolyckorna genom tiderna.

Filmen om Titanic lyfter fram den tragiska händelsen på ett för det mesta, vetenskapligt korrekt sätt. Det finns några få inkorrekta inslag, men med hjälp av intervjuer med överlevande passagerare och annan bevisad fakta, har storyn blivit till stor del sann. Detta är då man bortser från den romantiska delen som utspelar sig i filmen. Rose DeVitt Bukater och Jack Dawson har inte existerat i verkligheten, det har heller inte det kända halsbandet som Rose har på sig på målningen – det så kallade ”Heart of the Ocean”. Däremot har man enligt The Washington Times, efter filmens succé gjort en mängd juveler som föreställer diamanthalsbandet i filmen. Men till skillnad från de två huvudpersonerna, så är många av de övriga passagerarna baserade på verkliga personer. En av dessa är Molly Brown som senare blev känd som ”The Unsinkable” Molly Brown, då vittnen säger att hennes första ord efter ombordstigningen på räddningsskeppet Carpathia, var ”We’re unsinkable!”.



Det fiktiva diamanthalsbandet "Heart of the Ocean"


Något annat vi kan se tydligt när vi ser filmen är att de varit noga med att framhäva diskrimineringen som skedde ombord. Hur annorlunda det var för 1:a klass passagerare respektive 3:e klass. Och sedan framförallt det faktum att livbåtarna först och främst var reserverade för de rika passagerarna.

Eftersom Rose och Jack inte finns med i passagerarregistret och därför inte har existerat i verkligheten, så har inte heller händelserna kring deras romans gjort det. Men i princip allt som händer angående själva olyckan är historiskt korrekt. Det är en del av händelserna som blivit konstruerade i filmen och ändrade på för att det ska gå ihop med den fiktiva storyn.

Genom att läsa en faktatext om den riktiga passageraren Andrew Thomas på hemsidan Titanicnorden har jag upptäckt några av de mindre felaktigheterna i filmen. En av dessa är scenen då Rose hittar Thomas Andrews, stirrandes på klockan inne i ett av 1:a klass rummen. I själva verket var det stewarden John Stewart som hittade honom, och då var det en målning han tittade på, inte en klocka.

Ytterligare en av de mindre felaktigheterna är då ”The Unsinkable” Molly Brown sitter i livbåten och vill vända om för att hjälpa människorna som låg i vattnet. I filmen blir kvartermästare Robert Hitchens rasande och hotar att kasta henne överbord om hon inte håller tyst. Men i verkligheten var det tvärtom – det var Molly själv som hotade att kasta honom överbord.



Bruce Ismay och Kapten Edward James Smith ur filmen Titanic, 1997, porträtterade av Jonathan Hyde och Bernard Hill.


Bruce Ismay, som var direktör för rederiet White Star Line (samma rederi som Titanic tillhörde) misstänktes ha uppmanat kaptenen till att öka farten i ett försök att sätta nytt rekord för atlantöverfart, vilket kan ha varit en av de bidragande orsakerna till att fartyget krockade in i ett isberg. Detta får vi ta del av i filmen, men eftersom det i själva verket aldrig fanns några bevis så kan incidenten i filmen ses som inkorrekt om man jämför med hur verkligheten egentligen såg ut.

Eftersom vi får se incidenterna från perspektivet av någon som inte har existerat, så är det lätt att tänka att den verklighetsbaserade storyn inte håller när den går ihop med det fiktiva. Men sanningen är att vi inte bara får följa historien genom en påhittad karaktärs ögon, utan även genom ögonen på alla människor som faktiskt varit där och sett det. Berättaren är Rose, och hennes berättande är baserat på allt som sagts under intervjuer, texter och andra bevis på vad det egentligen var som hände. På så sätt får vi inte bara se det från ett fiktivt perspektiv, utan även från ett enormt verkligt perspektiv. Min slutsats är att det troligtvis var väldigt annorlunda i verkligheten än vad som faktiskt visas i filmen. Men vad vet jag, jag var ju inte heller där.