onsdag 2 december 2015

Pan Am: Säsong 1


Jag såg klart sista avsnittet för en halvtimme sedan, och jag saknar den redan så otroligt mycket. Varför skulle den bli nedlagd? Buhu.

Pan Am är en dramaserie från 2011 som följer några flygvärdinnor och piloter som arbetar på det glamorösa flygbolaget Pan American under ett tidigt 60-tal. Vi får ta del av romansdrama, spioneri samt den högst uppskattade charmen som kommer med varje avsnitt. Vad finns det egentligen att klaga på? I rollerna ser vi bl.a. Christina Ricci (Addams Family - underbart att se henne igen!), Mike Vogel (Under the Dome), Michael Mosley (Sirens), Margot Robbie (The Wolf of Wall Street), Karine Vanasse (Revenge), Kelli Garner (The Aviator) och Jeremy Davidson (Army Wives).

Jag har velat se Pan Am under en lång tid, men det som slutligen fick mig att sätta på första avsnittet var den nya TV-serien The Astronaut Wives Club. Många jämförde serien med Pan Am vilket gjorde mig så nyfiken att jag bara kände att jag var tvungen att se det direkt. Jag tycker egentligen inte att de två serierna är särskilt lika över huvud taget nu i efterhand, men jag kan ändå förstå varför folk säger så. På utsidan verkar de inte skiljas åt alls, men när man väl sett insidan av serierna så ser man att de utspelar sig i två helt olika världar.

Jag måste erkänna att Pan Am är helt olik mina förväntningar. På ett positivt sätt förstås. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var inte det här i alla fall. Pan Am är otroligt charmig och den största anledningen till det är den underbara 60-tals miljön, 60-tals musiken och 60-tals kläderna. Min dröm att leva under det underbara 60-talet har nästan gått i uppfyllelse. Närmare än så kommer jag ändå inte!

Karaktärerna är fantastiskt skrivna och jag kan inte låta bli att älska varenda en av dem. Maggie med hennes tuffa personlighet, Colette med hennes underbara franska accent och vänliga natur, Kates utveckling under hela serien, Dean och hans... hunkhet. Och Ted och hans fullständigt underhållande utstrålning av Ted-ighet! Till och med Laura som jag i början tyckte var väldigt tråkig men som jag sedan lärde mig att älska hon med.

Ytterligare en sak jag gillar med serien är att de vävt in lite verkliga händelser i storyn. Som t.ex. besattheten folk hade på JFK och hur upprörd man faktiskt blev när han blev mördad. Jag måste också säga att jag verkligen gillar MI6 storyn kring Kate. Att hon blev spion satte lite fart på serien så att man fick ta del av mer än bara relationsdrama. Inte för att jag säger nej till det, älskar både Dean & Colette och Ted & Laura!

Det är fullständigt omöjligt att se denna serien och efteråt inte ha fått den nya drömmen att bli flygvärdinna. Eller förstås, pilot. Jag hade inte sagt nej till varken eller. Att få resa gratis överallt, lära sig språk, träffa människor. Hur roligt som helst kan jag tänka mig!

Jag hade aldrig kunnat ana hur bra Pan Am passar mig! Som den Jazzfantast jag är så älskade jag musiken som spelades i varje avsnitt. De vackra frisyrerna kvinnorna hade och de läckra bilarna. Bara allt detta gör serien värd att se för någon som är så fascinerad av 60-talet som jag! Kommer absolut köpa hem DVD:n och se den många gånger om.

Nu är jag i djup depression efter att mitt älskade Pan Am är över. Men men, det var värt det. Jag log genom varje avsnitt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar