tisdag 1 december 2015

Mad Men: Säsong 1


För ett tag sedan såg jag klart den första säsongen av den omtalade dramaserien Mad Men. Det har tagit mig ett bra tag att se igenom hela säsongen, men det passar faktiskt denna serien perfekt. Att se något avsnitt ibland, eftersom man lätt tröttnar annars. Detta är ett spoilerfritt inlägg.

Mad Mens första säsong hade premiär i Juli 2007 och består av 13 dramafyllda avsnitt. Totalt finns 7 säsonger av serien och finalen sändes så sent som i maj i år. Mad Men har vunnit en hel del priser, varav fyra är Golden Globes. På IMDB’s topplista ligger serien på 110:e plats med ett betyg på 8,7. Alltså kan man lugnt säga att detta är en serie värd att kollas in.

Mad Men utspelar sig i New York på 60-talet och följer de anställda på en av stadens mest framgångsrika reklambyråer. Främst får vi följa den kreativt ansvarige chefen Don Draper och hans mystiska förflutna. Titeln Mad Men syftar på smeknamnet reklammännen på Madison Avenue fick under 1960-talet.

Jag kände redan efter första avsnittet att min teori blivit motbevisad. Den teori som funnits sedan jag för första gången hörde talas om serien, för ungefär tre år sedan. Att detta inte alls var något för mig. Att det inte fanns en chans att jag faktiskt skulle gilla den. Jag kan erkänna att handlingen rör sig aningen för sakta framåt, men samtidigt är den så professionellt gjord att jag uppskattar varje avsnitt ändå.

Det som lockade mig till att se Mad Men är det inspirerande 60-talet. Jag lyckas aldrig få nog av det, och varje gång jag hittar en film eller serie som utspelar sig under denna glamorösa tiden, vill jag genast bara ha mer. Samtidigt som det finns saker man stör sig på så otroligt mycket (den ständiga rökningen, kvinnoförnedringen m.m) så finns det ändå så mycket jag älskar. Musiken, kläderna, bara inredningen inne på ett kontor får mig exalterad. Nej, att leva på sextiotalet hade knappast varit så dumt. 


 
Jag storgillade introt. Det säger mer än vad man kan tro.

Det finns mycket jag gillar med Mad Men mer än bara tiden den utspelar sig under. Dramaserier är inte alltid något jag vanligtvis fastnar för, då jag gärna vill ha något mer för att inte tröttna. Detsamma gäller Mad Men, och även om de lyckas med allt inom dramagenren så saknar jag som alltid action, spänning och äventyr. Men nämnas får ändå karaktärsfördjupningarna, det verklighetstrogna manuset och de fantastiskt duktiga skådespelarna. Jon Hamm är perfekt i rollen som Don Draper, och karaktären är i sin tur perfekt för serien. Man vill alltid veta mer om honom, och det är omöjligt att inte fatta tycke för karaktären trots allt han gör som borde skapa motsatt effekt.

Även om varje avsnitt fick mig att gilla serien mer och mer, så fick den mig också att undra var handlingen var på väg. Detta är ett spoilerfritt inlägg, men även om jag hade valt att skriva ut spoilers så hade det knappast gjort någon skillnad. Efter tretton avsnitt kan jag inte riktigt säga vad som egentligen har hänt, mer än att vi har fått lära känna karaktärerna. Den spänning kring Don Draper som fanns där i början, saktade ner ganska fort eftersom det redan nu känns som att vi vet det mesta av hans ”mystiska förflutna”. Och samtidigt som det har varit intressant att få veta allt, så känner jag mig ändå en aning besviken. Min första tanke riktade sig lite mot ”Is that it?”-hållet.

Efter första säsongens avslut undrar jag lite vart serien kommer leda mig under kommande sex säsonger. Förhoppningsvis finns det någon form av tvist kring de olika karaktärerna, framförallt Drapers historia. Om inte, ja då är det bara sextiotalets magi som kommer leda mig vidare. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar