måndag 7 december 2015

Jane The Virgin: Säsong 1

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwi93ca1-cfJAhXGTBQKHYEDCVUQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.theedgesusu.co.uk%2Fculture%2F2015%2F07%2F16%2Fjane-the-virgin-season-1-episode-13%2F&psig=AFQjCNEZ5B2GV0DbkYaTFh9ftl7u4y79pA&ust=1449515107557282

Jane The Virgin är en ny serie från kanalen The CW. Seriens första avsnitt släpptes i våras, och för några veckor sedan hade även andra säsongen premiär. Jag såg de två första avsnitten i maj då de kom ut, trots att detta inte alls var en serie jag hade tänkt se. Men tack vare alla positiva omdömen serien fått, kände jag mig tvungen att ge den en chans. Till min förvåning gillade jag det jag såg, och därför bestämde jag mig för att vänta ut resten av säsongen så att jag kunde se allt i ett svep. Vilket jag nu har gjort, när netflix lagom till andra säsongens premiär, lade ut hela första säsongen på streamingsajten. Detta är ett spoilerfritt inlägg.

Jane The Virgin följer den 24-åriga Jane efter att hon av olyckshändelse blir inseminerad, vilket innebär att hon på konstgjort vis, blir gravid med hjälp av en annan mans sperma. Men problemen har bara börjat när hon inser vem pappan till barnet är, samtidigt som hon grubblar över det faktum att hon är gravid trots att hon hela sitt liv, sparat sig till äktenskap.

Det som till en början gav mig väldigt låga förväntningar, var seriens otroligt fåniga titel. Jane The Virgin. När jag först hörde talas om serien tänkte jag direkt ”åh nej, inte ytterligare en pinsamt dålig komedi som kommer läggas ner efter bara några avsnitt i sändning.” Men, jag hade fel. Redan efter ett släppt avsnitt började de positiva recensionerna strömma in. Självfallet var jag tvungen att kolla in vad det var som inte gjorde Jane The Virgin till ytterligare en pinsamt dålig komedi.

Jag brukar vara väldigt öppen för det mesta på TV, allt ifrån komedier till brutala skräckdraman. Och Jane The Virgin lyckades konstigt nog imponera trots de låga förväntningarna. Serien bevisade redan i första avsnittet att den bjuder på en åttioprocentig mysighetsfaktor samt ett väldigt annorlunda koncept. Jag skulle snarare kalla serien en drama än komedi. Självfallet har det funnits flera avsnitt som fått mig att skratta högt, men Jane The Virgin är långt ifrån en typisk komedi. Den bjuder på allt som det ultimata familjedramat ger; kärlek, vänskap och familjeband. Samtidigt som vi får följa relationer från höger till vänster, får vi även träffa på människor som är utom kontroll och rent av sitter i skiten. Dessutom är det någon som går runt och mördar folk på hotellet där huvudkaraktären Jane arbetar. Med andra ord får vi mycket av allt i denna härliga kvällsserie, och trots att vissa detaljer känns vassare än andra, är hela berättelsen berättad på ett så lättsamt vis att det är omöjligt att ta illa vid.

När jag hävdar att serien har ett annorlunda koncept, syftar jag på sättet handlingen förs framåt. Historien berättas nämligen ur ett tredje perspektiv, en man i bakgrunden som kommenterar samma saker vi själva tänker. Denna man blir nämligen lika frustrerad som vi tittare när saker och ting inte går som vi tänkt oss. Dessutom finns han där som ett stöd för den som har lätt för att röra ihop saker och glömma bort vad som hänt i tidigare avsnitt. Detta är på många sätt positivt - ser man serien veckovis är det lätt att glömma bort vad som händer under varje avsnitt. Då är det perfekt att ha någon som förklarar lite hur det ligger till så man slipper sitta och undra. Vem var han nu igen? Vad var det egentligen hon skulle göra med det där pappret? Hur kom det sig att den där mannen blev inlåst och tagen som gisslan i lägenheten? Det är lätt att glömma bort detaljerna när man bara ser ett avsnitt i veckan, och därför är det perfekt att ha någon som påminner en, men som samtidigt inte stör medan man försöker lyssna på vad som sägs på TV-rutan. Däremot måste jag säga att det blev aningen tröttsamt för mig som såg alla 22 avsnitt i maraton-takt. Ser man en hel säsong i sträck får man detaljerna väldigt klara för sig och då behövs det oftast inte en påminnelse varannan minut som förklarar vad som just hänt.

Det som gör serien så lättsam (utan att det blir pinsamt) är just berättarrösten samt alla kommentarer som skrivs på skärmen medan något händer. Det kan vara alltifrån  ytterligare förklaringar (som ofta framställs på komiskt vis), till allmänna kommentarer om mordgåtorna som sker. Även det, för komisk effekt. Detta gör även den brottsliga delen av serien mer lättsam samtidigt som det håller sig relativt spännande.

Något som kan vara lite störande för den som sett alltför många tonårsserier, är att även Jane The Virgin kretsar mycket kring det irriterande ting vi kallar ett triangeldrama. Det är lika tröttsamt varje gång, men samtidigt tycker jag ändå att manusförfattarna till Jane The Virgin lyckats skapa en balans mellan detta och allt annat som pågår i serien samtidigt, vilket gör att just triangeldramat inte tar så stor plats som det hade kunnat göra.

Även jag har en gräns för vad som är humor och vad som bara är pinsamt, och den gränsen måste jag ändå säga, sitter ganska långt upp på skalan. Blir en serie eller film det minsta pinsam så lägger jag ner det direkt. Jag ser helt enkelt inte hur det kan vara komiskt att vittna huvudkaraktärerna skämma ut sig själva om och om igen. Därför var det en stor lättnad att upptäcka att Jane The Virgin inte var sådan. Beroende på var gränsen för en själv sitter, håller man olika med om denna åsikt. Men personligen tycker jag att serien klarar bra att hålla sig till rolig humor i stället för skämmig humor.

Till sist måste jag nämna de underbara skådespelarna som passar utmärkt i sina roller, framförallt den härliga Gina Rodriguez som är relativt ny på TV-rutan (med undantag från några få gästinhopp), men lyckas göra en imponerande entré. Jag gillar att huvudfamiljen är sydamerikaner istället för den där typiska nordamerikanska familjen som alltid ska finnas i varje familjedrama. Familjen Villanueva är riktigt underhållande att följa, och jag kan ärligt säga att jag lyckats gilla varenda (regular) karaktär i serien på olika sätt.

Jag blev positivt överraskad av Jane The Virgin, och efter alla hemskheter jag tvingats vittna under min Hell on Wheels-period, kände jag att detta var det perfekta avbrottet från en så pass tragisk serie. Jane The Virgin är extremt lättsam och bjuder på alltifrån mysiga relationer till spännande mordgåtor. Låter detta intressant så bör du absolut ge serien en chans, trots den löjliga titeln. Hela första säsongen finns att se på Netflix. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjT952h98fJAhVJvhQKHcJpAnYQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.popsugar.com%2Flatina%2FJane-Virgin-Season-2-Details-38516363&psig=AFQjCNEZ5B2GV0DbkYaTFh9ftl7u4y79pA&ust=1449515107557282

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar