torsdag 3 december 2015

Hell on Wheels: Säsong 4


Ja, då har ytterligare en säsong gått av Hell on Wheels. Mycket har hänt, och det mesta måste jag ärligt säga att jag avskyr. Serien är otroligt bra och välgjord, men det har minst sagt varit en väldigt olycklig säsong för våra favoritkaraktärer. Med det sagt tänker jag som vanligt varna för stora spoilers... (För en spoilerfri recension, läs HÄR.)
 
Säsong 4 av Hell on Wheels följer Cullen Bohannan efter att han flyttar tillbaka till Cheyenne med den mormoniska Naomi som numera är hans fru, samt deras son William. Elam har inte kommit tillbaka efter att han red iväg för att rädda Bohannan och de flesta misstänker att han blivit dödad. Även Durant återvänder till Cheyenne och samtidigt anländer en nykomling i staden - den strikta guvernören Campbell.

Säsong 4 tycker jag inte har varit riktigt lika bra som tidigare tre säsonger. Istället har det varit väldigt ojämnt då vissa avsnitt varit riktigt spännande, medan andra varit aningen händelselösa. Dock kan jag ändå säga att några av de bästa avsnitten av serien någonsin, sändes under Hell on Wheels' fjärde säsong.

Det finns mycket att säga och eftersom jag är helt oförmögen till att hålla mina recensioner kortfattade, kommer detta säkerligen bli en lång text att läsa. Jag kan börja med mina åsikter kring starten av säsongen, alltså Bohannans tid på Fort Smith. Jag är väldigt glad att det tog slut så pass fort, att han fick lämna det där hemska stället. De behandlade honom som en ägodel, det fanns helt ärligt en scen där invånarna fick rösta om vare sig han skulle gifta sig med ytterligare en kvinna eller inte. Innan de ens hittat en kvinna att "tilldela" honom. Usch fy. Något som var ännu värre, var hur lugn Cullen hela tiden var när det gällde The Swede. Hur kunde han bara sitta där och prata med honom som om ingenting har hänt. Som om han inte mördade Lily Bell bara något år tidigare? Ja, Cullen har ju tålamod i alla fall, det kan vi lugnt säga. Men det var så många gånger jag bara önskade att han skulle sticka den där kniven i hjärtat på äcklet The Swede. Men nej, även i slutet av säsongen är den jäveln vid liv medan merparten av alla andra karaktärer är döda. 


Man kan säga mycket negativt om den här säsongen, men den har ändå lyckats innehålla många fina scener. Till att börja med - scenen då Cullen kom tillbaka och mötte Psalms som berättade att Elam var död. Hans ansiktsuttryck när han fick veta det! Stackarn. Senare när han dessutom såg en man som bakifrån såg ut som Elam. Han blev så hoppfylld, och sen besviken när mannen vände sig om. Mitt hjärta smälte...


Jag misstänkte hela tiden att Elam skulle återvända, främst eftersom jag var medveten om att det fanns ett avsnitt som hette "Elam Ferguson". Därför var det ingen större chock att han hade överlevt björnattacken. Vad som dock var en chock var varför avsnittet var döpt efter honom. Usch, det var verkligen så hemskt. Cullen försökte få honom att minnas, att vakna upp. Men istället ville Elam bara döda Cullen, vilket resulterade i att Cullen tillslut var tvungen att knivhugga Elam i självförsvar. Sedan sköt han honom för att få slut på Elams eviga lidande. Och jag trodde att Lilys öde var hemskt...  

Jag kommer verkligen sakna Elam, hans vänskap med Cullen var det bästa i hela serien enligt mig. Det är tur att serien är så bra som den är, annars hade jag nog lagt ner dessa hemskheter för länge sen. Hell on Wheels må vara bra, men det är ingen serie man ska se om man är känslig och bara klarar av att se när det går bra för karaktärerna. För i denna serie är det nämligen raka motsatsen. I stället för att det (som i många tonårsserier) alltid går bra för karaktärerna, och de alltid lyckas komma undan svåra situationer, lyckas de istället aldrig komma undan i Hell on Wheels. Så fort en jobbig situation närmar sig så vet man att nu kommer någon dö. När kyrkan brände ner tänkte jag hela tiden, var är Ezra, var är Ezra. Klart som fan att han satt gömd inuti kyrkan och blev bränd levande. Samma sekund som Ruth sköt Sydney Snow, visste jag direkt. Fan också, nu kommer de hänga henne. Trots att hon inte dog förrän två avsnitt senare, kunde jag inte annat än att sörja henne. För i den här serien är det aldrig någon som kommer undan. 



Jag är så sur. Ibland känns det som att manusförfattarna lever på att göra livet surt för andra. Strax efter att vi förlorat Elam, bestämmer de sig för att ta död på Ezra. När Cullen öppnade luckan... Usch så hemskt. Hans ansikte när han såg det. Kan inte ens föreställa mig hur hemskt det kan vara, framförallt eftersom samma sak hänt honom förut. I säsong 1 berättade Cullen för Elam vad som hade hänt hans familj. Att hans fru blev våldtagen och hängd på sin egen veranda. Att hans son och barnflickan blev brända inomhus och allt han hittade när han kom hem var resterna av de brända kropparna som satt och höll om varandra. Och nu när han skapat den relationen med Ezra, så blir även den pojken dödad på samma hemska sätt. Det var riktigt synd om Ruth också, hur hon grät över luckan var så oerhört tragiskt att få vittna. Dock är jag riktigt sur på henne. Att besluta sig för att inte ta benådningen kanske var den enkla vägen ut för henne, men tänk lite på människorna runtomkring dig. Alla försökte de rädda henne, men nej hon lät hennes stolthet kontrollera henne. Och Cullen... Så många han förlorat, ska du verkligen låta honom förlora dig också? Samtidigt är Cullen inte helt oskyldig här heller. Visst, han gjorde verkligen allt för att rädda henne, han försökte till och med ta henne därifrån med våld mot hennes vilja. Men att han inte bara berättade hur han kände. Är det inte bara så tydligt att han älskar henne? 

Nu låter jag väldigt positiv kring Ruth och Cullen tillsammans, trots att jag i förra inlägget beskrev hur mycket jag ogillade dessa två tillsammans. Jag skäms nästan för att erkänna att trots deras olikheter, har de lyckats bevisa hur fina de är tillsammans. Jag kan inte hjälpa det, de där scenerna i slutet när de satt tillsammans i cellen. Varför kunde hon inte bara acceptera den ***** benådningen?

Jag börjar undra vem det egentligen finns kvar att bry sig om. Förutom Cullen förstås. Lily är borta, Elam är borta, Ezra är borta, Ruth är borta. Alla dessa fyra har varit stora favoriter för mig. Den enda kvar som jag fortfarande gillar är Eva. Dock har även hon förändrats rejält, och jag gillar verkligen inte hur hon anklagar Cullen för Elams död. Han hade ju inget val, det var för allas bästa. Tror hon på allvar att hon och Elam bara hade kunnat lämna Cheyenne och leva ett liv i lugn och ro? Han hade antingen mördat henne eller försökt sälja henne som slav. Helt enkelt ser jag inte riktigt någon framtid för Eva längre. 

Cullen, Louise, Mickey och Durant finns kvar. Det är alla, för Naomi räknar jag inte eftersom jag aldrig gillat henne alls. Louise har jag blandade känslor för. Hon är väl en snäll person, men eftersom hon aldrig riktigt skapat ett band med någon annan i staden så har jag ändå svårt att bry mig om vad som händer henne. Mickey gillar jag inte alls längre så han kan lika gärna gå och dö. Durant vet jag ärligt talat inte vad jag ska tycka om. Han har sina mänskliga sidor och han verkar ju ändå bry sig. Ibland. Till exempel när han försökte övertala Cullen att gå på Ruth's avrättning eftersom han skulle ångra det om han höll sig borta. Jag ser inte att han kunde ha gjort det av någon självisk anledning, mer än att han faktiskt bryr sig. Dock är det ju fortfarande Durant... Jag glömmer aldrig hans desperata försök att mörda Lily med hjälp av att anlita Elam. Visst, hon dog ändå någon dag senare, men ändå. 



Avslutningsvis känner jag att jag måste ta upp Ruths avrättning. Det var ett riktigt bra avsnitt från början till slut, med alla fina scener mellan Cullen och Ruth innan hennes adjö. Jag förstår absolut varför han vägrade gå på avrättningen. Jag anser att det hade varit ett bra sätt att straffa henne för att hon inte tog benådningen... Men ändå var det otroligt vackert när hon stod där med snaran runt halsen. Hon darrade och grät. Men sen när hon såg Cullen... Hon slutade genast darra, och istället log hon bara. Hon blev lugn och det var tydligt att hon äntligen kände sig redo. Hans ansikte var det sista hon ville se på denna jord.

Av nästa säsong finns bara 7 avsnitt släppta än så länge, resten kommer inte förrän nästa år. Femte blir även sista säsongen, vilket jag tycker är jätte synd. Dock vet jag att de har haft bra med tid och förberedelse inför avslutningen så det är helt omöjligt för dem att misslyckas med ett bra slut. Jag kommer i alla fall vänta tills allt finns ute (förhoppningsvis på netflix) innan jag ser resterande avsnitt. Jag gillar nämligen inte att avbryta mitt i en säsong. Hur som helst kan jag säga att jag älskar Hell on Wheels (trots den depression serien givit mig) och jag rekommenderar den tusenfaldigt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar