Säsongerna av Hell on Wheels är så korta så det går av bara farten att se klart det. Sen har det ju såklart också att göra med hur spännande det är, samt det där beroendet vi alla känner igen... Tänk på att inlägget lär innehålla en hel del spoilers, så läs inte om du inte sett hela säsong 3 av Hell on Wheels. Annars kan jag verkligen rekommendera att du tittar på den direkt, riktigt bra serie!

När jag hade sett klart den andra säsongen av Hell on Wheels var jag inte säker på om jag ville fortsätta, främst på grund av det hjärtbristande slutet serien lämnade oss med. Men, eftersom jag är så förälskad i serien kände jag att jag var tvungen att ge tredje säsongen en chans, och till min besvikelse lyckades serien imponera om och om igen.... Jag kan helt enkelt inte hålla mig borta, hur mycket jag än vill. Jag vet nämligen att jag kommer få lida mycket på grund av denna serien, men jag kommer också få så mycket annat också. På så sätt kan man väl säga att Hell on Wheels är lite som Game of Thrones. Man vet att om man fortsätter titta så kommer man få genomlida både oerhört sorgliga och enormt brutala stunder, men samtidigt får man ut så mycekt gott av det också. Dessutom kan man bara inte låta bli. Hur mycket man än vill hålla sig undan så går det inte. Det är som en drog. Man måste bara ha mer.

Som sagt så var jag helt förkrossad efter förra säsongens avslutning, men (till min stora förvåning) hade jag nästan glömt det redan i andra avsnittet av tredje säsongen av Hell on Wheels. Jag var redan så inne i säsongen och älskade allt med det, att jag totalt glömde bort vår allas kära Mrs. Lily Bell. Självklart saknar jag henne något enormt, men samtidigt finns det så oerhört mycket mer i serien än bara Lily och hennes relation till Cullen. Vad, ja det tänker jag förklara nu.

Säsongen börjar där vintern tar slut. Cullen kommer tillbaka till Hell on Wheels, Elam och Eva har flyttat ihop och ska snart bli föräldrar, Durant sitter i fängelse och en kvinnlig journalist anländer i staden för att skriva en artikel om järnvägsbyggandet.

Jag älskar hur oförutsägbar Hell on Wheels är. Under varje avsnitt, då det är som mest spännande, sitter jag och försöker klura ut vad som lär hända näst. Varje gång har jag en relativt bra gissning (som utan tvekan hade stämt helt utmärkt om detta var en ABC-serie), men varje gång visar det sig att jag har fel. De lyckas alltid vrida och vända på saker och ting, åt olika håll så att man till slut inte vet vad man ska tro. 




Efter vad som hände i förra säsongen har serien även bevisat att de inte är rädda för att ta död på karaktärer, vilket gör att man blir orolig för karaktärerna varje gång de råkar ut för något. Ja, alla förutom Cullen då. Varje gång han är i fara, tänker jag bara ”Äeh, han är ju överhuvudet på postern för säsong 4, så än så länge kommer han inte dö i alla fall.” Elam är jag dock väldigt orolig för, framförallt efter vad som hände i slutet av säsongens sista avsnitt... Men mer om det snart.

Det som utan tvekan har varit bäst denna säsongen (näst efter den underbara vänskapen mellan Cullen och Elam) är relationen mellan Cullen och den lilla pojken Ezra. Jag bara gick och väntade på att Cullen skulle få reda på att det var The Swede som gjorde illa pojken... Hur som helst så älskade jag de tillsammans, och hoppas verkligen att pojken får stanna kvar länge! Jag vet att det inte blir någon ersättning till den son han förlorade innan serien började, men han lyckas faktiskt ändå fylla det tomrum som Lily lämnade efter sig. Ett nytt kärleksintresse behöver vi inte, men en far/son-relation... Kan det bli bättre?

Men! En sak jag har stört mig rejält på under säsongens gång, är alla hintar mellan Ruth och Cullen. Varför? De passar såå inte alls tillsammans. Hon äger en kyrka och är högst troende, medan Cullen är rent av en hämndlysten mördare (även om vi älskar honom)... Men nej. Bara, nej. Dessutom har jag fortfarande förhoppningar på att Joseph kommer återvända i armarna på Ruth en vacker dag.

Mickey dödade Sean. Japp. Det trodde man inte i pilotavsnittet. De två karaktärerna har sjunkit så otroligt mycket sedan starten. Visst, Sean har jag aldrig gillat. Men Mickey? Han som var så himla charmig, jag tyckte verkligen om honom i början. Och nu har han gått vidare till att bli en kallblodig mördare. Mot sin egen bror. I och för sig var han väl tydligen alltid det, så vitt ”Boston” förklarar.

Vad Eva gjorde mot Elam tyckte jag var riktigt hemskt att se. Jag förstår absolut varför hon ansåg att det var bättre för flickan att bo i New York i stället för vid en järnvägsstation (även om jag tycker det var lite konstigt att hon bara kunde lämna ifrån sig barnet till en total främling - vem vet vad för typ av människa han var). Men Elam blev helt förkrossad, och även det är förståeligt. Han var så himla lycklig när barnet hade kommit och det märktes att han verkligen älskade henne, även om det kanske inte var hans dotter genom blod. Hur som helst så tycker jag ändå att det var riktigt elakt av Eva att göra så mot honom, hon kunde väl åtminstone förvarnat honom så han hade chans att säga hejdå på riktigt. Det blev så abdrupt. Ena stunden var han jättelycklig och hade stora förhoppningar på framtiden, och sen blev allt skit. Usch, stackarn.

Journalisten. Till en början trodde jag att hon skulle bli någon typ av ersättning för Lily, men nu är jag osäker. Det verkade som att de hintade lite om henne och Cullen, men det försvann helt och hållet efter bara några avsnitt. Nu verkar det som att hon är lesbisk medan Cullen snarare får känslor för Ruth. Urgh. Därför är jag nästan glad över vad som hände på slutet. Nyckelord: nästan.

Jag måste säga att jag älskar alla gunfights i denna serien. Det sätter verkligen mitt i prick i hela western-temat. Scenen i slutet av det nionde avsnittet var guld värd. Då pappan till pojken de hängde, kidnappade Ezra och Cullen bara steg ut ur hotellet och bara började skjuta med geväret. När kulorna tog slut släppte han det lätt och drog lika snabbt fram revolvern och fortsatte skjuta. Och allt detta gjorde han medan han såg hur relax:ad ut som helst. Påminner mig om hur mycket jag älskar honom, han är verkligen den perfekta huvudkaraktären. Han har sån personlighet - tänk bara på hur långt han gick för den  lilla pojken. Men samtidigt är han så tuff så man börjar undra om han verkligen är så känslokall som han ibland verkar. 




Så, angående avslutningen... Jag älskar hur långt Elam var villig att gå för att rädda Cullen (även om det visade sig vara ganska onödigt). Dock är jag oerhört rädd att han är död. Räckte det inte med Lily, måste ni göra så här mot oss? Det verkade så när Eva sa att hon ”kände på sig” att han var död. Någon sanning måste det ligga i det eftersom hon kände det just precis samtidigt som han blivit attackerad av björnen. Men nu är jag sådär jobbig som alla lojala Game of Thrones fans är (ni som sett slutet av senaste säsongen vet vad jag snackar om), och tänker hävda att jag såg han röra på sig. Lite. Visst såg det ut som att han andades, eller? Inbillar jag mig? Jag tänker åtminstone inte acceptera att han är död förrän jag fått det bekräftat.

Okej, så vad händer med Cullen nu då. Jag förstår verkligen inte hur han bara kan sitta där och låta The Swede prata så till honom. Dock älskade jag scenen då han bara flippade ur och hoppade på The Swede. I slutet önskade jag så oerhört starkt att han bara skulle ta kniven och sticka honom i magen. Oavsett vad hans ”nya familj” tyckte om det. I och för sig hade de ju säkerligen hängt honom i så fall, men ändå. Hade nästan varit värt det, bara för att få se The Swede blöda ut. Nej, det var inte sant. Inget är värt Cullens död.

Det ska bli spännande att se vad som kommer hända nu när Cullen blivit bortgift med äcklet(som lät dem hänga sin egen son för ett brott vi alla vet att det var han själv som begått)’s dotter. Dock gillar jag det inte. Hoppas han lyckas ta sig ur den situationen och det visar sig att det inte var hans barn trots allt. Jag gillar varken Naomi eller hennes familj. Synd att han är så hederlig som han är, annars hade han ju bara kunnat fly.

Nu finns det mycket ouppklarade affärer. Durant har utnyttjat Cullens bortförande och tagit över järnvägsbygget, så nu är han väl riktigt nöjd med sig själv. Ska bli kul att se hans min när han inser att Cullen lever. Hohoho. Om Elam är död eller inte är svårt att veta baserat på slutscenen, men jag gissar på att han kommer klara sig. Kanske bara är mina förhoppningar som talar, men för en gångs skull kanske jag får lov att ha rätt.

Tredje säsongen har (precis som föregående säsonger) varit riktigt bra - hållit bra kvalitet, bra skådespelare, bra manus, bra soundtrack, bra actionscener, m.m. Dock kan jag ändå säga att jag nog föredrar de två tidigare. Jag gillade början av tredje säsongen och jag gillade slutet som var riktigt spännande. Men någonstans i mitten blev det lite händelselöst. Allt som allt så har det varit en bra säsong, dock inte den bästa.