Jag har äntligen börjat titta på den efterlängtade TV-serien Hell on Wheels som jag velat se så länge. Än så länge är jag starkt imponerad!

Säsong 1 av Hell on Wheels är den första av hittills fem säsonger och innehåller totalt tio avsnitt på 45 minuter. Serien är skapad av bröderna Joe och Tony Gayton och har fått mycket bra kritik, vilket jag ärligt kan hävda är högst förståeligt. Detta är ett spoilerfritt inlägg.

Hell on Wheels utspelar sig under 1800-talet, strax efter att Lincoln blivit mördad och slaveriet avskaffats. Vi får följa huvudkaraktären Cullen Bohannan som just tagit ett jobb på en järnväg där överhuvudet Thomas Durant har som mål att bygga det största och längsta järnvägsspåret i amerikansk historia. Under tiden ligger de på gränsen till krig med indianerna samtidigt som Bohannan själv har sina egna gömda agendor.

Jag är ett stort fan av filmer som utspelar sig under vilda western, och därför såg jag väldigt mycket fram emot att se Hell on Wheels. Seriens betyg på IMDB lovar mycket, och personligen tycker jag att den håller vad den lovar och lite till. Serien är gjord av hög kvalitet och känns ytterst trovärdig. Den annorlunda miljön, som till stor del är oerhört vacker och andra gånger är mörk och förstörd, känns äkta vilket gör att det är väldigt lätt att få en känsla av att man faktiskt genomlever händelserna.

Karaktärerna är välskrivna och trots att ingen är felfri, är det många som man lär sig tycka om. Cullen Bohannan är en stark huvudrollsinnehavare som lyckas hålla intresset öppet genom alla tio avsnitt. Hittills har vi fått lära känna honom på så sätt att vi vet vad för typ av människa han är. Gott hjärta med mycket hat. Detta gör att vi både gillar honom, tycker synd om honom och ogillar honom. Ändå hejar vi alltid på honom, oavsett om det handlar om att frita en slav eller mörda medmänniskorna som gjort honom ont.

Det finns även flera andra karaktärer som vi hejar på, både mindre och större karaktärer. Hell on Wheels är säkerligen en serie som gillar att bjuda in många karaktärer, vilket gör det svårt för tittaren att memorera namn, men lätt att memorera ansikten. Vi får lära känna många olika typer av människor, varav alla har både sina goda och dåliga sidor. Indianen som vill ha en nystart. Irländska bröder vars högsta mål är att upptäcka världen. Änkan som finner ett nytt hem bland järnvägsarbetare. Den före detta slaven som blir förälskad i en prostituerad. Prästen som begått fler synder än de han predikar för. Hell on Wheels bjuder inte bara på blodbad, lidande och hat, utan även vänskap, kärlek och förlåtelse. Detta gör upplevelsen mindre deprimerande och mer tillfredsställande.

Hell on Wheels är en serie där rasskillnaderna tar stor plats. Främst gäller det svarta, vita och indianer. Även kvinnornas position i samhället är nedvärderande och precis som de svarta, blir kvinnorna ett medel av äganderätt. De får inte leva sina egna liv och männen tror sig kunna självutnämna sig som besittare över den kvinna han helst vill ha. Även om kvinnorna inte behandlas rättvist, så finns det dessvärre de som har det värre. Trots att slaveriet avskaffats, ses svarta fortfarande som slavar. De får hälften så mycket lön för dubbelt så hårt arbete. De får inte vistas på allmänna platser så som barer. De får inte ses umgås med vita kvinnor, och blir de påkomna så är straffet hängning. 1800-talet var en tid då mord inte togs på allvar. När det gällde någon annan än vita rikemän, var det ingen som orkade bry sig. Blev en oskyldig svart man hängd på gatan för brottet att ha blivit född med fel hudfärg, var det ingen som brydde sig. Blev en svart kvinna våldtagen, slagen till döds och kastad i diket var det inte ens någon som orkade besvära sig med att begrava kroppen. Självklart visste jag om allt detta innan jag började titta på Hell on Wheels, men det är då man får se det med egna ögon som det verkligen sätter sig och man känner sig jävligt lyckligt lottad för att få leva på 2000-talet.

Hell on Wheels är utan tvekan en serie jag rekommenderar. Gillar man allvar och western så gillar man Hell on Wheels. De har lyckats bra med rollsättningen och alla skådespelare passar perfekt i sina roller. Manuset är otroligt välskrivet vilket gör varje avsnitt både spännande och fascinerande. Gillar du serier som Game of Thrones, Banshee och Deadwood så lär du även tycka om Hell on Wheels