torsdag 3 december 2015

Harry Potter och De Vises Sten (2001)


Harry Potter och de vises sten (originaltitel The Philosopher’s Stone) är den första i filmserien om Harry Potter, baserad på boken skriven av J.K. Rowling. Filmen blev nominerad till tre oscars, bl.a. för bästa musik.

Jag tror knappast att någon har missat vem Harry Potter är och vad det är för värld vi får följa under åtta långa filmer. Men om du mot förmodan aldrig sett filmerna och heller inte riktigt förstått vad dessa handlar om, så kommer här en liten förklaring. Harry Potter filmerna utspelar sig i en värld där häxor, trollkarlar och andra mytiska varelser existerar i hemlighet. På sin födelsedag får den 11-årige Harry veta att han tillhör en familj av trollkarlar och att han dessutom blivit antagen till den största och bästa trolldoms-utbildningen som finns. Första filmen följer Harry och hans nyfunna vänner under deras första år på Hogwarts.

Det är svårt att göra en ärlig recension av en film man växt upp med och sett så många gånger. Men när man tittar lite närmare på kvalitén och mindre på den härliga känslan filmen bidrar med, lyckas man ändå hitta vissa brister. Ett exempel är skådespelarna. Jag kan absolut säga att de växer in i sina roller under åren, men i den första filmen håller det inte riktigt. De jag främst lagt märke till är barnen som tar väldigt stor plats i filmen. Ska jag jämföra första filmen respektive sista filmen så är de otroligt mycket duktigare i den sista. Dock är det förståeligt, det finns väldigt få barn som lyckas häpna tittaren på så sätt som en vuxen skådespelare kan göra.

Ytterligare en detalj som jag stört mig på mycket mer idag än vad jag gjorde när jag såg filmen för första gången, är de scener då animationerna lyser alltför tydligt igenom. Ibland lyckas de utmärkt, medan andra tillfällen... not so much. Sedan får man självklart även ha i åtanke att filmen gjordes för femton år sen, och mycket har förändrats sen dess när det gäller effekthantering och animation.

Manuset är tillräckligt bra för att fånga in tittaren och det lyckas även hålla uppe intresset genom alla 152 minuter. Tack vare detta är det lätt att svepas in i den fiktiva världen och inte tröttna. Dessutom är filmen så pass charmig att även det underhåller. Filmen lyckas blanda humor med äventyr på ett någorlunda bra sätt och det finns till och med tillfällen då man skrattar till, vilket alltid är positivt.

Jag har läst boken, men det var så länge sen att jag inte kan göra en rättvis jämförelse. Det enda jag egentligen minns är att jag tyckte filmen liknade boken lite väl mycket, vilket gjorde upplevelsen aningen tråkigare. Men samtidigt är det alltid roligt att se berättelser i ett nytt ljus, i det här fallet på storskärmen. Personligen har jag alltid och kommer förmodligen alltid, föredra att ta del av berättelser på det viset i stället för i en tråkig ljudlös bok.

Något jag inte tänkt mycket på tidigare, men som jag egentligen alltid vetat, är att de verkligen har lyckats med musiken. Det gäller alla Harry Potter filmerna - soundtracket passar perfekt in på temat och Hedwig’s Theme har lyckats bli så populärt att musiken definierar berättelsen.

De vises sten lyckas bjuda in oss i Hogwarts-världen på ett lagom vis, utan att man som tittare blir överväldigad och svårfångad på grund av allt som introduceras. Med andra ord, är detta en bra start på en åttafilms-filmserie. Trots filmens brister fascineras man som tittare av den värld Rowling lyckats skapa.
Betyg: 7/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar