torsdag 10 december 2015

Gattaca (1997)

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=&url=http%3A%2F%2Fwww.taringa.net%2Fcomunidades%2Fsanlorenzo%2F8771832%2FCine-Boedo.html&psig=AFQjCNEOrKBT7N6yxGXSQji-IbfvOz0Qsw&ust=1449861497883402

Gattaca är ett science fiction drama från 1997 regisserat och skrivet av Andrew Niccol (The Truman Show). I oscarsgalan samma år nominerades filmen till bästa scenografi, men förlorade mot James Cameron’s Titanic som tog hem de flesta stora vinsterna.

Gattaca utspelar sig i en nära framtid då människor numera är noga sorterade och förhandsgranskade redan innan de blivit till. Där får vi följa huvudkaraktären Vincent, som fötts med ”dåliga” gener till skillnad från sin yngre bror som är den perfekta sonen. Trots motgångarna drömmer han om ett liv bland stjärnorna och med hjälp av en jämngammal krympling tar han sig an en ny identitet i ett försök att få drömmen att gå i uppfyllelse.

I rollerna ser vi bl.a. Ethan Hawke, Jude Law och Uma Thurman. Skådespelarinsatserna är helt okej, men inget utöver det ordinära. Jag har ingen större relation till Ethan Hawke då jag inte sett särskilt många av hans filmer, men Uma Thurman har jag alltid varit ett stort fan av då hon medverkat i flera stora Tarantino-filmer. Glömmer aldrig hennes grymma prestation i Kill Bill. Vilket gjorde mig ganska förvånad över hennes roll i Gattaca. Plötsligt var hon normal. Plötsligt spelade hon den där vackra kvinnan som huvudkaraktären blir kär i. Hon passar, enligt mitt tycke, mycket bättre som ”The Bride”.

Anledningen till att jag valde att se Gattaca beror (tro det eller ej) på science fiction delen. Jag har verkligen börjat gilla den genren på senare tid. Konstigt, jag vet. Så hur var då science fiction delen? Samhället som byggts upp i filmen känns troligt och det är inte alltför svårt att skrämmas av tänkandet. Tänk bara att kunna förutspå ett barns kön, innan spermien hunnit nå ägget. Tänk att kunna sätta ihop både modern och faderns allra bästa gener i hopp om att få ut det ”perfekta” barnet. Usch, i mina ögon är det bara hemskt. Kan man aldrig bara få lämna saker åt chansen?

Dramat är spännande och trots allt som händer, är det relativt lätt att hänga med i handlingen så länge man är koncentrerad. Thrillerdelen av filmen visar sig även där då det ibland känns som att huvudkaraktären kommer åka fast vilken sekund som helst. Trots detta var det ändå något som gjorde att jag flera gånger tittade på klockan och undrade hur långt det var kvar. Ändå är filmen bara 1 h och 46 minuter lång.

Vare sig Gattaca följer en dystopisk värld eller inte, kan debatteras om länge. Å ena sidan blir de människor som råkats föda med sämre gener svårt diskriminerade, men å andra sidan föds det friskare människor vilket leder till mindre sjukdomar. Människorna är uthålligare, snabbare och starkare. De tål mer och lär sig snabbare. Ja, vi kan nog konstatera att det finns en del fördelar med denna version av framtiden. Personligen föredrar jag nutiden. Renodling är inte riktigt min grej.

I helhet tycker jag Gattaca bjöd på helt okej underhållning för den som är intresserad av sci-fi/thriller-genren. Dock hade jag hoppats på mer rymd-tema som det verkade enligt synopsisen, men men - det kan jag klara mig utan. Karaktärerna var lätta att fatta lätt tycke för, men djupare än så gick det tyvärr aldrig. Vad som hände i sista scenen berörde mig knappt, vilket faktiskt förvånade mig.

BETYG: 7/10

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwihsq2NgtLJAhUFbhQKHapMCAQQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.acmi.net.au%2Feducation%2Fstudent-programs-resources%2Fgattaca%2F&psig=AFQjCNEOrKBT7N6yxGXSQji-IbfvOz0Qsw&ust=1449861497883402

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jag med, har älskat honom ända sen jag såg The Holiday första gången (en av mina favoritkomedier) :)

      Radera