torsdag 3 december 2015

Beetlejuice (1988)

Hur har jag inte sett denna tidigare?! Jag älskar Tim Burton och han har varit min favoritregissör i nästan fyra år, men ändå har jag aldrig sett Beetlejuice förrän idag. Nu kan jag i alla fall med säkerhet konstatera att jag kommer se den många gånger igen, då detta är en film i sann Burton-anda!

Beetlejuice är Tim Burtons andra långfilm (efter Pee-Wee’s Big Adventure) och ska föreställa någon blandning mellan komedi och fantasy. Filmen följer ett nygift par efter att de olyckligtvis dör i en drunkningsolycka. När en störig familj flyttar in i deras hem, är de bestämda på att försöka skrämma bort familjen. Till hjälp har de Betelgeuse, en väldigt udda figur som de hittade nergrävd på en kyrkogård.

Michael Keaton står för rollen som Beetlejuice (Betelgeuse), och detta gör han bra. Övriga skådespelare (bl.a. Winona Ryder, Alec Baldwin och Geena Davis) är inget speciellt, men det kan också bero på att de inte får chans att visa sig på samma sätt som Keaton. Året efter att filmen haft premiär, vann den en Oscar för bästa sminkning. Detta kan jag tänka mig framförallt gäller just karaktären Beetlejuice, och jag kan absolut hålla med om att han ser ganska vidrig ut. Men idag hade en sminkning som den inte kommit särskilt långt och därför får vi ändå tänka på att filmen kom ut under ett sent 80-tal.


Som sagt är detta en film i sann Burton-anda, och vad betyder då det? Jo, den gotisk, komisk, udda, och det bästa av allt är att vi får ta del av både hans live action och hans animationer. Musiken görs som vanligt av Danny Elfman, och han kan jag aldrig klaga på.

Trots att filmen handlar om död så blir man glad av den, dels av den glada musiken som dyker upp vid några tillfällen, men också alla hysteriskt roliga situationer det döda paret hamnar i. Precis som i Corpse Bride (2005) får vi se hur underjorden ser ut i Burtons huvud och även om det syns på långa vägar att detta är en lågbudgetfilm, så är det lika  underhållande att se.

Jag älskar hur Tim Burton lyckas med att vända på saker och ting i sina filmer. I Corpse Bride lyckades han trovärdigt förvandla de levandes värld till den dystra, medan underjorden var det glada världen där alla var lyckliga och hade roligt jämt. Detsamma sker i Beetlejuice - i stället för att de livrädda levande människorna anlitar en exorcist i ett försök att driva ut andarna från deras hemsökta hus, är det de döda som gör allt för att driva ut de levande eftersom människorna hotar deras lugna tillvaro. Resultatet blir underhållande, nytänkande och komiskt. Allt en bra komedifilm egentligen behöver!


Burton började inte med datoreffekter förrän Mars Attacks (1996) och de flesta pengarna av den låga budgeten lades medvetet på annat än effekterna. Ändå lyckas han bra, stop-motion är lite hans grej, och därför är det inte alls något man stör sig på om man gillar hans övriga filmer.

Beetlejuice är en optimistisk film om döden (beskrivet av manusförfattaren Michael McDowell) och är en typisk Tim Burton film. Det var dessutom den första typiska Tim Burton filmen, och bara därför kan den vara värd att se. Men, det finns många andra anledningar att se filmen och alla dessa bör jag ha fått med ovan. Skulle du mot förmodan ha något emot stop-motion, så är Beetlejuice inget för dig. If not - se den, skratta med den, och ha ena trevliga 92 minuter! Kom tillbaka och berätta din åsikt om filmen! Kanske kommer du avsky den, men är du öppen för filmer som hade premiär innan 2000-talet, så ser jag ingen anledning till varför du inte skulle gilla Beetlejuice!
Betyg: 7,5/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar