torsdag 3 december 2015

Army Wives: Säsong 1


Jag har på senare tid letat efter en ny serie att se, något helt nytt för mig, en serie som jag inte visste så mycket om. Gärna innehållande lite drama, lite kärlek, lite vänskap. När mitt försök att starta första avsnittet av Secrets and Lies misslyckades på grund av att min dator inte riktigt klarar av all reklam som poppar upp samtidigt på alla streamingsajter, så gick jag i stället in på Netflix och satte på den första serien som syntes på startskärmen. Det blev ingen mindre än Army Wives.

Army Wives följer några av fruarna till amerikanska soldater, som på grund av sina mäns yrke, fått flytta till den fiktiva armébasen Fort Marshall där de byggt upp sitt egna lilla samhälle. Redan i första avsnittet får vi träffa Roxie, en ung kvinna som just tagit det impulsiva beslutet att gifta sig med en man hon bara känt i sjutton dagar. Det förälskade paret flyttar in i armébasen, där Roxie träffar vänner för livet, vänner som delar den oron hon jämt och ständigt tvingas leva med.

Jag gillar Army Wives. Den är inget utom den ordinära, snarare en typisk dramaserie. Men det är intressant att få följa kvinnorna, i stället för männen i en serie om krig. Och även om det är en serie om krig, så slipper vi allt skjutande på andra sidan. I stället får vi följa dagliga bekymmer för hemmafruar, hemmafruar som ofta tvingas vara ensamma trots att de är gifta. Hemmafruar som ständigt känner sig som älskarinnan till en man som är gift med armén. Och armén kommer alltid först.

Jag gillar konceptet, det är väldigt intressant att få se in i livet på soldatfamiljer. Det jag gillar mest är alla karaktärer. Det är väldigt lätt att gilla alla karaktärer, så länge man ger dem tid. Efter första säsongens tretton avsnitt har jag helt andra åsikter om karaktärerna än vad jag hade efter bara första avsnittet. Det bästa exemplet är militärkvinnan Joan Burton. Jag har alltid haft förståelse för hennes agerande, men till en början var det ändå svårt att gilla henne. Men nu, efter det trettonde avsnittet är hon min favorit. Delad förstaplats med Claudia Joy, som även hon blivit en stor favorit.

Även övriga karaktärer är lätta att gilla - Roxie är helt underbar med sin tuffa attityd men goda hjärta, Pamela likaså. Även Denise gillar man trots att hon mest fått stå som syndabock under säsongen. Men det bättras väl i kommande avsnitt får vi hoppas. 




Sen så har vi alla männen. De har jag väldigt olika åsikter om måste jag säga, dels eftersom flera av dem visat tydligt att de inte är särskilt mycket för lika behandling av kvinnor som män. Ofta har jag fått intrycket av att soldaterna anser att kvinnorna inte ska vara något mer än hemmafruar. De ska inte jobba, de måste bete sig på ett visst sätt o.s.v. Det har inte varit så extremt som jag kanske får det att låta som, men det finns gånger då jag undrat varför t.ex. Denise älskar sin man så mycket. Och bara låter honom bossa runt henne på det sättet han gör. Jag ser att Frank är en god man, men det verkar som att han inte tolerar något annat än att alltid få bestämma. Det kan vara den lilla småsaken som att Denise var rädd för hur han skulle reagera om hon för en gångs skull ”tog det första steget”. Lite kvinnoförnedrande kan jag tycka. Så av männen är Trevor och Michael de enda jag helt och hållet förstår och gillar. Övriga gör alltid någonting som får mig att hoppa tillbaka ett steg i ‘gillandet’, just när jag börjar göra framsteg på den fronten. Till och med Roland, och han är inte ens soldat.

Dramat i serien har ett bra tempo, det är med andra ord svårt att bli uttråkad. Kärleksrelationerna är trovärdiga till största del, och förhoppningsvis har man ett favoritpar. Det har i alla fall jag. Barnen är inte så jobbiga som vissa barn i serier kan bli. I stället är de söta och tar inte för mycket plats. Karaktärerna är välskrivna och det är i princip dem som driver serien framåt. Något jag hade önskat få mer av i en serie som denna, är spänning. Det är inte ofta man faktiskt får chans att oroa sig över männen när de är ute och krigar. I stället åker de iväg, och några avsnitt senare är de tillbaka igen och alla är glada. Detta gör också att man aldrig riktigt oroar sig särskilt mycket vilket drar ner på spänningen ganska mycket. Om spänningen kring detta inte blir starkare i kommande säsonger, så kan jag tänka mig att familjedramat kommer bli lite uttråkande efter ett tag. Åtminstone för mig som har lätt för att bli uttråkad i serier som endast kretsar kring relationsproblem och jobbiga grannar.




Om jag ska snacka lite om händelserna i sista avsnittet så får jag varna för spoilers. Läs inte resten av texten om du inte sett klart hela första säsongen av Army Wives.

Det var lätt att förutspå att någonting stort skulle hända där på slutet. Korta klipp mellan karaktärerna samtidigt som man visste att det fanns ett allvarligt bombhot. Men att det skulle vara Marilyns man, hade jag inte en susning om. Hoppas vi får någon förklaring till varför han gjorde som han gjorde, för det har jag lite svårt att förstå. Visst att han var sur på sin fru för att ha haft en affär, men varför i hela friden skulle man få för sig att spränga upp sig själv tillsammans med en bar full med människor för det?

Dock är jag 100% säker på att ingenting kommer hända, vilket gör cliffhangern ganska meningslös. Hallå eller, fem av våra huvudpersoner befann sig därinne? No way att de kommer ta död på alla karaktärerna när de fortfarande har sju säsonger kvar att leverera. Så nja, ska ni ha en cliffhanger, gör den lite mer trovärdig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar