
Säsong 2 av Being Human är en av totalt fem säsonger och innehåller 8 avsnitt på cirka 55 min per avsnitt.
Observera
att det finns några mindre spoilers under det grön-markerade.
Säsong
2 var inte riktigt lika bra som den första säsongen, men spänningen har
ändå lyckats hålla i sig. Det jag tror framförallt gjort denna säsong
något sämre är att karaktärerna känts annorlunda. Något mindre
mänskliga. Nu i slutet på säsongen kom jag på mig själv med att tänka
att, om det hade varit jag, om dessa varelser hade funnits i
verkligheten så hade jag inte tvekat en sekund på att låta vampyrerna
brinna. Inte ens Mitchell förtjänar att leva, han är verkligen ett
monster. Självklart gillar man honom eftersom han har en mänsklig sida,
och verkligen försöker bättra sig. Men de gångerna han inte lyckas med
det, utan dödar massor med oskyldiga människor – då är han faktiskt ett
monster. Sorry Mitchell, men tågpassagerarna? Vad skulle det vara bra
för? Men nu när den riktiga Mitchell är tillbaka så kommer han nog inte
glömma det i första taget.
Jag
gillade aldrig varken Lucy eller Sam. George ska ju vara med Nina! Synd
att hon var borta så stor del av säsongen, men glad ändå att de hittade
tillbaka till varandra mot slutet igen. Och Lucy, usch. Fattar inte
varför Mitchell kunde förlåta henne så lätt, och sen bli så upprörd när
hon dör. Hon förtjänade det! Okej, som jag skrev ovan så förstår jag ju
varför hon gjorde som hon gjorde, men att lura honom till att lita på
henne först? Det är lågt, Lucy.
Så…
Till vår kära Annie. Jag tvivlar inte en sekund på att de kommer få
tillbaka henne. Så jag är inte direkt orolig, men samtidigt är det ju
inte kul att ha henne i en liten TV-skärm hela nästa säsong om det nu
blir så. Jag vet att hon kommer tillbaka, men frågan är bara när.
Har
egentligen inte mycket mer att säga. Ska självklart titta vidare och se
vad som händer nu. Men jag hoppas på en förbättring inför säsong 2,
framför allt med karaktärernas personligheter som skulle kunna bli något
roligare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar