måndag 30 november 2015

Drive (Mini-serie, 2007)



Drive är en miniserie från FOX, bestående av 6 avsnitt som alla sändes under 2007. Tyvärr blev den nedlagd innan slutet var färdigt vilket jag hade missat när jag satte på serien. Därför var min besvikelse väldigt stor när jag kom till sista avsnittet utan att ha fått svar på mina frågor.

Drive tar plats under en olaglig tävling där olika människor blivit utvalda att delta. Tävlingen går ut på att köra bil till olika platser runt om i landet, och vid varje plats får man ett meddelande som, genom en gåta, berättar var nästa mål befinner sig. Den som sedan är snabbast, smartast och lyckas anlända vid slutmålet först, vinner ett pris på tre miljoner dollar. Men att ta sig till målet är lättare sagt än gjort, och bryter man någon regel eller kommer sist av alla - då blir man diskvalificerad. Och i detta fallet menas inte diskvalificering att få åka hem...

I serien ser vi skådespelare som Emma Stone, Nathan Fillion, Taryn Manning, Riley Smith, Kevin Alejandro, Rochelle Aytes, Kristin Lehman, Melanie Lynskey, JD Pardo, Mircea Monroe och Dylan Baker. Många ansikten att hålla reda på, men det är en av huvudanledningarna till varför jag gillar Drive.

Jag måste säga att jag verkligen gillade Drive. Upplägget är smart och det är alltid spännande. Man vill både veta mer om bakgrunden till tävlingen - vem det är som ligger bakom det, men också har man sina favoriter som man hejar på. Vem kommer egentligen vinna? Och vad händer med alla andra som inte vinner?

Jag tycker att det är väldigt synd att vi inte fick något riktigt slut på denna serien, jag trodde verkligen att det skulle finnas någon typ av avslutning eftersom den blivit kallad ”mini-serie”. Men nej, i sista avsnittet fanns minst lika mycket frågor som i första. Men! Jag är ändå väldigt glad att jag såg den, jag tycker verkligen att Drive hade potential till att bli något riktigt bra. Om den bara hade fått chansen.

Nedan kan det finnas några mindre spoilers...

Karaktärerna var alla intressanta på olika sätt, jag gillar att det var så många välkända skådespelare samlade. Självklart gillar man ju Nathan Fillions karaktär Alex Tully som på sätt och vis är huvudkaraktären. Därför var Alex och Corinna en av de mest intressanta deltagarna att följa. Men jag gillade faktiskt de två bröderna minst lika mycket. Och jag blev därför väldigt glad när dessa två grupperna gick ihop mot slutet!

Det tråkigaste måste jag tyvärr vara dum nog att erkänna, var Violet och John Trimbles perspektiv. Det är väldigt synd tycker jag eftersom Emma Stone är en sån underbar skådespelerska. Dock gillar jag ju båda karaktärerna, det var mest storyn kring dem som fick mig att gäspa lite. Dock insåg jag nu att de två tjejerna där den ena dog och den andra blev helt vinnargalen, det var nästan ännu sömnigare. De karaktärerna kändes helt enkelt lite överflödiga. Och slutligen så känner jag mig tvungen att nämna Ellie. Usch, efter bara 6 ynka avsnitt hatar jag henne! Vad hon gjorde mot sin egen man var hemskt, bara för att hon ville vinna pengar. Och hon verkade inte ens bry sig om honom över huvudtaget. Att komma med lögnen att hon inte vill att han ska ut i krig för att hon inte vill att han ska dö, när hon i själva verket bara inte vill förlora pengarna... Usch. Där får man verkligen ett perspektiv på hur långt människor är villiga att gå för pengar.

Drive är utan tvekan något nytt när det gäller hela upplägget, och jag hade absolut inte sagt nej till en hel säsong eller mer. Om den är värd att se är dock tveksamt. När det gäller serien i sig (storyn, karaktärerna mm) så är svaret utan tvekan ett stort JA. Men att se 6 avsnitt utan att komma någon vart känns ganska meningslöst. Känner du för att se serien, så ska du se den på grund av det grymma upplägget. Vill du däremot ha ett avslutande projekt så bör du leta någon annanstans. 

Misfits: Säsong 2


Misfits är verkligen en underhållande serie, det måste jag säga. Udda på ett bra sätt. Dessvärre har andra säsongen inte varit lika bra som den första, men ändå bra.

Misfits är en serie som gick på kanalen E4 mellan åren 2009 och 2013. Den har fått betyget 8,4 på IMDB och jag förstår verkligen varför. Den är utan tvekan något... udda. Serien följer fem ungdomar som alla blivit skyldiga till socialtjänst, men efter en väldigt stormig dag blir de plötsligt besatta med superkrafter.

Det känns som att vi har lärt känna karaktärerna bättre i säsong 2 och det är alltid positivt. Egentligen händer det inte så jätte mycket på en säsong, cliffhangern denna gången var inte lika stor som förra säsongen men det var ändå ett bra avslut på säsongen. På något sätt känns det som att säsongen har varit något segare än förra säsongen, men kan inte riktigt förklara varför så det kan också bara ha med mig som tittare att göra.

Observera att det kan finnas en del spoilers under det gråmarkerade. Har du redan sett serien eller vill läsa ändå så är det bara att markera texten. Men jag rekommenderar att du ser serien innan du läser, det är den värd!

De lyckades hitta Nathan därnere tack vare Kellys förmåga att höra tankar. Och tack vare den framtida Simon. Wait, what? Hur sjutton kan han resa i tiden? Han är osynlig, inte tidsresare. Dock inte längre verkar det som, då de alla lyckades bli av med sina krafter. Jag trodde hela tiden att ”jesus” skulle ha Nathans kraft också, och alltså vakna till liv efter ett tag men tydligen hände inte det... Som tur var.

Jag tycker det är synd att det inte blev något av Nathan och Kelly... Egentligen tycker jag ju att hon är alldeles för bra för honom, men på något sätt tyckte jag ändå om tanken på de två som ett par.
Simon och Alisha vet jag inte ens vad jag ska tycka om... Alisha har ju visat sig ha en mycket större personlighet än vad man från början trodde. Då hade jag bara skrattat om någon sa att hon skulle bli förälskad i Simon. Men tydligen är hon mindre av en bitch än man från början trodde... Nu är hon till och med en av mina favoriter. En av mina fem favoriter, haha.

Så... Vad har hänt egentligen? Curtis förlorade sin tjej, det var ju synd. Stackarn. Nathan har träffat en gravid tjej och blivit störtförälskad. Fast nej, hon är ju inte gravid längre. Nu har de ett barn och han är fast besluten på att bli pappa. Väldigt oväntat. Och sist men inte minst - de är alla kraftlösa. Men det ska det bli ändring på och i början av nästa säsong kan vi vänta oss att få träffa några nya förmågor. Undrar vad det kommer bli?

Jag vet inte om jag kommer fortsätta på säsong 3 direkt eller om jag ska ta en paus. Jag ska absolut se klart serien, för jag gillar den verkligen. Men kan hända att jag behöver en liten paus ändå och så kanske jag fortsätter igen om några månader. Har dock inte bestämt mig än, beror på om jag hittar något annat att ersätta Misfits med. Funderar på att köra ett Shameless maraton, den är ju lite i samma stil. Men men, vi får se. Kanske blir det trots allt en tredje säsong av underbara Misfits.

Tror du att Misfits verkar som en serie för dig så finns den att se på bl.a. Netflix. Har du inte netflix så kan du även hitta den gratis HÄR
 

Entourage: Säsong 1


Entourage är en komediserie som gick på kanalen HBO under åren 2004-2011. Serien fick totalt 8 säsonger och har dessutom en uppföljande film på bioduken sen den hade premiär den 24 Juni. Spoilerfritt inlägg.

Entourage utspelar sig för det mesta i Los Angeles och handlar om den nyblivna filmstjärnan Vincent Chase och hans närmaste vänner. Den första säsongen innehåller 8 avsnitt, totalt finns 96 avsnitt att beta av.

Jag har haft en hel del förhoppningar på denna serien på grund av allt bra jag hört om den samt det höga betyget på IMDB (8,6). Jag måste ändå säga att jag blev ganska besviken. Ingen av dessa åtta avsnitt har fångat mig så som jag trodde att de skulle göra. Serien är absolut inte dålig, men inte alls så bra som jag förväntade mig. Men jag misstänker att detta ändras, och att jag fortfarande har de bästa säsongerna framför mig.

Det som i huvudsak gjort mig lite besviken är att avsnitten känns en aning sega. Och ändå är de bara 30 minuter långa. Eftersom jag fått höra att det är en komedi så trodde jag också att den skulle vara rolig. Nej, inte särskilt faktiskt. Trots nackdelarna jag hittar under avsnitten så blir jag ändå underhållen. Av någon anledning. Jag gillar det av den anledningen att jag tycker att konceptet helt klart är värt att inte ge upp på. En filmstjärna är inte ofta vi får följa på duken. Det är ganska kul och intressant att få se hur det fungerar för filmstjärnan, hans agent och andra som arbetar med honom. En annan sak som är omöjlig att inte uppskatta är ju alla kända skådespelare de har lyckats samla in. På bara åtta avsnitt har vi fått träffa (bland många andra) Scarlett Johansson, Larry David, Mark Wahlberg, Ali Larter, Jessica Alba, David Faustino, Leighton Meester, Jimmy Kimmel, Luke Wilson, Sarah Silverman, Val Kilmer och Gary Busey. Och det är bara några.

Hittills är min favorit helt klart E, han är den enda som man kan relatera till. Drama är ju utan tvekan ”den roliga”, så han gillar man ju också.

Jag ska fortsätta på säsong 2, är inte villig att ge upp än eftersom jag är helt säker på att det kommer bli bättre. Dessutom har jag hört talas om många bra skådisar som ska medverka i kommande säsonger! Och det vill jag absolut inte missa.

Galavant: Säsong 1



Galavant har konstigt nog tagit mig ett bra tag att kolla igenom. Första avsnittet såg jag strax efter att det hade släppts och sista avsnittet såg jag först idag.

Galavant är en sagoinspirerad musikalkomedi innehållande hittills åtta avsnitt på cirka 20 min per avsnitt. Serien följer prins Galavant, prinsessan Isabella och Galavants väpnare Sid efter att de gått ihop för att utsöka hämnd på kungen som tagit Galavants kärlek Madalena och kidnappat Isabellas föräldrar. Serien har blivit förnyad för en till säsong som har premiär i januari nästa år.

Galavant är utan tvekan något annorlunda än vad man sett på tv tidigare, och jag måste säga att jag gillar det! Serien bjuder på skratt, catchiga musiknummer och (åtminstone mot slutet) även lite spänning. Jag är väldigt glad över att serien efter mycket om och men, blivit förnyad, framförallt eftersom den är så himla annorlunda (på ett bra sätt)! Jag vill alltid ha fler musikalserier att titta på, och Galavant är den perfekta serien inom den kategorin.

Karaktärerna är inte jätte fördjupade, men det behöver de heller inte vara i en serie som denna. Man gillar alla på olika sätt! Förutom kanske Madalena. Men min favorit måste jag säga är kungen. Han är utan tvekan den roligaste karaktären, och jag ser fram emot att få se honom och Galavant jobba tillsammans!

Jag rekommenderar Galavant till den som gillar komediserier, musikaler, äventyr och forntida filmer som driver med sagovärlden! Det är extra roligt att många kända skådisar gör gästinhopp i serien (och dessutom sjunger!), t.ex. Ricky Gervais, John Stamos, Anthony Head och Hugh Bonneville!

Gang Related: Säsong 1


Först och främst måste jag säga att jag är riktigt riktigt sur över att denna serie inte lyckades bli förnyad. För den är verkligen otroligt bra och spännande!

Jag kommer undvika spoilers, så det är fritt fram att läsa för den som inte sett serien ännu.

Gang Related handlar om Ryan Lopez, en av de bästa poliserna på kåren. Han är modig och godhjärtad och har bevisat dessa två egenskaper under flera år. Men Ryan har en mörk hemlighet... Han arbetar inte bara för poliskåren, utan även för den gängledare de jagar.

Gang Related skapades av Chris Morgan (manusförfattare av flera av Fast & Furious filmerna) och är en action/drama serie som gick på kanalen FOX förra sommaren. Säsongen innehåller totalt 13 avsnitt och tyvärr är det allt som finns då serien blev nedlagd redan i början av september. I rollerna ser vi bl.a. Ramon Rodriguez, Terry O’Quinn, Shantel VanSanten, Jay Hernandez, Cliff Curtis och Sung Kang. Vi får även se en del gästskådisar från andra TV-serier, t.ex. Amaury Nolasco från Prison Break

Jag blev positivt överraskad av det mesta. Skådespelarinsatserna, de lagom långa/brutala actionscenerna, dramainblandningen, den oavbrutande spänningen och karaktärsfördjupningarna. Jag måste säga att - för att vara en allvarlig serie om kriminella gäng, så gillade jag förvånansvärt många karaktärer. Jag kom på mig själv med att gilla flera av gängmedlemmarna. De flesta karaktärerna fick man förståelse för förr eller senare, även de som är som mest hemska.

Det jag uppskattade mest av allt måste jag säga var spänningen. Jag älskar serier där man bara vill sätta på avsnitt efter avsnitt eftersom det är så spännande. Sådana serier som man funderar på hur det kommer fortsätta/sluta när man t.ex. står och diskar. Det är en underbar känsla. Man lever in i berättelsen och verkligen hoppas på det bästa för karaktärerna man gillar. I detta fallet var det väldigt svårt eftersom man gillar olika människor på olika sidor av lagen. Oavsett vad som händer, vem som vinner, så kommer någon man gillar ändå bli skadad. 




Jag gillade verkligen att få ta del av de två familjerna. Den ena - poliskåren. De är som en familj och litar verkligen på varandra. Att de alla litar på någon som vi tittare vet är ”dirty” är väldigt spännande. Den andra familjen är också väldigt intressant att följa, nämligen Acosta familjen. De har alla sina mörka sidor och ingen av de är på rätt sida av lagen när det gäller gott och ont. Men under dessa tretton avsnitt hinner man också förstå att de alla är människor. De är inga monster. Ta den äldste sonen i familjen, Carlos, som exempel. Han gör mycket dumma saker och det är otroligt lätt att hata honom. Vad han gör, de människor han skadar - det är hans eget fel. Men varför han har blivit sådan hade han ingen kontroll över alls. Det har med uppväxten att göra. Människorna runtomkring honom. Det är skillnad på en skadad människa och en psykopat. Dock får jag ändå påpeka att jag rent av hatar Carlos. Hoppades många gånger att han skulle dö.

Jag gillade att följa kampen mellan gott och ont, och ibland visste inte ens vi tittare vad som faktiskt ingick i vilken kategori. Lojaliteten som finns i Acosta familjen är underbar att följa. Att gängledaren Javier faktiskt ser Ryan som en i familjen och inte bara en tillgång. De ger honom inga order, Ryan gör som han vill. Är det någonting han inte tycker är rätt så säger han bara nej. Detta var något jag reagerade starkt på redan i början. Trodde aldrig det var möjligt för någon som honom att säga nej till en stor gängledare. Men Javier svarade bara okej, och att han skulle hitta ett annat sätt i stället. Detta visar verkligen respekten de har för varandra och behandlar varandra som familj samtidigt som det även handlar mycket om affärer.

Att den största nackdelen jag hittar är det otroligt tråkiga introt, är bara positivt. Det betyder att jag kan klicka i ett högt betyg på IMDB utan problem. En annan stor nackdel i och för sig, är ju det plötsliga slutet. Eftersom serien blev nedlagd efter bara en säsong fick den heller inget riktigt slut. Och i en spännande serie som denna är det en stor nackdel eftersom det finns så mycket ouppklarade affärer. Vad kommer hända nu då? Resten får man helt enkelt klura ut själv. Man får skapa sin egen fortsättning. 




Nu blir det svårt att hålla allt spoilerfritt då det hände så mycket under säsongen som jag har åsikter om. Du bör därför inte läsa den grön-markerade texten nedan om du inte sett serien.

Hade jag fått bestämma så skulle det sluta ungefär som det började - att Ryan har både sin polisfamilj och lojaliteten som finns där. Men också sin andra familj - Acosta. Minus Carlos såklart, han får gärna försvinna för min del. Och slutligen - att Daniel blir som han var i början - godhjärtad, icke-våldsam och helt oskyldig när det gäller pappans olagliga affärer. Då gillade jag honom mycket bättre. Dock måste jag säga att avsnittet när han blev kidnappad och hela polisjakten där Ryan flydde från sin egen poliskår (1x07) var riktigt spännande. Även 1x03 och 1x12 var otroligt spännande avsnitt som därför rankas som mina favoriter. Måste också nämna Jessica. Jag gillade henne och relationen mellan henne och Ryan. Därför var det oerhört sorgligt när hon dog. Dock kände jag det på mig länge, framförallt när hon lämnade det där meddelandet till mannen som utredde Ryan. Nu kommer han självklart tro att det var Ryan som mördade henne. Hade serien fått fortsatt antar jag att han hade blivit ditsatt för hennes mord trots att han är oskyldig.


Detta är en serie som jag helst skulle vilja skaffa in på DVD då jag gärna vill se den igen, en eller flera gånger. Har verkligen uppskattat allt spansktalande i filmen också eftersom jag älskar både det spanska språket och den spanska kulturen! 

Gang Related är en serie som enligt mitt tycke bara har blivit bättre och bättre för varje avsnitt. Trots att den blev nedlagd såpass tidigt så är det absolut värd att kolla in. Helt otroligt att de valde att lägga ner denna serie, den hade ju så mycket mer att ge! Och jag älskar verkligen storyn - att få följa en korrumperad polis och kärleken han har till båda sidor av lagen. Enda liknande serien jag har där man får följa ett kriminellt gäng är Peaky Blinders och den är ändå helt olik Gang Related. Så kort sagt; Gang Related är en STOR rekommendation från mig! 

Kändisprat #2: Astrid Lindgren



Alla svenskar, barn som vuxna, vet nog vem Astrid Lindgren var och varför hon var så pass ökänd som hon var och är än idag. Trots att Astrid dog för mer än tretton år sedan är hon fortfarande omtalad både i Sverige och internationellt. Det är inget okänt faktum att hon dessutom ska få synas på den kommande 20-kronorssedeln.

Trots att jag föddes så sent som på 90-talet så har jag växt upp med Astrid Lindgrens berättelser. Det var Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Barnen i Bulleby, Madicken, Rasmus på Luffen, Karlsson på Taket, Saltkråkan, Ronja Rövardotter, Nils Karlsson Pyssling, Lotta på Bråkmakargatan och Kalle Blomkvist. Det finns säkert många fler som jag inte haft samma relation till, men detta är åtminstone de jag själv växt upp med. Ja, nästan alla.

Även om jag så klart gillat alla Astrid Lindgrens böcker och filmer, så har mina absoluta favoriter alltid varit Mio Min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Jag tycker de är så otroligt mysiga och jag älskar världarna de spelas in under. Mio min Mio har jag inte läst, men filmen såg jag många gånger om och om igen när jag var liten och lyckades få tag på min allra första DVD-utgåva. Ja, Mio min Mio var min allra första film jag köpte själv som inte var på VHS. 



Bröderna Lejonhjärta däremot har jag läst boken av och jag fullkomligt älskar den. Fortfarande. Jag tycker den är hur mysig som helst, och bara handlingen lockar ju oavsett hur gammal man är. Har du aldrig läst/sett Bröderna Lejonhjärta så kommer här en liten förklaring. Berättelsen följer de två bröderna Skorpan och Jonatan efter att de dör och hamnar i den fiktiva efterlivs-världen Nangijala. Bara namnet ger mig rysningar. Där har jag alltid velat bo. När jag var liten trodde jag på allvar att Nangijala var en riktig plats och att jag skulle hamna där efter att jag dött. Men sen växte jag (tragiskt nog) upp.

Jag tycker Mio Min Mio på många sätt är ganska lik Bröderna Lejonhjärta. Visst, den handlar inte om döden, men det är ändå en väldigt speciell berättelse. Det är en sådan berättelse som gör mig avis på Astrid Lindgren och jag bara önskar att det hade varit jag som kommit på denna briljanta idén. Mio Min Mio följer nämligen den 9-årige Bosse som reser till det så kallade ”Landet i fjärran” där han träffar sin biologiska pappa som ger honom i uppdrag att bekämpa den onda riddar Kato. Detta är verkligen en underbar berättelse, och jag planerar absolut att läsa boken någon gång i framtiden. Men till skillnad från Bröderna Lejonhjärta där jag tycker boken är betydligt mycket bättre än filmen, så gillar jag verkligen filmen om Mio (Bosse). Det är en sån där mysig blandning mellan svensk och amerikansk film, och något jag upptäckt på senare år är att det faktiskt är många kända skådespelare med i filmen. Bland annat en barn-version av Christian Bale som spelar Mios bästa kompis Jum-Jum (Benke) och Christopher Lee som spelar riddar Kato. En av de få filmer som aldrig går ur tiden, hur dålig den än är idag. Åtminstone för oss Astrid Lindgren fans. 



Om det är några filmer som skulle gjorts nyversioner av så skulle det vara Bröderna Lejonhjärta och Mio Min Mio. Framförallt Bröderna Lejonhjärta som jag totalt älskar. Tänk, vad de hade kunnat göra med den berättelsen idag? En amerikansk storfilmsversion av Bröderna Lejonhjärta? Säg mig, varför är det ingen som tagit tag i detta...! Det hade blivit så otroligt bra.

Djupare behöver jag nog inte gå in på temat, men jag tillhör i vart fall den skara människor som aldrig kommer glömma Astrid Lindgren och hennes fantastiska sagoberättande. Ronja Rövardotter kommer alltid ses av mig på nyår och jag kommer alltid gå och nynna på Alfred’s Fattig Bondräng från Emil i Lönneberga och Luffarvisan från Rasmus på Luffen. Och Idas Sommarvisa är ju en självklar sång att sjunga på lagom till att de varma sommardagarna börjar närma sig. 

Kändisprat #1: Angelina Jolie

Från och med nu tänkte jag börja köra med ytterligare en flik, där jag skriver lite om olika kändisar inom filmbranschen. Det kan vara regissörer, skådespelare, serieskapare, kompositörer, make-up-designers m.fl. För att en film ska kunna göras krävs alla dessa, och många många fler. Har du någonsin tagit dig en titt på eftertexterna efter att du sett en film? Eller stänger du av filmen direkt när den är slut? I eftertexterna ser vi många namn, och flera återkommer i olika filmer. Oftast är det skådespelarnas namn som sätter sig i huvudet på en, eftersom man då har ett ansikte som går med namnet. Men även om vi inte ser resterande medlemmar i filmteamet, betyder det inte att de inte finns där. För utan de hade filmen aldrig blivit gjord. Jag som själv vill syssla med film i framtiden har för vana att lägga extra märke till vilka som medverkat. Tycker jag t.ex. extra mycket om musiken i en film så tar jag genast reda på vem som gjort den.

?Jag ska inte uttråka er allt för mycket, utan skriver snarare lite allmänt om personen, varför jag gillar denne och vilka filmer jag kan tipsa om där personen medverkat. Ta då en extra titt på det arbetet personen gjort i filmen!

Jag är alltid öppen för diskussioner, filmtips m.m. så tveka inte på att dela med dig av dina åsikter i kommentarerna!

Jag tänkte börja med en enkel, en skådespelerska som de flesta troligtvis hört talas om eftersom hon idag är en av världens mest kända personer. Hon har nämligen på senare tid arbetat mycket med filmarbetet, mer än att bara skådespela. Hon har bevisat att hon är en kvinna med många talanger. Skådespelerskan, regissören och producenten jag pratar om, är ingen mindre än Angelina Jolie. 



Angelina Jolie i Beyond Borders (2003)

Vilken film kommer du att tänka på när du hör namnet Angelina Jolie? Kanske kommer du mest att tänka på hennes privatliv som partner till Brad Pitt, mamma till tre biologiska barn och tre adopterade, eller arbetet hon gjort inom välgörenhet. Anledningen till att hon idag är så känd som hon är, beror främst på dessa tre anledningar. Men skådespelerska har hon varit länge, redan som sjuåring hade hon sin första roll. Vad många kanske inte vet, är att hon dessutom är dotter till skådespelaren Jon Voight (Mission Impossible, Deliverance). Precis som sin far har hon vunnit en Oscar, detta var år 1999 för rollen som den mentalt sjuka Lisa i Girl, Interrupted. Personligen tycker jag Oscarn var mer än välförtjänt, och detta är en film jag rekommenderar tusenfaldigt för den som gillar kritikerrosade draman. 


Angelina Jolie och Winona Ryder i Stulna år [Girl, Interrupted] (1999)

Den första filmen jag såg med Jolie (vad jag kan minnas) är Mr. and Mrs. Smith (2005). Detta är en film jag alltid gillat, och som en romantisk actionkomedi om spionlivet, är den absolut uppskattad. I filmen medverkar även Brad Pitt, som där spelar hennes man. Även Salt från 2010 är en bra actionrulle, till skillnad från äventyrsfilmen Beyond Borders från 2003 som snarare lever på dramat. Men den filmen jag rekommenderar mest när vi pratar om Angelinas skådespelarkarriär, är dramafilmen Changeling från 2008, regisserad av Clint Eastwood. I Changeling ser vi Jolie som den verklighetsbaserade Christine Collins, en moder i 20-talets Los Angeles, vars son försvinner spårlöst. Efter fem månader av ovisshet får Christine veta att polisen funnit hennes son vid liv. Men kvinnan är helt säker på att pojken som hittats inte är hennes son. Och när konfrontering av en korrumperad myndighet inte är accepterat hamnar Christine i en sits som hotar mer än bara möjligheten att återfinna hennes son. Changeling är en oerhört känslosam film, och den är även riktigt bra skriven. Jolie gör den bästa rollen jag sett henne i, och det är ett under att hon inte vann den Oscar hon blev nominerad till 2009. 


Angelina Jolie i Changeling (2008)

På senare år har Angelina Jolie regisserat så mycket som tre filmer själv - dokumentären A Place In Time (2007), krigsfilmen In The Land of Blood and Honey (2011) samt den oscarsnominerade Unbroken (2014). Ytterligare tre är på gång, däribland By The Sea som har premiär i november.

Jag har inte sett alla filmer Angelina Jolie medverkat i, men det är ingen av dem jag sett som varit en besvikelse. De jag framförallt rekommenderar är Girl, Interrupted (1999) och Changeling (2008). Är du snarare en fantasyfantast så varför inte välja Maleficent (2014) till nästa filmkväll? Dock ligger den inte nära i rank med dramafilmerna Girl, Interrupted och Changeling.

Being Human: Säsong 5


Nu var det slut… Femte säsongen är också den sista av Being Human, och på bara dessa 6 avsnitt har man fått så otroligt mycket som tittare. Först och främst måste jag säga att Being Human, serien i helhet, har verkligen imponerat mig. Den är så mycket bättre än vad jag hade förväntat mig – alla fem säsongerna. Den har precis lagom avsnitt för min del (det var vad jag tyckte innan i alla fall, men nu när det är slut hade jag verkligen inte klagat på fler!), men att få så mycket på så pass korta säsonger visar ändå att manuset håller och att karaktärerna är suveränt skrivna. Being Human är utan tvekan en serie jag rekommenderar och så här i efterhand kan jag säga rakt av att den kan räknas med som en av mina favoritserier. Kanske till och med inom topp 5.

Observera att det finns en hel del spoilers under det grön-markerade. Har du sett serien eller vill läsa ändå - be my guest. But you've been warned...

Jag är så besviken. Nej, inte på serien eller avslutningen för jag älskade det mesta! Men på att det bara fanns 6 avsnitt. Det var nämligen så att jag av någon anledning var helt inställd på att det skulle finnas åtta avsnitt, så när det sjätte (och sista) avsnittet tog slut och jag insåg att det verkligen var slutet, så kände jag mig inte alls redo. Jag som gått och trott hela avsnittet att detta bara var ett riktigt spännande mitten-avsnitt!

Det finns en sak till som jag var något besviken över och det var att originalcasten inte kom tillbaka. Jag vet att det inte var en så stor chans att vi skulle få träffa dem igen, men ändå. Det skulle verkligen ha fullbordat serien, att få se de en sista gång i sista avsnittet, även om det bara var för några minuter. Så det tycker jag verkligen var jätte synd, att vi inte fick se något av dem. Men de nämndes i alla fall av Hal, det är alltid något! 

Det bästa av allt, som verkligen både imponerade mig och gjorde mig riktigt glad, var hur det slutade för Hal, Tom och Alex. Jag syftar självklart på att de blev människor igen! Woho!! Det var verkligen ett värdigt slut. Nu vet man att de kommer leva normala och bra liv. Vi vet att Hal inte kommer döda igen, Alex kan äta igen och träffa sin familj och leva sitt liv. Vi vet att Tom aldrig längre kommer behöva oroa sig för att skada någon och låsa in sig själv. Och framförallt så vet vi att Alex och Hal kommer bli ett perfekt, och hyfsat normalt par!

Säsongen har verkligen bjudit på spänning, åtminstone nu i slutet. Kanske började en aning segt, men jag har i vart fall ändå njutit av varje avsnitt. Hela djävulen-storyn har verkligen varit spännande, och jag måste säga att de valde den perfekta skådisen för att spela honom!

Jag måste också säga att jag fullkomligt älskar Alex! Hon var det perfekta tillskottet till gänget och hushållet. Tuff, kaxig och skotte, bättre blir det inte!


Nu när serien är slut tänkte jag gå vidare till att snacka lite om serien i helhet. Jag tycker verkligen om Being Human. Varje avsnitt har bjudit på något nytt och jag har aldrig för en sekund tröttnat! Karaktärerna är helsköna – George med sin komiska nördhet, Annie med sin charm, Mitchell med hans gudomliga hår, Nina med hennes förmåga att alltid säga rätt saker, Tom med sina söta kommentarer, Hal med sin perfekta dubbelpersonlighet, Alex med hennes kaxiga sätt och riktigt snygga frisyr. En blandning av perfektion helt enkelt, bättre kan jag inte förklara det.

Av alla karaktärer är det omöjligt för mig att välja bara en favorit, eftersom de alla är så otroligt perfekta. Men den som är mest speciell och som verkligen alltid lyckas sätta ett leende på mina läppar, är Annie. Hon lyckas alltid göra varje situation till en skrattfest, så länge hon har alla sina vänner vid sin sida. Hon är perfekt på alla sätt tänkbara.

Serien har bjudit på drama, spänning, action, våld och komedi. Övernaturligt har en stor roll i serien, vilket gör att den alltid lyckas överraska oss. Serien har en väldigt speciell charm i sig och samtidigt lyckas den hålla spänningen på topp nästan jämt.

För den som undrar så har jag absolut inga planer på att se den amerikanska versionen av Being Human. Jag tror inte för en sekund att den kommer lyckas mäta sig upp till den brittiska versionens grymhet, vilket i så fall endast kommer att resultera i en stor besvikelse. Jag är inte den som normalt sett brukar döma en serie innan jag sett den, men jag känner bara inte alls för att riskera att förstöra synen jag redan fått av Being Human.

Tydligen finns det även en spin-off serie vid namn Becoming Human där vi får följa Adam efter att han åker iväg till college och försöker hålla sig borta från blod. Jag vet inte om jag kommer se den, men inte än på ett tag i alla fall. 

Being Human är säkerligen en sådan där serie som man antingen älskar eller inte alls fastnar för, beroende på vad man gillar för typ av genrer. Men jag som inte alls trodde att jag skulle fastna för detta, har verkligen njutit av alla fem säsonger och kallar serien numera en favorit. Detta är ett bevis på att den är värd att ge en chans. Being Human finns att se på bland annat Netflix, där alla fem säsonger ligger ute. Men observera att detta är den brittiska Being Human (U.K), inte den amerikanska (US.).

Being Human är en riktig hjärtekrossare, men också en riktig glädjespridare. Jag har skrattat och gråtit och älskat varenda minut av det. 


Tillägg efter en hemsk/fantastisk/häpnadsväckande realisation:
OMFG! Jag har totalt missuppfattat slutet. Jag undrade när jag såg sista scenen, var alla grejerna från drömmarna kom ifrån (t.ex. Toms pappersvarg på byrån), och tack vare internet har jag insett att det faktiskt betydde mer än vad jag först trodde…! Tyckte också att det var konstigt att de inte dog, som de skulle ha gjort av ritualen. Jag som trodde de skulle leva lyckliga i alla sina dagar, men i själva verket visade det sig att det bara var ännu ett av djävulens trick! Antar att det var en cliffhanger trots allt då, bara att jag var för dum för att fatta det på egen hand… No, nu kan jag ju inte vara lugn längre. Jag som var så nöjd med slutet! Utan en fortsättning betyder detta ju att de kommer vara fast i den där drömmen för evigt. Det kanske är bra för dem, men inte för resten av världen som kommer hamna i spillror. Usch, vad sur jag blev nu. Var bara tvungen att lägga till detta efter min lilla realisation

Det är ganska genomtänkt ändå… Så på sätt och vis är jag nästan ännu mer imponerad av slutet nu. I och för sig – varför måste alla serier/filmer sluta lyckligt? Kan det inte få sluta med en cliffhanger eller med ett öppet avslut så att varje tittare får avgöra själv vad de tycker känns bäst att tro på? Det är ju ungefär vad som hände för de gamla karaktärernas avslutning. Hur som helst så tänker jag i alla fall fantisera om att Hal, Tom och Alex lever lyckliga i alla sina dagar, även om det råkar vara så att de är fast i en overklig dröm där djävulen kontrollerar allt…

Being Human: Säsong 4


Nu har jag sett klart alla åtta avsnitt av den fjärde säsongen av den brittiska TV-serien Being Human. Men vad ska jag säga egentligen? Det finns så mycket att säga och jag har så otroligt blandade åsikter om allt som hänt. Wow.

Observera att det finns en hel del spoilers under det grön-markerade.

Shit. Jag vet helt ärligt inte alls vad jag ska säga. Wow. Och Buhu. Jag är så himla imponerad av denna serien. Både positivt och negativt. Om det nu är möjligt att vara negativt imponerad… Men ja, nu säger vi att det är det. Det är inte många serier där de vågar ta risker på det här sättet, där de plötsligt bestämmer sig för att bara ta död på alla sina karaktärer när det bara finns tre (fyra med Nina) huvudkaraktärer. Det är som att ta död på Sam och Dean i Supernatural, och ersätta de med två helt nya ansikten. Och som sagt, jag är faktiskt mäkta imponerad. Över att de faktiskt har lyckats. Man tänker att Supernatural utan Dean och Sam skulle vara en totalflopp, samma sak kände jag i första avsnittet av denna säsongen. Men efter alla åtta avsnitt så skäms jag nästan över att erkänna att jag faktiskt tycker att de gjort det bra. Hur mycket jag än saknar Mitchell, George och Nina, så finns det inte en chans att jag lägger ner denna serien, för den håller precis samma kvalitet med de nya karaktärerna. Och de nya är både intressanta och komiska. Alla scener mellan Tom och Hal har ju fått mig att skratta högt. Och det uppskattas alltid från min sida! Har alltid undrat varför Being Human ibland blivit klassificerad som komedi när den utan tvekan innehåller mycket mer blod, våld och drama än komedi. Självklart har vissa scener alltid varit underhållande, Annie är ju helskön och har alltid varit det, men ändå. Jag anser att komedin verkligen har blivit större denna senaste säsongen, och nej, det är ingen sån där dålig komedi som gör att serien känns löjlig. Tvärtom, komedin stärker serien och gör att karaktärerna känns mer mänskliga än vad de kanske egentligen är.

Tom har vi ju fått träffa redan förra säsongen, men då var han totalt ointressant i mina ögon. Han har ju alltid varit snäll och så, men jag såg aldrig riktigt syftet med att ha honom som en regular. Förrän han faktiskt blev en regular. Och förrän Hal kom in i bilden. Tillsammans utgör de ett perfekt team. Det känns lite som George och Mitchell all over again. En varulv, en vampyr som båda hatar varandra, men ganska snart lär sig att faktiskt bli bästa vänner. Aww. Lite bromance skadar aldrig.

Jag gillar att de introducerar nya karaktärer ganska långsamt, det gör det lättare för oss att älska dem. Som Tom som blev introducerad till serien redan när George, Nina och Mitchell levde. Och nu blev Alex introducerad innan Annie dog, så att vi även fick ett litet smakprov på henne. För hon kommer garanterat vara en regular hädanefter (har redan sett henne på flera posters/bilder till serien). Och jag måste säga att jag COMPLETELY LOVE HER! Hon verkar både badass och smart. Tuff men trevlig. Rolig och intressant. Och jag älskar hennes frissa! Och framförallt – ser vi inte en liten gnista där mellan henne och Hal? Jodå, det inbillar jag mig inte.

Det var intressant att vi fick se lite av framtiden också, och inte bara flashbacks. Jag får väl erkänna att jag inte riktigt litade på Eve till en början (d.v.s. den vuxna Eve), kändes hela tiden som att hon hade något annat motiv än att bara rädda världen. Men obiously så hade jag fel och hon visade sig vara renhjärtad rakt igenom, vilket är en stor lättnad. Även om det gjorde att Annie lämnade oss… Men! Guess what?! Hon fick träffa sin familj igen!!!!!!! YEY. Och med familj menar jag självklart våra älsklingar George och Nina. Jag hoppas på Mitchell också, men vet ju inte riktigt om han hamnade i efterlivet då han var vampyr. Och dessutom en mördare, så han kanske är i helvetet eller nåt… Men ändå, hennes leende när hon tittade in genom dörren. Aw. Så. Vackert. Önskar bara att vi hade fått sett dem också. Okej, seriöst. Känslan man fick när Eve sa: ”Go on, they’re waiting for you.”, Annie svarar “Who?” och Eve säger “Who do you think?” och ler mot henne. Aw. Igen. Hoppas hoppas hoppas vi får någon typ av SYNLIG reunion i slutet av nästa säsong. Med alla originalcasten. Mums, jag längtar. Men kanske inte borde hoppas på för mycket, men vad ska man göra. Jag kan inte hjälpa det, hoppas man så hoppas man!

En sak jag måste nämna att jag var väldigt orolig för innan jag satte på denna säsong, var hur det skulle bli med Annie nu när Mitchell var borta. Jag var rädd att Mitchell skulle bli ersatt istället för att bli ihågkommen. Det värsta man kan göra efter att ha tagit död på en älskad karaktär, är att skapa ett nytt kärleksintresse för karaktärens partner. Så kort sagt, jag är oerhört lättad över att Annie inte träffade någon ny. Det kommer alltid vara Mitchell och Annie.

Jag ser som vanligt fram emot att se nästa säsong enormt mycket, och hoppas bara på en lika bra säsong som alla tidigare! Och såklart, på en sak till som jag skrev ovan… Men bara åtta avsnitt kvar nu! Hur ska detta sluta? Det ska jag ta reda på så snabbt jag bara kan.

Och jag säger som jag sagt förut. Being Human (U.K) – STOR REKOMMENDATION. Underbar serie.
 


Detta underbara filmklipp är mitt sätt att låtsas som att 3x08 och 4x01 aldrig hände. Hittills funkar det bra!

Being Human: Första avsnittet av säsong 4


Nu har jag precis sett klart det första avsnittet av säsong 4… Efter bara ett avsnitt in i säsongen måste jag bara släppa ut min ilska. Jag hade rätt. Tyvärr hade jag rätt om något som jag misstänkt redan sedan jag började kolla på serien. Fan! Jag hatar att jag hade rätt.

Läs inte mer om du inte sett 4x01 av Being Human.

De är utbytta! FAAAAAAN. De nya verkar väl inte så hemska egentligen, men ändå! Nina är död. Mitchell är död. Och nu är George död också. Den enda kvar av originalcasten är Annie! Men de har ju hela tiden sagt att spöken som förlorar allt de håller fast vid slutar existera. Visst, hon har det lilla barnet, men barnet gills väl inte när den inte har funnits där så länge?

AH VAD ARG JAG ÄR. Usch. Man får ju lust att bara sluta kolla, men eftersom spänningen fortfarande finns där (även om karaktärerna är borta…) så vill man ju ändå kolla vidare. Och jag antar att jag kommer gilla de nya också, men det blir inte samma sak. Det blir ju som en helt annan serie! Hoppas åtminstone att Nina, George och Mitchell kommer tillbaka i några avsnitt även om det bara är flashbacks… Eller som spöken. Annie kan hälsa på någon gång ibland.

Insåg också i detta avsnittet när George var ett spöke och gick igenom dörren, att det händer aldrig vampyrerna. Det hände aldrig Mitchell. Betyder det att Mitchell verkligen är död-död, eller blev han bara automatisk transporterad till helvetet? För om de alla är ”på andra sidan” kanske man ändå har en chans att få återse dem igen. Även om det bara är för en kort stund.

Åh jag kommer sakna dem!

Till er som inte sett serien ännu – om ni gör det, se till att njuta av de första tre säsongerna riktigt väl för det kommer snart en väldigt stor förändring… Om förändringen är bra eller dålig får man avgöra själv.

(OBS! Se ej videon nedan om du ej sett serien. MAJOR SPOILERS!)


Russell Tovey sa i en intervju att, när han först läste manuset och fick reda på vad som skulle hända, så var han rädd att alla fans skulle hata honom. Eller ja, hata George. Han var rädd att de inte skulle förlåta honom för det, men ärligt talat så måste jag säga att jag nästan älskar honom ännu mer på grund av det han gjorde. Om någon skulle göra det så var det han, och det var så himla fint. Hur kan man hata honom efter att han säger "I'm doing this because I love you."? Där har vi bromance i högsta grad.

Being Human: Säsong 3


Säsong 3 av Being Human innehåller 8 avsnitt med cirka 55 min/avsnitt. I serien får vi följa tre rumskompisar som alla bär på sina övernaturliga hemligheter. En är varulv, en annan är vampyr. Den tredje är ett osynligt spöke som bara hennes två vänner kan se.

Observera att det finns en del spoilers under det grönmarkerade. Har du sett serien eller vill läsa ändå - be my guest. But you've been warned...

Jag tycker att säsong 3 har varit väldigt spännande, framförallt nu i slutet. Framförallt de två sista avsnitten. Men jag måste erkänna att jag varit väldigt besviken på Mitchell denna säsong. Hela vägen ända till de sista tio minuterna då han verkligen visade sin goda sida igen. Man har ju inte kunnat låta bli att verkligen störa sig på att han inte berättade sanningen för Annie.

På tal om Annie och Mitchell så kan jag inte direkt misstycka till något där. Visst, i början kändes det väl lite konstigt men jag gillar de ändå tillsammans, det gör jag verkligen. Förutom Mitchells beteende denna säsong då förstås. Men när han är normal, mänsklig och snäll, är de det perfekta paret.

Jag gillade inte att Herrick var tillbaka. Usch, den mannen kan verkligen vara riktigt vidrig. Man fattade ju att han verkligen hade någon form av amnesia, men ändå. Man märkte ju tydligt och klart att han fortfarande var samma gamla äckel. Och sen i slutet när han knivhögg Nina! No. Där blev man allt lite skärrad av sig. Men TACK OCH LOV så klarade hon sig. Jag trodde ändå att barnet skulle dö, men tydligen inte. Det var väl bra det.

Och slutligen, det viktigaste av allt… MITCHELL ÄR DÖD! WHAT, NO, FUCK. Hoppas han kommer tillbaka. Okej jag fattar att han förtjänade det och om han kommer tillbaka så kanske han bara kommer mörda folk igen, så det är ju inte så att George o co kommer försöka få tillbaka honom… Men ändå. Han är ändå en av de viktigaste karaktärerna! Har varit orolig för att de allihop skulle försvinna ända sedan början av säsong 2, då jag insåg att många av bilderna man hittade av serien innehöll de tre huvudkaraktärerna. Men inte George, Mitchell och Annie. Nej, istället var det Tom och två andra som jag inte ens vet vilka de är. Därför har jag varit rädd för att de skulle bli utbytta allihop, och att Tom skulle ta över huvudrollen.

Apropå Tom så är han väl helt okej… Men gillade aldrig pappan. Bra att han dog. Dock är Tom lite dum. Faktiskt. Har väl att göra med hur han har blivit uppfostrad, men t.ex. när han trodde att han var förälskad i Nina bara för att hon var lite snäll mot honom. Som en liten 12-åring som vill ha sitt första ligg.

Jaja, det viktigaste är nu att Mitchell kommer tillbaka! Hoppas verkligen inte att han är borta för gott. Det får han inte. Då blir jag sur.

Nu måste jag gå och lägga mig för jag ska upp klockan halv 5 i morgon bitti, vilket betyder att jag inte hinner sätta på ett till avsnitt förrän i morgon kväll… Usch, vad spännande. Hur ska jag klara av väntan?!

Being Human: Säsong 2



Säsong 2 av Being Human är en av totalt fem säsonger och innehåller 8 avsnitt på cirka 55 min per avsnitt.

Observera att det finns några mindre spoilers under det grön-markerade.

Säsong 2 var inte riktigt lika bra som den första säsongen, men spänningen har ändå lyckats hålla i sig. Det jag tror framförallt gjort denna säsong något sämre är att karaktärerna känts annorlunda. Något mindre mänskliga. Nu i slutet på säsongen kom jag på mig själv med att tänka att, om det hade varit jag, om dessa varelser hade funnits i verkligheten så hade jag inte tvekat en sekund på att låta vampyrerna brinna. Inte ens Mitchell förtjänar att leva, han är verkligen ett monster. Självklart gillar man honom eftersom han har en mänsklig sida, och verkligen försöker bättra sig. Men de gångerna han inte lyckas med det, utan dödar massor med oskyldiga människor – då är han faktiskt ett monster. Sorry Mitchell, men tågpassagerarna? Vad skulle det vara bra för? Men nu när den riktiga Mitchell är tillbaka så kommer han nog inte glömma det i första taget.

Jag gillade aldrig varken Lucy eller Sam. George ska ju vara med Nina! Synd att hon var borta så stor del av säsongen, men glad ändå att de hittade tillbaka till varandra mot slutet igen. Och Lucy, usch. Fattar inte varför Mitchell kunde förlåta henne så lätt, och sen bli så upprörd när hon dör. Hon förtjänade det! Okej, som jag skrev ovan så förstår jag ju varför hon gjorde som hon gjorde, men att lura honom till att lita på henne först? Det är lågt, Lucy.

Så… Till vår kära Annie. Jag tvivlar inte en sekund på att de kommer få tillbaka henne. Så jag är inte direkt orolig, men samtidigt är det ju inte kul att ha henne i en liten TV-skärm hela nästa säsong om det nu blir så. Jag vet att hon kommer tillbaka, men frågan är bara när.

Har egentligen inte mycket mer att säga. Ska självklart titta vidare och se vad som händer nu. Men jag hoppas på en förbättring inför säsong 2, framför allt med karaktärernas personligheter som skulle kunna bli något roligare!

Being Human: Säsong 1


Jag hade inte mycket förhoppningar på Being Human, och egentligen hade jag inte ens tänkt se den eftersom jag inte tyckte att det verkade som något för mig. Men efter ett impulsivt beslut så satte jag på första avsnittet ändå, och jag blev väldigt positivt överraskad!

Being Human består av totalt fem säsonger på 6-8 avsnitt i varje. Under första säsongens 6 avsnitt får vi följa de tre rumskompisarna George, Mitchell och Annie. Men de bär alla tre på sina övernaturliga hemligheter.

Jag älskar verkligen serier med korta säsonger, det är perfekt för mig eftersom jag lätt tröttnar om säsongerna blir för långa. Men än så länge är inte det något problem ändå, för Being Human bjuder på spänning, djupa karaktärer och ett suveränt manus. Jag har inte sett den nyare versionen Being Human från 2011, men den lockar mig inte överhuvudtaget trots att jag älskar den brittiska versionen. Tror helt enkelt inte att det blir samma känsla – tvärtom så lär den nog bara förstöra känslan jag får av den underbara brittiska Being Human.

Så hur är karaktärerna i serien? Självklart älskar man alla tre huvudkaraktärer minst lika mycket, men den som sticker ut mest tycker jag faktiskt är George. Hans små kommentarer och tjejiga skrik när han transformeras till varulv, är alltid lika underhållande! Jag älskar även hans relation till Nina, och jag hoppas verkligen att det håller. Enda nackdelen med serien är att jag tycker att George’s ’andra jag’ ser ganska overkligt ut. Ser mer ut som en kostym än som en riktig varulv!
 
Observera att det finns några mindre spoilers under det grön-markerade.
 
Mitt favoritavsnitt är utan tvekan det näst sista (1x05), det var verkligen riktigt spännande från början till slut! Det var roligt att få träffa någon från Mitchells förflutna, men det bästa var mot slutet då gänget äntligen lyckades skrämma Owen på riktigt. Hurray!

Jag undrar vad som kommer hända nu när 1. Nina blivit riven, och 2. Annie inte gick genom dörren. Har hon blivit som någon kedja mellan de levande och döda nu? Spännande!

Jag är verkligen imponerad av Being Human, den var så mycket bättre än jag trodde. Det är inte alltid jag fastnar för de brittiska serierna, men det finns några guldkorn som verkligen kan passa min smak. Kort sagt: jag rekommenderar Being Human till alla er som gillar lite övernaturligt men ändå inte så att det blir löjligt som t.ex. de övernaturliga tonårsserierna kan bli vid vissa tillfällen. Being Human är mer seriös. Och det gillar jag!

Kategorier

Kategorier

Misfits: Säsong 1


Misfits är en sån där serie som jag alltid har velat se, men som jag aldrig egentligen trodde att jag skulle gilla. Men eftersom jag på senare tid fått en förkärlek för brittiska serier, och den ändå fanns på netflix, så kände jag att det var värt ett försök. Och eftersom jag gillade första avsnittet nästan direkt, så var det lika bra att fortsätta och varje avsnitt visade sig vara minst lika bra!

Misfits är en serie som gick på kanalen E4 mellan 2009 och 2013. Den har fått betyget 8,4 på IMDB och jag förstår verkligen varför. Den är utan tvekan något... udda. Serien följer fem ungdomar som blivit skyldiga till socialtjänst, men efter en väldigt stormig dag blir de plötsligt besatta med superkrafter.
I rollerna ser vi bl.a. Nathan Stewart-Jarrett, Ivan Rheon, Lauren Socha, Antonia Thomas och Robert Sheehan. Av dessa kände jag endast igen Ivan Rheon (från Game of Thrones) och Lauren Socha (eftersom hon är snarlik sin bror Michael Socha som medverkat både i Being Human och Once Upon a Time).

Misfits är som många av E4’s serier, en serie med korta säsonger. Jag älskar det! Varje säsong innehåller 6-8 avsnitt och även om det ibland känns ganska lite, så är det ändå lagom för mig. Det finns ju ändå fem säsonger totalt. Serien följer några ungdomar med superkrafter, men det är också så mycket mer. Jag skulle egentligen inte ens säga att fokus ligger på superkrafterna, utan på relationerna och dramat. Alla karaktärer är väldigt speciella och det är inte en enda av dem som man bara älskar rakt av. Alla är dryga, konstiga och på sätt och vis väldigt svåra att gilla. Men efter 6 avsnitt lyckas man ändå hitta ett sätt att gilla alla fem. Jag måste säga att jag gillar att karaktärerna inte är helt och hållet felfria, det gör de mer verkliga.

Observera att det kan finnas en del spoilers under det gråmarkerade. Har du redan sett serien eller vill läsa ändå så är det bara att markera texten. Men jag rekommenderar att du ser serien innan du läser, det är den värd!

Att Nathan hade odödlighetskraften var inte direkt en jättestor förvåning. Jag misstänkte det redan när han ramlade ner från taket. Men det är ju spännande med upplägget de valde, att de hann begrava honom innan han vaknade till liv. Frågan är bara hur han kommer komma därifrån. Det kan inte vara så lätt, alla tror ju att han är död så de kommer ju inte direkt försöka gräva upp honom. Dessutom kommer hans ipod snart ladda ur, och då blir det riktigt tråkigt därnere.

Jag måste nog säga att Kelly är min favorit. Hon är den mest sympatiska och minst skumma karaktären av de fem huvudpersonerna. Nathan kan vara ett riktigt douche, Simon är riktigt skum, Alisha är väldigt... ja ni vet. I och för sig gillar jag Curtis väldigt mycket också, så han får väl dela första platsen med Kelly.

Jag är nöjd med alla 6 avsnitt och jag ska absolut fortsätta på säsong 2 så fort jag har tid. Men nu har sommarlovet börjat för mig vilket betyder att jag har mer tid att spendera. Men samtidigt ska jag passa på att vara ute och kanske åka och bada när det är fint väder, så det blir väl framförallt de regniga dagarna och de mörka kvällarna.

Misfits överraskade mig positivt och jag hoppas att du känner att du också vill ge den en chans. Jag kan garantera att du kommer veta direkt i avsnitt ett om den är något för dig.