måndag 27 februari 2017

Och så var de bara en (2015)


Och så var de bara en, eller And Then There Were None som originaltiteln lyder, är en mini-serie på tre avsnitt producerad av den brittiska kanalen BBC. Serien baseras på den välkända bokklassikern med samma namn, skriven av Agatha Christie. Recensionen är fri från spoilers, så det är alltså fritt fram att läsa om du inte ännu sett den.

Jag har inte läst boken och därför kommer denna recension endast handla om serien i sig. Och så var de bara en är en kriminalthriller och följer tio främlingar som blir inbjudna som middagsgäster på den lilla ön Soldier Island. Men när den mystiska värden Mr. Owens fortfarande inte dykt upp och en av gästerna mördas, påbörjas en plågande paranoia för resterande nio personer. Låter ganska spännande, eller hur? Det är det. Alla tre avsnitt av denna mini-serie imponerade starkt på mig, och ändå har jag aldrig varit någon större thriller-fanatiker precis.

Och så var de bara en (vilket jag nu inser är en ganska icke-korrekt översättning så jag ska nog ta och återgå till att använda mig av den mycket bättre originaltiteln) är en serie med många välkända ansikten - vilket jag faktiskt tänker erkänna är en av anledningarna till varför jag ville se den. I rollistan ser vi skådespelare så som Aidan Turner som jag förälskade mig i redan i hans genombrottsroll som vampyren Mitchell i den brittiska tv-serien Being Human. Charles Dance som vi Game of Thrones-fans älskar tack vare att vi alla hatade hans roll i serien. Toby Stephens som alla Black Sails-följare känner igen som en tyrann till piratkapten. Burn Gorman som är den där skådespelaren ingen vet var man sett honom, men man vet att man sett honom någonstans eftersom det ibland verkar som att han är med i allt. Den tvåfaldigt oscarsnomierade Miranda Richardson som var större under 90-talet än vad hon är idag. Sam Neill (Jurassic Park), Noah Taylor (Charlie and the Chocolate Factory) och Douglas Booth (LOL) känner vi nog också alla igen.

Det här är verkligen en sådan thriller som får en att rysa av spänning. Man undrar hela tiden vem den riktige mördaren är, och det spelar ingen roll hur mycket man funderar - det finns inget rätt svar förrän ansiktet avslöjas. Visst har man teorier, men på något sätt känns de alla för lätta för att vara mördaren, och ändå, när detta ansikte väl avslöjas, känner man att hela mordmysteriet var otroligt genomtänkt - och likaså valet av mördare. Thriller är långt ifrån min favoritgenre, och det beror helt enkelt på att jag bara orkar se en sådan här film, ungefär en gång i halvåret för att inte... ja, bli galen eller något. Skräckfilmer är för mig bara löjliga, men den här typen av dramathriller har verkligen förmågan att ta sig under huden på en. Och det älskar jag, samtidigt som jag - som sagt - inte gillar när det blir för mycket på en gång. 

Skådespeleriet (och därav givetvis även regin) är verkligen på topp. De gör alla bra jobb med att få mig som tittare att känna med dem, trots att de alla begått hemska brott. Och de man inte känner med, gör bra jobb med att få en att inte känna med dem. Ett värdigt resultat för ett värdigt manus helt enkelt. And then there were none är absolut en serie jag skulle kunna tänka mig att se igen, säkert mer än en gång till. Nu när jag vet hur det slutar skulle det vara intressant att gå igenom alla tre avsnitt ytterligare en gång bara för att se om man lägger märke till några specifika tecken eller detaljer som framhäver vem den riktige mördaren är. Första gången lyckades jag i alla fall inte klura ut det, även om jag i efterhand fick lite av en "a-ha"-känsla. 

Jag blev starkt imponerad av And Then There Were None, och skulle absolut rekommendera den till dig som gillar korta serier med en tydlig röd tråd från början till slut. Och såklart, för den som gillar mordmysterier eller som bara gillar när håren reser sig på kroppen av spänning. 
BETYG: 9/10

söndag 26 februari 2017

Dödligt Vapen 1-4

Efter att ha börjat följa den nya tv-serien Lethal Weapon som baseras på dessa filmer från 80-90-talet, blev jag sugen på att se om filmerna då det var ett antal år sedan sist. Trots att genren inte direkt passar barn så älskade jag verkligen actionfilmer när jag var liten. Framförallt actionkomedier, och klassiker så som Dödligt Vapen, Die Hard och Snuten i Hollywood, såg jag om och om igen under min uppväxt. I Dödligt Vapen-tetralogin finns totalt fyra filmer som handlar om två poliser som motvilligt måste jobba tillsammans för att sätta dit brottslingar. Handlingen kan anses som klyschig - 2 poliser som till en början hatar varandra, men sedan lär sig älska varandra - men till det säger jag såhär: Det är inte en klyscha om det är originalet.

DÖDLIGT VAPEN (1987)
"I'm too old for this shit."
Första filmen tycker jag är en väldigt bra introduktion till berättelsen, men samtidigt känner jag ändå att Dödligt Vapen inte hade blivit det den är idag, utan följande tre filmer. Här lär vi känna Roger Murtaugh - familjemannen som även råkar vara polis. Efter tjugo lugna år på poliskåren förändras allt när han får en ny partner, och även om det tydligt märks att de två poliserna snabbt fattar tycke för varandra, så är de också väldigt griniga på varandra. De bråkar hela tiden - men alltid är det underhållning på hög nivå för oss tittare! Den deprimerade Martin Riggs framstår som något av ett psykfall, men egentligen är ju 50% av detta bara skådespel. Visst mår han dåligt, men han är bara lite galen. Vi lär känna karaktärerna bra - det enda jag saknar lite är Murtaughs familj, men om jag minns rätt så kommer vi få lära känna dem bättre i nästkommande filmer. Något annat jag tänkte på under denna filmen är ju att det faktiskt är lite som en julfilm. I introt spelas Jingle Bells, vilket verkligen får en att längta efter julen. Ja, även om det i detta fallet följs av ett mord. Next up Die Hard!
BETYG: 7/10

DÖDLIGT VAPEN 2
"We're back, we're bad, you're black, I'm mad!"
Det här var definitivt den bästa av alla fyra. Det var så jag mindes det, men misstänkte att jag kanske inte hade världens bästa bedömningsförmåga förr, men det visade sig faktiskt att jag fortfarande tycker detta är den bästa. Första filmen är bra, men nu har vi kommit in i storyn bättre vilket tillät karaktärerna att verkligen visa mer. Huvudkaraktärernas vänskap har fördjupats, och här kan vi direkt se att grabbarna verkligen bryr sig om varandra. Riggs är som en del av Murtaugh-familjen och samtidigt har vi både fått se mer av deras medarbetare på poliskåren, plus att vi dessutom fått veta mer om vad som hände med Riggs fru. Vi har även i denna film introducerats till den väldigt speciella (men roliga) karaktären Leo Getz som även kommer medverka i resterande filmer i serien. Dödligt Vapen 2 är verkligen spännande rakt igenom, och bjuder även på riktigt häftiga actionscener. Även humorn levererar och som vanligt får vi ta del av en hel del roliga konversationer mellan Riggs och Murtaugh. Jag måste även nämna sista scenen som är så bra! "Diplomatic Immunity!" följt av Murtaugh's "It's just been revoked.". Därefter startar låten Knockin' on heavens door medan Murtaugh sätter sig bredvid Riggs: perfektion.
BETYG: 8/10

DÖDLIGT VAPEN 3
"I'm Chaos, he's Mayhem. We're a double act."
I den tredje filmen får vi lära känna karaktären Lorna som även kommer medverka i nästa film. Tillsammans med Riggs skapas där en relation som jag personligen tycker om. De passar bra ihop och Lorna som karaktär är riktigt härlig och framförallt, tuff. Trevligt med en kvinnlig kick-ass istället för bara massa män, det är uppfriskande även om jag såklart älskar våra huvudgrabbar. Även Leo Getz har återkommit i tredje filmen och det uppskattats givetvis eftersom han bjuder på mycket humor. Bortsett från lite nya ansikten så följer filmerna samma spår som tidigare och ger oss underhållning i form av action, härliga repliker och starka vänskapsband. Bandet mellan Murtaugh och Riggs har stärkts ytterligare och tillsammans utgör de som alltid en fantastisk duo. Jag har med andra ord inte tröttnat än, tvärtom så är det imponerande att filmerna inte tappar sin gnista som så många andra liknande berättelser. 
BETYG: 7/10

DÖDLIGT VAPEN 4
"Private investigator? Yes, mr. Getz, I was just wondering if you'd be willing to investigate my privates."
Jag hade för mig att fjärde filmen i franschisen var den sämsta, men helt ärligt älskar jag alla fyra. De två första är definitivt de bästa, men det betyder inte att varken tredje eller fjärde filmen är dåliga. De är bara inte riktigt lika bra. I fjärde filmen ser vi hur Riggs verkligen tar sig ett steg vidare i livet när Lorna blir gravid och vill gifta sig. Samtidigt blir Murtaughs äldsta dotter gravid, och besitter dessutom en hemlighet som Riggs finner alltför svårt att hålla hemlig när ryktet når honom. Jag älskar Chris Rock i denna filmen, hela storyn kring honom tycker jag bidrar med en väldigt komisk vinkel i filmen vilket såklart alltid är uppskattat. Att Getz fortfarande är kvar och levererar ytterligare humor skadar inte det heller. Men det bästa av allt är ju som alltid, kemin mellan Riggs och Murtaugh. Vad finns det mer att säga? Jag gillar detta avslutet på Dödligt Vapen-filmerna, och hur det slutar med fotot de tar på sjukhuset när War's Why Can't We Be Friends? börjar spela. 
BETYG: 7/10

Är du också nostalgisk över de gamla Dödligt Vapen filmerna nu när serien haft premiär? Har du inte ännu sett filmerna så kan jag absolut rekommendera dem ifall att du sett serien och gillar den, eller om du bara gillar action-komedier. Jag älskar den nya serien, men filmerna kommer ändå alltid ha en högre plats i mitt hjärta. Det är lite så att, har man växt upp med något och älskat det så är det bara rent av omöjligt att inte älska det för resten av sitt liv.

lördag 25 februari 2017

Rogue One: A Star Wars Story (2016)



Att Star Wars-universumet kommit tillbaka till storskärmen kan det inte vara någon som har missat. År 2015 kom Episod 7, The Force Awakens som personligen genast fick mig att bli helt nostalgisk över att Stjärnornas Krig var tillbaka. Därför var jag givetvis en av de första att gå på Rogue One premiären i december förra året. Det låter som att det var så länge sen när man säger 'förra året' men det var ju faktiskt bara två månader sedan ungefär. 

Rogue One är inte kopplad till övriga Star Wars-filmer på samma sätt som Episod 7 var. Den utspelar sig i samma universum, men följer karaktärer som egentligen inte har något att göra med övriga karaktärer vi stött på i franschisen. Däremot är själva handlingen i Rogue One även en viktig del i övriga filmer. Rogue One utspelar sig strax innan Episod 4 och det är faktiskt det enda jag kommer uttala mig om på den fronten. 

Huvudkaraktären i Rogue One heter Jyn Erso och spelas av ingen mindre än Felicity Jones (The Theory of Everything). Vid Jones' sida ser vi skådespelare så som Diego Luna, Donnie Yen, Wen Jiang och Mads Mikkelsen. Jag måste säga att jag tycker samtliga skådespelare är bra val i rollerna, och gör alla även bra ifrån sig. Den här filmen är för mig lite svår att förklara mina åsikter kring. Den är inget wow, men den är ändå väldigt bra. Handlingen är intressant och likaså är karaktärerna. Precis som i föregående filmer handlar Rogue One väldigt mycket om familj vilket man kan tänka sig skulle kunna bli tröttsamt, men jag tycker inte det. Åtminstone inte ännu. Dessutom är det ju faktiskt lite så att Stjärnornas Krig är lite av en familjesaga. Det är dess grej på något sätt. Eller hur? 

Ska jag jämföra med The Force Awakens så gillar jag den bättre. Kanske för att dess huvudstory är så kopplad till de gamla filmerna, kanske för att så många av de gamla skådespelarna återvände, kanske för att man hade längtat så länge när den väl kom att nostalgin var hög nog att göra besvikelse omöjligt. Jag vet inte varför, men även om jag tycker kvalitén ser likadan ut i båda filmer så var det något som gjorde att The Force Awakens fastnade mer hos mig. Jag fastnade för karaktärerna på ett helt annat sätt än i Rogue One, vilket givetvis gjorde filmen i sig mer spännande. Att huvudhandlingen (och huvudkaraktären) verkligen var kopplade till storyn i de äldre filmerna gjorde även det att spänningen blev mer intensiv. Hela mystiken bakom allt. Och alla teorier man läst redan innan man såg filmen. Ja, jag gillade Rogue One, men för mig hade ändå The Force Awakens något alldeles extra. 

BETYG: 8/10

Glada nyheter!

Jag har nu givit mig själv fröjden att få dela med mig av den superglada nyheten att bloggen kommer återgå till det normala från och med nu! Jag har nämligen gått och köpt mig en ny dator, det har tagit sin tid då vi alla vet att pengar inte växer på träd, men hårt arbete och en stor mängd tålamod har nu äntligen gett mig ett positivt resultat. Jag älskar min nya livskompanjon till dator, och tack vare denna lilla maskin kommer jag nu skriva skriva skriva, allt det där som jag tvingats hålla inne så länge. Jag har dessutom en del recensioner som jag faktiskt skrivit för hand (!) eftersom jag inte kunde hålla inne mina åsikter om en viss film eller serie. Dessa ska alltså givetvis skrivas in i datorn snarast och publiceras med lite trevliga bilder till. 

Jag vet inte om någon orkar läsa detta då det egentligen inte har något med något roligt (ja, som exempelvis film) att göra, men summa summarum: bloggen (och mitt största och bästa fritidsintresse) är räddat! 

Det kommer givetvis ta mig ett tag att komma ikapp mig, men det ska nog gå bra så länge motivationen finns kvar (och just nu är den starkare än någonsin)!

Här får ni lite Neal Caffrey så länge för att... why not



tisdag 21 februari 2017

Love is in the air


Som ni kanske märkt om ni följer mina kära bloggvänner Felicia, Emelie, Lovisa, Karin och Sara, så var förra veckans tema KÄRLEK. Jag missade onsdagen även den veckan på grund av en härlig blandning av kass dator och dålig internetanslutning... eller rättare sagt, ingen internetanslutning. Hur som helst, jag säger som alltid; bättre sent än aldrig! Framförallt när det gäller ett så roligt tema som detta. 

Kanske var det bra att jag inte kunde skriva inlägget förrän nu - jag började nämligen igår se på tredje säsongen av en av mina älsklingsserier, nämligen The Musketeers. Jag älskar säsongen hittills (även om jag bara hunnit se tre avsnitt), och precis som vanligt är en av de bästa ingredienserna i serien, just kärlek. Kärlek i alla former! Därför tänkte jag detta var ett roligt tillfälle för mig att nörda ner mig lite extra i just denna serie samtidigt som jag delar med mig av några anledningar till varför detta är en serie värd att kolla in. Så vad är det egentligen för olika typer av kärlek vi får ta del av i The Musketeers?

Givetvis inga spoilers ;) 
(såvida ni inte ser paren i sig som spoilers... i så fall kan ni väl sluta läsa...)

VÄNSKAPEN MELLAN DE FYRA MUSKETÖRERNA
I mina ögon kan ordet kärlek betyda så mycket mer än bara förälskelse. Vänskapen dessa fyra grabbar delar är verkligen det bästa i hela serien. De skyddar alltid varandra, och de lever verkligen efter mottot "en för alla, alla för en". Samtidigt delar de mycket humor och är heller inte rädda för att visa hur mycket de älskar varandra. Den bästa sortens vänskap helt enkelt! 

ARAMIS & QUEEN ANNE
Ja, då har vi ju också då det så kallade shippet "Annamis", som för min del verkligen är ett OTP när det gäller The Musketeers. Detta är inte det enda paret man kan diskutera i denna serien, men det är absolut det jag personligen fastnat mest för. Aramis har sedan avsnitt 1 varit min favoritkaraktär i serien, och kärlekshistorian mellan honom och drottningen är verkligen underbar att få följa. Anledningen till att Annamis är så fängslande handlar så mycket mer om blickar och ansiktsuttryck än dialoger. De två karaktärerna får sällan chans att umgås, men varje gång de möts i slottet eller liknande - då är det som om bara blickarna i sig för en hel konversation. Blickar, leenden, andetag. Ja, resultatet blir helt enkelt väldigt fängslande för oss tittare.

ATHOS & MILADY
Sedan har vi Athos och Milady som jag inte gillade så mycket i säsong 1, men i säsong två ÄLSKADE jag verkligen dessa två. Athos har alltid varit den mest intressanta karaktären i serien, då han har ett väldigt mystiskt förflutet. Och en kärlekshistoria med mycket mystik, våld och sorg är ibland även den mest fängslande. Inget slår Annamis för min del, men Athos & Milady kommer definitivt tvåa i min lilla personliga ranklista. 

D'ARTAGNAN & CONSTANCE
Detta kan nog för många ses som seriens "powercouple" då de hittills är det par som tagit mest plats i serien, och framförallt - som faktiskt nått lyckan på ett helt annat sätt än övriga par. Jag tycker de är jättesöta tillsammans, men samtidigt kan jag även tycka att de är lite tråkiga ibland. Jag gillar ju när det inte är så lätt för paret att bli tillsammans - det kanske är därför jag älskar Annamis så mycket. Deras kärlek är i princip omöjlig då hon är drottning och han är en av kungens musketörer. Därför är det också ibland skönt med ett sånt där par som man bara vet att det kommer sluta lyckligt för. I The Musketeers är D'Artagnan och Constance just det där paret. 


PORTHOS & ARAMIS
Vi väntar fortfarande på att Porthos ska hitta sin kärlek, men hittills är jag mycket nöjd med den kärlek han visat sina vänner. Även om alla musketörerna har ett speciellt band till varandra, så är det verkligen Porthos och Aramis som har den djupaste relationen. De är verkligen bästa vänner och hur de kan slåss sida vid sida, känna en otrolig smärta för varandra och samtidigt kunna skratta med i de mest farliga av situationer, gör denna relation helt perfekt. Att de dessutom har ett extremt förtroende för varandra är underbart att få vittna. Bromance på högsta nivå! 

Utöver dessa fem finns det givetvis fler mindre ship eller bara vänskapsrelationer. Några nämnbara är vänskapen mellan Constance och Aramis, Constance och drottning Anne, relationen mellan Louis och (kanske ses som spoiler men-->) hans son, Trevilles relation till musketörerna (framförallt Athos) och såklart den väldiga vänskapen mellan Athos och Aramis. Aramis är allas ankare.  

Just vänskap finns det verkligen gott om i The Musketeers, så gillar man sådant så är detta absolut en serie man ska kolla in. Tyvärr fick serien bara tre säsonger, men jag hoppas innerligt på att sista säsongen slutar lika bra som resten av serien hittills varit. Men det tror jag nog. Läs mer om The Musketeers HÄR.

När man väl nördat ner sig i detta är det svårt att sluta, så här får ni lite gifs som extra ingrediens i detta lilla kärleksinlägg. 


måndag 13 februari 2017

Fem romantiska komedier

Jag har en hel samling med recensioner som inte blivit skrivna ännu, och för att göra det lite lättare för mig själv tänkte jag att jag kunde samla filmer med liknande genrer i ett inlägg. Recensionerna blir kortare, men när det gäller romantiska dramakomedier så lär jag ändå inte ha så jättemycket att säga. 

DEFINITELY, MAYBE (2008)
Mitt betyg: 7/10
Regissör: Adam Brooks
Skådespelare: Ryan Reynolds, Isla Fischer, Rachel Weisz, Abigail Breslin, Elizabeth Banks, m.fl.
Handling: En politiker i 30-årsåldern försöker förklara sina tidigare förhållanden för sin 11-åriga dotter.
Mina tankar: Jag gillar den här typen av filmer, när själva storyn utspelar sig i det förflutna. I Definitely, Maybe får vi följa en ung mans liv och relationer fram till det som leder till att hans dotter föds. Det är intressant att under filmen undra, vem av hans tre stora flickvänner faktiskt blev mamman till barnet, och varför det slutade med att dessa två skiljde sig. På så sätt blir storyn spännande ända fram till slutet, samtidigt som man hela tiden försöker gissa sig fram till det rätta svaret. Jag gillar filmen, men tycker ändå den hade kunnat kortats ner lite då den lyckades bli aningen långtråkig framåt mitten. Ett tag ville man nästan bara spola fram till slutet för att få veta vem mamman var. Kanske var det bara jag som var trött och otålig, jag vet inte... Hur som helst så gillade jag ändå filmen, den var väldigt charmig och jag fick såklart snabbt min favorit av tjejerna som jag hoppades skulle vara den rätta

SOMETHING BORROWED (2011)
Mitt betyg: 6/10
Regissör: Luke Greenfield
Skådespelare: Ginnifer Goodwin, Kate Hudson, Colin Egglesfield och John Krasinski.
Handling: Saker och ting blir komplicerat i Rachel's liv när hon faller för sin bästa väns fästman.
Mina tankar: Jag var väldigt osäker på denna filmen då jag är starkt emot otrohet. Därför hade jag såklart svårt för delar av denna filmen, men det som gjorde saken bättre var att ingen av karaktärerna var särskilt snälla vilket gjorde att man på något sätt tyckte att, om någon blir sårad av detta förhållandet så får de nästan skylla sig själva. Jag gillade huvudkaraktären Rachel även om jag inte direkt gillade hennes handlingar. Men genom filmens gång fick man veta mer detaljer kring dessa tre vänner, och man inser då att Rachel kanske inte är "the bad guy" i detta scenariot trots allt. Bortsett från hela "Hon-är-min-bästa-vän-men-jag-ligger-ändå-med-hennes-fästman"-storyn så var det en mysig film som faktiskt hade kunnat bli så mycket värre med tanke på temat. 

HAIRSPRAY (2007)
Mitt betyg: 7/10
Regissör: Adam Shankman
Skådespelare: Nikki Blonsky, John Travolta, Christopher Walken, Zac Efron, Michelle Pfieffer, m.fl.
Handling: En överviktig tonårstjej med stora drömmar och starka åsikter får chansen att medverka i en dansshow på tv i början av sextiotalet.
Mina tankar: Detta är en sån film man sett på tv ganska många gånger, men jag tror faktiskt aldrig att jag sett hela filmen från början till slut förut. Efter att ha gjort det har jag fått en otroligt mycket större uppskattning för denna rulle då den faktiskt är BRA. Musiken är superhärlig, filmen är verkligen stjärnspäckad och dessutom blandar de humor med budskapet om rasism så otroligt bra. Visst, filmen är långt ifrån felfri, den har sina klyschor precis som de flesta inom genren, men ändå finns det inte något i filmen som gör den tråkig. Underhållning, musik och ett tankeställande budskap gör Hairspray till en perfekt film för fredagskvällen med familjen. 

A CINDERELLA STORY (2004)
Mitt betyg: 5/10
Regissör: Mark Rosman
Skådespelare: Hillary Duff, Chad Michael Murray, Jennifer Coolidge.
Handling: En ung tonårstjej ser fram emot att äntligen få träffa den mystiska kille hon chattat med på internet under en tid, men det är inte lätt när hennes elaka styvmamma inte vill låta henne ha ett eget liv.
Mina tankar: Jag har så länge dragit mig för att se denna filmen. Den låter jättelöjlig och det lilla jag snappat upp på tv gör inte direkt saken bättre. A Cinderella Story är en sån där typisk highschool komedi, och kanske hade det varit bättre om det inte vore för att det känns som jag sett hundra tusen olika versioner av Askungen. Kort sagt: mina förväntningar var extremt låga, men jag var sjuk och ville titta på något lättsamt så satte ändå igång filmen via Netflix. Efter att ha sett den har jag absolut förståelse för varför folk gillar den, det är en mysig film och hela Askunge-storyn upphör aldrig riktigt att underhålla. A Cinderella Story funkar som High School-komedi, helt enkelt. Men är man ute efter en bra komedi så finns det ett helt gigantiskt utbud av mycket bättre filmer.

SHE'S ALL THAT (1999)
Mitt betyg: 6/10
Regissör: Robert Iscove
Skådespelare: Freddie Prinze Jr., Rachael Lee Cook, Matthew Lillard, Paul Walker, Anna Paquin, m.fl.
Handling: Skolans populäraste kille slår vad med sina vänner om att han kan förvandla en oattraktiv plugghäst till baldrottning.
Mina tankar: Ytterligare en High School komedi. Detta är en lite klurig genre, för trots att jag har svårt för denna typen av filmer så är de samtidigt oftast ganska mysiga. Det beror helt på vilket humör jag är på. Är humöret fel så avskyr jag filmen, men är jag ute efter just något lättsamt och mysigt som det räcker att bara vila ögonen på - ja, då kan filmen mycket väl underhålla mig. Jag gillade She's All That. Den bestod såklart av alla klyschor och stereotyper möjliga i en highschool-film, men jag tyckte ändå resultatet blev ganska bra för att vara en typisk highschool komedi.

fredag 10 februari 2017

Santa Clarita Diet: Säsong 1

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiO2Jqw4YPSAhUqIpoKHXWrBxgQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.pogdesign.co.uk%2Fcat%2FSanta-Clarita-Diet-summary&psig=AFQjCNGoYCqz4DCBG9KE1vwXafRdoqsTtA&ust=1486755263202877 

Netflix senaste komedi-hit: Santa Clarita Diet. Denna serie kände jag mig tvungen att kolla in på grund av skådespelarna. Drew Barrymore har jag alltid gillat och Timothy Olyphant har väckt mitt intresse genom serier som är väldigt olika denna. Vilket såklart gör en väldigt nyfiken på hans insats i denna väldigt udda komedin. 

Santa Clarita Diet följer familjen Hammond efter att mamman Sheila (Barrymore) dör och kommer tillbaka som en zombieliknande kannibal. Humorn har sin grund i hur familjen hanterar denna förändring, medan de motvilligt tvingas övergå från mäklare till kriminella för att hålla Sheila mätt. 

Jag hade egentligen inte mycket förväntningar på denna serie, dels för att zombies aldrig varit min grej riktigt, men även för att jag inte visste så mycket mer om serien än att det var en komedi med Drew Barrymore och Timothy Olyphant i huvudrollerna. Under första avsnittet hade jag lite blandade känslor, men det dröjde inte lång tid efter det som jag fastnade helt och därefter älskade varenda avsnitt.

Humorn är rolig och blodig, karaktärerna är riktigt underhållande och skådespelarna presterar väl. Min favoritkaraktär är utan tvekan tonårsdottern i familjen, Abby, som genast blev en stor hit hos mig. Trots att hon egentligen är den mest normala i familjen, så är hon enligt mig även den roligaste. Det finns någon tyst charm kring karaktären, hon har helt enkelt ett sätt att bara få en att le. Jag gillar även grannpojken Eric, och äventyren dessa två delade var alltid höjdpunkten i avsnitten (även om jag även älskade föräldrarna Joel & Sheilas knasiga upplevelser). 

Det finns egentligen inte jättemycket att säga om serien, mer än att jag personligen verkligen fastnade för den. Jag kan dock ha stor förståelse för den som inte fastnar lika hårt - tror detta är en serie man antingen älskar eller hatar. En varning för ganska mycket råa bilder, så som blod och lösa kroppsdelar. Personligen är jag dock inte särskilt känslig för sånt så jag vande mig ganska fort. Tvärtom så tycker jag hela mördar-familj storyn är ganska underhållande, framförallt med tanke på hur motvilligt det faktiskt är för ex. Sheilas man, Joel. Men vad gör man inte för kärlek?

Har du sett Santa Clarita Diet och vad tycker du i så fall?

torsdag 9 februari 2017

Veckans tema ● Manus

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjm55S_04HSAhXpNJoKHdY0AFsQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.ranker.com%2Flist%2Fla-la-land-movie-quotes%2Fmovie-and-tv-quotes&psig=AFQjCNFG2ajdnvQxv0F_6GuzYchfZkoBAA&ust=1486682719587271

Detta är ett samarbete med Felicia på FrökenTV, Sara på Seriereflektioner, Emelie på GothamAlley, Karin på KarinsUniversum och Lovisa på Seriedrottningen.

Veckans tema är Manus, något som är väääldigt intressant främst i filmer. Utan ett bra manus kan en film falla så otroligt platt. Det finns en hel del filmskapare som offrar manus för ex. coola effekter eller dyra skådespelare (det vill säga om skådespelarna själva går med på det efter att ha läst det kassa manuset). Det finns även de manus som är genialiska på vissa delar men hemska på andra. Action, en spännande story mm. Men då kanske karaktärerna är alldeles för underutvecklade för att bli intressanta. Eller så är det tvärtom - kanske är det karaktärerna som tar all plats vilket gör att storyn i sig blir så rörig att man på så sätt tappar intresset som tittare.

Här är några nya filmer som är nominerade i årets oscarsgala inom kategorin Best Original Screenplay, och mina tankar kring de olika filmerna. 

La La Land
Damien Chazelle 
Den här filmen såg jag i lördags och den var lika bra, vacker, fantasifull, fantastisk som jag hade hoppats på. Främst hoppas jag på att musiken vinner, men även manuset var väldigt bra och därför kan jag inte annat än även hoppas att den vinner där - jag har ju trots allt inte sett något av resterande nominerande filmer inom kategorin.

Hell or High Water
Taylor Sheridan 
Denna film hade jag faktiskt inte hört talas om, men nu blev jag allt lite nyfiken på den. Bara genom att läsa storyn på IMDB kan jag förstå varför den passar bra in i kategorin för bästa manus.

The Lobster
Yorgos Lanthimos, Efthymis Filippou
Jag undrar varför denna film blev nominerad i 2017 års oscarsgala när den hade amerikansk premiär redan i september 2015. Hur som helst så verkar det vara en riktigt skum film - den bästa sorten! Tror jag skulle gilla denna filmen, så absolut ett måste för mig att se.

Manchester By The Sea
Kenneth Lonergan 
Den här har jag hört mycket gott om, men personligen har jag inte direkt dragits till den. Tror det kan bero på att jag inte gillar Casey Affleck så mycket... vet inte varför dock, älskar Ben och har egentligen inget emot Casey men jag bara... jag vet inte. Gillar honom inte heller.

20th Century Women 
Mike Mills
Den här filmen hade jag inte heller hört talas om faktiskt. Blev dock otroligt nyfiken på den nu när jag läste storyn på IMDB. Kan säkert vara en film värd en oscar!

Oscarsgalan kommer hållas söndagen den 26 februari.

måndag 6 februari 2017

(Förra) Veckans tema ● Havet

Detta är ett samarbete med Felicia på FrökenTV, Sara på Seriereflektioner, Emelie på GothamAlley, Karin på KarinsUniversum och Lovisa på Seriedrottningen.

När jag skrev detta inlägg förra onsdagen hackade min kassa dator upp sig och jag fick det inte att fungera igen, så jag ber om ursäkt för att detta inlägget kommer en vecka försent. Här är i alla fall min ursäkt, och bättre sent än aldrig eller hur?

Veckans tema blev Havet och det är någonting jag älskar. Havet. På film har naturen förmåga att skina ännu mer än i verkligheten, och därför älskar jag filmer som utspelar sig utomhus - inte minst ute på havet.

Med tanke på temat tänker jag inleda inlägget med denna härliga video (som jag aldrig någonsin tröttnar på att se):


Okej, åter till huvudtemat. För att skriva lite om någonting som har med Havet att göra, tänkte jag tipsa om några filmer som jag tänker på just när jag hör ordet Hav. 


BERÄTTELSEN OM PI
Helt fantastisk film om en helt fascinerande resa. Jag ÄLSKADE verkligen denna film när den kom ut och tyckte den var helt makalös. Berättelsen i sig, regin, det visuella, musiken, manuset - allt verkligen.

UNBROKEN
Visserligen utspelar sig inte hela denna film på havet, utan bara en liten del av den, men ändå. Jag älskade verkligen denna film, tyckte den var jätte mäktig att titta på. Trots att tempot inte gick i någon jätterask takt så tröttnade jag aldrig då filmen var så välgjord hela vägen.

TITANIC
Ja, jag är medveten om att nästan alla i hela världen har sett Titanic. Men har du mot förmodan inte det, så kan jag STARKT rekommendera denna film. Och nej, det är inte bara en kärlekshistoria. Det är så otroligt mycket mer. Det visuella, den helt fantastiska musiken, budskapet bakom klassamhället. Havet som är så vackert och ändå kan sluka ett helt skepp och så många människor på bara några timmar. En otroligt fascinerande film som ingen bör missa. 


KON-TIKI
En norsk film som utspelar sig på havet. Det var länge sedan jag såg denna och minns inte jätte mycket, mer än att jag verkligen gillade den. Kort sagt väldigt imponerande för att vara en skandinavisk produktion. 

EN VÄRLDSOMSEGLING UNDER HAVET
Detta är en film jag såg i början av året, och även använde mig utav under temaveckan om ni minns det. Jag har redan tipsat om den men tänker göra det igen, för denna film lämnade mig verkligen mäkta imponerad. Riktigt intressant (och underhållande) sci-fi från 50-talet. 

DEN PERFEKTA STORMEN
Ytterligare en film jag älskade första gången jag såg den. Var väldigt längesedan sist, så kan absolut hända att den inte är så bra som jag minns den, men för ett antal år sedan gillade jag den väldigt mycket i alla fall. Gillar du katastroffilmer så gillar du nog även denna.  


JAWS
Tidernas bästa skräckfilm? Jag är inget större fan av skräck men den här måste jag ändå erkänna är riktigt bra. Även om  den är gammal och hajen ser lite fånig ut så går det ändå inte att se filmen utan att totalvägra strandbesök i minst några veckor därefter.

WATERWORLD
Kevin Costner i en postapokalyptisk framtid där vatten i princip är allt som finns kvar. Intressant film även om jag personligen tycker resten av storyn är lite svag. Dock är idén ganska genialisk så hade de försökt sig på detta igen så hade det nog kunnat göras riktigt bra.

MASTER AND COMMANDER
Ytterligare en film som jag fann ganska långtråkig, men å andra sidan var det otroligt länge sedan jag såg den, så jag borde egentligen inte uttrycka mig om någonting. Förövrigt är det en väldigt häftig film att se, och Russel Crowe är riktigt bra i rollen som en hård men målmedveten sjökapten.

måndag 30 januari 2017

Loot Crate: Januari "Origins"

Här kommer innehållet ur månadens Loot Crate -låda. Temat för Januari är Origins.

- T-shirt, The Original Super Mario
Mario är en av de få spelen jag faktiskt gillar, så denna t-shirt gillar jag.
- Månadens utgåva av Loot Crate-magazinet, "Origins"
Lite allmänt om månadens innehåll + några komiska artiklar om kända superhjältar som jag fann väldigt underhållande.
- Serietidning, kopia av Action Comics - en utgåva som först släpptes i Juni 1938.
Ganska häftigt, den ska jag kolla igenom ikväll innan jag går och lägger mig.
- Teenage Mutant Ninja Turtles Pin
Varje månad kommer det med en liten Pin med i paketet, och denna gillar jag. 
- Loot Crate Membership Card
Jag vet inte om de lagt i den för att jag prenumererat på Loot Crate ett tag nu, eller om alla får sådana. Men det är väl kul att ha ett litet plastkort som erkänner ens nördighet. 
- En mini-mugg föreställande Leonardo från TMNT. 
Finns fem olika att samla, så vitt jag förstått så har alla Looters fått olika. Går att köpa resterande om man vill samla alla, hos LootVault, men för mig räcker det med denna sötnosen - åtminstone för tillfället. 
- Superman Tidningsställ
Lådan alla grejer kom i, gick som vanligt att vika ihop till något användbart och denna gången blev det ett sånt där tidningsställ eller vad man nu kallar det. Jag gillar den, väldigt 1930's-Superman:igt. 
- Captain America Shield Replica
Sist men inte minst fick jag skönheten ni kan se på bilden längst ner - en cool autentiserad replika av Captain America's sköld. Riktigt snygg och tung, den känns verkligen legitim. En sån hade vanligtvis kostat mer än vad jag betalade för hela detta paketet, och när man känner så, ja då kan man verkligen vara nöjd.