fredag 18 augusti 2017

15 anledningar till att älska Dirk Gently's Holistiska Detektivbyrå


För att Dirk Gently är barnsligt underbar. 


För att vänskapen mellan Dirk och Todd utvecklas till något lika underbart. 


För att Amanda är a-w-e-s-o-m-e.


För att Farah är da queen


För att humorn är ständig...


...bästa exemplet är hela den här scenen som nästan fick mig att ramla av stolen. 


För att Bart...är Bart. 



För att everything is connected. Och det är det verkligen! Inte bara repliker som sammankopplas, utan även händelseförloppet i sig. 


För att de två poliserna Estevez och Zimmerfield är super underhållande. 


För att detsamma kan sägas om dessa två. 


För att vi regelbundet får referenser till andra verk, så som ex. Sherlock eller ja, denna ovan. 


För att The Rowdy 3 är omöjliga att inte älska efter alla åtta avsnitt, något som är svårt att säga i början. 


För att ingen vet vad i sjuttsingen det är som pågår, inte ens karaktärerna själva! Vilket såklart blir årets största underhållning för oss som tittare. 

För att dessa tre är världens bästa team. 


Och slutligen, för att.......wait, what?

onsdag 16 augusti 2017

När jag var femton



Veckans tema är ett samarbete med bloggarna Fröken TV, Seriedrottningen, Thoughts By Em, Karins Universum och Seriereflektioner. Denna veckan är temat När jag var femton. 

Det var inte jätte längesen jag var femton (är 19 idag), och ändå har jag svårt att minnas vilka filmer och serier som kändes störst för mig just då. Men jag kan tänka mig att några titlar jag började förälska mig i (ungefär då) var följande:

SUPERNATURAL
Jag tror att jag kanske var något yngre än femton, men det här är en sån där typisk tonårsserie för mig. Och inte för att det är en tonårsserie när det gäller genre, utan för att jag alltid minns tillbaka till tonårens guldår för mig personligen, när jag tänker på Supernatural. Jag förälskade mig i denna serie efter ungefär tre minuter in i första avsnittet…eller så var det kanske första gången mina ögon mötte Dean Winchester vilket var ytterligare några minuter in. Jag var helförälskad i denna serie, och det är jag på många sätt fortfarande. Problemet numera är att jag inte riktigt är en 11-säsonger kind-of-person. För mig var seriens guldår fram tills säsong 4 ungefär, innan det blev så komplicerat med religionerna hit och dit. Förlåt mig, alla Castiel älskare, men jag föredrar faktiskt serien när det bara var Dean och Sam. Känns som deras syskonkärlek blivit lite lost under senare säsonger. Får väl dock nämna att jag bara sett fram tills säsong 8, men av det jag sett föredrar jag säsong 1-4. Klicka här för att läsa mer om Supernatural

WHITE COLLAR
Som sagt, jag är väldigt dålig på att minnas när jag faktiskt såg dessa serier, White Collar var väl när jag var 15-16 ungefär. Jag älskade verkligen den här serien, och det gör jag fortfarande. Precis som med Supernatural, var höjdpunkten med denna serie att vi fick en stor bromance som huvudfokus. Sen att Neal Caffrey är världens charmigaste man kan man ju inte heller se som någon nackdel. Klicka här för att läsa mer om White Collar

BEING HUMAN
Jag var nog ungefär femton år gammal när jag upptäckte Being Human. Det var tack vare Netflix jag började kolla på denna serie som snabbt blev en av mina absoluta favoriter. Den öppnade också upp en hel ny värld för mig - nämligen brittiska serier och filmer. Klicka här för att läsa mer om Being Human

ONE TREE HILL
Jag vet att jag var i tonåren när jag kollade igenom samtliga säsonger av One Tree Hill. Tidigare hade jag bara sett något enstaka avsnitt på tv. Detta tog mig dock ungefär två-tre år totalt, jag kanske började när jag var ca 13 och såg klart sista säsongen när jag var 15-16. Jag vet inte varför jag förklarar det, hur gammal jag var är inte intressant. Förlåt. Men man blir ju ganska investerad i en sån här serie, och jag vet att den hade många minnesvärda ögonblick. Dock blev det aldrig en favorit och precis som med de flesta dramaserier så behövde jag ta pauser mellan säsongerna för att inte tröttna. Klicka här för att läsa mer om One Tree Hill. 


UNDER THE DOME
Sist vill jag även nämna Under The Dome vars första säsong sändes när jag var femton. Jag såg pilotavsnittet dagen efter premiären och älskade det. Första säsongen älskade jag och trodde verkligen att detta skulle bli min nya favoritserie. Dessvärre höll det sig inte under andra och tredje säsongen, vilket är väldigt synd eftersom jag kommer ihåg hur plågsamt det där året mellan säsong 1 och 2 var när jag knappt kunde vänta med att få se hur bra fortsättningen skulle bli. Vilket den inte blev… Klicka här för att läsa mer om Under The Dome.


Det här blev bara serier, planen var att jag även skulle skriva om några filmer men helt ärligt tror jag att jag nöjer mig här, då det är ganska mycket svårare att veta exakt när jag såg en viss film… Så vi kör på serier idag. Vilka serier var dina favoriter när du var femton? 

måndag 14 augusti 2017

Jag måste få prata lite om Game of Thrones...



Förlåt, jag tänkte hålla mig tills hela säsongen fanns ute men jag måste bara nämna en pytteliten och samtidigt GIGANTISK reveal i veckans avsnitt. Eller ja, vi alla visste det ju, men ändå. 

Läs ej om du inte sett veckans avsnitt, tack. 

Först och främst vill jag snabbt bara nämna hur bra den sjunde säsongen faktiskt är. Känns som att det händer så otroligt mycket i varje avsnitt! Detta avsnittet var heller inget undantag, men det finns en speciell scen som jag inte tänkte så mycket på när den hände. Jag insåg inte förrän i efterhand, hur viktig denna scen faktiskt är. Och nu kan jag inte sluta tänka på det. 

Vi alla vet att det länge funnits stora misstankar kring Jon Snows bakgrund. Vi vet att han är son till Lyanna och det är ju nästintill bekräftat att han även är son till Rhaegar Targaryen, vilket då skulle innebära att han kommer före Daenarys som tronföljare. Men om det stämmer att han kidnappade henne och våldtog henne så borde det väl innebära att Jon är bastard trots allt? FEL! För i detta avsnittet sitter Gilly och läser ur en Maesters anteckningar om det ena och det tredje, bland annat nämner hon väldigt kort att en viss prins Ragger (vilket självfallet är fel uttalat av henne som nyss lärt sig läsa) fick sitt äktenskap annullerat för att hemligt kunna gifta om sig. MED VEM OM INTE LYANNA??? Gah. Jag ville bara skrika på Sam att reagera! Men nepp. Ursäkta, men jag behövde bara släppa ut detta. Varsågod att fortsätta med din dag. 

Btw, en annan ganska rejäl hint om att Jon är en Targaryen, är det faktum att Drogon verkade känna igen vem han egentligen är. Synd att drakar inte kan tala...

söndag 13 augusti 2017

Peaky Blinders: Säsong 2



Jag har alltid intalat mig själv att jag älskar korta säsonger eftersom jag inte hinner tröttna då, men med Peaky Blinders känns det så kort med bara sex avsnitt. Det är inte slut än, ytterligare en säsong finns tillgänglig och en fjärde och femte säsong ska komma. 

Peaky Blinders är en kriminaldramaserie som utspelar sig i England på 20-talet. Serien kretsar kring gangsterfamiljen Shelby där Thomas Shelby, spelad av Cillian Murphy, står som familjens överhuvud. I säsong två får vi följa med The Peaky Blinders när de intar London för att utvidga sitt kriminella imperium. 

Den här serien är verkligen något. Om man tyckte säsong 1 var fantastisk så finns det inga ord för säsong 2. Dramat har tagits till ytterligare en nivå och likaså har karaktärernas inren. Det är väldigt intressant det här med att följa en familj som man egentligen borde hata. De är inte snälla. De är inte bra människor. De gör hemska saker. Och ändå ser man familjen Shelby som de goda och polisen som de onda. Nu finns det visserligen anledningar till det, och den största och viktigaste anledningen heter Inspector Chester Campbell. Han lyckas bevisa för oss att Londons tjugotals polisstyrka egentligen bara var ytterligare ett kriminellt imperium, men med kungen bakom sig. Och med tron om att allt de gjorde skulle skicka de till himlen vid guds sida, trots att de i själva verket utförde lika dåliga handlingar som Shelby-familjen. 

Campbell är inte den enda antagonisten vi ser i säsong 2 av Peaky Blinders. Att bygga ett imperium i London visar sig inte vara helt smärtfritt, och det finns de som inte vill att Peaky Blinders makt ska växa. Men trots att kriminaliteten är en stor anledning till deras inkomster, så får vi tittare anledning till att tro att Tommy Shelby vill legalisera hela handeln. Och det röstar vi ja på, eller hur?


Jag kommer från och med nu inte undvika spoilers, så läs på egen risk. 

Karaktärerna i den här serien är verkligen intressanta, och inte bara huvudkaraktären Thomas Shelby. Vi har även fått en djupare inblick i framförallt Polly och Arthur som båda verkligen levererat. Skådespelarna är verkligen helt fantastiska, och trots att de på många sätt är hemska människor så är det omöjligt att inte känna med dem. Efter att Arthur har mördat en ung pojke på grund av att han tappade kontrollen i boxningsringen, ser vi ångern i hans ögon. Visst tycker vi synd om pojkens mamma, men vi tycker också synd om Arthur. Varför? För att karaktärerna är så välskrivna, scenerna är så noga utförda och skådespelarna presterar helt utomordentligt bra. 

Jag har verkligen njutit av Polly's story - det har varit roligt att få lära känna hennes son och framförallt är det roligt att det känns som att hon för en gångs skull får något bra för sig själv. Men. Angående Michael. Jag fick en lite kuslig känsla när han först dök upp, det kändes som om han gömde något. Jag har fortfarande en lite dålig känsla av honom, men samtidigt har jag också den där sidan som verkligen vill att han ska bli en del av familjen. Om han inte har några dolda baktankar kring sin involvering i familjen så är han varmt välkommen för min del. 

Något jag länge sett fram emot, var att få se Tom Hardy dyka upp. Jag vet inte varför egentligen, för han har aldrig varit en storfavorit hos mig tidigare. Men efter att ha sett bilder på hans karaktär från serien så var det bara något som fick mig att verkligen vilja se honom som den där kriminella Alfie Solomon. Och herregud, vad bra han är. Tom Hardy har medverkat i ungefär tre-fyra scener under hela säsongen, och han har ägt varenda scen så otroligt. Vilken skådespelare! Och den där accenten? Shit, I am amazed. Hoppas han är med mer än några ynka scener i nästa säsong. Förutsatt att han håller freden med Peaky Blinders, det vill säga. 

Grace har hållit sig borta under större delen av säsongen, och jag måste säga att jag är förvånad över hur lite jag saknade henne. När hon väl kom tillbaka var jag väl aningen besviken. Förr var hon en stark kvinnlig biroll och nu känns hon bara som ett sån där liten karaktär i bakgrunden som inte har så mycket egna åsikter om någonting. Men, men, förhoppningsvis får hon mer utrymme i nästa säsong. Nu tänker jag säga något som du bara borde läsa om du sett säsong 3 också, vilket kanske låter lite konstigt eftersom jag själv inte sett det än... men sluta läsa detta stycke om du inte vill bli spoilad. För grejen är den, att jag blivit spoilad. Jag vet på ett ungefär vad som kommer hända med Grace, och därför är jag glad åt att höra att hon är gravid. Så nu kan jag bara hoppas att Tommy åtminstone får något kvar av henne. Skulle verkligen vilja se honom som en pappa, det hade varit något att få bevittna. 

Nu kan du fortsätta läsa. Inte för att jag har så mycket mer att säga, mer än att jag måste kommentera hur bra säsongsfinalen var. Som vanligt är musiken, ljudet, ljuset, scenografin och allt annat helt fantastiskt. Cillian Murphy är fantastisk, och scenen när han skulle bli skjuten var så otroligt intensiv, trots att jag visste att han skulle överleva. När han sedan gick därifrån, och känslorna kom fram - helt makalös scen. Stressen som byggts upp sig så länge, det är nästan konstigt att han inte blivit galen än. 

"I got close. I nearly got fucking everything!" 

Säsong 2 av Peaky Blinders var fantastisk och jag tror faktiskt att jag ska ta och se den tredje säsongen direkt, även om jag egentligen inte vill se allt på en gång. Men det är så svårt att sluta när man väl har börjat. Jag har ju ändå ytterligare två säsonger framför mig, de som ännu inte släppts. 

Har du inte sett Peaky Blinders än så är det ett stort tips - riktigt välgjord, spännande och intressant i helhet. Passar dig som gillar serier med temat kriminalitet. 


fredag 11 augusti 2017

In the Heart of the Sea (2015)



Storäventyret från 2015 av Ron Howard, den episka händelsen som inspirerade den välkända romanen Moby Dick

In the Heart of the Sea inleder med den äldre mannen Tom Nickerson som börjar berätta en historia för en aspirerande författare, en historia han länge hållit inom sig. När Tom var en föräldralös fjortonåring i början av 1820-talet, gick han med i en besättning valfångare på skeppet Essex. Men havsresan förvandlas till en mardröm när skeppet attackeras av en gigantisk vit val. I rollistan ser vi skådespelare så som Chris Hemsworth, Tom Holland, Cillian Murphy, Benjamin Walker, Brendan Gleeson och Ben Whishaw. 

När min storebror var liten hade han något av en besatthet till valar. Han visste allt om dem, och givetvis fick jag därför veta allt om den legendariske vita kaskeloten Moby Dick. Hemma hade vi DVD:n till en av filmatiseringarna om Moby Dick, nämligen den från 1998 som nu när jag läser på IMDB, visar sig vara en mini-serie i två delar snarare än en film som jag alltid trott. Det var lite av en mardröm-saga, jag kommer ihåg hur obehaglig berättelsen var. Tragisk framförallt. Man visste inte riktigt om man skulle tycka mer synd om valen eller mer synd om alla besättningsmedlemmarna som en efter en kastades mot sin död. 

Trots att berättelsen var obehaglig så har jag alltid gillat den, och sedan dess har jag bara väntat på att en modern filmatisering skulle komma av originalberättelsen. Tyvärr är det inte vad In the Heart of the Sea är. Detta är inte en nyversion av Herman Melville's Moby Dick, istället är det en film om den verkliga händelsen som inspirerade Herman Mellville's Moby Dick. Det är väl lite det som är problemet - verkligheten är aldrig riktigt lika intressant som det fiktiva. Det som alltid fascinerade mig så mycket med originalberättelsen, var karaktärerna. Mer specifikt, kapten Ahab och hans besatthet över att återfinna den vita valen som gav honom ett minne för livet ett antal år tidigare. Det är en så djup och intressant berättelse, jag väntar fortfarande på att få just det - i all Hollywoods storslagenhet. Men, för att återgå till just In the Heart of the Sea som denna recension egentligen handlar om. 

Trots att filmen inte handlar om kapten Ahab och hans besättning, så finner jag ändå många likheter med Moby Dick. Och med god anledning - det är ju trots allt tack vare just denna händelse som Melville's berättelse någonsin kom till. Sen vet jag inte hur verklighetstrogen filmen faktiskt är, men genom att skumma igenom wikipedia så ser jag att det mesta verkar vara troget den verkliga händelsen bortsett från vissa detaljer så som besättningsmännens relationer till varandra. 

Filmen följer ramen för en överlevnadsfilm som denna ganska perfekt, vilket på sätt och vis blir ganska tråkigt. Den sticker inte ut ur mängden om man jämför med liknande filmer, men som ett fan av genren så får jag ändå säga att jag lyckades underhållas från början till slut. Vi bjuds på äventyr, vi bjuds på action, vi bjuds på ögongodis både när det gäller miljö och karaktärer, och vi bjuds på en i helhet intressant berättelse. Jag kan tänka mig att den blir mer spännande om man inte redan sett/läst berättelsen om Moby Dick. 

Något jag vill klaga på lite är skådespelet. Eller kanske rättare sagt, regin. Jag kände aldrig riktigt att jag förstod karaktärernas rädsla, tvärtom så var det nästan som om den inte fanns där. Det blev definitivt bättre mot slutet, men det är ändå lite konstigt när ett tjugotal personer knappt ser skrämda ut när en stor vit val sänker hela deras skepp och de drivs ut på öppet hav i en liten jolle. Jag hade också gärna velat lära känna karaktärerna bättre. Det kändes aldrig som att vi fick någon större djupdykning i någon av karaktärerna, inte ens huvudkaraktären - den fjortonårige Tom Nickerson. Mer i den äldre versionen av honom än den yngre om någon. Exempelvis fanns där en relation mellan två av karaktärerna sedan tidigare, och jag hade gärna sett att den hade utvecklats lite så att vi fick större förståelse för deras vänskap. 

Som helhet är In The Heart of the Sea en bra äventyrsfilm för den som gillar överlevnadstemat. Det jag saknar är det där lilla extra, exempelvis någon specifik händelse som bara greppar tag i en. Det fick vi tyvärr inte i In The Heart of the Sea, och såhär en timme senare kommer jag knappt ihåg detaljerna kring vad som faktiskt hände i filmen. Men för övrigt gillar jag den och kan absolut rekommendera den till dig som gillar överlevnadsäventyr. Tar du bort den romantiska storyn i Titanic så skulle dessa två kunna jämföras...bortsett från att Titanic är en av världens bästa filmer medan In the Heart of the Sea bara är en ganska normalt bra film. 
BETYG: 7/10


onsdag 9 augusti 2017

Framtida seriemaraton

Veckans tema är "Framtida seriemaraton" vilket passade mig bra den här veckan, varför ska jag strax förklara. Men först tänker jag länka till mina fellow bloggkamrater som detta samarbetet är tillsammans med, nämligen FrökenTV, Seriedrottningen, ThoughtsByEm, Seriereflektioner och KarinsUniversum

Jag gjorde faktiskt så sent som igår, en lista på serier jag vill ha som uppkommande maraton. En sån där lista man kan gå tillbaka till varje gång man inte vet vad man ska titta på. På appen TV Time kan man numera skapa egna listor och lägga till de serier man vill ha i listan, och det var precis vad jag gjorde. 

Såhär ser listan ut. 



12 Monkeys ● har jag bara sett några avsnitt av, men hört mycket bra om den plus att jag älskar filmen som serien baseras på. 

Alice ● är en mini-serie jag länge varit nyfiken på eftersom det är en version av en av mina favoritberättelser, Alice i Underlandet. 

American Crime Story: The People vs O.J Simpson ● skäms jag över att jag ännu inte sett, men det är därför den ligger i min lista på kommande maraton. 

American Gods ● har jag heller inte sett ännu, men ska bli jättespännande att se den. 

Animals. ● är jag mest otroligt nyfiken på, och vill åtminstone se några avsnitt av innan jag bestämmer mig för om det är något för mig. 

Big Little Lies ● har jag bara sett första avsnittet av, men efter alla positiva ord om den måste jag ju se resten också.

Black Mirror ● har jag också bara sett första avsnittet av, men herregud vad bra det avsnittet var. 

Black Sails ● har jag bara två avsnitt kvar av, så det kanske inte gills som ett maraton, men jag har med den på listan ändå eftersom jag av någon anledning aldrig såg de två sista avsnitten när jag kollade igenom fjärde säsongen...

Carnivale ● har jag på dvd men inte sett ännu. 



Deadwood ● verkar otroligt bra, så den ska jag snart ta tag i att se. Har haft den hemma på blu-ray ett tag nu så det är nog snart dags nu tror jag.

Gravity Falls ● har jag hört mycket gott om och vill därför såklart se.

Hell on Wheels ● har jag sista säsongen kvar att se av, men eftersom jag älskar serien så är det svårt att ta mig an sista säsongen just eftersom den faktiskt är den sista. Plus att man ska hitta någonstans att se den också, med god kvalitet. 

Medici: Masters of Florence ● skrev Emelie på ThoughtsByEm så gott om, och därför ligger den som ett kommande maraton för mig.

Into The Badlands ● ska jag maratonkolla andra säsongen av en vacker dag.

Jamestown ● är inte heller något större maraton direkt, men finns väl några avsnitt ute nu vid det här laget. 

Mad Men ● ligger alltid på min lista av kommande maraton, men den serien kan jag bara se en säsong i taget av för att inte tröttna. Än så länge har jag bara kommit några avsnitt in i säsong 2. 

Merlin ● ska jag se om helt från början. Resten har jag bara följt på tv och därför har jag missat vissa avsnitt tror jag, plus att det var så länge sen att jag inte minns allt. Enda säsongen jag vet att jag inte missat något avsnitt av är första säsongen, så kanske börjar från säsong 2 i så fall. Men det blir ett roligt maraton, tror jag. För Merlin är nämligen världens mysigaste serie.

Misfits ● ska jag se de sista tre säsongerna av. Jag slutade kolla när en viss karaktär försvann men har alltid haft planer på att en vacker dag fortsätta. Snart så... 



Peaky Blinders ● håller jag på att kolla säsong 2 av just nu, men jag skrev denna listan alldeles innan jag valde Peaky Blinders som första val.

Penny Dreadful ● är jag rädd för att se eftersom jag hört så mycket bra om den, men också så mycket dåligt. Antingen hyllar folk den eller så avskyr de den, och därför är jag så osäker på om jag vågar se den.

Poldark ● skulle jag se andra säsongen av, vilket inte räckte så långt. Såg bara några avsnitt innan den glömdes bort.

Preacher ● såg jag också bara halva säsongen av. Vad är det med mig egentligen? Detta är ändå serier jag verkligen gillar. 

Ray Donovan ● har jag bara sett första säsongen av, men älskade den så ett maraton på säsong 2 skulle nog inte sitta helt fel. 

Sherlock ● har jag inte sett den senaste säsongen av. Dock skulle jag se om de tidigare säsongerna först, men jag såg bara den första, sen kom jag inte längre. 

Sons of Anarchy ● ska jag fortsätta på säsong 4 där jag sist slutade.

Strike Back ● har jag inte sett ett enda avsnitt av, men har boxen hemma så vill hemskt gärna kolla in denna serie. 

Supernatural ● finns alltid planer på att se mer av. Är på säsong 8, tror jag. 



The Goldbergs ● har jag börjat kolla på, och gillar den verkligen - vilket förvånade mig. Komediserie som jag kan ha som maraton bredvid något tyngre, för att jämna ut stämningen lite. 

The Handmaids Tale ● som alla säger är så bra. 

The Leftovers ● vars sista säsong jag inte sett än. Den här skulle jag egentligen se istället för säsong 2 av Peaky Blinders, men problemet är att jag inte har någonstans att se den. Jag kanske kan se om de har någon gratismånad åt mig på HBO-nordic som jag kan utnyttja bara för att få se sista säsongen. 

The Man In The High Castle ● är inte heller ett maraton då jag bara har något avsnitt kvar att se... men ändå.

The OA ● har jag blivit tipsad av en kompis, men inte sett än.

The Office ● finns alltid på listan, men tyvärr togs den bort från c-more vilket var där jag kollade. Nu finns bara från säsong 6, och jag har inte kommit så långt än men vill inte missa något. Funderar på att köpa boxen men det blir så dyrt. 

The Vampire Diaries ● har jag inget sug alls på att se klart, men det stör mig för mycket att ge upp nu när jag ändå gett serien sju säsonger. Då kan jag väl lika gärna se den sista också. Man ska bara göra det också...

The Wire ● har jag bara sett några avsnitt av, men den verkade lovande. Plus att den blivit klassad som en av de bästa serier som någonsin gjorts, vilket känns som en tillräcklig anledning till att se den. 

Twin Peaks ● skulle jag ju se efter att jag beställde hem boxen, vad hände med det egentligen...? 



Vikings ● har jag inte sett ett enda avsnitt av, trots att många sagt att det är något jag skulle gilla. Men en dag i framtiden, då jävlar ska det hända grejer. 

Westworld ● såg jag ju aldrig klart första säsongen av. Fy skäms Elsa! Den här var ändå riktigt bra, och jag såg verkligen fram emot avsnitten varje vecka. Det är bara det med mig och veckotittande - det går inte ihop. Missar jag en vecka så går det bara utför därefter. 

Younger ● har jag sett halva första säsongen av och gillat, men jag lade mest till den på listan för att jag vill ha några komediserier att lasta av de tyngre serierna med. 

Det är inte en kort lista, men vi får väl se hur det går. Har du några inplanerade maraton för framtiden? 

tisdag 8 augusti 2017

5 anledningar till att se Peaky Blinders



Peaky Blinders är en serie jag kollade in för några år sedan och blev totalt förälskad i. Jag såg säsong 1, skulle ta en paus för att undvika att sluka alla avsnitt på en gång, men såg sedan aldrig ett enda avsnitt mer. Tills igår då jag påbörjade säsong 2. 

Men eftersom jag tror att jag aldrig skrev en recension på första säsongen så tänkte jag bara sammanfatta anledningarna till varför jag minns att jag älskade serien. 



THOMAS SHELBY
Jag älskade Tommy Shelby som huvudkaraktär, han är en sån där underbar mix mellan god och ond. Tommy är ledare över det kriminella gänget Peaky Blinders och under säsongen får vi lära känna både den godhjärtade och den kriminella sidan av honom. Cillian Murphy är perfekt i rollen och får oss verkligen att fastna för karaktären, stenhårt.


MILJÖN
Serien utspelar sig i Birmingham på 20-talet och det hade man inte behövt veta innan för att genast förstå. Miljön, kläderna och scenografin i helhet är ganska fantastisk. Användandet av ljus och skuggor ger ytterligare effekt för att göra varje scen unik.


LJUD OCH MUSIK
Jag vill minnas att musiken och ljudläggningen för övrigt var otroligt bra i första säsongen. Soundtracket var som skapt för serien, och trots att det är en hel del moderna låtar så blir det så himla bra. 



KÄRLEK
Det fanns en kärleksrelation som jag minns att jag verkligen drogs in i. Det gjorde att varje avsnitt blev lite extra fängslande. 



GANGSTERTEMAT
Handlingen i sig är riktigt intressant måste jag säga. De senare åren har jag verkligen börjat gilla hela kriminalitet-temat många filmer och serier bygger på, främst eftersom karaktärerna i sådana serier ofta är väldigt komplexa. Peaky Blinders är inget undantag, kanske till och med starten på denna nya kärlek till genren. 

Har du sett Peaky Blinders och i så fall, vad tycker du? Om inte så är den ett stort tips! 

lördag 5 augusti 2017

Apornas Planet: Striden (2017)



Jag vet att jag sa att jag skulle publicera den här recensionen för nästan två veckor sedan men...det gjorde jag inte. Här kommer en superintressant recension på en superintressant film om superintressanta apor. 

Efter en oförglömlig förlust från apornas sida, är deras ledare Ceasar fullt bestämt på att hämnas. Medan resten av flocken ger sig av mot tryggheten är Ceasar påväg åt andra hållet. Men Maurice och Rocket lämnar inte hans sida, och snart befinner de sig på änden av ett krig mellan människan och apan. 

Striden är den avslutande delen av trilogin om Ceasars resa från försöks-schimpans till ledare av en flock högintelligenta apor i en värld där människorna långsamt förgör sig själva. Mycket har hänt sedan början av första filmen. Ceasar är vuxen och erfaren, och ju längre tiden går desto fler anledningar får han till att hata människan.

Det här är en väldigt intressant filmserie eftersom rollerna verkligen är ombytta i jämförelse med de flesta andra filmer inom genren. Här är det människan som är boven. I både Apornas Planet: R(Evolution) och Apornas Planet: Uppgörelsen fanns det någon länk till människans godhet, men i den sista får vi intrycket av att människorasen är nästintill rutten rakt igenom. Den enda vuxna människokaraktären som har en större roll i filmen, är en galen militärkapten som inte bara är kallblodig när det kommer till hans fiende, utan även när det kommer till hans eget folk. Han har ett mål - att se till att människorasen överlever. Och det målet är det enda som spelar någon roll. 

Det är verkligen intressant, det här temat med att människan förgör sig själv. I Striden har det dessutom tagits till ytterligare en nivå, nu är det nämligen inte bara det dödliga viruset de behöver oroa sig för. Har man överlevt så är man immun, det var vad vi fick lära oss i Uppgörelsen. Men nu får vi veta att det inte är helt sant. Istället har viruset utvecklats och förändrats. Medan drogen ALZ-112 gör aporna intelligentare, så har den motsatt effekt på människorna. Ingenting skrämmer översten  spelad av Woody Harrelson, mer än det faktum att människan sakta går tillbaka i utvecklingen och snart kommer leva som vilda djur i naturen.

Striden för berättelsen till ytterligare en nivå, samtidigt som berättelsen avslutas på ett väldigt bra sätt. Vi får aldrig veta helt vad som faktiskt kommer hända med människorasen. Kommer överstens stora rädsla bli till verklighet, eller kommer de lyckas hitta ett sätt att överleva och kanske till och med bygga upp samhället igen? Jag vet inte, men detta har egentligen aldrig varit den stora frågan. Ceasar är och har alltid varit vår huvudkaraktär, och hans berättelse avslutas här - på ett väldigt bra sätt om du frågar mig. 

Apornas Planet: Striden är en bra avslutande del på trilogin, och jag tycker den överträffade Uppgörelsen och hamnar på ungefär samma nivå som R(Evolution), kanske till och med ännu högre upp även om de på många sätt är väldigt olika. Mer än att det var en bra avslutning på Ceasars berättelse så bjuder filmen även på en hel del underhållning, och i och med att vi introducerades till den nya karaktären 'Bad Ape' så kom jag på mig själv med att skratta flera gånger under filmen, vilket skapade en bra balans med de tyngre delarna av filmen. Jag är nöjd med avslutet på en för övrigt väldigt bra trilogi, och kan varmt rekommendera alla tre filmerna. Se trailern till Apornas Planet: Striden här.
BETYG: 8/10