onsdag 16 januari 2019

A Perfect World (1993)



A Perfect World, or should I say, a perfect film? Detta är en av Clint Eastwood's mest underskattade skatter, och jag måste säga att jag förälskade mig totalt

I filmen spelar Eastwood sheriffen Red Garnett under en jakt på brottslingen Butch Haynes (spelad av Kevin Costner) som år 1963 rymt ifrån fängelset och tagit en åtta-årig pojke som gisslan. På andra sidan får vi följa den oväntade vänskapen som uppstår mellan Haynes och åtta-årige Philip under deras gemensamma resa genom Texas. 

"This is the present, Philip. Enjoy it while it lasts." 

Vad kan jag säga om det här, mer än att jag älskar det? Vilket egentligen inte är någon större chock för mig, eftersom jag visste redan när jag läste handlingen om filmen, att detta skulle vara en solklar film i min smak. Det är någonting som är så underbart med road-trip filmer, och likaså filmer som handlar om en växande relation mellan en vuxen och ett barn. Med vetskapen om att filmen var regisserad av Clint Eastwood och med Costner i en huvudroll, kunde detta bara inte slå fel. 


Egentligen hade A Perfect World alla möjligheter till att bli en ikonisk film. Med den komplexa huvudkaraktären, det moraliska djupet och filmens vackra avslut, blir detta en film jag sent kommer glömma. För att inte tala om många minnesvärda scener däremellan, som väldigt fint berättar den utvecklade relationen mellan Haynes och Philip. Det är tråkigt att filmen inte blev mer uppmärksammad än vad den blev. Jag skyller halvt på den tråkigt enkla titeln. Visserligen en vacker titel, men ändå en som inte lätt fastnar på minnet.  

Som tittare hamnar man verkligen i ett moraliskt dilemma. Samtidigt som Butch Haynes genom resans gång blir en karaktär som vi lätt sympatiserar med - dels tack vare Costner's fantastiska skådespel, men även genom detaljer från hans förflutna som berättas genom Garnett's sida av historien, så gör han även saker som får oss att tvivla på vad som är rätt och fel. I slutändan ställs vi egentligen bara en fråga. Är Haynes god, eller är han ond? Trots att detta framstår som den självklara frågan, så får vi även ett väldigt självklart svar - nämligen att ingenting är så svart och vitt som att vara ond eller god. Ingen är helt ond, eller helt god. Och den man är, har i slutändan att göra med hur man blivit behandlad tidigare i livet. 



Det är fascinerande att se hur berättelsen kopplar ihop allt som händer Philip, med Haynes förflutna. Trots att dessa två karaktärer kommer från helt olika familjer, så kan vi se ett samband mellan dem. Frågan vi då istället ställs är, är Philip förlorad till ett liv av kriminalitet? Hur stor är egentligen chansen att han kommer växa upp med ett liv som anses vara normalt, gentemot ett liv som liknar det Haynes hade? 

Trots att berättelsen är en riktig tankeställare med ett starkt djup, så är det även en väldigt fin skildring av en mans öde. Även om jag blev känslosam mot slutet av filmen så skulle jag ändå säga att detta absolut är en film som jag mår bra av. Jag skulle absolut inte kalla detta en feel-good film, men den är heller inte så deppig som det kan låta. Nej, för att beskriva filmen med tre ord: vacker, mörk och inspirerande. För mig som drömmer om att skriva filmmanus, tror jag denna film kan bli en stor inspirationskälla för mig framöver - det är nämligen ungefär exakt den här typen av filmer som jag själv vill vara delaktig i att skapa. 
★★★


söndag 13 januari 2019

About a Boy ● Säsong 1



På C-More hittar vi tv-serien About a Boy, som baseras på filmen med samma namn från 2002, som i sin tur är baserad på en bok skriven av Nick Hornby. Serien följer Will, en arbetslös ungkarl som tar livet med en nypa salt och gör ungefär vad han vill. När en ensamstående mamma och hennes son flyttar in i huset bredvid, förändras Will's tillvaro helt och hållet. Vad som startar som en irriterande grannskapssituation, förvandlas sakta till en stark vänskap mellan Will och den elvaårige Marcus. 

Jag tycker väldigt mycket om filmen som serien baseras på, och därför var det givet att även se serien när den släpptes. Jag såg några avsnitt och gillade serien, men av någon anledning blev det aldrig att jag fortsatte. Ja, förrän jag upptäckte att seriens samtliga två säsonger dykt upp på C-More. I behov av något enkelt och lättsamt att titta på, bestämde jag mig för att åter ge mig in på denna charmiga komediserie. 

Egentligen borde man nog inte jämföra serien med filmen alltför mycket, men som ett fan av filmen kan jag ändå inte riktigt låta bli. Helt ärligt så tycker jag inte att filmen och serien egentligen känns särskilt lika. Samtidigt som vissa detaljer är identiska, så är det även mycket annat som gör att de verkligen känns som två helt olika berättelser. Framförallt är det nog skådespelarna som genom sitt sätt att skådespela, får karaktärerna Will, Fiona och Marcus att upplevas som tre helt andra personer från hur de var i filmerna. Men det är absolut inget negativt, för det värsta man kan tänka sig i en remake, är ju att få en berättelse identisk till originalet. Nej, istället känns det som tre nya karaktärer att få följa och även om jag föredrar de gamla så tycker jag absolut att det är uppfriskande och positivt med andra versioner av karaktärerna att få följa.

Säsongen består av tretton avsnitt, och jag måste säga att avsnitten bara blev bättre och bättre. Kanske just på grund av att serien (trots sin genre) är relativt karaktärsdriven. Genom säsongen utvecklas karaktärerna, och framförallt deras relationer till varandra. Vad vi i början får se är en väldigt dålig relation mellan de nya grannarna Will och Fiona som är varandras raka motsatser, och något av en utnyttjande relation mellan Will och elvaårige Marcus. I sista avsnittet kunde vi däremot se hur samtliga av dessa tre karaktärer har påverkats av varandras närvaro, och när något stort händer i Will's liv under säsongsavslutningen, så bjuds vi på en stark känsla av familjegemenskap och värmande kärlek mellan karaktärerna. 

Det finns många positiva saker att sägas om About a Boy, men det finns även negativa delar som måste nämnas. Dels så kunde jag flera gånger uppleva att avsnitten liknade sig i ungefär alla andra komediserier. Och Will som huvudkaraktär är extremt stereotypisk som den där ungkarlen som bara raggar tjejer och är livrädd för att ta något som helst ansvar överhuvudtaget. Vi har sett det förut, vilket gör att serien hade fallit extremt platt om det inte vore för hans växande vänskap till Marcus och Fiona.



Ytterligare något jag känner att jag måste klaga över, är Fiona som karaktär. Jag tycker väldigt mycket om henne, men jag tycker samtidigt att hon hamnat lite i skymundan. En stor del av originalberättelsens huvuddilemma är att Fiona genomgår en depression samtidigt som hon ska uppfostra sin son på egen hand. Detta hintades om i första avsnittet när Marcus berättar för Will att hans mamma gråter ganska ofta. Men efter detta har vi inte sett något alls som tyder på att hon skulle vara deprimerad, och detta upplever jag som problematisk då serien inte riktigt vill nå det djup som jag gärna hade velat sett. Men som tur är så har jag ytterligare en säsong att beta av, så det är mycket möjligt att vi får se mer djup i nästa säsong. Jag håller tummarna.

Tack vare karaktärerna och deras relationer till varandra, så måste jag säga att jag verkligen fastnat för denna mysiga serie. Men även om den har många positiva aspekter så krävs det ändå att man ser serien som en ganska typisk komedi, då den har väldigt lätt för att falla i samma mönster som många andra serier inom genren, vilket gör den både förutsägbar och klyschig. 

★★★


fredag 11 januari 2019

Sammanställning av mitt TV-år 2018



Det är ganska otroligt hur mycket man hinner se på ett år. Här följer en lista på i princip allt jag sett under år 2018 - allt ifrån några avsnitt av nya serier till stora maraton med flera säsonger. 


A Discovery of Witches började jag titta på medan den släpptes veckovis på HBO Nordic. Tyckte väldigt mycket om första säsongen! Läs min recension här.

Outlander's tredje säsong tog mig med storm nu i slutet av året. Helt makalös serie som verkligen blir beroendeframkallande. Läs mer om Outlander här

Blindspot började jag kolla på i våras och tog mig då igenom både säsong ett och två i ett enda svep. Väldigt spännande serie som jag dessvärre tröttnade på när jag kom till början av säsong tre. Läs mer om Blindspot här.

The Chilling Adventures of Sabrina släpptes för några månader sedan, och jag har sett alla avsnitt som finns ute. Jag gillade början men började tröttna mot slutet, och fann den mer fånig än underhållande. Kommer troligtvis ändå fortsätta kolla när fortsättningen släpps då den ännu inte tappat mitt intresse helt och hållet. Läs min recension av säsong 1 här


Casual blev en stor favoritserie under året. Streamade alla fyra säsonger på HBO Nordic och älskade ungefär allt med den. Passar kanske inte alla, men för mig träffade den helt rätt. Läs mer om Casual här.

The Vampire Diaries' sista säsong fick jag slutligen sett i år. Har inte varit det minsta sugen på att se avslutningen, men nu är jag oerhört glad åt att ha sett den. Blev positivt överraskad av sista säsongen. Absolut inte någon höjdarkvalitet, men den bjöd på mer underhållning än jag förväntat mig efter så pass många floppar till säsonger som vi fått tidigare. Läs vad jag tyckte om seriens avslutning här

Jack Ryan släpptes på Amazon Prime i år, och detta var en serie jag såg väldigt mycket fram emot innan den släpptes. Den var absolut bra, men jag blev nog inte riktigt så indragen i serien så väl som jag hade förväntat mig. Läs mer om Jack Ryan här.

Stranger Things, den där serien vi alla älskar, inklusive jag själv. Därför skäms jag över att erkänna att jag fortfarande inte har sett klart säsong två. Oh but why, you may ask? Ingen aning faktiskt! Det bara blir aldrig av! Däremot har jag sett första säsongen två gånger... SNART SÅ! Jag lovar. Du kan i alla fall läsa mina tankar om den gamla goa' första säsongen här


Killing Eve är ytterligare en ny serie jag kollat in under året. Har hittills bara sett drygt halva säsongen, men planerar att se klart inom kort. Riktigt imponerande serie! 

Castle Rock hittar vi på HBO precis som Killing Eve, en serie som likaså imponerar stort. Även denna har jag bara hunnit halvvägs med ännu, men planerar såklart att se resten eftersom serien är riktigt bra. Du kan läsa mitt första intryck av Castle Rock här.

Legacies är den nya spin-offen till The Vampire Diaries och The Originals. Jag gillade början men tröttnade väldigt fort. Har enbart sett fyra eller fem avsnitt. Det är mycket möjligt att jag ser ikapp vid något tillfälle, men som det känns nu så har jag ingen brådska med Legacies

Manifest blev lite en sådan serie för mig som jag gillade när jag väl tittade på ett avsnitt, men jag hade inte direkt något behov av att sätta på det nya avsnittet varje vecka. Vi får se om jag kollar ikapp i framtiden.


Black Sails är en av årets höjdpunkter för mig, och ändå är det faktiskt bara seriens tre sista avsnitt som jag sett i år. När jag kollade på fjärde (som även är sista) säsongen förra året så fick jag kalla fötter när jag började närma mig slutet. Det började nämligen kännas ganska självklart att serien inte skulle få ett lyckligt slut, och därför fegade jag ur och bara slutade kolla... skäms på mig. Men men, i år såg jag seriens tre sista avsnitt och helt ärligt så älskade jag slutet! Tyckte det var ganska perfekt faktiskt. Läs mer om Black Sails här.

Anne With an E släppte sin andra säsong på Netflix någon gång i somras om jag inte minns helt fel. Precis som seriens första säsong så älskade jag andra säsongen! Helt fantastisk serie som gör mig helt varm i hjärtat. Läs min recension om andra säsongen av Anne With an E här.

Lethal Weapon vill jag nästan inte ens nämna längre, vilket känns supertråkigt. För jag älskade verkligen denna serien! Men har man följt serien så har man säkert hört talas om all negativitet bakom kulisserna. Dessvärre slutade detta med att en av huvudskådespelarna blev avskedad, vilket också råkade vara den skådespelare som spelade den karaktär som verkligen gjorde hela serien för mig. Jag har sett några av de nya avsnitten och hade säkert kunnat gilla den om det inte vore för hur dumt allting känns. De skapade en ny karaktär som överraskade positivt, men allt det där gamla finns fortfarande kvar i mitt minne även om det verkar ha försvunnit helt och hållet från hela seriens minne. Därför beslutade jag mig för att ge upp Lethal Weapon helt och hållet, vilket är en av årets största besvikelser för mig. Läs mer om Lethal Weapon här


The End of the F---ing World. Vad ska jag säga om den här fantastiska, underbara, perfekta serien? Allt jag har att säga kan läsas i denna recensionen av säsong ett.

The Office var det i år som jag tittade klart på. För några år sedan såg jag säsong 1-4 i ett svep, och i början av år 2018 såg jag resterande säsonger, d.v.s säsong 5-9. Och oh, hur underbart det var. The Office har definitivt blivit en av mina absoluta favoritserier, inte minst inom komedigenren. Tänk att det fanns en tid när jag avskydde serien, och avskydde Michael Scott under hela säsong 1! Men han vann över mig, och likaså alla andra karaktärer. Här kan du läsa en lista jag gjorde med alla de bästa pranksen i The Office

Dirk Gently's Holistic Detective Agency släppte sin andra (och dessvärre även sista) säsong på Netflix i år, och det blev för mig att kolla igenom samtliga avsnitt. Vilket jag givetvis gjorde med glädje då denna serie är en av mina absoluta favoriter. Inom topp 5. Älskar hur unik den är! Säsong ett var verkligen något udda, och säsong två går till och med ett steg längre! Antingen älskar man det, eller så hatar man det, och ni kan nog gissa var jag står på den skalan. Läs mer om Dirk Gently här


Yellowstone släppte sin första säsong i somras, och jag började titta på grund av att Kevin Costner spelar huvudrollen. Anledningen till att jag fortsatte kolla, var på grund av hur otroligt bra den var. Jag var helt fast, på gränsen till beroende. Eller snarare, över gränsen till beroende men det behöver vi inte gå för nära in på. Läs mer om Yellowstone här

Strike Back är ytterligare en av årets största höjdpunkter för mig, då detta nog är det största maraton jag haft under året, strax efter The Office. Jag älskade serien och tyckte den var riktigt riktigt spännande. Samtliga fyra "original"-säsonger imponerade verkligen från början till slut. Läs samtliga recensioner jag skrivit om serien här. Snart ska jag även ta mig an den nya säsongen där vi får följa ett nytt team. 

Timeless släppte sitt allra sista avsnitt i slutet av året, nämligen en två-delad julspecial. Jag tycker absolut att serien fick ett värdigt slut, även om jag inte tyckte att vi fick svar på allt. Men att det slutade på ett fint sätt kan jag ju inte klaga på. Läs mer om Timeless här

The 100 är en serie jag har mycket blandade känslor för, men som jag ändå i grund och botten tycker om. Jag köpte hem fjärde säsongen i början av året och kollade igenom samtliga avsnitt av. Det var i helhet en bra säsong, och har sen dess hållit utkik efter seriens femte säsong som jag hoppas sänker i pris ganska så snart. Väntar hellre än att spendera 350 kronor på en dvd-utgåva. Läs mer om The 100 här.


Halt and Catch Fire såg jag sista säsongen av i år, en dramaserie som jag tycker väldigt mycket om, men som det tog mig ett tag att se sista säsongen av. Tillslut såg jag dock klart, och jag var väldigt nöjd med slutet. Läs mer om Halt and Catch Fire här

Santa Clarita Diet släppte sin andra säsong och jag tyckte om den ungefär lika mycket som den första. Väldigt underhållande serie! Läs mer om Santa Clarita Diet här

Glow släppte även den sin andra säsong under året, och än har jag faktiskt inte sett klart säsongen, men den började bra. Älskade verkligen första säsongen så ska se till att ta mig an resterande avsnitt i ett enda svep vid något bra tillfälle! Läs mer om Glow här

Hawaii Five-0 har länge varit en av mina bästa "så länge jag känner mig underhållen så är jag nöjd"-serier. Dock fann jag åttonde säsongen riktigt riktigt dålig, alltså verkligen en helt ny nivå av dålig tv. Det enda serien fortfarande hade kvar som gjorde den smått underhållande var humorn, och därför har jag köpt hem åttonde säsongen som jag planerar att någon gång se färdigt. Läs mer om Hawaii Five-0 här.

A Very English Scandal är en mini-serie som jag såg nu i december. Tyckte den var väldigt intressant, men blev ingen favorit. Var mest fascinerad av hur otroligt märkliga karaktärerna (som dessutom baseras på verkliga personer) var. 

Jane The Virgin såg jag tredje säsongen av och den är lika underhållande som alltid. Supercharmig serie vars huvudkaraktär jag totalt älskar! Tredje säsongen hade verkligen ett djup vi inte sett tidigare i serien, som jag verkligen uppskattade. Läs mer om Jane The Virgin här

Altered Carbon släpptes på Netflix i början av året och väckte genast mitt intresse. Dessvärre blev det bara två avsnitt för mig just då, och jag har fortfarande inte tagit upp denna serie igen. Men det hade mer att göra med mig och mitt liv just då, än vad det har att göra med serien, för jag minns att jag gillade den. 

Big Little Lies är mini-serien alla snackade om förra året. Jag började titta förra året men såg inte färdigt förrän i år, och jag håller med om att den var väldigt bra. Och just det - det är ju inte ens en mini-serie längre! En andra säsong är påväg. 


Bodyguard var bara någon månad sedan jag såg, eller kanske två. Totalt älskade den! Otroligt spännande från början till slut. Som att sitta på nålar. Än har jag inte publicerat en recension, men den kommer.

Downton Abbey's första två säsonger såg jag faktiskt om under hösten! Passade på efter att jag skaffade Prime Video. Den var lika bra som första gången jag såg den. Läs mer om Downton Abbey här.

Gotham's första säsong såg jag klart i december och påbörjade även andra säsongen som jag nu är inne i. Första säsongen var verkligen jobbig att ta mig igenom, har tagit mig fyra år. Såg första avsnittet direkt efter att det släpptes! Anledningen till varför det tagit mig så lång tid är för att jag upplevde den som ganska seg och jag kom verkligen inte in i den. Och anledningen till varför jag (trots detta) fortsatte kolla, var för att jag ändå på något vis gillade serien och såg stort potential för att framtida säsonger kunde bli riktigt bra. Och än så länge har jag haft rätt, för jag älskar andra säsongen! Recensioner är på gång och kommer snart kunna hittas här

Riverdale's andra säsong tog jag mig igenom efter enorma tveksamheter. Tyckte inte den var vidare bra faktiskt, men något fick mig ändå tillslut att ge efter och se klart säsongen. Gillar vissa karaktärer (främst Betty) medan jag kan störa mig otroligt mycket på andra. 


Parks and Recreation började jag kolla på efter mitt stora The Office-maraton. Inte lika bra som The Office men jag tycker väldigt mycket om Parks and Rec också! 

The Mick var inte så jättelänge sedan jag hittade på Netflix, och jag tyckte faktiskt att hela första säsongen var otroligt underhållande! Håller tummarna för att andra säsongen landar hos Netflix ganska snart den också. 

The Nanny finns på Prime och eftersom denna var en stor favorit när jag var liten, så kände jag ett behov av att använda serien som "guilty pleasure" till och från under hösten. 

This Is Us är verkligen en helt fantastisk serie, vars andra säsong jag äntligen fick kollat in när den dök upp på Prime! Jag avgudar verkligen denna serie, tycker den är så otroligt vackert berättad. Hur samtliga tidsåldrar vävs ihop är så jäkla snyggt gjort. Läs mer om This Is Us här!

Ja, detta var då mitt serieår 2018. Ser fram emot ett ännu bättre serieår 2019! Jag har mycket att se fram emot, bland annat den allra sista säsongen av Game of Thrones! Åh, som jag längtar. 

onsdag 9 januari 2019

Aquaman (2018)



Aquaman är nästa film i DC-universumet, och följer karaktären Arthur Curry - barn till undervattensdrottningen Atlanna och hennes stora kärlek, människan Tom Curry. Med hjälp av havskrigaren Mera måste Arthur nu återvända till Atlantis för att förhindra ett krig mellan deras värld och våran.

Vad ska jag säga om det här? Helt ärligt så är jag besviken på Aquaman. Men shame on me, för att ha haft alldeles för höga förväntningar. Aquaman är inte totalt värdelös, men enda anledningen till varför den inte är totalt värdelös, är för att den (trots höga kvalitetsbrister) faktiskt bjuder på underhållning till den som inte är för petig. 

För att börja med det negativa. Först och främst, Aquaman är klyschig, extremt förutsägbar för att inte tala om riktigt ful att titta på. Jag gillar inte kostymerna, och jag gillar inte frisyrerna och jag gillar inte synen av Atlantis. Som egentligen är en mytisk värld jag älskar och så otroligt länge, längtat efter att få se en film om. Men det här var inte vad jag ville ha. Jag vill ha något antikt, något realistiskt och något som nästan skrämmer en vid blotta synen av den försjunkna staden. Som tur är så var jag ändå fullt medveten om att detta inte var vad Aquaman hade att erbjuda, men det jag fick var så långt ifrån vad jag ville ha som man bara kan komma.

Nu när jag har nämnt vad jag inte gillade med Aquaman så tänker jag även gå in på det jag faktiskt gillade. Precis som alla andra s.k. "superhjältefilmer", bjuder Aquaman på humor, kärlek och fartfylld action. Trots att hela storyn är extremt klyschig, så har filmen valt en klyscha som funkar. Trots att vi har sett det förut i olika varianter, så är den klassiska "den manliga hjälten räddar världen, blir kär i den kvinnliga side-kicken, och slutar upp med att bli en älskad ledare av folket"-berättelsen ändå en ganska underhållande sådan. 

Borde du se Aquaman? Om du gillar kvalitetssäkra filmer och har väldigt lätt för att störa dig på klyschor och förutsägbara händelseförlopp, så är mitt svar ett bergsäkert nej. Men om du inte alls har något emot allt jag redan listat, så varsågod - se filmen och njut!
★★


måndag 7 januari 2019

Dec-18 ● Utdrag ur min filmdagbok



Tretton filmer under december. Som ändå brukar vara en riktig filmmånad! Men ja, tretton är väl egentligen ingen skamlig siffra precis. Ganska lagom skulle jag säga.

Dear Frankie ★★★☆ 
Dear Frankie hittade jag på Viaplay och bestämde mig för att se då det verkade som något jag skulle gilla. Och jag hade rätt, men egentligen inte alls så som jag hade förväntat mig! Den var mörkare än väntat, men absolut en positiv överraskning! Läs min recension om Dear Frankie här.

13 Going on 30 ★★★☆ 
Det här är en sån där härligt mysig rulle som jag gladeligen ser om lite då och då. 

Love Actually ★★★ 
Traditionen med Love Actually varje december, fortsätter precis som vanligt här hemma. Lika underbar som alltid! 

Sleepless In Seattle ★★★☆ 
Så underbart mysig film. Det var länge sedan jag såg Sleepless In Seattle och det kändes väldigt passande att se om den nu innan jul, eftersom filmen faktiskt tar sin början just på julafton. 

Pretty Woman ★★★☆ 
Pretty Woman gick på tv och jag fastnade åter igen. Väldigt charmig film och jag är lite extra svag för Julia Roberts (a.k.a. vackraste kvinnan på jorden). 

Monty Python's Life of Brian ★★★☆ 
Jag blev positivt överraskad, måste jag erkänna! Var till och med nära på att ge den en fyra. Egentligen inte särskilt bra, men jag måste ju erkänna att humorn träffar rätt. Oavsett hur fel det känns.

Monty Python's The Meaning of Life ★ 
Helt ärligt så förstod jag inte meningen med denna film överhuvudtaget. Titeln gav mig alldeles för höga förväntningar. Helt ärligt, vad är det jag missar? Ingenting är roligt! Jo, i så fall möjligtvis scenen med lövfamiljen som alla tog livet av sig. Det var lite kul. Men inte tillräckligt för att ge denna film mer än en poäng.

Ellen DeGeneres: Relatable ★★★☆ 
Jag älskar Ellen. Tyckte den hade lite seg start, men sen kom jag verkligen in i hennes pratande. Älskar hur personligt det kändes. Hon berättade mycket om hur det är att vara gay i en plats som Hollywood. Inte särskilt lätt, tyvärr. 

Please Stand By ★★★☆ 
Denna filmen talade verkligen till mig. Älskar road-trip filmer, älskar coming-of-age filmer, och ÄLSKAR self-discovery filmer! Och Please Stand By hade allt detta plus lite till.  

The Imitation Game ★★★★★ 
Såg om en av de bästa filmerna jag sett, The Imitation Game. Lika bra fortfarande. Inte för att jag någonsin tvivlade. 

The Incredibles 2 ★★★☆ 
Inte riktigt lika bra som ettan, men den kommer förvånansvärt nära! Jag är absolut positivt överraskad.

Braveheart ★★★☆  
Det är med skam som jag erkänner att detta var första gången någonsin som jag såg Braveheart. Det har bara inte riktigt blivit av förrän nu. Men är väldigt glad åt att äntligen ha sett denna klassiker. Gillade den starkt! Storslaget och med ett väldigt mäktigt avslut. 

Wonder Woman ★★★☆ 
Såg om Wonder Woman och tycker fortfarande väldigt mycket om den. Älskar att den utspelar sig under första världskriget. 


lördag 5 januari 2019

Sammanställning av mitt filmår 2018



Den film som känslomässigt gripit tag i mig mest under året
Två filmer som jag minns väl i efterhand, är Brimstone och Three Billboards som båda grep tag i mig väldigt hårt. Dock får jag väl säga att Brimstone var den största berg-och-dalbanan när det kommer både till känslor och nerver. Det är inte en perfekt film, men bra var den verkligen! För att även nämna en film som grep tag i mig på ett mer vackert sätt, så får jag nämna The Help som jag tyckte väldigt mycket om. 

Den roligaste filmen jag sett under året
Jag är inte världens största fan av komedifilmer, men visst gillar jag att skratta precis som alla andra. För mig är det dock sällan rena komedier som får mig att skratta, utan snarare seriösa draman med inslag av realistisk komedi. Jag minns att jag tyckte I, Tonya var väldigt rolig! Skulle dock behöva se den igen då det var i början av året. Även BlacKkKlansman var underbart härlig med sin diskreta humor. Life of Brian var ganska rolig också, får jag erkänna. 

Den mest tragiska film jag sett under året
Into The Wild måste jag nog säga. Jag visste vad jag gav mig in på, men ändå blev jag extremt tagen. 

Den mest spännande film jag sett under året
Shutter Island fann jag extremt spännande! Har dock sett den tidigare men jag räknar knappt det eftersom jag inte mindes mer än en ynka scen då det var otroligt länge sedan jag såg den. Även Brimstone var väldigt spännande med sitt unika berättande. 

Den mest intressanta film jag sett under året
Three Billboards Outside Ebbing, Missouri måste jag faktiskt säga. 

Den bästa coming-of-age filmen jag sett under året
Flipped tyckte jag var en fantastiskt fin och mysig film. Egentligen har jag många svar på denna frågan eftersom jag älskar den här typen av filmer, och därav har jag givetvis även sett ganska många inom genren. Wonder, Gifted och Hunt For The Wilderpeople är också några favoriter inom temat 'coming-of-age'. Och just det, Alla Tiders Kvinnor som jag såg i början av året och totalälskade! Pluspoäng för en pojke som vill lära sig om feminismen. 

Den bästa animerade film jag sett under året
Coco! Den har ungefär allt som en bra Disney-film ska ha. Jag älskade Coco

Den bästa kvinnliga skådespelarprestationen jag sett under året
Tyckte väldigt mycket om Claire Foy i First Man. Och Viola Davis i The Help blev även hon en stor favorit. Och Jessica Chastain i samma film, jag fullständigt avgudar Jessica Chastain. För att inte tala om Octavia Spencer! Okej, vi kan nog konstatera att alla medverkande i The Help är fantastiska skådespelare.

Den bästa manliga skådespelarprestationen jag sett under året
Såg American Psycho för första gången i år, och åter igen imponeras jag av Christian Bale's skådespelartalanger. Även DiCaprio är fantastisk i Shutter Island

Den bästa actionfilm jag sett under året
Infinity War! Eller Civil War, kan aldrig bestämma mig för vilken jag gillar bäst. Båda har fantastiska actionscener. 

Den bästa indie-filmen jag sett under året
Svårt att välja en, men några favoriter är Call Me By Your Name och Hunt For The Wilderpeople

Den bästa feel-good filmen jag sett under året
Wonder! Jag älskar Wonder med hela mitt hjärta. Även Gifted blev en stor favorit, som jag definitivt finner vara en bra feel-good film!

Den mest förvirrande filmen jag sett under året
Donnie Darko. Fråga mig inte vad den handlar om för det vet jag inte.

Den sämsta film jag sett under året
I Love You, Beth Cooper. Ingen aning varför det förflutna jag skulle ha trott att det var en bra idé att sätta på denna film. Visste att jag skulle ogilla den och guess what? Jag hade rätt. 

Den bästa film jag sett under året
Okej, här kommer då den svåraste frågan av alla. Jag tänker dela upp frågan i två svar: (1) Den bästa filmen jag sett i år, som även släpptes i år: BlacKkKlansman. (2) Bästa film som släppts upp till senast 2017: Gifted. Helt ärligt så är detta inte sant, dessa två är inte de bästa jag sett, men det är utan tvekan mina två största favoriter. Så även om de inte är kvalitetsmässigt bäst, så är de absolut bäst i mitt lilla filmhjärta.

torsdag 3 januari 2019

Outlander: Säsong 3



Tredje säsongen av Outlander har jag sett i två omgångar. Första halvan såg jag förra året, medan andra halvan blev så sent som denna veckan. Jag minns hur mycket jag längtade efter tredje säsongen efter att ha sett andra säsongen (som jag tyckte var väldigt bra), och jag är absolut inte besviken på tredje säsongen heller. Tvärtom, så fortsätter serien att leverera.

När tredje säsongen av Outlander börjar så har det gått tjugo år för våra karaktärer, men vi får även tillbakablickar som förklarar för oss hur livet för Claire och Jaime varit fram tills dess. Sedan slaget vi Culloden, har mycket hänt och både Claire och Jamie börjar tappa hoppet om att någonsin få återse varandra igen. Men efter att ha fått nys om en ledtråd som leder Claire till att misstänka att Jamie kan ha överlevt slaget vid Culloden, bestämmer hon sig för att fortsätta gräva efter information om sin förlorade kärlek. 



Outlander ger oss åter igen allt det där som vi älskar med serien, allt det där som gör den så otroligt bra. Vi har Caitriona Balfe och Sam Heughan som båda är helt enastående skådespelare och väldigt övertygande i sina roller. Utöver skådespelarprestationer kan vi knappast heller klaga på allt runtomkring. En höjdpunkt för mig har alltid varit de fantastiska miljöerna, och jag älskar hur vi har förflyttats oss så mycket under säsongen. Både mellan tid och rum. Under säsongen har vi rest mellan Skottland och Jamaica, såväl som att ha besökt en massa underbara platser däremellan. Och sist vi såg Claire och Jamie, hade de till och med hamnat i Amerika. 


Karaktärerna i Outlander är ungefär 90% av anledningarna till varför serien är så beroendeframkallande. Och inte bara Jaime och Claire. Under säsongen har vi vidare fått lära känna den fullvuxna Fergus, vi har fått träffa på Ian den yngre, tjugo år efter sist vi såg honom. Vi har på nytt, fått träffa och lära känna John Grey, en brittisk soldat som vi faktiskt redan träffat på ett antal år tidigare, när han lurades till att ge upp information om den brittiska armén för att rädda Claire. John Grey visade sig bli en väldigt intressant karaktär som jag älskade att följa under hela säsongen. Vänskapen som växte fram mellan John och Jamie genom åren, blev en av mina favoritdelar av säsongen - trots det faktum att John dessutom förälskade sig i Jamie. Men även om förälskelsen som John upplevde förblev obesvarad, kunde jag alltid se en äkta vänskap, och det har varit underbart att få bevittna.

Jag är mycket nöjd med seriens tredje säsong, och har stora förhoppningar på nästa säsong. Bland annat hoppas jag på att få återse Bree, och att hon och Jamie slutligen kan få träffas. Jag är även nyfiken på hur parets liv kommer bli i Amerika, och om de bestämmer sig för att stanna eller åka hem till Skottland igen.