tisdag 6 december 2016

The Leftovers: Säsong 2


Hur härligt skrämmande är inte det nya introt?

HBO's The Leftovers är en serie från 2014, skapad av Damon Lindelof och Tom Perrotta. Totalt finns hittills två säsonger tillgängliga, men även en tredje och sista säsong är på gång. Detta är en spoilerfri recension.

The Leftovers är en dramaserie med inslag av fantasy och en hel del mystik. Vi får ta del av allt som följer efter att 2% av jordens befolkning spårlöst försvunnit, och i fokus ser vi familjen Garvey som bor i småstaden Mapleton. I andra säsongen flyttar Kevin med sin dotter och två nya familjemedlemmar i ett försök att få en ny start. Men väl i staden Jarden, som mirakulöst blivit skonade det mystiska försvinnandet, börjar saker och ting bli allt mer komplicerade. Våra huvudkaraktärer får träffa den utåt sätt perfekta grannfamiljen Murphy och under tiden tycks inte Kevin kunna glömma sitt förflutna. I rollerna ser vi bl.a. Justin Theroux, Carrie Coon, Amy Brenneman, Christopher Eccleston, Liv Tyler, Margaret Qualley, Chris Zylka, Regina King och Kevin Carroll.

Jag har skjutit upp att titta på andra säsongen av denna serie ganska länge, det var faktiskt nästan ett år sedan jag såg klart första säsongen. Anledningen till det är att detta är en oerhört speciell serie, både på gott och ont. The Leftovers är så märklig på så många sätt, men ändå så otroligt bra. Efter första säsongen hade jag väldigt blandade åsikter om serien. Även om jag var fast och inte ville sluta titta så började jag samtidigt för varje avsnitt som gick, tappa hoppet om att jag någonsin skulle få några svar på frågorna som ställdes. Frågorna blev nämligen bara allt fler, och allt konstigare. När säsongens avslutning lämnade mig lika förvirrad som första avsnittet, så kunde jag inte låta bli att ha låga förväntningar inför andra säsongen. Men efter att ha läst att andra säsongen imponerat på väldigt många tittare, så blev jag allt mer sugen på att sätta igång andra säsongen. Och herrejösses, det ångrar jag verkligen inte. 


The Leftovers är helt otrolig på så många nivåer. Första säsongen var bra, andra säsongen var fantastisk. Allt vi älskade i första säsongen har tagits ett steg längre, och samtidigt som serien givetvis bjudit på ännu fler frågor, så har vi ändå fått en helt annan öppenhet kring säsongen. Mot slutet började faktiskt saker och ting besvaras, och även om svaren på alla frågor inte låg rakt framför näsan på en så kunde man ändå se dem och förstå dem om man tittade mer på djupet och verkligen tänkte efter lite. Sedan första säsongen har jag varit orolig att The Leftovers bara verkade välgjord på ytan, men att manusförfattarna egentligen inte hade några svar på frågorna de själva ställde. Att de inte själva såg en tydlig röd tråd, utan bara improviserade. Andra säsongen har kraftigt motbevisat detta antagande, och visst kanske vi aldrig får svar på allt - men ett genomtänkt manus är garanterat inte något vi saknar. 
 
Kvalitét finns överallt i The Leftovers och tack vare detta, blir andra säsongen en emotionell berg- och dalbana från början till slut. Genom det extremt välskrivna manuset har varje avsnitt fått oss att känna enormt mycket. Vi undrar, vi förstår ingenting, vi inser något vi inte förstått tidigare vilket leder till att hjärtat nästan hoppar ut ur bröstet på oss. Vi känner med karaktärerna, vi blir ledsna för dem, vi tycker synd om dem, vi är glada för dem när det går bra och vi blir lättade när det jobbiga är över. Det är ett under att man kan bli så involverad i en serie och dess karaktärer trots att man samtidigt tycker varje avsnitt är det mest märkliga man någonsin sett.


Anledningen till varför många scener blivit så kraftfulla, beror på att de är så extremt intensiva. I The Leftovers handlar det inte lika mycket om dialoger som det handlar om blickar och rörelser. Tack vare skådespelarnas fantastiska prestationer lyckas många scener visa så oerhört mycket trots att de vid första anblick inte verkar alls märkvärdiga. Få serier kan få ett samtal mellan två sorgbundna kvinnor att bli så kraftfullt, enbart genom att använda sig av ansiktsuttrycken i karaktärernas respektive skådespelare. Ytterligare något som bidrar otroligt mycket till intensiviteten i serien, är musiken. Musiken är verkligen fantastisk. Jag minns att jag lade märke till detta redan i första säsongen, men i andra säsongen har denna fördel tagits till en helt ny nivå. Den väldigt speciella temalåten finns kvar och används i många viktiga scener, och detta gör sig så himla bra. Samtidigt har vi fått höra en hel del effektfulla coverlåtar av noga utvalda texter som passar så oerhört bra till varje scen. Ett exempel är flera Simon and Garfunkel-låtar som använts, men i en helt ny tappning. Texterna är otroligt fina, medan musiken görs om så det passar omgivningen i The Leftovers alldeles utmärkt. 

Till den som sett säsongen: Kopplade du första scenen av säsongens första avsnitt till något? Med den gravida kvinnan? Är nämligen fortfarande lite förvirrad över det. 

Jag skulle inte ljuga om jag hävdade att The Leftovers andra säsong är en av de bästa säsongerna jag någonsin sett av en tv-serie. Och därför är det precis vad jag tänker hävda - så sätt igång och se serien med detsamma, för även om första säsongen är svår att få grepp om så är det ändå något som lyckas ta tag i en så hårt att man bara måste se vidare. Helt otroligt att serien inte vunnit fler priser än vad den gjort. 

Vill du läsa mer om The Leftovers? Klicka här!


söndag 4 december 2016

Årets fem bästa biofilmer!

Första frågan på den här listan är nu besvarad. 
Vilka nya filmer har varit bäst av de jag sett under år 2016?

Innan jag låter er läsa listan vill jag bara be om ursäkt för att alldeles för få av dessa filmer blivit recenserade under året. Jag har haft ett väldigt händelserikt och stressigt år och därav har inte bloggen eller recensionerna blivit en prioritet. Jag funderar på att göra lite kortare recensioner på alla filmer jag inte hunnit recensera, som en rad olika samlingsinlägg med flera mini-recensioner på varje. Låter det som en bra idé? Annars är jag nämligen rädd att jag aldrig kommer hinna skriva klart alla recensioner. I annat fall kan ni ju se detta som små sammanfattningar och tips om (några av) filmerna i alla fall. Hur som helst
 PRESENTING... The List: 

5
Miss Peregrine's Hem För Besynnerliga Barn
Denna film har en del brister, men jag tar med den på listan av den enkla anledningen att jag personligen älskade det. Oavsett hur kvalitén ser ut i filmen så älskar jag storyn och känslan och karaktärerna och miljön. Finns ingen tvekan om vem som regisserat filmen - det syns på långa vägar. 

4
The Danish Girl
Detta är en otroligt viktig och vacker film som jag visste att jag bara måste se. Det var dock dumt att se den på bio...man vill ju inte vara bland folk när tårarna börjar rinna. Eddie Redmayne bevisar som så många gånger förut hur fantastisk han är som skådespelare, och filmen i sig är otroligt fin. Alicia Vikander ska vi vara grymt stolta över, jag är verkligen inte förvånad över hennes oscarsvinnande för denna roll. Sedan finns ju filmens främsta egenskap - budskapet. För alla som inte förstår hur det är att känna sig instängd i sin kropp, borde denna film vara en lag att se. Det är nämligen otroligt viktigt att samhället förstår och accepterar andra människor för den de är. 

3
Doctor Strange
Jag är inte nära ett så stort Marvel-fan som många andra. Jag gillar vissa av deras filmer, ogillar andra. Superhjältar i allmänhet är sällan något jag fastnar för då det lätt känns fånigt. Ändå visste jag redan när jag såg den första postern till Doctor Strange, att detta var en film jag skulle älska. Benedict Cumberbatch, namnet "Strange", färgerna, magin, hans coola klädsel. Att misslyckas med detta blev fullständigt omöjligt. Och jag blev verkligen inte besviken - filmen tillfredsställde mina förhoppningar och mer. 

2
Djungelboken
Får erkänna att jag inte såg denna film på bio, utan köpte hem den efter release:en och såg den på tv:n hemma. Men lika bra var den ändå! Jag som verkligen ÄLSKAR Disney's Djungelboken älskade givetvis även denna version (om inte mer). Musiken, karaktärerna, miljön, animeringen - allt var så oerhört fantastiskt att jag inte ens var nöjd när eftertexterna började rulla. Jag är glad att jag köpte hem blu-ray utgåvan för på så sätt kunde jag även utöka min fascination genom att följa med på hela resan i allt extra-material. 

1.0
Fantastiska Vidunder och Var Man Hittar Dem
Första platsen går till en film jag såg för bara någon vecka sedan eller två (beroende på när jag publicerar detta inlägget...). Fantastiska Vidunder hade jag höga förväntningar på (who doesn't?) och ändå lyckades jag lämnas starkt imponerad när eftertexterna började rulla. Jag älskar älskar älskar magi, och magi blandat med en så historisk tid som 30-talet (tror jag det var?) blir ju bara helt underbart. Eddie Redmayne är fantastisk och Newt Scamander fascinerande. Filmen bjöd på allt man kan önska sig; humor, spänning, magi, historia och kopplingar till Hogwarts och resten av Harry Potter-världen. Underbar film som aldrig blir tråkig! Och jag skäms inte ens för att säga att jag tycker bättre om denna än föregående Harry Potter-filmer. Tycker det var uppfriskande med lite nya ansikten även om vi åter igen bjuds in i samma härliga universum. 

1.1
Star Wars: The Force Awakens
Ja, detta blir en hedersomnämning då den egentligen slår alla dessa filmer. Problemet är bara att jag såg denna film på bio i slutet av december förra året, så tekniskt sätt tillhör den förra årets bästa filmer, men eftersom jag förra året skrev dessa listor redan i slutet av november/början av december så kom den inte med då. Därför hamnar den lite mitt i mellan, men i stort sätt slår den både detta och förra årets biofilmer. Anledningen? Innan jag såg denna tyckte jag Star Wars var bra filmer om inte något överskattade. Idag är jag ett stort Star Wars-fan och allt tack vare denna film. Egentligen hade jag inte mycket förväntningar (min pappa och bror har alltid varit Star Wars fansen i familjen, och i jämförelse med deras var mina förväntningar ingenting), men redan de första fem minuterna insåg jag hur mycket jag hade saknat denna underbara värld. Även om jag numera uppskattar de gamla filmerna så mycket mer, så tycker jag ändå att detta är den bästa - antagligen för att den är nyare och därav ännu häftigare att se (inte minst på bioduken). Därför är denna film värd en hedersomnämning trots att den tekniskt sätt släpptes förra året. 

Vilka av årets biofilmer anser du ha varit bäst? 

fredag 2 december 2016

Tips tips tips!


Nu är det bara 2 veckor kvar innan andra säsongen av Amazon's tv-serie The Man In The High Castle har premiär. Eftersom denna serie tyvärr inte fått så mycket uppmärksamhet som den förtjänar, så tänkte jag än en gång tipsa om den innan andra säsongens premiär. Det är en mycket bra serie med en unik och väldigt intressant story, så passa på att se den nu de sista dagarna - bara 10 avsnitt så har du tiden så bör det gå fort. 

För en mer utförlig beskrivning av serien, läs min recension av första säsongen här

Andra säsongen av The Man In The High Castle har premiär den 16 december.

torsdag 1 december 2016

Årets fem bästa... (2016)

Förra året gjorde jag en frågelista vars svar jag delade upp i 11 olika inlägg och publicerade under december månad, helt enkelt för att sammanfatta hur filmåret varit för mig. Jag tänkte göra samma sak i år, och använder även samma lista. Inläggen kommer, precis som förra året, publiceras i form av topp 5-listor.

Denna listan baseras på det jag personligen sett under året 2016.
Årets fem bästa...

1. Biofilmer

Vilka nya filmer har varit bäst av de jag sett?
2. Maratonprojekt

Vilka av serierna jag kollat igenom under året har varit de bästa?
3. Fynd

Vilka är de bästa fynd jag hittat under året när det gäller filmer och serieboxar?
4. Karaktärer

Vilka film- och seriekaraktärer sken som mest under året?
5. Relationer

Vilka relationer har känts mest betydelsefulla mellan de fiktiva film- och seriekaraktärerna?
6. Gamla filmer

Vilka gamla filmer (2014 och nedåt) som jag sett under året sitter kvar som hårdast i minnet nu när året är slut?
7. Skådespelare

Vilka skådespelare har presterat bäst under året enligt mig? Här gäller enbart nya filmer samt serier.
8. Besvikelser

Vad är det sämsta jag sett under året i både film- och serieväg?
9. Nyupptäckter

Vad har jag upptäckt för nytt i film- och serievärlden under året och vilka av dessa har varit bäst?
10. Avslut

Vad för TV- och filmserier har sett sitt slut i år, och vilka fem har visat detta på bästa sätt?

Samt bonusfrågan...
Vad ser jag mest fram emot inför år 2017?

Meningen med dessa frågor är att sammanfatta hur filmåret varit för mig. Vad har varit bra, vad har varit mindre bra? Svaren kommer komma upp på bloggen under december i formen av elva olika inlägg. Så håll utkik!

Olympus has fallen (2013)

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwi04Z2e6M7QAhUHPBQKHQuYDQ0QjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.mbc.net%2Fen%2Fmbc2%2Farticles%2FOlympus-Has-Fallen.html&psig=AFQjCNGMBXprqBmZ84_3OPfZ0Y0i0r4Gag&ust=1480537806120355

Olympus has fallen är en actionfilm från 2013, regisserad av Antoine Fuqua.

Filmen följer den före detta Secret Service agenten Mike Banning efter att vita huset blir attackerat och han är den enda som lyckats ta sig in levande. Men det största problemet kvarstår - att ta sig ut igen, med presidenten vid liv. I rollerna ser vi bl.a Gerard Butler, Aaron Eckhart och Morgan Freeman.

Som ett stort fan av actionfilmer älskade jag Olympus Has Fallen. Filmen hade en aningen seg start men när den väl kommit igång så var den både spännande och intressant. Spännande då man givetvis ville veta hur det skulle gå för karaktärerna, och intressant eftersom jag personligen är väldigt nyfiken på vad som pågår i vita huset och hur allt egentligen fungerar.

Även om filmen bjöd på spänning så var den också dessvärre relativt förutsägbar. Redan de första minuterna av filmen lyckades jag förutspå vad som skulle hända, och det drar såklart ner på betyget lite. Dessutom blev filmen ganska klyschig vilket såklart bidrog till ett förutsägbart manus. Men för mig som actionfantast kan jag ändå inte ogilla filmen för det, då den ändå bjöd på underhållning, även om den inte visade något vi inte sett förut.

Som vi ser på bilderna så medverkar flera välkända ansikten i Olympus Has Fallen, däribland Morgan Freeman och Gerard Butler. Dessa är båda anledningar till varför jag ville se filmen då de sedan tidigare visat sig värdiga inom yrket. Butler passar bra som actionhjälte medan Morgan Freeman är suverän som den förhandlande politikern som träder in i presidentrollen under den folkvalde presidentens frånvaro.

Gillar du inte action utan snarare blir uttråkad av denna typen av filmer, så är den inte värd att lägga din tid på. Men för dig som gillar action lika mycket som jag, blir detta ett perfekt tidsfördriv för en kväll innan läggdags. 

BETYG: 7/10

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwj3zMr9587QAhUFzxQKHXbLBAwQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Finsessionfilm.com%2Folympus-has-fallen-and-g-i-joe-retaliation-episode-6%2F&psig=AFQjCNFIMWz2Euljtb3Bt_RowaXImtcJqw&ust=1480537997001810

onsdag 30 november 2016

Veckans tema ● Klassamhälle


Detta är ett samarbete med Felicia på FrökenTV, Sara på Seriereflektioner, Emelie på GothamAlley, Karin på KarinsUniversum och Lovisa på Seriedrottningen.

Veckans tema är "klassamhälle" och där finns det en serie som passar så perfekt in på detta temat. Downton Abbey är en serie på 52 avsnitt uppdelat i 6 olika säsonger, och skapades av oscarsvinnaren Julian Fellowes. Serien har vunnit flera Golden Globes samt en hel del andra priser, och ur min egna åsikter så måste jag säga att det är högst välförtjänt. 

Downton Abbey var serien som fick mig att öppna upp ögonen för en hel ny genre, nämligen kostymdraman. När jag var yngre var jag (konstigt nog) väldigt anti just kostymdraman då jag ansåg de vara extremt långtråkiga och allmänt ointressanta. Min mamma tipsade om Downton Abbey, men jag sa nej direkt. Jag kommer inte gilla det, sa jag. Kostymdraman är bara inte min grej. Hah. Jodå Elsa, kostymdraman är allas grej så länge de är bra. Visst anser jag fortfarande att det finns många tråkiga och ointressanta kostymdraman, helt enkelt eftersom vissa filmskapare föredrar att lägga pengar och energi på just kostymerna, snarare än manuset. Detta gäller vissa (*host* Marie Antoinette *host*) men långt ifrån alla. Downton Abbey är inte det enda undantaget, men det är ett väldigt bra undantag - en bra serie att se för den som är lite rädd för genren. För mig hjälpte den verkligen, för något år efter att ha nobbat min mammas tips, läste jag en väldigt intressant och positiv recension om serien på någon blogg. Impulsivt satte jag på första avsnittet utan några förväntningar alls, och förvånansvärt nog älskade jag det redan från första stund. 

Så var kommer då klassamhället in här? Jo, Downton Abbey utspelar sig från 10-talet och framåt, och under denna tid spelade klassamhället en väldigt stor roll. Inte nog med att omgivningen kring seriens alla karaktärer tar upp ämnet om klasskillnader, utan hela storyn i sig kretsar just kring detta ämne. Downton Abbey följer en adelsfamilj som tillsammans driver sin allra främsta ägodel - slottet Downton. Vi får följa deras resa från att den äldsta dottern Mary blir bortlovad till den mindre förmögna kusinen Matthew Crawley när det perfekta förstahandsvalet olyckligtvis dör i Titanic-olyckan. Mer än den välbeställda familjen, får vi dessutom följa alla människor som arbetar på Downton. Det som är fascinerande med serien, är hur just gränsen mellan ett yrkesmässigt förhållande och ett personligt, ibland blir lite svårt att se när det gäller relationen mellan Downtons ägare och deras betjänter. 

Downton Abbey är en fantastisk serie med många känslosamma stunder såväl som underhållande - manuset är utmärkt skrivet, musiken är nästintill perfektion och skådespelarna presterar helt utomordentligt. Vad mer kan man begära i en serie? Har du inte gett serien en chans hittills så tycker jag det är dags nu - den kan faktiskt överraska dig! 

Vill du läsa mer om Downton Abbey? Klicka här!

tisdag 29 november 2016

söndag 27 november 2016

Loot Crate - första intryck

www.lootcrate.com

I augusti skrev jag upp mig för min allra första Loot Crate prenumeration, och såhär några månader senare tänkte jag det kunde vara kul att dela med mig av mina tankar och åsikter om detta företag.

För dig som inte vet,
Vad är Loot Crate?
Loot Crate är ett företag som en gång i månaden, skickar ut en låda fylld med roliga (och nördiga) prylar, som alla har att göra med ett visst tema. Vad som ligger i lådan en viss månad är alltid en överraskning, men för att försäkra sig om att man kommer få saker man gillar så får man innan man beställer, veta vilka filmer/serier/spel som prylarna kommer handla om. Exempelvis:
          Temat för decembers låda som man kan beställa just nu, är "Revolution". I paketet ingår prylar/kläder till ett värde av minst 415 svenska kronor, som alla har att göra med någon av följande tre franschiser: Assassins Creed (filmen), Mr. Robot och Firefly. Har man en prenumeration registrerad men vill skippa en månad så är det bara att trycka på en knapp, så slipper man den månaden. Lika enkelt är det att avsluta en premuneration om man inte tycker att det passar en.
          Som prenumerant betalar man högst 277 kronor per månad (inkl. frakt) och får då ett paket hemskickat i slutet av varje månad utan extra kostnad.

Jag har velat testa detta i över ett års tid, men givetvis är det inte så lätt då man inte alltid har pengarna till att göra det man vill. Men mot slutet av sommaren kände jag att jag ville testa på detta då jag hört så mycket bra om Loot Crate, och nu även faktiskt hade lite pengar över sedan jag började jobba extra på kvällar och helger.
          Det som är bra med Loot Crate, till skillnad från andra liknande prenumerationsboxar, är att man inte måste välja just lådan för 277 kronor. Det finns mer specifika saker man kan prenumerera på - exempelvis kläder. Inom kategorin Loot Wear, finns det olika klädestyper man kan prenumerera på och om man är som jag så tycker man nog att det är härligt att faktiskt kunna använda grejerna man betalar för. Kläder är ju då perfekt.


          Jag bestämde mig för att testa på Loot Tees, vilket innebär att jag för ca 95 kronor i månaden får hemskickat en nördig t-shirt. Första månaden blev September, och då var temat "Speed", och jag fick även innan jag beställde, veta att t-shirten skulle ha något att göra med spelet MarioKart. Egentligen är jag ingen spelfanatiker precis, men Super Mario har jag alltid älskat så det passade ju mig perfekt. I slutet av månaden fick jag hem denna skönheten, verkligen inget jag ångrar.








Jag bestämde mig för att fortsätta smått på t-shirt-spåret då det passade både mig och min plånbok bra, men för oktober månad var temat "Horror" och jag upptäckte att flera av mina favoritfilmer skulle representeras. Därför blev det lite fler klädesplagg hemskickade, nämligen även "Loot For Her" innehållande en tröja från filmen Edward Scissorhands och "Loot Socks" innehållande två par strumpor - ett från The Walking Dead och ett från The Nightmare Before Christmas. T-shirten i mitten kommer från Loot Tees och föreställer en bild från zombiekomedin Shaun of the Dead.

Längre än så har jag inte kommit, men emellan månaderna då ingenting kom, upptäckte jag även Loot Crate's så kallad "Loot Vault" som helt enkelt är en shop där man kan köpa hem prylar som blivit över från tidigare månader. Dessa fyra plagg köptes då hem till ett billigt pris:


Från filmen The Princess Bride:
Från tv-serien Archer

Denna köptes in långt innan jag började med LootCrate, men den kommer utsprungligen från just LootCrate då det är en exklusiv figur som endast detta företag producerat. Figuren är ett samarbete med Funko och föreställer Doc Brown från Tillbaka till Framtiden.

Sist men inte minst köpte jag senast in denna underbart fina långärmade tröja från Sagan om Ringen. Det vi ser på bilden är både fram- och baksidan:


Jag är starkt imponerad av Loot Crate, och kommer garanterat fortsätta testa mig kring vad jag gillar bäst. Främst är det Loot Wear som jag tycker fungerar bra då man nästan säkert vet att man kommer gilla det som skickas hem till en + att man faktiskt kan utnyttja klädesplagg på ett annat sätt än prylar, även om det såklart är roligt med prylar också. Det finns ett antal fler olika prenumerationer man kan välja mellan, alltifrån Loot Pets som innehåller roliga och nördiga saker för ditt husdjur, till den helt egna lådan för alla Harry Potter-fans. Stort tips till dig som älskar att visa upp din nördighet för omgivningen! 

Klicka här för att läsa mer på LootCrate's hemsida. 

torsdag 24 november 2016

Doctor Strange (2016)

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiYqJPb8L_QAhUFVRQKHUfND3MQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fgeeknewsnetwork.net%2F2016%2F11%2F04%2Fdoctor-strange-movie-review%2F&psig=AFQjCNE2AG7zkMwML1FZDksaoa33cgs6Lg&ust=1480024943133304

Doctor Strange är filmbolaget Marvel's senaste storfilm, och precis som övriga Marvel filmer utspelar sig även denna i samma universum. Filmen är regisserad och delskriven av Scott Derrickson.

Filmen följer huvudkaraktären Stephen Strange som är en extremt vällärd kirurg - ett arbete han älskar mer än något annat. När han själv råkar ut för en olycka som förlamar båda hans händer, bestämmer han sig för att göra allt för att hitta ett sätt att läka sina händer. Sökandet leder honom till en mystisk kvinna med otroliga förmågor, och därifrån hittar han mer än han någonsin trott var möjligt. I rollerna ser vi bl.a. Benedict Cumberbatch, Rachel McAdams, Mads Mikkelsen, Chiwetel Ejifor och Tilda Swinton.

Doctor Strange har jag velat se sedan jag hörde att den skulle komma, då det verkligen verkade som en bra Marvel-film, en som passade min smak så mycket bättre. Personligen har jag alltid haft lite svårt för superhjältar, och även om jag gillar flera Marvel-filmer så finns det också de jag inte alls gillar. Detsamma gäller egentligen DC och alla andra superhjältefilmer, jag gillar de på vissa sätt men samtidigt kan jag inte låta bli att hela tiden påminna mig själv om hur löjligt det egentligen är. Jag vet inte riktigt vad det är som gör magi så annorlunda, men av någon anledning hade jag mycket lättare för att ta till mig hjälten-som-ska-rädda-världen-delen av Doctor Strange. Magi är bara så oerhört häftigt enligt min åsikt, och jag skulle nästan gå så långt som att säga att detta kändes som en bra blandning mellan alla övriga Marvel-filmer, och Harry Potter-världen. Med en liten dos Inception-vyer också förstås.

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjwppmJ8b_QAhWCaRQKHej8AV8QjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwallpapersinsider.com%2Fdoctor-strange-2016-movie-images&psig=AFQjCNHZIdADUgC5fAA6pwSnjFXtDt3qAA&ust=1480025040672972

Magin i filmen - både den synliga samt känslan av den magiska världen, är en av de två största anledningarna till varför jag så gärna ville se denna film. Den andra är huvudskådespelaren Benedict Cumberbatch. Han har verkligen blivit en av mina favoritskådespelare de senaste åren - vilken otrolig talang. Jag måste erkänna att jag blev förvånad av att höra talas om att han skulle medverka i en Marvel-film, men så fort jag såg den första postern insåg jag hur bra detta kunde bli. Han passade verkligen otroligt bra i rollen som Doctor Strange - för precis som övriga roller Cumberbatch spelar, så är Stephen Strange långt ifrån ordinär, minst av allt som superhjälte. 

Att se denna film på bio i 3D är verkligen inget misstag - de häftiga vyerna är verkligen en upplevelse. Anledningen till varför jag skulle jämföra denna film med Inception, beror just på dessa vyer. Som tittare får man tillsammans med Strange, resa genom olika dimensioner, och precis som honom får vi verkligen uppleva något unikt. Det här är vad filmkonsten i många fall handlar om - vad vi idag kan göra med lite teknik är nämligen helt otroligt. 

Även manuset i sig levererade - bättre än övriga Marvel-filmer om du frågar mig. Min favorit har hittills varit Iron Man, men nu har Doctor Strange lyckats ta över första platsen, och inte utan anledning. Precis som förstnämnda är Doctor Strange både spännande och humoristisk, och tillsammans blir dessa två egenskaper en otroligt bra mix. Utan spänningen hade man tröttnat, och utan humorn hade det inte varit Marvel. Huvudkaraktären bjöd på mycket underhållning, och likaså gjorde övriga karaktärer då dialogerna ofta blev väldigt roande. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjumPOn8b_QAhXCtxQKHaI6DykQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fmovieboozer.com%2Ffeatured%2Fdoctor-strange-2016-movie-review-drinking-game&bvm=bv.139782543,d.bGg&psig=AFQjCNEi2B23zcAWhhcTqM_EpWplnWMDTQ&ust=1480024976889110

Något jag dock måste erkänna mig aningen besviken över, är skurken. Skurken och framförallt, hur han mot slutet besegrades. Det kändes egentligen inte som någon större utmaning när det väl kom till kritan - snarare var den store stygge skurkens undersåtar mer skrämmande än mörkrets herre himself. Utan att uttrycka några spoilers tänker jag endast konstatera att jag var aningen besviken över slutet - men helt slut kan vi nog alla lita på att det inte är än på ett bra tag så det är ju garanterat något positivt. 

Allt som allt är jag mycket nöjd med resultatet av Doctor Strange - filmen bjöd på magi för oss som fascineras av det övernaturliga, den bjöd på resor genom tid och rum för oss som gillar sci-fi, som actionfantast blev man mer än tillfredsställd och är man dessutom ute efter att få skratta lite mitt i allt äventyr så lär man knappast lämnas besviken. Doctor Strange har några få brister men inget man inte kan förlåta tack vare alla fördelar filmen besitter - fördelar som gör att jag utan tvekan kan rekommendera denna film till vilken magi- eller Marvel-fantast som helst. 

BETYG: 8/10

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwidwNf08L_QAhXKVRQKHfYlCb0QjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwallpapersinsider.com%2Ftag%2Fdoctor-strange-2016&psig=AFQjCNEzV_k7bS-Cq6Rr-RTiF6mqLAqhDw&ust=1480024997853024

onsdag 23 november 2016

Vecka 47 ● Karaktärsutveckling

Detta är ett samarbete med Felicia på FrökenTV, Sara på Seriereflektioner, Emelie på GothamAlley, Karin på KarinsUniversum och Lovisa på Seriedrottningen.

Veckans tema är Karaktärsutveckling och därför måste man ju prata serier då filmer är alldeles för korta för att kunna ge en så bra utveckling hos karaktärerna som serier kan. För att begränsa mig lite kommer jag nämna några karaktärer som jag inte alls gillat i början, men sedan lärt mig älska av olika anledningar. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjt37ex6r_QAhVIWBQKHU9DDMIQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Ftheredlist.com%2Fwiki-2-17-1483-1484-1490-view-2000s-6-profile-24-1.html&psig=AFQjCNEOxh2Abp5cpXnELoSoIcy4nqh8Kw&ust=1480023246467978
Tony Almeida (24)
Först ut är Tony Almeida från 24 som faktiskt numera är min absoluta favoritkaraktär från serien. Men han har inte alltid varit det - det var nämligen inte förrän i säsong 2 som jag ens började gilla honom. Under hela första säsongen var Tony och Jack långt ifrån vänner, vilket gjorde att man givetvis stod på Jack's sida då han är huvudkaraktär. Istället framstod Tony som den avundsjuka kollegan som bara försökte förstöra för Jack. Riktigt så illa var det ju förstås inte, redan från början insåg man ju att han alltid satte landets säkerhet först. Men det var inte förrän mot slutet av säsongen, när en viss person förrådde de båda två som Jack & Tony faktiskt insåg att de blivit vända emot varandra av en anledning. Och där började en fantastisk vänskap... Redan i säsong 2 står Tony bakom Jack till 100% och efter det växer han enormt mycket som karaktär. Och nej, jag tänker inte ens nämna de sista säsongerna... Men snacka om karaktärsutveckling.

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiIldnX6r_QAhUGshQKHeQkABIQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.huffingtonpost.com%2Fentry%2Ffinancially-irresponsible-tv-characters_n_2784451&psig=AFQjCNHokDdVEba1o5OfVuLfWIQN-fdPkw&ust=1480023321605825
Julie Cooper (The OC)
Vi som alla sett The OC, kan nog enas om att Julie inte precis var någon favorit till en början. Men herregud som hon förändrades! I sista säsongen hade hon fortfarande kvar de bästa egenskaperna - tuff, modig och förmågan att vara skrämmande när det behövs, men samtidigt har hennes äckligt egoistiska sida förvandlats till godhjärtad och förstående. Jag skäms inte ens för att säga att jag, under seriens sista säsong, såg Julie som min favoritkaraktär i serien (efter Sandy då förstås). 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwil6-Xw6r_QAhVE1xQKHb2BBSYQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Flostpedia.wikia.com%2Fwiki%2FJin-Soo_Kwon&psig=AFQjCNH3tQdM5uh5zlw9IjwOFXcKSFye7g&ust=1480023379567917
Jin Kwon (Lost)
Jin - usch som jag hatade honom i början. Han var så otroligt irriterande - skulle alltid säga till Sun hur hon skulle klä sig eller bete sig. När det var jättevarmt ute och hon svettades enormt så sade han åt henne att ta på sig en mer täckande tröja för att hon var för "lättklädd". Herregud, sådana män alltså. Det framstod som om han försökte kontrollera allt han gjorde bara för att de var gifta, och det är verkligen helt sjukt. Inte konstigt att hon försökte rymma från honom. Men! Plötsligt vände det. Okej, kanske inte så plötsligt, men något hände mellan första och sista säsongen som gjorde att jag till slut älskade honom. Och det gjorde även Sun - deras kärlek var så himla äkta. Han betedde sig som han blivit lärd att bete sig - men egentligen tror jag aldrig att han såg sin fru som sin ägodel. Det fanns nämligen en tid då de blev förälskade - därefter förändrades han av giftermålet. Men efter att ha hamnat på ön igen, då hade han ingen runtomkring honom som sa åt honom hur det skulle vara. Han lärde sig att behandla den han älskar mest så som hon förtjänade att bli behandlad, istället för att "skydda" henne på de mest fruktansvärda sätt som i längden istället bara stötte bort henne. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwit19Od67_QAhUHbxQKHdxPCBcQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.glamour.com%2Fstory%2Fis-sansa-pregnant-a-game-of-thrones-fan-theory-says-yes&bvm=bv.139782543,d.ZGg&psig=AFQjCNF3cw0-X1FyJZ75EwrEiqUvj3bqsA&ust=1480023449952512
Sansa Stark (Game of Thrones)
Jag avskydde verkligen Sansa i säsong 1. Och säkert säsong 2 också. Sedan minns jag inte riktigt exakt vart det vände, men efter att hon insåg hur hemsk Joffrey faktiskt var så blev hon åtminstone lite bättre även om hon fortfarande var en riktigt bortskämd liten unge. Hur som helst - någonstans däremellan vände det och i de senaste två säsongerna har jag verkligen älskat henne. Först var det väl mest synd om henne - allt hon fick utstå med Ramsay - den stackars kvinnan. Men när hon slutligen fick sin hämnd - jag rös. Hon har verkligen gått från att vara en bortskämd liten skitunge till att bli en riktigt mäktig, stark och självständig kvinna. Det märks så tydligt att hon har lärt sig av sina misstag - ett exempel är scenen när hon ber om ursäkt till Jon för hur hon betett sig mot honom. Det visade verkligen hur långt hon kommit, och att hon dessutom inte är rädd för att erkänna sina misstag gör henne bara ännu mer älskvärd. Jag skulle faktiskt gå så långt som att säga att Sansa Stark blivit en av mina favoritkaraktärer i Game of Thrones. 

För att även nämna en mindre karaktär jag verkligen hatade i början, men som visade sig vara en ganska bra person innerst inne: 


Quiz: Kan du nämna karaktärens för- och efternamn?