söndag 11 oktober 2020

Sju säsonger av The Mentalist



Sju säsonger av The Mentalist

Höstens stora maraton gick fort för mig att ta mig igenom, trots det stora projekt jag valde. Jag började titta på The Mentalist för några år sedan och såg då första säsongen, men tröttnade på grund av det enformiga konceptet. Jag fann varje avsnitt väldigt underhållande, men kände inte att det fanns tillräckligt med drivkraft för att sätta på nästa avsnitt. Men när jag nu i oktober gav mig på andra säsongen kände jag att jag plötsligt såg serien på ett annat sätt. Konceptet hade inte förändrats, men denna gången räckte underhållningen, karaktärerna och framförallt - huvudskådespelaren Simon Bakers karisma för att jag skulle känna mig fullt involverad i världen som presenteras i The Mentalist. Från fjärde säsongen och framåt började spänningen ta fart, och därifrån kunde jag klart och tydligt förstå att jag inte skulle sluta titta förrän alla säsonger var sedda. 

Så vad handlar The Mentalist om egentligen? 

Serien följer ett team på fem personer som jobbar på CBI - California Bureau of Investigation, det vill säga att de löser mord på olika platser i Kalifornien. En av medlemmarna i teamet jobbar som konsult då han är ovanligt smart och uppmärksam - så väl att han tidigare lyckats bli rik på att låtsas vara synsk. Han hjälper polisen lösa olika mordfall, men det mord han egentligen är där för att lösa är mordet på sin fru och dotter. 

Det bästa med The Mentalist

Det absolut bästa med The Mentalist, är huvudkaraktären Patrick Jane, spelad av Simon Baker. Han gör serien vad den är med sin humor och lekfullhet såväl som sin briljans. Han lyckas alltid överlista mördaren och gör det på ett sätt som blir otroligt underhållande. Det är alltid lika roligt och spännande att följa fallen i varje avsnitt, och det är alltid lika roligt att se teamets reaktioner till Jane's galna idéer. 

Det sämsta med The Mentalist

I början är serien ganska enformig och följer egentligen samma koncept genom alla säsonger - dvs ett fall per avsnitt. Men från säsong fyra och framåt så tar det stora fallet gällande seriemördaren Red John fart ordentligt vilket ger serien en spänning som sträcker sig över säsongerna. Men för en person som lätt tröttnar på kriminalserier där de flesta fall avslutas inom loppet av fyrtio minuter, så kanske inte detta är rätt serie. Med det sagt så kan jag ju ändå berätta att jag inte heller vanligtvis gillar den typen av serier, så man vet aldrig säkert förrän man testar. 

Karaktärerna och relationerna mellan dessa

Givetvis blir den charmige Patrick Jane snabbt favoriten i serien, jag tror vi alla kan enas om det. Men det är även lätt att gilla övriga karaktärer såväl som vissa skurkar och andra återkommande karaktärer. Även om vi inte ofta får träffa karaktärerna utanför arbetet så får vi ändå följa relationerna inom teamet. Vänskapen och lojaliteten som efter några år tillsammans verkar vara viktigare än jobbet i sig. Romantik som uppstår och vänskapligt tjafs som underhåller. Seriemördaren Red John lyckas också vinna över oss, på gott och ont. Givetvis avskyr man honom, men man kan ändå inte undgå att uppskatta den katt- och råtta-lek som uppstår mellan Red John och Patrick Jane. Det är dessutom otroligt spännande att gå genom säsongerna och undra vem Red John kan vara, vilket gör att man ser på varenda karaktär som dyker upp i serien med en gnutta misstänksamhet. 

Vad jag tycker om slutet

För att inte avslöja något ifall att du som läser någon gång skulle vilja titta på The Mentalist, så tänker jag bara säga såhär. Serien tar en stor vändning under sjätte säsongen, och även om det innebär att de sista två säsongerna kändes väldigt annorlunda så gjorde det också att vi fick ett bra och ordentligt slut. Jag tycker, överlag, att alla säsonger av The Mentalist är jättebra även om jag har mina personliga favoriter - däribland den sista säsongen. När det kommer till Red John-fallet så vill jag inte avslöja någonting och därför lämnar jag min åsikt om avslöjandet osagd. 

Sammanfattning

Jag föll pladask för The Mentalist. Det är en rolig, smart och vid sina höjdpunkter, även spännande serie. Är du sugen på att se serien? Då kan jag rekommendera streamingtjänsten Prime Video. Där kan du både se The Mentalist och massor med andra fantastiska serier så som exempelvis Doctor Who, Supernatural och The Boys



fredag 11 september 2020

Kändisprat ● Susan Sarandon



I brist av idéer på intressanta saker att skriva om så tänkte jag svara på frågor om en av mina favoritskådespelare, nämligen Susan Sarandon. Så here it comes

Varför jag gillar skådespelaren: Tycker hon är en fantastisk skådespelerska plus att hon medverkar i flera av mina favoritfilmer. 

Bästa film: Tror jag får säga Thelma & Louise. Men det är väldigt tight mellan den och Rocky Horror. Båda är helt fantastiska, men så himla olika. 

Första film jag såg: Skulle gissa på antingen Enchanted eller Speed Racer

Senaste film jag såg: Det måste nog vara Little Women, versionen från 1994. 

Roligaste film: Rocky Horror

Sorgligaste film: The Greatest är ganska sorglig. Även The Lovely Bones, såklart. Och Little Women. 

Mest spännande film: Vill minnas att Cloud Atlas var ganska spännande. Jag vet i alla fall att jag var fast och konstant fascinerad genom hela filmen. 

Guilty Pleasure: Enchanted, så dålig men så underbar. 

Bästa skådespelarprestation: Louise i Thelma & Louise

Tre personliga favoriter: The Rocky Horror Picture Show, Thelma & Louise och Elizabethtown

Sämsta film: Av de jag sett, Speed Racer. Men vill se om den då jag knappt minns något, plus att jag är osäker på om jag ens någonsin sett hela filmen. Finns ändå en hel del personer som gillar den. 

Inte sett än men vill se: Stepmom och Dead Man Walking



onsdag 9 september 2020

Young Wallander ● Säsong 1



Nyligen släpptes den svenska tv-serien Young Wallander på Netflix. Eller borde man kalla den brittisk? Det är nämligen så att serieskaparna tagit det intressanta beslutet att filma serien med engelskt tal, trots att den utspelar sig i Malmö. De flesta skådespelarna som medverkar är britter, och jag har dessutom hört att serien inte ens är filmad i Sverige. Nackdelarna överväger det positiva med detta beslut, kan jag tycka. 


Som de flesta här i Sverige säkert vet, så är Kurt Wallander en karaktär baserad på böcker skrivna av Henning Mankell. Young Wallander är den fjärde tolkningen av berättelsen om Kurt, och följer polismannen under hans första år som utredare. Denna gången spelas huvudkaraktären av Adam Pålsson (känd från bl.a. Ted - För kärlekens skull och Torka aldrig tårar utan handskar). 

Säsongen består av sex avsnitt, och det gick inte ett enda avsnitt utan att jag störde mig på det konstiga språkbeslutet. Jag förstår anledningarna bakom idén, nämligen att karaktären Wallander blivit oerhört populär i Storbritannien. Man försökte sig alltså på att nå ut till denna publik, genom att använda deras språk. Men när idén sätts i verk så krävs det inte mycket för att förstå hur fel detta blir. Vi pratar inte engelska i Sverige, våra tidningar printas inte ut med engelska ord och vad är egentligen logiken bakom att låta huvudkaraktären prata med svensk brytning, men ingen annan? 




Men kan man ta sig över detta störningsmoment så finns det ändå mycket att uppskatta i Young Wallander. Dessvärre har jag inte mycket erfarenhet alls av karaktären sedan tidigare, så jag tänker inte ens försöka mig på att jämföra serien med sina föregångare. Istället ger jag er mitt perspektiv, som en ny tittare fri från påverkan av hur berättelsen framställts tidigare. Och jag måste säga att jag gillar den grundläggande handlingen. Jag gillar att följa en röd tråd som sträcker sig över hela säsonger, där vår huvudkaraktär för varje avsnitt kommer ett steg närmare att besegra antagonisten. Jag kunde dessutom uppskatta den plats som invandringspolitiken tog i manuset. Att de tog upp hur blinda människor i Sverige blir av sin rädsla för det okända, och hur gärna de vill ha någon invandrare att skylla all ondska på. Jag hade dock hoppats att de skulle gå djupare in på detta än vad de gjorde. 

Young Wallander var spännande genom alla sex avsnitt och genom hela säsongen kände jag att serien höll min uppmärksamhet i ett hårt grepp. Men även om mitt intresse för serien alltid var på topp, så fanns det även en del scener som fick mig att sucka. En stor nackdel som drog ner mitt helhetsbetyg var nämligen det ojämna manuset som vid tillfällen inte alls gick ihop med redigeringen. Ett exempel är säsongens sista scen som byggde upp för något mycket större än vad den levererade. 

Överlag så gillar jag Young Wallander. Jag gillar hur mörk den känns och jag tycker att storyn varit riktigt spännande att följa. Jag kan rekommendera serien med reservation för att man måste vara okej med ett engelskt språk i en svensk miljö, och det faktum att efterarbetet inte alltid samarbetade med manuset. 

★★★★



söndag 6 september 2020

Maj-Aug-20 ● Utdrag ur min filmdagbok



Denna gången blir det en samlad lista för filmerna jag sett de senaste månaderna, nämligen mellan maj och augusti - helt enkelt eftersom jag inte haft mycket tid eller ork till att uppdatera varje månad. Därför blir listan extra lång!


Maj

The Half of it  2020 

Har inte så mycket att säga om denna film eftersom jag tyvärr knappt minns någonting alls. Men gav den en trea på Letterboxd, så antagligen tyckte jag att den var helt okej. Minns att den kändes lite annorlunda, vilket jag gillade. 

Freeheld  2015 

Tyckte detta var en fin och viktig film med ett fantastiskt budskap. Men minns att jag samtidigt tyckte att utförandet kunde bli mycket bättre. Karaktärerna kunde blivit djupare och på så sätt kunde även berättelsen ha blivit så mycket mer fängslande än vad den var. 

Hunt for the Wilderpeople  2016 ★★★★★ 

Älskar. Tycker denna film är så härlig på så många sätt. Nya Zealand? Check. Humor? Check. Underbara karaktärer? Check. En fantastiskt galen resa? Check. 

Noll Tolerans  1999 

Första Johan Falk filmen. Hade inte sett något alls tidigare från Johan Falk. Tyckte den var helt okej. Bra och lagom spännande, men inte fantastisk. Något trista karaktärer. 

Juni

Jojo Rabbit ● 2019 ★★★★★

Taika Waititis film som vann oscar för bästa manus. Visste att jag skulle älska detta. Satir och mörk humor blandat med en hemsk verklighet? Kan knappast bli bättre än såhär. 

What We Do in the Shadows ● 2014 

Hade höga förväntningar. Var otroligt distraherad, så skulle behöva se denna igen. Men kände mig nog lite besviken? Helt okej och rolig vid tillfällen. Men kände mig lite underväldigad. Kan dock bero på att jag redan sett den nyproducerade tv-serien med samma namn och samma story, vilket gjorde att det blev som att se exakt samma sak igen. Även om filmen tekniskt sätt kom ut först. 

The Art of Racing in the Rain ● 2019 

Ville se denna film av två anledningar. (1) Jag älskar hundar och (2) Milo Ventimiglia. Helt okej film. Gillade storyn kring hans dotter, även om det hela var ganska förutsägbart. För övrigt är hundfilmer alltid lite löjliga men lyckas ändå värma ens kalla hjärta. 

Juli

Johan Falk 1: Gruppen för särskilda insatser ● 2009 

Kanske tekniskt sätt är en serie (eller?), men jag kommer ändå skriva med Johan Falk i dessa sammanfattningar. Inte för att jag egentligen har så mycket att säga om dem. Bra men inte fantastiska. Sen är jag inte så van vid svenska filmer/serier, så detta är väldigt nytt för mig. 

Johan Falk 2: Vapenbröder ● 2009 

Detta är den bästa av de Johan Falk filmer/avsnitt jag sett hittills. Gillar främst Lisa-storyn då jag tycker Johan Falk som huvudkaraktär är otroligt ointressant. Han var mer intressant i Noll Tolerans än i några av de andra filmerna. 

Where the Heart Is ● 2000 

Har velat se denna ett tag då det är en indiefilm om en ensam hemlös kvinna med Natalie Portman i huvudrollen. Med den premissen - hur kan man inte vilja se den? Tyckte verkligen om filmen, men måste samtidigt konstatera att den är långt ifrån perfekt. Älskade hur som helst storyn, huvudkaraktären och vänskapen som utvecklades mellan henne två andra kvinnor. 

Trassel ● 2010 ★★★★★ 

En av de bästa filmer som någonsin gjorts. Enough said. 

Gifted ● 2017 ★★★★★ 

En av mina favoritfilmer, älskar verkligen Gifted med hela mitt hjärta. Dramafilmer där det tunga kombineras med humor, det är så jäkla fängslande. Älskar. 

Big Daddy ● 1999 

Så dålig. Trodde ändå den skulle vara lite bra. Många som gillar den. Men nej, detta var inte för mig. Borde förstått bättre från en Adam Sandler film. 

A Simple Favor ● 2018 ★★★★

Gillade denna mer än vad jag trodde att jag skulle göra! Verkligen en intressant film. Älskar Blake Lively i denna. Men även min respekt för Anna Kendrick har växt mycket det senaste. Tips: se tv-serien Love Life på C-More. 

Hustlers ● 2019 ★★★★

Också en film som överraskade mig positivt. Riktigt intressant film som höll mig fängslad från början till slut. Väldigt spännande att följa relationen mellan de två huvudkaraktärerna. 

Beetlejuice ● 1988 ★★★★☆ 

It's Beetlejuice. Rolig och underbart vrickad. What else can I say? 

Johan Falk 3: National Target ● 2009 

Minns inte vilken detta var, men det är troligt att det var denna del som fick mig att tappa all respekt jag någonsin haft för Johan. Eller så var det nästa del. Gillar polis-delen av Johan Falk men har än så länge väldigt svårt för huvudkaraktären. 

Freedom Writers ● 2007 ★★★★

Så himla bra film, verkligen en positiv överraskning för mig. Känslosam och viktig. Älskar för övrigt filmer som handlar om en lärare som lever för att inspirera sina elever. Also: se Dead Poet's Society, y'all. 

The Intern ● 2015 ★★★★

Positiv överraskning. Igen. Trodde inte alls att denna skulle vara så bra, ville bara se något lättsamt. Men älskar man Robert De Niro, så älskar man. Anne Hathaway också förresten. Och hela filmen i sig som var ganska underbar. 

Augusti

Blinded by the Light ● 2019 

Hade förväntat mig mer av en Springsteen-inspirerad musikfilm. Men den var bra, bara inte bra

Red Dragon ● 2002 

Ganska medioker film egentligen, men funkar ändå som underhållning. När Lammen Tystnar är dock ganska mycket bättre. 

It Chapter Two ● 2019 

Nej. För det första: var detta exakt samma film som Chapter One, fast med vuxna? Och för det andra: om det fanns något att uppskatta under hela filmen så förstörde avslutet det. Spoiler Alert. Åh nej, ett monster har dykt upp i form av en mördarclown, vad ska vi göra? Ja, jag vet! Vi förolämpar den till döds. Och så lever de lyckliga i alla sina dagar. 

Johan Falk 4: Leo Gaut ● 2009 

Jag gillade denna något bättre än del 3. Gillade att återse Leo Gaut från Noll Tolerans

The Gentlemen ● 2019

Vill helst inte ge denna ett betyg eftersom jag var otroligt okoncentrerad den kvällen då jag såg The Gentlemen. Denna film har fått så mycket praise, men jag hängde verkligen inte med i svängarna eftersom jag hade så svårt att hålla koncentrationen den dagen. Den verkar väldigt bra, och som en film jag skulle älska - men måste se om den innan jag kan ge den ett ordentligt omdöme. 

The Spy Who Dumped Me ● 2018 ☆ 

Ingen superbra film men jag och min vän behövde något lättsamt att somna till. Vi somnade. 

Train to Busan  2016 ★★★★

Har velat se denna ett tag, och nu blev det dags. Har tyvärr inte sett så många koreanska filmer och vill verkligen se fler. Så detta blev en bra början. Tyckte faktiskt om den väldigt mycket! Spännande film. Absolut inget revolutionerande när det kommer till zombiefilmer, men kände ändå att den lyckades underhålla ganska bra. 

I Feel Pretty ● 2018 

Titeln och handlingen fick mig att vilja se denna film när den först hade premiär år 2018, men låga betyg och dålig kritik fick mig att lägga den åt sidan. Häromdagen lyssnade jag dock på en podcast med Oprah där hon intervjuade Amy Schumer och plötsligt blev jag riktigt sugen på att se I Feel Pretty trots allt. Tyckte ändå det var en okej film! Inte riktigt min humor tyvärr. Och kände verkligen att det hela hade kunnat levereras så mycket bättre. Men idén är verkligen bra och ibland känner jag bara att det kan räcka för en kvälls underhållning. 

Remember Me ● 2010 ★★★★☆ 

Det var många år sedan jag såg denna film, men kommer ihåg att jag gillade den. Därför blev jag sugen på att se om den igår kväll för att se om jag fortfarande tyckte den var lika bra, och ja - det gör jag faktiskt! Gillar att den har en mörk ton samtidigt som det är en film med mycket kärlek. Vad man tycker om slutet på denna film kan diskuteras vilt, men personligen gillar jag slutet. Jag kan absolut förstå varför folk tycker att det "kommer från ingenstans", men händelsen i sig kom ju faktiskt från ingenstans. När skulle det någonsin vara ett bra tillfälle för ett sådant avslut? Det är inte orealistiskt. Sen att det skulle vara "okänsligt" som vissa beskriver det, är något jag inte heller riktigt håller med om, även om jag kan förstå tanken. 

lördag 8 augusti 2020

Detta har hänt sedan sist

Wow, nu var det verkligen längesedan jag publicerade något på hemsidan. Tyvärr har filmbloggandet helt enkelt inte varit en prioritering för mig den senaste tiden, vilket känns synd men något jag samtidigt känner är helt okej. Livet kommer före, så är det bara. 

Men vad sägs om ett inlägg där jag berättar lite om vad jag tittat på under uppehållet? 

Jag tar och börjar med några serier jag sett, för att sedan göra ett separat inlägg där jag går igenom min filmlogg för de senaste månaderna. 

Först och främst har jag de senaste dagarna kollat ikapp sjunde säsongen av The 100. Jag kände mig inte sugen på att se den när säsongen hade premiär, men nu när finalen börjar närma sig så kände jag att det var dags då jag inte ville vara ute i sista minuten med risken att få seriefinalen avslöjad i förtid. Jag står fast vid hur jag kände efter sjätte säsongen - nämligen att storyn innehåller allt för få nya idéer. Händelserna känns upprepande och osammanhängande. Det som egentligen håller mig kvar, är karaktärerna och de starka relationerna mellan dessa. Att få se kontrasten mellan hur de är i sista säsongen, gentemot den första. Det gjorde mig dessutom sugen på att gå tillbaka till seriens allra första avsnitt - och wow, vilken skillnad. Störst skillnad ser vi på Murphy, Bellamy och Octavia. Resan de gått igenom under seriens sju säsonger har verkligen landat de på ett helt annat ställe än där de började. Någon som minns vilket douche Bellamy brukade vara? Det var även roligt att se hur glad och oskyldig Clarke brukade vara. Som ni märker så känner jag mig väldigt nostalgisk över att vi är inne på sista säsongen, men det är samtidigt väldigt skönt eftersom jag inte tycker att serien verkar ha något nytt att erbjuda. 

Jag har veckovis följt två nya serier som kan hittas på C-More, nämligen dramaserien Transplant och dramakomedin Love Life. Förstnämnda sände sitt sista avsnitt för säsongen förra veckan och överlag tyckte jag verkligen om serien. Transplant följer personalen på ett sjukhus där huvudkaraktären är en flykting från Syrien som trots motgångar, blir anställd som akutläkare på ett kanadensiskt sjukhus. Även Love Life blev en positiv överraskning för mig. Med Anna Kendrick i huvudrollen, får vi följa en kvinna genom alla hennes relationer som leder henne fram till kärleken. Vad jag älskar med denna serie, är att den verkligen känns realistisk när den berättar hur relationer kan vara. Att vi dessutom får följa alla relationer i hennes liv - inklusive hennes vänskaper och familjerelationer ger serien en värme som är svår att inte falla för. 

För ett tag sen dök äntligen tredje säsongen av This Is Us upp på Prime Video, och det blev givetvis att jag tog mig igenom samtliga avsnitt på relativt kort tid. Detta är en serie som verkligen blivit en av mina favoritserier - kanske till och med redan från premiären för tre år sedan då jag föll hårt för det fantastiska pilotavsnittet. Precis som föregående säsonger så älskade jag seriens tredje säsong. Karaktärerna är fantastiska och det är omöjligt att inte bli känslosam i var och varannat avsnitt. Manusförfattarna är verkligen mästare på att forma ut en så simpel berättelse på ett otroligt vackert sätt. 

Efter mitt Gilmore Girls maraton, kunde jag inte få nog av Lauren Graham. Därför gav jag dramaserien Parenthood en tredje chans efter två chanser jag gav den för några år sedan utan att känna att den passade mig. Det brukar ta mig ett tag att fastna för denna typen av dramaserier då jag inte känner att det egentligen händer så mycket. Samma sak var det med Gilmore Girls. Jag tror jag kom till tredje säsongen innan jag egentligen fastnade. Det handlar nog helt enkelt om att verkligen fastna för karaktärerna, eftersom det inte finns så mycket annat att gilla i denna typen av serier. Med Parenthood såg jag två säsonger innan jag tog en paus. Precis som i Gilmore så blev Lauren Grahams karaktär min stora favorit, men jag kände även att jag kunde uppskatta Crosby (spelad av Dax Shepard). Förövrigt tyckte jag tyvärr att övriga karaktärer var lite trista vilket gjorde att jag aldrig riktigt kunde gå all-in för denna serie. Det är mycket möjligt att jag fortsätter titta i framtiden, men just nu känner jag inte att jag får ut så mycket av att fortsätta följa denna serie. Är du däremot sugen på att kolla in Parenthood så finns samtliga säsonger tillgängliga på Prime Video

Femte säsongen av Peaky Blinders glömde jag bort lite när den kom ut, så det blev istället att jag såg de senaste sex avsnitten nu under sommaren. Serien är lika bra som alltid, och jag skulle egentligen vilja rekommendera vem som helst att se den så länge personen i fråga tål stark våld. Karaktärerna kan stundtals vara hemska - protagonist som antagonist, men det är samtidigt en fantastisk serie med helt otrolig cinematografi, musik och skådespel. Den är riktigt spännande och även om huvudkaraktärerna är kriminella så lär man verkligen känna dem på ett djupare plan. Samtliga avsnitt av serien finns att se både på Netflix och C-More.

För tillfället är jag på gång med att kolla igenom tredje säsongen av Good Girls. Detta är en serie jag verkligen tycker om tack vare dynamiken mellan de tre huvudkaraktärerna. Den är dessutom spännande och rolig, så därför vill jag varmt rekommendera denna pärla. Jag tror det finns något för de flesta att uppskatta i Good Girls, oavsett vilken genre du föredrar. Seriens tre säsonger finns att streama på Netflix

Så vad står på schemat för framtiden? Eftersom andra säsongen av The Umbrella Academy nyligen hade premiär på Netflix så blir det nog nästa serie för mig att se. Vad står på ditt schema? 

torsdag 4 juni 2020

Jag har sett alla avsnitt av Gilmore Girls



Ja, du läste rätt! Ungefär åtta år efter att jag sett första avsnittet av Gilmore Girls, har jag slutligen även sett sista. En serie jag under en lång tid inte trodde att jag någonsin skulle se klart eftersom jag endast använde den som en sista utväg när jag inte hade något annat att titta på. Jag såg alltså ett avsnitt någon gång ibland under åtta år, och på dessa åtta år kom jag fram till slutet av andra säsongen. Det var inte förrän säsong tre som jag slutligen började känna ett behov av att se mer. Det var då jag började inse att charmen bakom den lilla staden Stars Hollow var så mycket mer än bara ett tidsfördriv när inget annat fanns att titta på. Plötsligt blev jag alldeles varm i hjärtat av att följa den fantastiska duon Lorelai och Rory, att se Kirk gå från det ena jobbet till det andra, och att under början av varje avsnitt sjunga med i Carole King's Where You Lead. På sju säsonger och en uppföljande mini-serie, förvandlades Gilmore Girls från en tv-serie jag kände mig för uttråkad av för att se mer än ett avsnitt åt gången, till en serie jag inte kunde släppa förrän alla avsnitt var sedda. 



Istället för att skriva en hel recension så kör jag på min klassiska lista på elva frågor. 

1. Hur skulle du kortfattat beskriva serien?
En riktigt myspys-serie med en god blandning av humor och drama. Följer en mamma och hennes tonårsdotter som bor i en liten småstad full av en skara av något galna (men underbara) invånare. Familjedrama, relationer, vänskaper och klasskillnader är några stora teman genom seriens gång. 

2. Vad är det bästa med serien?
Att den är så otroligt mysig och charmig. Man blir så varm i hjärtat bara av att se ett enda avsnitt! Småstadscharm i kombination med underbara karaktärer man verkligen förälskar sig i. 

3. Vad är det sämsta med serien?
För mig tog det ju väldigt lång tid innan jag fastnade för serien. Även om jag kunde uppskatta småstadscharmen så kändes det hela tiden som att detta var en serie som helt enkelt inte passade mig eftersom jag inte tyckte att det hände tillräckligt mycket. Och helt ärligt kan jag inte förklara vad som hände som gjorde att jag helt plötsligt upplevde hela serien på ett nytt sätt. Det var fortfarande samma gamla Gilmore Girls, men plötsligt hade jag känt karaktärerna tillräckligt länge för att verkligen bry mig om alla småsaker som hände i varje avsnitt. Även om det fortfarande bara var småsaker. En annan sak jag överlag haft väldigt svårt för, det är att ämnen som ex otrohet och bodyshaming normaliserades som om det vore helt okej. Aldrig okej enligt mig. 

4. Vilken karaktär är din favorit?
Lorelai Gilmore, ingen tvekan om saken. Hon är fantastiskt underbar och den största orsaken till varför jag älskar serien så mycket som jag gör. Hennes humor och kvicka repliker bjuder på många skratt, och hennes styrka och självständighet gör henne till en fantastisk förebild. 

5. En replik från serien som du kan citera utantill?
You've been Gilmored! So it's a tv-show? It's a lifestyle. It's a religion. 

6. Finns det någon relation i serien som du gillar extra mycket?
I första hand, Lorelai och Rory. En fantastisk duo som är bästa vänner lika mycket som mor och dotter. Denna relation är verkligen hjärtat i serien. När det kommer till en romantisk relation - Lorelai och Luke! Alla dagar i veckan. Sen skulle jag kunna räkna upp ungefär alla vänskapsrelationer i hela serien, men jag kan väl nöja mig med att nämna Rory och Paris. 

7. Finns det någon minnesvärd scen som du aldrig glömmer?
Åh, så många. Färskt i minnet har vi såklart scenen från avslutet - när Lorelai ringer Emily och berättar om hennes trettonde födelsedag med Richard. Sedan minns jag även Rory's examen från Chilton med värme - talet där hon nämner både Lorelai och sina morföräldrar och hur mycket hon älskar och uppskattar de alla tre. Är fullt medveten om att bilden jag valt inte kommer från någon av dessa scener, men även den scenen är väldigt fin såklart. 

8. Favoritmusik från serien?
Jag älskar introlåten, så härlig. Men sen gillade jag faktiskt den musikaliska överraskningen som kom med A Year in the Life. Massa härlig musik i varje avsnitt - däribland These Boots Are Made For Walkin' med Nancy Sinatra i scenen där Lorelai och Rory delar ut tidningen från The Stars Hollow Gazette. 

9. Har du någonsin gråtit till serien?
Ja. Blev tårögd i båda scenerna jag nämnde i svaret på fråga sju. 

10. Vad tyckte du om slutet?
Blandade känslor, blandade åsikter. I helhet tyckte jag att A Year In The Life var bra, men samtidigt kändes den väldigt överdriven och fånig ibland. Förstår att det var meningen eftersom de gjorde det på ett väldigt uppenbart överdrivet sätt. Men ibland föll det mig inte riktigt i smaken. Bortsett från det så tyckte jag ändå om mini-serien. Åtminstone nu när jag fått tid till att sansa mig lite efter det överraskande avslutet. Men hoppas verkligen på en ytterligare fortsättning, även om det antagligen inte kommer hända. 

11. Slutligen, varför är denna serie så speciell just för dig? 
Jag känner verkligen att jag kan relatera till väldigt mycket i serien. Framförallt relationen mellan Lorelai och Rory eftersom jag under större delen av min uppväxt bodde ensam med min mamma. Jag har alltid sett min mamma som min bästa vän - på samma sätt som Rory ser Lorelai. Sedan är jag även uppväxt i en småstad. Inte riktigt lika liten som Stars Hollow kanske, och absolut inte lika kärvänlig. Men skulle ändå vilja säga att jag haft det så nära man kommer. Det kan knappast finnas någon stad i hela världen, eller några människor i hela världen som är som Stars Hollow och dess knasiga invånare. 




söndag 3 maj 2020

April-20 ● Utdrag ur min filmdagbok



Jag är verkligen fruktansvärd när det kommer till bloggandet just nu. Känns som att det enda jag publicerar är filmdagboken varje månad. Förhoppningsvis kommer jag igång snart igen. Behöver bara lite motivation - något jag har stor brist på just nu. 

Shaun of the Dead  2004 ☆ 
En film som kändes passande baserat på läget i världen. Jag vet, vi är alla trötta på att coronaviruset alltid lyckas nämnas vart man än går, var man än läser. Men tyvärr råkar det vara Coronaviruset som gjorde mig sugen på att se om denna skruvade komedi. Inte för att världen håller på att tas över av zombies, men det känns ju nästan så ibland. Hur som helst så är detta en rolig rulle för en härlig kväll framför tv:n. Men samtidigt en film vars humor inte är för alla. Så sätt på filmen med ett öppet sinne! 

David Batra: Elephant in the Room  2020 
Jag somnade halvvägs. Så ni får ta mitt betyg med en nypa salt. Men av det jag såg, var jag inte imponerad. Skrattade inte en enda gång och var allmänt uttråkad.

Dumplin' ● 2018 ★★★★
Här har vi en film som verkligen talade till mig! Spenderade andra halvan av filmen med väldigt rinniga ögon. Vilket inte alls var vad jag hade förväntat mig! Det är så himla roligt att hitta en film som man aldrig har hört talas om tidigare, som man inte har några förväntningar på alls men som verkligen visar sig överraska en. Dumplin' framstår som en simpel tonårskomedi, men den är så otroligt mycket mer än så. Skulle vilja jämföra den lite med Little Miss Sunshine. Fast ändå annorlunda. Och kanske inte riktigt lika bra. Men jag var ändå alldeles varm i hjärtat efter att ha sett Dumplin' och det är garanterat ett gott betyg. 

Second Act  2018 
Motsatsen till Dumplin', nämligen en film jag fick precis vad jag förväntade mig av. Med andra ord, en ganska dålig film men som ändå underhöll tillräckligt för stunden. Kan erkänna att jag mest såg den för mitt pumpande Milo-hjärta.   

Sixteen Candles  1984 
Jag hade höga förväntningar på Sixteen Candles eftersom det är en klassiker många nämner när de snackar om härliga 80-talskomedier. Och dessutom gjord av John Hughes, regissören och manusförfattaren bakom en av mina favoritfilmer, The Breakfast Club. Där två av skådisarna i nämnda film dessutom innehar varsin stor roll. Så vad kan gå fel? Förutom typ allt. Nej, det är inte helt sant. Om Sixteen Candles endast hade bestått av underbara Molly Ringwald och inte en enda man i hela filmen, så hade jag varit supernöjd. Men tyvärr fick vi även karaktärer som romantiserar våldtäkt, och i allmänhet beter sig som äckliga skitstövlar. Nej, det var inte alls vad jag hade förväntat mig av Sixteen Candles. Känner mig besviken på John Hughes, vilket är jätte tråkigt då jag alltid tyckt så mycket om honom som filmskapare. 

Spider-Man: Far From Home  2019 ★★★★☆ 
Underbara Spider-Man. Tom Holland. Happy. Zendaya. Marvel. Härlig musik och härlig action. Humor. Åh, så mycket humor. Ja, jag älskar denna film. Klarade inte av att ta mig igenom after-credits scenen dock. Tänker låtsas som att den inte finns. 

Chef  2014 
Kan inte helt bestämma mig mellan en trea eller fyra som betyg på Chef. Det finns så mycket jag gillade med denna filmen, men samtidigt nådde den inte riktigt hela vägen för mig. Älskar konceptet, men utförandet var inte alltid på topp. Jag tror väl helt enkelt att denna film hade kunnat bli bättre än vad den är, men samtidigt är det absolut en underhållande film värd att se. 

The Peanut Butter Falcon 2019 
Min nya favoritfilm? Kanske inte helt, men inte långt därifrån heller. Älskade The Peanut Butter Falcon. Den enkla handlingen, de fina karaktärerna, underbara miljöer och en allmänt härlig atmosfär full av värme och kärlek. Ja, det blir helt enkelt inte mycket bättre än så. 

Zombieland  2009 ☆ 
Japp, en till zombiefilm. Deppigt? Nej, absolut inte. Zombieland är en härlig komedifilm som passade alldeles utmärkt för en trevlig fredagskväll. Med fri tolkning av ordet "trevlig". 

Bo Burnham: Make Happy ● 2016 
Trodde nog jag skulle gilla denna show bättre än vad jag gjorde... Den är absolut bra. Men kanske inte så bra? Gillar blandningen av musik och humor, men tyckte väl mest att skämten inte var så roliga att jag kunde få mig ett ordentligt skratt (som jag tycker att man ska när det kommer till stand-up). Lite småroliga skämt, absolut, men inte mer än så. 

Beautiful Boy  2018 
Äntligen fick jag sett denna film som jag tänkt se sedan jag missade den alla de där gångerna på bio. Med två skådisar jag älskar. Timothee Chalamet som vi alla älskar av självklara anledningar, och Steve Carell som tar upp en stor del i mitt The Office-hjärta. Resultatet av dessa två tillsammans blev absolut någonting bra, någonting jag är glad åt att få ha tagit del av. Men samtidigt hade den kunnat bli så mycket bättre. Jag älskar berättelsen, och jag älskar karaktärerna. Skådespelarna är kanonbra. Men jag hade ganska stora problem med allt annat runtomkring. Exempelvis hur kameran är vinklad, och vilken musik de valt till olika scener. Redigeringen var i allmänhet ganska katastrofal i mina ögon, och varför i hela friden kör man grodperspektiv utan anledning? Har svårt att förstå många val som filmskaparna gjort här. 

Sammanfattningsvis har jag både en klar vinnare och en klar förlorare bland månadens filmer. Gillade inte alls David Batras nya stå-upp show, medan jag däremot älskade The Peanut Butter Falcon. Även Dumplin' vann en stor del av mitt hjärta, absolut en film jag kommer se igen.