lördag 8 augusti 2020

Detta har hänt sedan sist

Wow, nu var det verkligen längesedan jag publicerade något på hemsidan. Tyvärr har filmbloggandet helt enkelt inte varit en prioritering för mig den senaste tiden, vilket känns synd men något jag samtidigt känner är helt okej. Livet kommer före, så är det bara. 

Men vad sägs om ett inlägg där jag berättar lite om vad jag tittat på under uppehållet? 

Jag tar och börjar med några serier jag sett, för att sedan göra ett separat inlägg där jag går igenom min filmlogg för de senaste månaderna. 

Först och främst har jag de senaste dagarna kollat ikapp sjunde säsongen av The 100. Jag kände mig inte sugen på att se den när säsongen hade premiär, men nu när finalen börjar närma sig så kände jag att det var dags då jag inte ville vara ute i sista minuten med risken att få seriefinalen avslöjad i förtid. Jag står fast vid hur jag kände efter sjätte säsongen - nämligen att storyn innehåller allt för få nya idéer. Händelserna känns upprepande och osammanhängande. Det som egentligen håller mig kvar, är karaktärerna och de starka relationerna mellan dessa. Att få se kontrasten mellan hur de är i sista säsongen, gentemot den första. Det gjorde mig dessutom sugen på att gå tillbaka till seriens allra första avsnitt - och wow, vilken skillnad. Störst skillnad ser vi på Murphy, Bellamy och Octavia. Resan de gått igenom under seriens sju säsonger har verkligen landat de på ett helt annat ställe än där de började. Någon som minns vilket douche Bellamy brukade vara? Det var även roligt att se hur glad och oskyldig Clarke brukade vara. Som ni märker så känner jag mig väldigt nostalgisk över att vi är inne på sista säsongen, men det är samtidigt väldigt skönt eftersom jag inte tycker att serien verkar ha något nytt att erbjuda. 

Jag har veckovis följt två nya serier som kan hittas på C-More, nämligen dramaserien Transplant och dramakomedin Love Life. Förstnämnda sände sitt sista avsnitt för säsongen förra veckan och överlag tyckte jag verkligen om serien. Transplant följer personalen på ett sjukhus där huvudkaraktären är en flykting från Syrien som trots motgångar, blir anställd som akutläkare på ett kanadensiskt sjukhus. Även Love Life blev en positiv överraskning för mig. Med Anna Kendrick i huvudrollen, får vi följa en kvinna genom alla hennes relationer som leder henne fram till kärleken. Vad jag älskar med denna serie, är att den verkligen känns realistisk när den berättar hur relationer kan vara. Att vi dessutom får följa alla relationer i hennes liv - inklusive hennes vänskaper och familjerelationer ger serien en värme som är svår att inte falla för. 

För ett tag sen dök äntligen tredje säsongen av This Is Us upp på Prime Video, och det blev givetvis att jag tog mig igenom samtliga avsnitt på relativt kort tid. Detta är en serie som verkligen blivit en av mina favoritserier - kanske till och med redan från premiären för tre år sedan då jag föll hårt för det fantastiska pilotavsnittet. Precis som föregående säsonger så älskade jag seriens tredje säsong. Karaktärerna är fantastiska och det är omöjligt att inte bli känslosam i var och varannat avsnitt. Manusförfattarna är verkligen mästare på att forma ut en så simpel berättelse på ett otroligt vackert sätt. 

Efter mitt Gilmore Girls maraton, kunde jag inte få nog av Lauren Graham. Därför gav jag dramaserien Parenthood en tredje chans efter två chanser jag gav den för några år sedan utan att känna att den passade mig. Det brukar ta mig ett tag att fastna för denna typen av dramaserier då jag inte känner att det egentligen händer så mycket. Samma sak var det med Gilmore Girls. Jag tror jag kom till tredje säsongen innan jag egentligen fastnade. Det handlar nog helt enkelt om att verkligen fastna för karaktärerna, eftersom det inte finns så mycket annat att gilla i denna typen av serier. Med Parenthood såg jag två säsonger innan jag tog en paus. Precis som i Gilmore så blev Lauren Grahams karaktär min stora favorit, men jag kände även att jag kunde uppskatta Crosby (spelad av Dax Shepard). Förövrigt tyckte jag tyvärr att övriga karaktärer var lite trista vilket gjorde att jag aldrig riktigt kunde gå all-in för denna serie. Det är mycket möjligt att jag fortsätter titta i framtiden, men just nu känner jag inte att jag får ut så mycket av att fortsätta följa denna serie. Är du däremot sugen på att kolla in Parenthood så finns samtliga säsonger tillgängliga på Prime Video

Femte säsongen av Peaky Blinders glömde jag bort lite när den kom ut, så det blev istället att jag såg de senaste sex avsnitten nu under sommaren. Serien är lika bra som alltid, och jag skulle egentligen vilja rekommendera vem som helst att se den så länge personen i fråga tål stark våld. Karaktärerna kan stundtals vara hemska - protagonist som antagonist, men det är samtidigt en fantastisk serie med helt otrolig cinematografi, musik och skådespel. Den är riktigt spännande och även om huvudkaraktärerna är kriminella så lär man verkligen känna dem på ett djupare plan. Samtliga avsnitt av serien finns att se både på Netflix och C-More.

För tillfället är jag på gång med att kolla igenom tredje säsongen av Good Girls. Detta är en serie jag verkligen tycker om tack vare dynamiken mellan de tre huvudkaraktärerna. Den är dessutom spännande och rolig, så därför vill jag varmt rekommendera denna pärla. Jag tror det finns något för de flesta att uppskatta i Good Girls, oavsett vilken genre du föredrar. Seriens tre säsonger finns att streama på Netflix

Så vad står på schemat för framtiden? Eftersom andra säsongen av The Umbrella Academy nyligen hade premiär på Netflix så blir det nog nästa serie för mig att se. Vad står på ditt schema? 

torsdag 4 juni 2020

Jag har sett alla avsnitt av Gilmore Girls



Ja, du läste rätt! Ungefär åtta år efter att jag sett första avsnittet av Gilmore Girls, har jag slutligen även sett sista. En serie jag under en lång tid inte trodde att jag någonsin skulle se klart eftersom jag endast använde den som en sista utväg när jag inte hade något annat att titta på. Jag såg alltså ett avsnitt någon gång ibland under åtta år, och på dessa åtta år kom jag fram till slutet av andra säsongen. Det var inte förrän säsong tre som jag slutligen började känna ett behov av att se mer. Det var då jag började inse att charmen bakom den lilla staden Stars Hollow var så mycket mer än bara ett tidsfördriv när inget annat fanns att titta på. Plötsligt blev jag alldeles varm i hjärtat av att följa den fantastiska duon Lorelai och Rory, att se Kirk gå från det ena jobbet till det andra, och att under början av varje avsnitt sjunga med i Carole King's Where You Lead. På sju säsonger och en uppföljande mini-serie, förvandlades Gilmore Girls från en tv-serie jag kände mig för uttråkad av för att se mer än ett avsnitt åt gången, till en serie jag inte kunde släppa förrän alla avsnitt var sedda. 



Istället för att skriva en hel recension så kör jag på min klassiska lista på elva frågor. 

1. Hur skulle du kortfattat beskriva serien?
En riktigt myspys-serie med en god blandning av humor och drama. Följer en mamma och hennes tonårsdotter som bor i en liten småstad full av en skara av något galna (men underbara) invånare. Familjedrama, relationer, vänskaper och klasskillnader är några stora teman genom seriens gång. 

2. Vad är det bästa med serien?
Att den är så otroligt mysig och charmig. Man blir så varm i hjärtat bara av att se ett enda avsnitt! Småstadscharm i kombination med underbara karaktärer man verkligen förälskar sig i. 

3. Vad är det sämsta med serien?
För mig tog det ju väldigt lång tid innan jag fastnade för serien. Även om jag kunde uppskatta småstadscharmen så kändes det hela tiden som att detta var en serie som helt enkelt inte passade mig eftersom jag inte tyckte att det hände tillräckligt mycket. Och helt ärligt kan jag inte förklara vad som hände som gjorde att jag helt plötsligt upplevde hela serien på ett nytt sätt. Det var fortfarande samma gamla Gilmore Girls, men plötsligt hade jag känt karaktärerna tillräckligt länge för att verkligen bry mig om alla småsaker som hände i varje avsnitt. Även om det fortfarande bara var småsaker. En annan sak jag överlag haft väldigt svårt för, det är att ämnen som ex otrohet och bodyshaming normaliserades som om det vore helt okej. Aldrig okej enligt mig. 

4. Vilken karaktär är din favorit?
Lorelai Gilmore, ingen tvekan om saken. Hon är fantastiskt underbar och den största orsaken till varför jag älskar serien så mycket som jag gör. Hennes humor och kvicka repliker bjuder på många skratt, och hennes styrka och självständighet gör henne till en fantastisk förebild. 

5. En replik från serien som du kan citera utantill?
You've been Gilmored! So it's a tv-show? It's a lifestyle. It's a religion. 

6. Finns det någon relation i serien som du gillar extra mycket?
I första hand, Lorelai och Rory. En fantastisk duo som är bästa vänner lika mycket som mor och dotter. Denna relation är verkligen hjärtat i serien. När det kommer till en romantisk relation - Lorelai och Luke! Alla dagar i veckan. Sen skulle jag kunna räkna upp ungefär alla vänskapsrelationer i hela serien, men jag kan väl nöja mig med att nämna Rory och Paris. 

7. Finns det någon minnesvärd scen som du aldrig glömmer?
Åh, så många. Färskt i minnet har vi såklart scenen från avslutet - när Lorelai ringer Emily och berättar om hennes trettonde födelsedag med Richard. Sedan minns jag även Rory's examen från Chilton med värme - talet där hon nämner både Lorelai och sina morföräldrar och hur mycket hon älskar och uppskattar de alla tre. Är fullt medveten om att bilden jag valt inte kommer från någon av dessa scener, men även den scenen är väldigt fin såklart. 

8. Favoritmusik från serien?
Jag älskar introlåten, så härlig. Men sen gillade jag faktiskt den musikaliska överraskningen som kom med A Year in the Life. Massa härlig musik i varje avsnitt - däribland These Boots Are Made For Walkin' med Nancy Sinatra i scenen där Lorelai och Rory delar ut tidningen från The Stars Hollow Gazette. 

9. Har du någonsin gråtit till serien?
Ja. Blev tårögd i båda scenerna jag nämnde i svaret på fråga sju. 

10. Vad tyckte du om slutet?
Blandade känslor, blandade åsikter. I helhet tyckte jag att A Year In The Life var bra, men samtidigt kändes den väldigt överdriven och fånig ibland. Förstår att det var meningen eftersom de gjorde det på ett väldigt uppenbart överdrivet sätt. Men ibland föll det mig inte riktigt i smaken. Bortsett från det så tyckte jag ändå om mini-serien. Åtminstone nu när jag fått tid till att sansa mig lite efter det överraskande avslutet. Men hoppas verkligen på en ytterligare fortsättning, även om det antagligen inte kommer hända. 

11. Slutligen, varför är denna serie så speciell just för dig? 
Jag känner verkligen att jag kan relatera till väldigt mycket i serien. Framförallt relationen mellan Lorelai och Rory eftersom jag under större delen av min uppväxt bodde ensam med min mamma. Jag har alltid sett min mamma som min bästa vän - på samma sätt som Rory ser Lorelai. Sedan är jag även uppväxt i en småstad. Inte riktigt lika liten som Stars Hollow kanske, och absolut inte lika kärvänlig. Men skulle ändå vilja säga att jag haft det så nära man kommer. Det kan knappast finnas någon stad i hela världen, eller några människor i hela världen som är som Stars Hollow och dess knasiga invånare. 




söndag 3 maj 2020

April-20 ● Utdrag ur min filmdagbok



Jag är verkligen fruktansvärd när det kommer till bloggandet just nu. Känns som att det enda jag publicerar är filmdagboken varje månad. Förhoppningsvis kommer jag igång snart igen. Behöver bara lite motivation - något jag har stor brist på just nu. 

Shaun of the Dead  2004 ☆ 
En film som kändes passande baserat på läget i världen. Jag vet, vi är alla trötta på att coronaviruset alltid lyckas nämnas vart man än går, var man än läser. Men tyvärr råkar det vara Coronaviruset som gjorde mig sugen på att se om denna skruvade komedi. Inte för att världen håller på att tas över av zombies, men det känns ju nästan så ibland. Hur som helst så är detta en rolig rulle för en härlig kväll framför tv:n. Men samtidigt en film vars humor inte är för alla. Så sätt på filmen med ett öppet sinne! 

David Batra: Elephant in the Room  2020 
Jag somnade halvvägs. Så ni får ta mitt betyg med en nypa salt. Men av det jag såg, var jag inte imponerad. Skrattade inte en enda gång och var allmänt uttråkad.

Dumplin' ● 2018 ★★★★
Här har vi en film som verkligen talade till mig! Spenderade andra halvan av filmen med väldigt rinniga ögon. Vilket inte alls var vad jag hade förväntat mig! Det är så himla roligt att hitta en film som man aldrig har hört talas om tidigare, som man inte har några förväntningar på alls men som verkligen visar sig överraska en. Dumplin' framstår som en simpel tonårskomedi, men den är så otroligt mycket mer än så. Skulle vilja jämföra den lite med Little Miss Sunshine. Fast ändå annorlunda. Och kanske inte riktigt lika bra. Men jag var ändå alldeles varm i hjärtat efter att ha sett Dumplin' och det är garanterat ett gott betyg. 

Second Act  2018 
Motsatsen till Dumplin', nämligen en film jag fick precis vad jag förväntade mig av. Med andra ord, en ganska dålig film men som ändå underhöll tillräckligt för stunden. Kan erkänna att jag mest såg den för mitt pumpande Milo-hjärta.   

Sixteen Candles  1984 
Jag hade höga förväntningar på Sixteen Candles eftersom det är en klassiker många nämner när de snackar om härliga 80-talskomedier. Och dessutom gjord av John Hughes, regissören och manusförfattaren bakom en av mina favoritfilmer, The Breakfast Club. Där två av skådisarna i nämnda film dessutom innehar varsin stor roll. Så vad kan gå fel? Förutom typ allt. Nej, det är inte helt sant. Om Sixteen Candles endast hade bestått av underbara Molly Ringwald och inte en enda man i hela filmen, så hade jag varit supernöjd. Men tyvärr fick vi även karaktärer som romantiserar våldtäkt, och i allmänhet beter sig som äckliga skitstövlar. Nej, det var inte alls vad jag hade förväntat mig av Sixteen Candles. Känner mig besviken på John Hughes, vilket är jätte tråkigt då jag alltid tyckt så mycket om honom som filmskapare. 

Spider-Man: Far From Home  2019 ★★★★☆ 
Underbara Spider-Man. Tom Holland. Happy. Zendaya. Marvel. Härlig musik och härlig action. Humor. Åh, så mycket humor. Ja, jag älskar denna film. Klarade inte av att ta mig igenom after-credits scenen dock. Tänker låtsas som att den inte finns. 

Chef  2014 
Kan inte helt bestämma mig mellan en trea eller fyra som betyg på Chef. Det finns så mycket jag gillade med denna filmen, men samtidigt nådde den inte riktigt hela vägen för mig. Älskar konceptet, men utförandet var inte alltid på topp. Jag tror väl helt enkelt att denna film hade kunnat bli bättre än vad den är, men samtidigt är det absolut en underhållande film värd att se. 

The Peanut Butter Falcon 2019 
Min nya favoritfilm? Kanske inte helt, men inte långt därifrån heller. Älskade The Peanut Butter Falcon. Den enkla handlingen, de fina karaktärerna, underbara miljöer och en allmänt härlig atmosfär full av värme och kärlek. Ja, det blir helt enkelt inte mycket bättre än så. 

Zombieland  2009 ☆ 
Japp, en till zombiefilm. Deppigt? Nej, absolut inte. Zombieland är en härlig komedifilm som passade alldeles utmärkt för en trevlig fredagskväll. Med fri tolkning av ordet "trevlig". 

Bo Burnham: Make Happy ● 2016 
Trodde nog jag skulle gilla denna show bättre än vad jag gjorde... Den är absolut bra. Men kanske inte så bra? Gillar blandningen av musik och humor, men tyckte väl mest att skämten inte var så roliga att jag kunde få mig ett ordentligt skratt (som jag tycker att man ska när det kommer till stand-up). Lite småroliga skämt, absolut, men inte mer än så. 

Beautiful Boy  2018 
Äntligen fick jag sett denna film som jag tänkt se sedan jag missade den alla de där gångerna på bio. Med två skådisar jag älskar. Timothee Chalamet som vi alla älskar av självklara anledningar, och Steve Carell som tar upp en stor del i mitt The Office-hjärta. Resultatet av dessa två tillsammans blev absolut någonting bra, någonting jag är glad åt att få ha tagit del av. Men samtidigt hade den kunnat bli så mycket bättre. Jag älskar berättelsen, och jag älskar karaktärerna. Skådespelarna är kanonbra. Men jag hade ganska stora problem med allt annat runtomkring. Exempelvis hur kameran är vinklad, och vilken musik de valt till olika scener. Redigeringen var i allmänhet ganska katastrofal i mina ögon, och varför i hela friden kör man grodperspektiv utan anledning? Har svårt att förstå många val som filmskaparna gjort här. 

Sammanfattningsvis har jag både en klar vinnare och en klar förlorare bland månadens filmer. Gillade inte alls David Batras nya stå-upp show, medan jag däremot älskade The Peanut Butter Falcon. Även Dumplin' vann en stor del av mitt hjärta, absolut en film jag kommer se igen. 


tisdag 21 april 2020

Outer Banks ● Säsong 1



Jag behövde något lättsamt att titta på och hittade den nysläppta serien Outer Banks på Netflix. Hela första säsongen släpptes förra veckan och jag visste absolut ingenting om den innan jag satte på det första avsnittet. 

Jag förstod väldigt tidigt att detta var en tonårsserie, och vad som verkar börja som en billig tonårsserie vars enda syfte är att visa upp snygga 25-åringar som ska tas för 16-åringar i en klyschig saga där relationsdrama och klasskonflikter står i fokus, slutar tio avsnitt senare som något helt annat. 

Jag skulle vilja likna Outer Banks vid The OC, och trots att det finns många skillnader mellan dessa två så finns det även många likheter. Precis som OC, följer Outer Banks några vänner som befinner sig på olika delar av den mänskliga "näringskedjan". Med samhällsklasser, inslag av den klassiska Romeo och Julia sagan, och ovillig kriminalitet i fokus, påminner de två serierna väldigt mycket om varandra. Det som särskiljer Outer Banks och gör den till en serie helt i sitt eget slag, är den drivande storyn som kretsar kring en hetsig skattjakt. Fyra miljoner dollar i guld som ungdomarna får nys om ska finnas gömd på havets botten, men det finns många obehagliga hinder som står mellan dem och den väntande rikedomen. 


Först och främst är Outer Banks väldigt problematisk på grund av hur den är gjord. Ena stunden verkar den otroligt billig och oprofessionellt filmad, för att nästa stund framstå som en fullt utvecklad actionserie. På samma sätt blandas ett spännande och nytänkande manus med plötsliga klyschor och stora luckor i logiken, vilket hela tiden lämnar mig undrandes. Vad är detta för serie egentligen? 

Jag skulle vilja likna kvaliteten i Outer Banks, vid den kvalitet vi får se i Hallmarks egenproducerade filmer och serier. Det vill säga, ganska dålig. Samtidigt har berättelsen så otroligt mycket potential. Idén är ny och spännande, karaktärerna är djupa (men hade kunnat gå ännu djupare) och kemin mellan karaktärerna är utan tvekan fullt existerande. Men allt annat runtomkring ger en negativ påverkan över hela serien. 

Jag undrar konstant vad målgruppen till serien faktiskt är. Till en början tror jag att jag har klart för mig exakt vilken målgrupp serien riktar sig emot - nämligen barn i den yngre tonåren. Men efter att ha sett samtliga tio avsnitt kan jag säkerligen säga att detta inte är en serie för barn i den yngre tonåren. Kvaliteten som riktar sig till unga, motsägs totalt av den starka våld som omger serien mer och mer för varje avsnitt som går. Då kan man enkelt komma fram till att serien kanske snarare riktar sig till unga vuxna. Men som en ung vuxen på tjugotvå år, kan jag personligen hävda att de alltför närvarande störningsmomenten förstörde helhetsupplevelsen. Hade Outer Banks blivit skapad med lite mer omtanke, och lite mer känsla för filmskapande - då hade detta kunnat bli hur bra som helst. Men på grund av den bristande logiken, de klyschiga replikerna, och det faktum att det känns som att serieskaparna tror att jag som tittare inte kommer förstå att ett tjugometers fall innebär mer än bara en vrickad handled, blir helhetsupplevelsen inte alls så bra som den hade kunnat bli. 

Det finns ändå mycket positiva saker att säga om denna serie utöver allt negativt. Om man som tittare inte har några problem med att ta sig över alla smågrejer som drar ner helhetsbetyget, så gömmer sig här väldigt mycket bra underhållning. Det räcker egentligen att säga såhär. Skattjakt, vackra havsmiljöer, läckra människor, nervkittlande spänning, djupa vänskaper, hemska familjeförhållanden, solsken, stormar, kärlek och våld. I kombination med uttrycket löjligare än såhär blir det inte. Hiss eller diss? Det får du avgöra själv. 

Även om jag aldrig någonsin vill höra namnet John B igen (vad är grejen med B:et?) så ser jag fram emot en möjlig andra säsong. Trots att det finns otroligt mycket att klaga över när det kommer till Outer Banks, så finns det också väldigt mycket att uppskatta. Och jag kan inte frångå det faktum att serien verkligen lyckades med att få mig att glömma verkligheten för en stund. Och tro mig, jag behövde verkligen det. 




måndag 20 april 2020

Mars-20 ● Utdrag ur min filmdagbok

20th Century Women ● 2016 ★ 
En av mina favoritfilmer som jag blev väldigt sugen på att se om. Jag tycker fortfarande att detta är en helt fantastisk film, full av så mycket känslor. Älskar berättelsen, och hur den berättas. Även om det egentligen inte handlar om så mycket annat än karaktärerna och deras liv (starkt präglat av en feministisk syn på livet). 

What a Girl Wants ● 2003 
Ville se något lättsamt. Jag lyckades. Ingen hit, och ingen film jag kommer se igen. Men får ändå säga att den funkade helt okej för det ändamål jag hade i åtanke. 

Uncle Buck  1989 
Blev sugen på att se en film med John Candy runt årsdagen för hans död. Har inte sett så mycket av honom ännu men gillar det jag sett. Och gillade Uncle Buck! Men kan ändå inte säga att den är fantastisk precis. Men helt okej underhållning! 

How To Train Your Dragon: The Hidden World  2019 ★★★★
Jag älskar How To Train Your Dragon filmerna, och trean var inget undantag. Tycker fortfarande ettan är klart bäst, men även övriga filmer inom trilogin är väldigt bra. 

The 40-Year Old Virgin ● 2005 
En film jag tänkt se länge, mest för att det är en så "populär" film. Kanske snarare omtalad. Vissa älskar den medan andra avskyr den. Jag trodde inte alls att detta skulle vara en film för mig, och till stor del hade jag nog rätt i det. Dock förvånades jag över att jag ändå på något plan... gillade den? Jag vet inte. Jag gillade bara hur huvudkaraktären framstod medan jag ogillade allt runtomkring. Men Steve Carell i denna roll. Han fick sin roll att verka väldigt sympatisk och, tro det eller ej, realistisk. 

The Edge of Seventeen  2016 ★★★★☆ 
Detta är en sån där myspärla till film som jag bara kände för att se om eftersom jag ville se något som jag visste att jag skulle uppskatta. Och åter igen, tycker jag den är riktigt charmig. Älskar Woody Harrelson som läraren.

Parenthood  1989 ★★★★
Denna film ville jag se av två anledningar. Dels kändes det som en film precis i min smak. Men också för att det är så många kända skådisar. Framförallt var det roligt att se Joaquin Pheonix och Keanu Reeves i så pass tidiga roller. Joaquin är bara fjorton år! Och så söt. 

The Gift  2000 ★★★★
Detta är en film jag blev rekommenderad av en vän, och jag måste säga att jag verkligen gillade den! Väldigt kuslig och udda, men spännande och intressant. Det var kul att se Keanu som antagonist - trodde inte det var möjligt med hans snälla ögon. Men till och med han kan skrämmas, visar det sig! 

Deep Blue Sea  1999 ☆ 
Jag såg denna film medan jag satt i min lilla pysselhörna, och som underhållning till enkelt hantverk passade den alldeles utmärkt eftersom jag kunde missa fem minuter och inte bry mig så mycket. Samtidigt som det ändå var bättre än att inte ha något alls i bakgrunden. 

Stand By Me  1986 ★ 
Bästa filmen som någonsin gjorts. 

Michelle Wolf: Nice Lady  2017 ★★★★☆ 
Ville skratta lite. Och eftersom jag gillar Michelle's röst (och skrev ett inlägg om henne för ett tag sedan) så blev jag sugen på att se om hennes show Nice Lady. Den är väldigt bra. Kan rekommenderas.

Long Shot  2019 
Jag fick intrycket av att detta skulle vara en sån där oväntad hit från förra året, men helt ärligt tyckte jag inte att den var särskilt bra. Inte totalt värdelös, men det var väl helt enkelt inte min typ av film. Kändes dessutom otroligt orealistisk. Visst, det är väl lite det som är grejen med komedifilmer, men det är nog också därför jag inte är ett särskilt stort fan av rena komedier. 

Catch and Release  2006 
Denna film har fått mycket dåliga recensioner. Så jag vet inte varför jag satte på den egentligen... Hade väl kanske redan bläddrat igenom utbudet på Netflix i någon timma och kände att det var dags att bara välja något. Men jag såg den, och tycker faktiskt inte att den var dålig? Visst är det inget mästerverk, men en romantisk komedi med Jennifer Garner slår bara aldrig fel hos mig. 

We're the Millers  2013 ★★★★☆ 
Jag har sett denna komedi flera gånger förut faktiskt. Och varje gång är jag lika förvånad över hur mycket jag gillar den. Tycker den är så underhållande, vilket egentligen helt går emot vad jag brukar tycka är roligt. Men jag avskyr inte alla komedier, det finns några få guldkorn som jag verkligen kan uppskatta. Och We're the Millers är en av dem. 

28 Days  2000 
Också en sån där film med ganska dåliga recensioner. Men jag gillade den! Väldigt mycket faktiskt. Svävar lite mellan en tre och en fyra. Ser jag den igen så kanske den går upp till en fyra. Hur som helst så tycker jag om filmer som handlar om en personlig inre resa, vilket 28 Days definitivt gör. 

Jaws  1975 ★★★★☆ 
Blev sugen på att se om denna klassiker som jag inte sett sedan jag var i tonåren. Och tycker faktiskt att den är riktigt bra! Även idag. 

Det blev många filmer i mars! Bästa filmerna jag såg är filmer jag redan sett förut, varav en är min absoluta favorit (Stand By Me). Kan inte rekommendera den nog. Detsamma gäller 20th Century Women. Förövrigt var det många positiva överraskningar - bland annat i Parenthood, The Gift och 28 Days. Sämsta filmen jag såg i mars måste nog vara What a Girl Wants. Jag blev inte heller något stort fan av Long Shot


onsdag 25 mars 2020

10 musikaler du inte vill missa



Att lyssna på bra musik är verkligen en helt fantastisk upplevelse. Precis som att titta på en riktigt bra film. Och vad händer när man lägger ihop dessa två i ett? Jo, då får man något av det bästa man någonsin kan få uppleva! I samarbete med Ida på Idas Recensioner vill jag i dagens inlägg tipsa om tio musikaler som ligger mig varmt om hjärtat. 



Fantastiska underbara Chicago. Min första förälskelse inom genren. Kommer alltid älska denna pärla till film, och mina underbara prison gals. Stort tips till alla som älskar tuffa tjejer och riktigt bra jazz.



Alla som gillar Beatles' musik borde genast kolla in denna härliga musikal. En kärlekshistoria berättad genom några av tidernas mest kända låtar. Läs min recension av Across the Universe här



De flesta har väl hört talas om denna pärla som släpptes för några år sedan. Jag såg den på bio två gånger för att sedan se om den några gånger till när blu-ray utgåvan landade i brevlådan. Det är ett ganska gott betyg! Stort tips till dig som älskar en klyschig fattig-blir-rik historia i kombination med otroligt upplyftande musik. Läs min recension här



En av mina favoritfilmer överlag, inte bara när det kommer till musikaler. The Rocky Horror Picture Show är en riktigt skruvad berättelse men ack så underhållande! Musiken får en att bara vilja ställa sig upp och dansa. Eller spendera tre timmar framför extramaterialet för att lära sig dansstegen till Time Warp. Det är också en möjlighet. Läs min recension av Rocky Horror här


En hipp tolkning av livet på resande fot. Med ett underbart överraskande avslut. Älskar musiken i Hair såväl som berättelsen och karaktärerna i sig. Riktigt härlig film som jag varmt kan rekommendera! Läs mitt inlägg där jag listar mina fem favoritlåtar från Hair.  


West Side Story måste väl ändå vara den bästa versionen av Romeo och Julia. Eller vad säger ni? I kombination med musik kan vad som helst bli helt fantastiskt, till och med en så uttjatad berättelse som Romeo och Julia. Nackdelen är att musiken i West Side Story har en äldre ton (eftersom det är en äldre film, duh) men även om behovet att lägga till samtliga låtar i sin vardagslista på Spotify, kanske inte är jättestort så är de ändå helt underbara tillsammans med filmen i helhet. Och those dance moves? Wow. Läs min recension här


Hur kunde jag påpeka den ålderdomliga musiken i West Side Story som en nackdel, när den ännu äldre Singin in the Rain existerar - som om inga år har gått alls? Singin' in the Rain är världens mysigaste film, och är även världens gladaste låt som aldrig går ur tiden. Det är allt jag har att säga om saken. Läs min recension här


En otroligt intressant skildring av andra världskriget, hatet mot judarna - och såklart... Cabaret! Liza Minelli gör rollen som Sally Bowles, en amerikansk klubbunderhållare bosatt i Tyskland. Inte bara sjunger hon fantastiskt bra, men att få se hur världen fallerar runtomkring henne är egentligen mer intressant än Sally's egna historia. Läs min recension här


Fantastiska Moulin Rouge, det var dig jag hade väntat på hela livet. Kärleken blomstrar för en ung författare och en vacker kurtisan när han gör allt för att förföra henne på den färgsprakande nattklubben Moulin Rouge. Läs min recension här


Det är ingen topplista på musikaler utan att perfektionen Grease tas upp. Vad sägs om, världens bästa film? Långt ifrån det troligtvis, men någonting är det som gör den så otroligt makalöst underbar på alla sätt och vis. Musiken gör mycket, utan den hade vi väl bara haft kvar en värdelös film med irriterande karaktärer. Så det är väl tur att musiken livar upp hela filmen! Den dagen då jag känner att mitt humör behöver ett uppsving, då sätts denna film igång och vips så mår jag helt plötsligt mycket bättre! Skit i antidepressiva, Grease är den magiska medicinen du har väntat på. Här kan du läsa min recension av den nyare versionen Grease: Live!. 

Vilken är din favoritmusikal? Tipsa mig!