tisdag 24 maj 2016

Skins: Volym 2

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiwsfWEq-nMAhVHlCwKHX4bCdgQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.amazon.com%2FSkins-2-Joseph-Dempsie%2Fdp%2FB001P7YD82&psig=AFQjCNG-Hw_Ln7BTJBeMnaKxpZziIr9yXw&ust=1463857166659074

Skins är en brittisk dramaserie från 2007, skapad av Jamie Brittain och Bryan Elsley. Serien är avslutad och består av sju säsonger (volymer). Andra säsongen innehåller totalt tio avsnitt på ca 40 minuter/avsnitt. Spoilers markeras med grönt

Läs min recension av Säsong 1 HÄR.  

Skins följer en grupp ungdomar i Bristol under deras uppväxt då de genomgår alla möjliga utmaningar. Det är alltifrån alkohol och droger till kärlek och sorg, men trots allt de går igenom är det i grunden vänskapen mellan karaktärerna som vi får följa. Andra säsongen tar plats sex månader efter förra säsongsavslutningen, och våra huvudkaraktärer måste då reda ut allt som lämnats problematiskt ett halvår tidigare. I rollerna ser vi åter igen skådespelare som Nicholas Hoult, Joe Dempsie, Mike Bailey, Hannah Murray, April Pearson, Larissa Wilson, Dev Patel, Mitch Hewer och Kaya Scodelario. 

Jag gillade första säsongen av Skins och såg med glädje fram emot att fortsätta på säsong 2. På många sätt tycker jag andra säsongen varit bättre, men samtidigt tycker jag även att avsnitten gått lite upp och ner. Säsongen har minst sagt varit underlig. Vi känner nu karaktärerna bra mycket bättre än vi gjorde i förra säsongen, och flera av de har även genomgått ganska stora karaktärsutvecklingar, framförallt karaktären Tony som fått lite perspektiv på det sura livet han levde under hela säsong 1. När det gäller karaktärerna så går det även där väldigt upp och ner. En av sakerna jag älskar mest med Skins är att den är så ärlig. Alla bekymmer tonåringarna står inför känns äkta och likaså gäller deras personligheter. Samtidigt gör det att man får väldigt blandade känslor för karaktärerna. Ingen är felfri, de har alla lika många positiva sidor som de har negativa sidor. Ska man se ur en verklighetstrogen synvinkel så kanske man inte ska se det som negativa sidor när i princip alla människor på jorden har samma brister, det är helt enkelt så mänskligheten ser ut. De brister jag främst syftar på är feghet och egoismen. Många av karaktärerna har denna säsong flytt från sina bekymmer istället för att se problemet i ansiktet. Detsamma gäller när det är en nära vän som har problem. Det är lättare att fly, att ignorera det och att fokusera på sitt eget än vad det är att faktiskt erbjuda en hjälpande hand. Åtminstone när det gäller det känslomässiga. 

När jag ovan nämnde att denna säsong varit ganska underlig så syftar jag på att flera avsnitt varit ganska konstiga. Dock inte på ett negativt sätt, men det tar ett tag att vänja sig vid. Ett exempel är avsnitt 6 som följer Tony. Större delen av allt som händer i avsnittet består av karaktärens inre fantasier. Allt som händer har en dold betydelse, och det förstår man om man hänger med i handlingen och är koncentrerad. På så sätt är det ett briljant skrivet avsnitt, men samtidigt blir det lite jobbigt att titta på, åtminstone för mig. Man visste inte riktigt vad som var verklighet och vad som var fantasi förrän precis i slutet. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjS9P3QsOnMAhVpLZoKHfE5BE4QjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fwww.madman.co.nz%2Factions%2Fwallpapers.do%3Fmethod%3Dbrowse%26videogramId%3D14197&psig=AFQjCNHyr76tLdnjy-824mufBd_wdjrfJA&ust=1463858668358633 

För att övergå till händelserna under säsongen, läs inte vidare om du inte sett hela säsong 2 av Skins.

Jag måste säga att jag gillade fler karaktärer förra säsongen än vad jag gjort denna säsong. Den enda som bidragit med raka motsatsen är karaktären Tony som känns som en helt annan person nu till skillnad från hur han var då. Slutet berörde verkligen, när vi fick se hans avsked till Sid. Nu kan jag ärligt säga att jag verkligen gillar Tony, detta hade jag aldrig kunnat säga i säsong 1 då han bara manipulerade folk och inte verkade bry sig om någon mer än Effy. 

Cassie är ett exempel på en karaktär jag inte gillat lika mycket som jag gjorde i säsong 1 då jag älskade henne. Visst har hon sina stunder då man ser den där underbara Cassie vi alla kände i första säsongen, men de flesta av hennes scener denna säsong har fått mig att gilla henne mindre. Hon har blivit lite som den gamla versionen av Tony, med manipulerandet och den dåliga attityden. Dock kan jag förstå hennes smärta, hon har fått stå ut med mycket. Men att gå på andras relationer och försöka förstöra för andra bara för att hennes eget inte höll tycker jag är långt ifrån rätt. Som tur är blev hon bättre mot slutet, när hon blev tillsammans med Sid igen. Jag gillade alla scener mellan henne och Chris i slutet, deras vänskap blev absolut starkare av att bo ihop. Tragiskt bara att hon blev den som fick se honom dö. 

Jag måste säga att jag är ganska besviken på slutet, av olika anledningar. Jag visste redan när jag började se Skins att karaktären Chris skulle dö (råkade av misstag läsa det på någon blogg för några år sedan) men visste inte hur. De sista avsnitten var fina och jag gillade hur alla vännerna samlades på hans begravning trots att de inte fått tillåtelse att gå dit. Jals tal och fyrverkerierna, så fint. Men, det jag blev besviken över var dels att vi inte riktigt fick något avslut mellan dessa två - Jal och Chris. I och med att sista avsnittet Chris medverkade i handlade om Cassie, så fick vi inte se Jal och Chris samtal om barnet, utan fick bara höra något litet från Chris och då berättade han inte ens särskilt mycket. Att hon sedan gjorde abort efter hans död gjorde mig otroligt besviken, hade verkligen trott och hoppats på att hon skulle behålla barnet. Men detta är å andra sidan ytterligare en del av "ärligheten" som Skins består av. Hade något liknande hänt i verkligheten, en ensamstående mamma som är så ung med så höga drömmar - abort är troligtvis det realistiska valet. Men jag blev ändå besviken då detta barn hade gjort att Chris inte försvunnit helt på något sätt. 

När det gäller Jal och Chris relation i helhet så är det nog detta som jag gillat bäst under säsongen. Mitt favoritavsnitt är utan tvekan femte avsnittet, som handlar om Chris. Kärleksrelationen som bildades mellan honom och Jal var en stor överraskning, hade inte ens tänkt tanken faktiskt utan trodde bara de var väldigt bra vänner. Kyssen var en överraskning, men det var en bra överraskning och jag är glad att de blev tillsammans. Det gjorde också att Chris fick något större och bättre innan han dog. Scenen när han bad Jal om förlåtelse (för att ha varit otrogen, vilket jag inte alls gillade men kan förlåta honom för), då han målade på tavlan och beskrev sitt liv och sin familj. Hur det började med en stor glad familj, men därefter dog Peter. Sen försvann pappan. Sist stack hans mamma och kvar blev Chris själv. I slutet av avsnittet hade en tecknad Jal gjort streckgubbs-Chris sällskap. Detta var nog min favoritscen från säsongen. Bortsett från scenen då Chris sätter eld på sin chefs slips, såklart. 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwi99pzvtOnMAhWEFSwKHedqBNwQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Fcine-fille.com%2F2012%2F06%2F20%2Fskins-uk-series-2-episode-2-sketch%2F&bvm=bv.122448493,d.bGg&psig=AFQjCNG48fMIjKb8xC9qN5is2zJ395skUw&ust=1463859715568913

Även Maxxie har varit en stor favorit denna säsong och jag var väldigt glad åt att få lära känna honom bättre eftersom han inte var med så mycket under förra säsongen. I och för sig var han nästan bara med i början av denna säsong också, men när han var med fick vi en ganska rejäl dos av Maxxie. Jag älskar Maxxie, men jag måste säga att Anwar är en helt annan fråga. Tycker han har betett sig ganska illa mot sin bästa vän, och därför gillar jag honom inte så mycket längre. I första säsongen ville han inte berätta för sina föräldrar om Maxxies homosexualitet och i denna säsong har han blivit tillsammans med Sketch, trots att han visste vad hon gjort mot Maxxie. Så av alla karaktärer som medverkat dessa två säsonger, kommer jag sakna Anwar minst. 

Jag har ingen självklar favorit, i början var det Cassie men inte längre. Nu skulle jag nog säga att Jal, Maxxie och Chris har delad förstaplats. Jal älskade jag redan i första säsongen eftersom hon alltid varit så snäll och hon var alltid den som fanns där för sina vänner när de andra valde att bry sig mer om sina egna bekymmer. Även Maxxie bryr sig väldigt mycket om sina vänner, det bevisade han i början av säsongen när han var den enda som tog hand om Tony. Chris älskar man tack vare hans udda personlighet, tragiska bakgrund och roliga kommentarer. Alla dessa tre delar första platsen. 

Det mesta jag gillade i säsong 1 finns kvar i andra säsongen - ärligheten, djupet inom varje karaktär samt seriens förmåga att få tittaren att både skratta och gråta samtidigt. Alla dessa aspekter har nästan varit ännu starkare denna säsong, framförallt de känslomässiga delarna. Även musiken har precis som förra säsongen gjort många scener extra kraftfulla och det är något jag verkligen uppskattat i alla avsnitt. Jag gillar verkligen Skins mer och mer för varje avsnitt, och ser fram emot att få följa nästa grupp ungdomar även om jag såklart kommer sakna alla dessa underbara karaktärer! 

"Fuck it."

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwiGzcf0senMAhUD2ywKHWc9BQEQjRwIBw&url=https%3A%2F%2Felllieeetravel.wordpress.com%2F2014%2F12%2F10%2Fskins%2F&psig=AFQjCNHEkbnuAWWMY3MuMjGG_CNwrziZRg&ust=1463859011271850

måndag 23 maj 2016

Kommande: Beauty and the Beast

En liten teaser till den kommande remaken av Disney's Skönheten och Odjuret släpptes idag. Jag ser fram emot detta och är nöjd med skådespelarvalen - Emma Watson (Harry Potter) som Belle och Dan Stevens (Downton Abbey) som Beast. Gillar båda! Även en av mina favoriter Ewan McGregor kommer medverka i rollen som min favoritkaraktär från Disney-filmen, nämligen Lumiere! Väldigt taggad. 

Handling enligt IMDB: "An adaptation of the classic fairy-tale about a monstrous prince and a young woman who fall in love."


söndag 22 maj 2016

Archer: Säsong 3

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwj60uvJj-7MAhXkDZoKHUntCLgQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.voicesofeastanglia.com%2F2013%2F04%2Farcher-tv-series.html&bvm=bv.122448493,d.bGs&psig=AFQjCNEcP6s2K_PdJmhOalyBXQ1mV3Yn5A&ust=1464021548828628

Archer är en animerad komediserie från 2009, skapad av Adam Reed. Serien pågår fortfarande och hittills finns sju säsonger på totalt 89 avsnitt. Tredje säsongen innehåller 13 avsnitt och varje avsnitt är runt 22 minuter långt. Inlägget innehåller inga spoilers.

Archer utspelar sig på en agentfirma och följer de anställda där. Främst får vi träffa den ytliga och osympatiske Sterling Archer som älskar att vara stjärnan på festen. Varje dag tvingas han arbeta med många underliga typer, däribland hans egen mamma som också råkar vara hans chef. Rösterna görs av bl.a. H. Jon Benjamin, Jessica Walter, Aisha Tyler, Judy Greer, Amber Nash, Chris Parnell, Lucky Yates samt skaparen Adam Reed. 

Serier som Archer är alltid svåra att recensera eftersom varje säsong är lika lik föregående. Tredje säsongen har hållit ungefär samma nivå som tidigare, men kanske något sämre. Den har inte alls varit dålig, men jag har ändå upplevt den som mindre komisk än de två första säsongerna. Jag har helt enkelt inte skrattat lika mycket och på så sätt anser jag att underhållningen trappats ner lite. Förutom det så är serien sig lik och det jag älskade i säsong 1 och 2, älskar jag även i säsong 3. Snygg animation, härliga röst-prestationer och rå men underhållande humor. Archer är helt enkelt en vuxenkomedi, så låt dig inte luras av animationen - detta är en ren vuxenserie. Givetvis kan även ungdomar titta på den, men kanske inte de yngre ungdomarna/barnen. Främst eftersom man då kanske helt enkelt inte förstår skämten. Plus att det helt enkelt inte är passande för barn att titta på serier som denna. 

Jag har inte mycket mer att säga om serien, mer än att den är ett tips till er som gillar vuxenhumor i animationsform, för Archer är en av de bästa i sin genre! 

Säsong 1-6 av Archer finns att se på Netflix och samtliga säsonger går även att streama gratis HÄR

lördag 21 maj 2016

10 anledningar till att se Misfits!

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwi_zK7fz-vMAhVMCpoKHQ5gCsYQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.flickeringmyth.com%2F2014%2F09%2Fantonia-thomas-says-misfits-movie-plans-shelved%2Fmisfits-series-1%2F&psig=AFQjCNFQEtzmoIu0DAt4moFMKXpKmI2W1w&ust=1463935739335058

Som jag nämnde i något inlägg för några veckor sedan så har jag börjat se om den brittiska tv-serien Misfits, och förra veckan såg jag klart både första och andra säsongen och jag kan nästan säga att jag gillar den ännu bättre nu än jag gjorde första gången. Då var det en del grejer jag störde mig på, men nu när man verkligen känner karaktärerna så är det lättare att förstå dem. Men, eftersom jag redan har skrivit säsongsrecensioner av de två första säsongerna här på bloggen så tänker jag bara länka till dem. Istället för att skriva nya likadana inlägg så tänkte jag göra en lite roligare grej för att sammanfatta säsongerna, nämligen att ta upp de tio främsta anledningarna till varför jag verkligen älskar serien. Enjoy!

Recension av säsong 1 kan läsas HÄR.
Recension av säsong 2 kan läsas HÄR

Nu när jag läser igenom recensionerna så ser jag att jag inte gått särskilt ingående på serien, och då kanske denna lilla lista blir ett bättre sätt att få en inblick i vad för sorts serie Misfits är! 

Seriens handling enligt IMDB: "A group of young offenders doing community service get struck by lightning during a storm, and begin to develop superpowers."

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwj3goH4z-vMAhWGF5oKHfhrAPQQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fe4-misfits.wikia.com%2Fwiki%2FThe_Misfits_Gang&psig=AFQjCNEWieopGzuQEy1HcyIzSfKdPjaAig&ust=1463935791062338

10 ANLEDNINGAR TILL ATT SE MISFITS!

1. Sci-fi delen
Science fiction delen av Misfits kan vara en av de bästa. Jag har alltid varit fascinerad av tidsresor, framtidsblickar o.s.v, och detta bjuds en hel del på i Misfits, främst i säsong 2. 

2. Humorn
Humor finns det gott om i Misfits, och detta är faktiskt största anledningen till varför jag gillar serien. Komedin finns ständigt i varje avsnitt, både i form av underhållande handlingar och roliga repliker. En av mina favoritrepliker från serien är denna: "We're a bunch of young offenders and not one of us knows how to steal a car. That is pathetic!". Många av replikerna i serien blir som roligast när man vet vad det egentligen handlar om, och därför måste man nästan se avsnitten för att förstå. 

3. Karaktärerna 
Karaktärer är något varje serie måste göra bra för att lyckas. Ingen av karaktärerna är särskilt djupa till en början, men ju mer man ser av serien, desto bättre förstår man dess huvudkaraktärer. De har alla sina olika personligheter som oftast är ganska ytliga, men å så underhållande. I slutet av säsong två har inte bara vi lärt känna karaktärerna bättre, utan de har även börjat lära känna varandra bättre.

4. Superkrafterna
Superkrafter är något som blivit väldigt stort de senaste åren i både film- och serievärlden. Men det vi oftast får ta del av är riktigt amerikanska filmatiseringar, och därför blir det så annorlunda och samtidigt så bra i Misfits. I och med att serien utspelar sig i Storbritannien känns det både mer annorlunda och verkligare. Det blir bara så bra. Som karaktären Nathan Young sa i pilotavsnittet - "Superpowers? No, that kind of thing only happens in America."

5. Ärligheten
Precis som många andra brittiska serier i jämförelse med amerikanska serier, så är Misfits väldigt ärlig både när det gäller handlingar, utfall efter dessa handlingar samt dialoger mellan karaktärerna. Många amerikanska serier böjer gärna på verkligheten och får enkla saker att verka svårare medan svårare saker framstår som enklare. Misfits är ärligare och visar livet lite som det egentligen är för många, istället för att förfina saker. Detta har Mitfits gemensamt med den andra brittiska serien Skins. Har du sett Skins så förstår du nog vad jag menar där.

6. Gömda budskap i dialoger, skämt och händelser
Något annat jag verkligen uppskattar i Misfits, som faktiskt går lite hand i hand med den ärlighet jag nämnde ovan, är gömda budskap. Budskap är något jag alltid letar efter när jag ser en film, och även om det tar ett tag att hitta det i en serie som Misfits så betyder det inte att det inte finns där. Ett exempel är en scen i säsong två (inga spoilers) då en karaktär säger något som både får oss att skratta och tänka efter samtidigt, nämligen följande replik: "Gay, straight, retarded... why do we have to put labels on everything?". Repliken framstås som skämtsam, vilket den även blir eftersom scenen är väldigt underhållande, men den har också ett budskap och det förstår man om man tänker efter på vad som faktiskt sägs.

7. Spänningen
Trots all underhållning som Misfits bjuder på så tar inte denna över helt och hållet - de lyckas faktiskt även hålla en bra och jämn spänning genom båda de första två säsongerna. Man ser gärna mer eftersom det finns en del mysterier som man vill veta mer om, eller bara frågor man vill ha svar på. Det kan handla om hemligheter våra huvudkaraktärer tvingas hålla gömda, men även om identiteter man vill ha reda på. Dessutom spelar många avsnitt mycket på liv och död, och därför vill man såklart se vidare för att vi vill se så att våra huvudkaraktärer mår bra och inte kommer till skada.

8. Skådespelarna
Skådespelarna gör verkligen bra jobb, och de passar alla väldigt bra i sina roller. Främst gillar jag Robert Sheehan som spelar karaktären Nathan Young - många av hans scener är så hysteriskt roliga att man bara beundrar skådespelaren för att kunna spela så bra samtidigt som man beundrar övriga skådespelare för att kunna hålla minen medan han gör många av sina scener. Även Lauren Socha passar perfekt i rollen som Kelly och likaså Iwan Rheon som spelar den tystlåtne Simon. Honom har vi ju senare sett i bl.a. Game of Thrones, och även där bevisar han sin stora talang som den psykopatiska karaktären Ramsay Bolton.

9. Brittiska självklarheten 
Misfits är så brittiskt det bara kommer. Ärligheten är en stor del av detta, men även språket - både när det gäller dialekterna och sättet de pratar på. Ord används som man bara hör i typiskt brittiska filmer - "twat", "bullocks" och "wanker" är bara några exempel. Man undrar ju om det verkligen är så, att britterna svär mer än några andra folk. För det gör de verkligen hela tiden, både i Misfits och Skins

10. Nathan Young
Visst, jag har redan nämnt karaktärerna, men Nathan är en helt egen kategori i sig. Det finns ingen tvekan om att irländaren Nathan Young är den roligaste karaktären Misfits har att erbjuda hittills, och troligtvis även någonsin. Även om jag inte ännu sett de sista tre säsongerna så tvivlar jag på att någon karaktär kommer slå hans humor. Dock går det inte att neka att han är ett riktigt douche. Han är elak, tänker sig inte för innan han säger något och därför är det en karaktär jag aldrig någonsin skulle vilja lära känna i verkligheten. Men att se honom på skärmen skadar aldrig, även om man ibland har lust att slå till honom. Att han är så otroligt underhållande gör dock att man älskar honom ändå. Jag kan säga direkt - klarar man inte av honom som karaktär så kommer man aldrig kunna ta sig igenom denna serie. 

Detta var allt, som sagt så är Misfits ett stort tips om du gillar brittiskt ärlig humor blandat med härliga karaktärer! En bonus är att säsongerna är så korta - passar i alla fall mig perfekt eftersom jag lätt tröttnar annars! 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjxr-WI0OvMAhWpCpoKHSfZABUQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.fanpop.com%2Fclubs%2Fmisfits-e4%2Fimages%2F18455658%2Ftitle%2F2x02-screencap&bvm=bv.122448493,d.bGs&psig=AFQjCNFqvlvaUpQFI2w4GqT1iRtAkLG4fA&ust=1463935748016095

Trailer:

fredag 20 maj 2016

Musik jag upptäckt genom film och serier #5

Come On Eileen, Dexys Midnight Runners (The Perks of Being a Wallflower)
Come On Eileen har jag hört när jag var yngre, men det var först när jag såg den fantastiska dramafilmen The Perks of Being a Wallflower som jag lyckades ta reda på vad låten hette och vem som stod som artist. Denna scen från filmen är underbar och likaså är låten. Idag är detta en av mina favoritlåtar - den är så härligt glad!

torsdag 19 maj 2016

Impressive Impressions

Riktigt häftigt hur vissa kan göra sånt här, måste säga att jag är lite avis. Kolla in videoklippen nedan!


Imponerande, eller hur?

onsdag 18 maj 2016

Vecka 20: Mörka kvinnliga karaktärer

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjz0_GOguLMAhWJjiwKHf36D9sQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fwww.huffingtonpost.com%2F2013%2F10%2F10%2Fkill-bill-vol-1-10th-anniversary_n_4072527.html&bvm=bv.122129774,d.bGg&psig=AFQjCNEbOsoDi2XhjoIJsrCEzuZIuzBe0Q&ust=1463605622995544

 Detta är ett samarbete med Felicia, Sara, Emelie och Karin. Glöm inte kolla in deras inlägg om veckans tema!

Veckans tema är "Kvinnlig karaktär", och just karaktärer är ett ämne som är oändligt. Det finns så många att nämna som är speciella och minnesvärda på olika sätt, och därför tänker jag specificera mig på mörka kvinnliga karaktärer, d.v.s kvinnor med t.ex. ett mörkt förflutet eller bara ett mörkt hjärta.

The Bride (Kill Bill)
Först ut är en av mina absoluta favoriter när det gäller kvinnliga karaktärer. Den jag syftar på är The Bride från Quentin Tarantino's Kill Bill. Detta är en riktigt kick-ass huvudkaraktär med ett starkt mål och en stark vilja att nå detta mål oavsett vad eller vem som står i hennes väg. Med det sagt har hon ändå ett mörkt inre på grund av sitt förflutna. The Bride spelas av ingen mindre än Uma Thurman. 


Velma Kelly (Chicago)
Velma Kelly är en karaktär från musikalfilmen Chicago. Hon sjunger och dansar och mördar. Velma är en kallblodig mördare, men sjunga kan hon! Catherine Zeta-Jones är fantastisk i rollen och det bevisade hon genom att ta hem Oscarn för bästa kvinnliga biroll. 


Bellatrix Lestrange (Harry Potter)
Bellatrix är helt galen, men hon är bara så... speciell. Det är omöjligt att inte beundra henne på något sätt, åtminstone Helena Bonham Carter för prestationen. Men Bellatrix i sig är en väldigt intressant karaktär när det gäller det yttre snarare än det inre (som bara verkar bestå av ren madness). 


Amy Dunne (Gone Girl)
Gone Girl är en fantastisk film, men även väldigt svår. Främst beror det på karaktären Amy Dunne som är väldigt svår att få ett grepp om. Utan att uttala mig för mycket om filmens handling, kan jag säga att Amy Dunne garanterat är en karaktär som platsar på denna lista på grund av hennes ovanliga inre. 


Cersei Lannister (Game of Thrones
Cersei, självklart. Hemsk kvinna. Beundransvärd kvinna. Förfärlig kvinna. Vad ska man tycka egentligen? Ibland är det omöjligt att inte respektera henne lite grann åtminstone, men den känslan varar sällan länge då hon jämt återbevisar vilken hemsk människa hon är. 


Constance Langdon (American Horror Story: Murder House)
Constance Langdon är en karaktär från första säsongen av American Horror Story. Från att vara en underlig granne, till säsongens främsta antagonist lyckas hon frambringa mycket blandande (men främst obehagliga) känslor från publiken. Så var det åtminstone för mig. 

måndag 16 maj 2016

Skins: Volym 1

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwj04qWuqd_MAhWkCpoKHbiTBDgQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fgo.sky.com%2Ftvboxsets%2Fseries%2Fcontent%2Fseries%2Fc196bd7da8341510VgnVCM1000000b43150a____&psig=AFQjCNHkh_i9E1jbSBFcZ4Rm8UZoO9UtBQ&ust=1463513119115949

Skins är en brittisk dramaserie från 2007, skapad av Jamie Brittain och Bryan Elsley. Serien är avslutad och består av sju säsonger. Första säsongen innehåller totalt nio avsnitt på ca 40 minuter/avsnitt.

Skins följer en grupp ungdomar i Bristol under deras uppväxt då de genomgår alla möjliga utmaningar. Det är allt ifrån alkohol och droger till kärlek och sorg, men trots allt de går igenom är det i grunden vänskapen mellan karaktärerna som vi får följa. I första säsongen ser vi skådespelare som bl.a. Nicholas Hoult, Joe Dempsie, Mike Bailey, Hannah Murray, April Pearson, Larissa Wilson, Dev Patel, Mitch Hewer och Kaya Scodelario. Många namn att komma ihåg.

Nu har jag då slutligen sett klart första säsongen av denna serie som jag velat se så länge. Jag såg första avsnittet för ungefär två år sedan, men gillade det inte och gav tyvärr upp alldeles för tidigt. Jag visste redan då att jag skulle ge den en ny chans eftersom jag antog att jag skulle gilla det mer efter några avsnitt, men sköt fram det tills... ja, för några dagar sedan. Efter andra avsnittet fick jag ett sug efter att se mer, och därefter gillade jag serien mer och mer för varje avsnitt. Nu efter nio avsnitt kan jag säga att jag verkligen gillar den. Det är svårt att säkert säga vad det är som gör Skins så bra, men främst är det nog dess unikhet i det faktum att den är så ärlig. Det är lite samma sak som med den liknande brittiska serien Misfits, men seriösare. Till skillnad från Misfits spelar Skins mycket på drama, verklighet och relationer istället för humor. Det är denna verklighet som gör Skins så fängslande, dels är det lättare att relatera till åtminstone någon av karaktärerna och dels så blir man så mycket mer berörd när något jobbigt händer med någon av dessa karaktärer. Man lär sig älska allihop trots att de alla har sina brister. För det är ju det Skins gör så bra - de går djupt in på varje karaktär. 

https://www.youtube.com/watch?v=u4My2ou0fs4

Varje avsnitt av Skins följer en viss karaktär mer än övriga. Exempelvis så heter pilotavsnittet "Tony" och följer karaktären Tony. Vi får då lära känna honom - både på gott och ont. Detta kanske inte är bästa karaktären att ta som exempel, men slutsatsen är helt enkelt att varje avsnitt går så djupt in en karaktärs känslor och personlighet, att det verkligen känns som att man känner dem. Som om man är en i gänget, en av de där vännerna. Det är också det som gör att Skins blir så tilltalande, varför man hela tiden vill se mer. 

Nu när jag har tagit upp anledningarna till varför Skins är värd att ses, kan jag även gå lite mer in på helheten kring serien. Eftersom serien på många sätt är väldigt verklighetstrogen så inräknas där både de kraftiga och råare delarna av verkligheten. Serien berör och beskriver karaktärer på ett bra sätt, men när det gäller miljö så är serien inte särskilt vacker att titta på. Detta är något jag kan ha lite svårt för, och vissa saker hade jag gärna sluppit se. Ett exempel är scenerna som utspelar sig morgonen efter att en stor fest tagit plats. Ungdomar som ligger och sover på golven, täckta i spya och matrester. Mumsigt. 

Något mer jag lade märke till under säsongen var musiken. Serieskaparna har använt sig av musik på ett väldigt bra sätt, och detta gjorde många scener extra kraftfulla. Jag gillade hur säsongen avslutades med låten "Wild World" där alla karaktärer deltog i sjungandet, givetvis förstår man att det inte hände på riktigt men det blir ändå så kraftfullt på något sätt. Det var en perfekt avslutning på en bra säsong. 

Jag gillade Skins första säsong och ser mycket potential för seriens utveckling. Jag kan absolut rekommendera serien om du gillar drama, relationer, och inte har problem med serier som tar upp allvarliga ämnen blandat med sex och droger. Jag är glad att jag gav serien en andra chans och ser fram emot nästkommande säsonger! 

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=imgres&cd=&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjfyv_cqt_MAhWxZpoKHS16AkwQjRwIBw&url=http%3A%2F%2Fpt.forwallpaper.com%2Fwallpaper%2Fskins-series-1-sid-and-cassie-1015524.html&psig=AFQjCNEFt4KwJuPWR7ScjtiIdQArINvXEQ&ust=1463513485518094

Love Is All You Need? (2011)

Love Is All You Need? är en kortfilm från 2011, regisserad av Kim Rocco Shields. Filmen är 20 minuter lång och utspelar sig i en värld där normerna är omvända - homosexualitet är det "normala" medan heterosexualitet är en synd. Detta är en otroligt stark film som jag tycker alla borde se, framförallt om man inte inser hur hemska människor faktiskt kan vara mot varandra. Love Is All You Need? baseras på verkliga händelser berättade från mobboffer som blivit otroligt hemskt behandlade på grund av sin sexualitet. 

Se den, sprid den, beundra den!